måndag 26 januari 2009

Alla göteborgare är INTE rasister - men de finns för det!

Det är alltid en fara att bara gå på lösryckta citat i media. Men ibland måste man reagera, som Anna Johanssons (s) uttalande i söndagens GP om en undersökning av göteborgarnas syn på Bergsjön. Det är ingen bra början för Anna Johansson som nytt socialdemokratiskt kommunalråd med ansvar för integrationsfrågorna i Göteborgs Kommunstyrelse, att börja med att i princip sätta rasiststämpel på alla göteborgare.

Det är inte att vara rasist att se att det finns problem i Bergsjön och att en misslyckad integrationspolitik är en förklaring till det. Det är möjligen inskränkt att inte också samtidigt se allt det andra, potentialen och möjligheterna för Bergsjön och mångkulturen i vår globala värld. Det är i sin tur mer ett uttryck för kommunens misslyckade integrationspolitik i den mån den alls funnits, än något annat.

Det är inte rasism ens att vilja att ens egna barn skall ha så bra förutsättningar i livet och exempelvis lära sig ordentlig svenska. Det vet vi är ett problem i en stadsdel som Bergsjön. Det betyder inte att de barnen är mindre värda eller att de inte lär sig ett språk för framtiden och rentav blir bättre rustade för att möta en global värld. Det är farligt att blanda ihop och etikettera allt på ett enda sätt, särskilt när det kommer till rasism. Den verklige rasistens bäste vän, är att bli ihopbuntad med alla andra som inte svarar rätt på en enkät om hur man ser på en stadsdel med kända sociala problem. Det är att gå för långt. Istället för att stöta ifrån människor med att göra dem till rasistspöken, måste vi involvera fler i att omfatta en vilja till att faktiskt kunna bidra till innanförskap.

Ännu mer förunderligt blir det när i så fall den påstådda rasismen enligt Anna Johansson skall elimineras genom att byta beteckning på de områden i vår stad som otvetydigt har stora sociala problem. Det är klassisk socialdemokratisk politik. Prata inte om det eller ändra namn på det, så finns det inte. I verkligheten förändrar det förstås ingenting, bara försvårar debatten, dialogen, lösningsfokus samt underblåser de verkligt främlingsfientliga och rasistiska krafter som absolut finns. Jag tror det dessutom är få som ens pratar om invandrartäta stadsdelar, däremot pratar vi om exempelvis utanförskapsområden och inte heller det har passat Anna Johansson i debatten.

Det är inte genom att döja problemen och fokusera på vad de kallas och hoppas på det bästa vi skapar förändring mot det bättre. Det är genom att lyfta fram möjligheterna OCH problemen samt involvera hela göteborgssamhället som en kraft och tillgång i det förändringsarbetet som det kan hända något långsiktigt bestående. Men det var Anna Johansson en av de främsta kritikerna emot när vi från folkpartiet liberalernas sida föreslog att kommunstyrelsen skulle ta ledningen i ett sådant arbete som en av de viktigaste ödesfrågorna för hela Göteborgs framtid.

Jag väljer att hoppas på ökad fokus på dessa frågor framgent från kommunledningens sida med Anna Johansson i spetsen samt att det trots allt är lösryckta citat som inte skymmer sikten för den viktiga utmaningen att skapa ett helt Göteborg, inte ett fortsatt allt mer delat Götebor
g.

fredag 23 januari 2009

Sossetyper!

Att GP inte skulle ta in följande insändare var kanske inte så överraskande.

Replik på Lill Karlsson (Fria Ord 19/1)

Efter många debatter är det idag väldigt tydligt i riktlinjerna för äldreomsorg i Göteborg, att äldre par ska få flytta in i äldreboende tillsammans. Det har genom åren funnits upprörande fall där par som levt ett helt liv tillsammans tvingats isär när bara den ena parten har bedömts ha behov av äldreboende. Så får det inte vara och så ska det inte heller längre vara. Det är i så fall helt fel hanterat av stadsdelsförvaltningen om det handlar om Göteborg. Dessutom är det idag – också det efter mycket debatt och diskussion – så att även sådant som social oro och ensamhet ska vägas in i biståndsbeslutet, inte bara omfattande fysiska behov och det om något borde ju gälla för den part som riskerar bli lämnad ensam hemma, som skäl för att få rätt till boende tillsammans med sin partner.

Grundproblemet är dock att det idag i Göteborg saknas attraktiva boenden för äldre där såväl den som är friskare som den som är i större omvårdnadsbehov kan få det bra. Dagens äldreboenden har ju allt mer blivit som de gamla sjukhemmen. Det finns inga äldreboenden för den som ”bara” känner att orken inte riktigt finns där och ensamheten kryper på, som inte klarar av det stora huset eller lägenheten två trappor upp utan hiss. Det är den typen av boende som skulle behövas inte minst för par där bara den ena parten har ett stort omvårdnadsbehov. Det är en fråga som regeringen arbetar med, men där tyvärr diskussionen och debatten här i Göteborg inte lett särskilt långt hittills. Att behovet finns är ju däremot allt mer uppenbart.

Mikael Janson (fp)
Göteborgs Kommunstyrelse


De tycker säkert att det var för mycket partipolitik och för mycket underförstått hur bra jag är. Men det är ju svårt att hitta en balans där jag ändå tonat ned min egen insats helt med tanke på att det faktiskt är tack vare mig det blivit lättare för äldre att få rätt till äldreboende i Göteborg - på pappret mest dock tyvärr eftersom s-styret fortsätter lägga ned äldreboenden trots det - och att äldre par skall få rätt att bo ihop på äldreboenden. Det mest otroliga är att det inte varit en självklarhet tidigare. Desto mer överraskad är jag över att GP mot bättre vetande tog in en insändare av ansvarig för äldrefrågorna i Göteborg, Marina Johansson (s), där hon tar åt sig äran att tillsammans med (mp) vara de som beslutat om denna rätt. Ett över alla partigränser enigt beslut efter att jag väckt frågan utifrån några upprörande fall där äldre tvingats isär när bara den ena parten ansetts ha behov av äldreboende. Självklart får den som är ansvarig för en fråga företräde på insändarsidan när denne bemödar sig om att ge en kommentar, men jag tycker det är magstarkt - ens för att vara i politiken - att skriva om historien på det viset. Men inget förvånar med dagens socialdemokrati. Vidsynthet är inte deras kännetecken direkt.

onsdag 21 januari 2009

Ingen bojkott av israeliska varor

Vi hade kommunstyrelse idag. Den första på detta år och det är väl lite senare än vanligt. Vi har ju guberars bytt ordförande från Göran Johansson till Anneli Hulthén och det kan säkert bli bra med en mer civiliserad samtalston även om de politiska motsättningarna i många stycken kvarstår. Det mesta blev bordlagt och återremmitterat också denna gång dock.

Vänstern har ett yrkande om att kommunen skall sluta köpa varor från Israel och det är förstås ren och skär symbolpolitik. Det är ju bra att få utrett om den frågan alls går att lyfta på det sättet i kommunstyrelsen. Annars är det självklart bara att avslå. Inte för att Israel inte denna gång gått över alla gränser - bokstavligen - för vad som kan tillåtas ens för att försvara sitt eget territorium. Det kan man verkligen förstå att de vill och måste agera för. Det finns dock också på sina håll en närmast rasistisk syn på vilka offer palestinierna i Gaza kan få tåla för att stå till svars för Hamas rätt misslyckade raketskjutningar mot Israel. Befolkningen i Gaza sitter ju i en rävsax som också Israel sitter på nyckeln till samtidigt som Hamas uttnyttjar situationen tillfullo med sitt eget folk som sköldar. Inte desto mindre har Israel förstås rätt att försvara sig mot de umbäranden Hamas raketer innebär, även om tidpunkten med tanke på en annalkande valrörelse och ett USA som befinner sig mellan två presidenter reser en del frågetecken.

Varje attack mot judar och deras helgedomar som vi ser runtom i Europa är lika avskyvärda för det är det viktigt att vara ännu tydligare med i denna stund. Det tråkiga med kriget i Gaza - bortsett från de fruktsanvärda offren, inte minst barnen, som kommer att generera nästa generation terrorister som ett brev på posten - är att det underblåser krafter som inte vill ha fred och ytterst sätter hela världssamfundets trygghet på spel med den krutdurk som Mellanöstern utgör och med de intoleranta krafter som finns runtom och inom våra egna samhällen. Krafter som i sin tur nu Vänstern spelar i händerna.

Tillbaka till frågan om Vänsterns yrkande. Deras hänvisning till att inte handla med Israel är att de kränker föreningsfriheten och organisationsrätten i Gaza och för palestinier i Israel. Tänk om (v) hade haft den synen under Sovjettiden i sitt eget utbyte och syn på Sveriges relationer till Sovjetunionen. Det vore härligt att höra en vänsterpartist använda de argumenten för att inte handla med Cuba. Jag tycker USA:s bojkott av Cuba är kontraproduktiv, men plötsligt är det Vänstern som ger argument för en sådan handelsbojkott! Dessutom skulle vi inte kunna handla med vare sig Palestina eller länderna runt Israel med den argumentationen. För säga vad man vill om Israel, men det är - med alla sina fel och brister - den enda demokratiska staten i hela regionen.

Kommunen skall agera etiskt riktigt och vi kan verka för utbyte med andra städer och regioner runtom i världen eller välja att inte ha det med sådana där vi ser att de mänskliga rättigheterna förtrampas, alternativt använda den plattformen för utbyte som ett medel för att bidra till att mänskliga rättigheter upprätthålls. Det är jag ju den första att skriva under på med tanke på hur jag drivit frågan om Göteborgs utbyte med Shanghai i Kina. Ren och skär - kanske snarare illröd - lokal ensidig pamflettpolitik hjälper dock inte en fredlig demokratisk utveckling i Mellanöstern framåt. Snarare tvärtom. För den skull tycker jag att (v) har rätt att lyfta frågan politiskt. Det är alltid bra att lufta det faktum att även Göteborg är en del av global värld och har ett demokratiskt ansvar även i det större perspektivet. Även om jag inte delar deras slutsats i den mån den alls är lagligt möjlig att besluta om i kommunstyrelsen.

tisdag 20 januari 2009

Nu så...Allt har ett slut...även början

Tja, nu börjar det kanske likna något. Inte världens snyggaste blogg, men ändå något att jobba med och utgå ifrån. Världen kommer ju knappast att slås av häpnad och samlas runt den för dess spännande utseende förstås (lika lite som innehållet kan jag befara). Men i alla fall en habil startpunkt för mig att utgå ifrån helt enkelt. Tänd ett ljus och låt det brinna...

måndag 19 januari 2009

Allt har en början...även slutet...

Tja, det är ju till att ha lite hybris att tro att mänskligheten inte önskar något annat än att ta del av vad just jag tycker, driver och vill. Men så är det ju - alla har, borde ha, väntat alldeles för länge på det, eller hur?! Det är ju ovedersägligt...typ. "The world according to M Janson", det är precis min stil det. Fast det känns lite skämmigt att ha fallit dit. För jag förstår fortfarande inte vem som har tid att läsa allt om allt när man tittar runt på olika bloggar. "Is there anybody out there?", egentligen. Den frågan kanske är ännu mer relevant idag än när den begav sig, trots all förment lättillgänglig kommunikation. Är detta illusion eller verklighet och vilket är i så fall viktigast? För vad spelar allt tyckande för roll om det inte finns någon konkret substans bakom?! Det är väl i någon mening den moderna demokratins dilemma. Så mycket 1900-tal är jag och det får man leva med. Nåja. Detta är ju bara ett försök för att se vad det blir med en lite loggbok om livet som det ter sig från min göteborgskommunala horisont. Hur kul låter inte det :)! Det är min avsikt i alla fall att inte dela ut mig till alla, utan ta tillfället i akt att lyfta det jag tycker finns anledning att ta upp, så kanske finns det något som någon kan tycka också tillför denne något. Till en början helt och sant och visst med viss trevan..., som en slags kommentarsbok till min hemsida helt enkelt. Och hur kul låter då inte det :))! Välbekomme!