måndag 30 mars 2009

Sista slutjusteringen för också äldre pars självklara rätt att inte tvingas isär!

Ibland tar saker och ting sin tid innan bitarna faller på plats. En av de första saker jag gjorde när jag kom in i kommunstyrelsen 2005 var att stoppa planerna på att göra det ännu svårare för att få rätt till en plats i äldreboende. Det var riktlinjer som hade tragglats genom alla kommunala instanser inklusive pensionärsråd och bara var uppe för konfirmering i kommunstyrelse och fullmäktige när jag bokstavligen sade "stopp och belägg!".

Sedan tog det ett halvårs diskussioner innan vi till slut istället kunde enas om att tvärtom, för första gången på år och dagar, minska kraven för rätt till ett boende. Verkligheten hade hunnit ifatt även de övriga till slut. Det hade gått för långt med den så kallade "kvarbo-principen" där äldre skulle bo kvar hemma till snart sagt vilket pris som helst. Det är fortfarande något av det jag är mest stolt över att ha åstadkommit.

Tyvärr fortsätter ju dock majoriteten att lägga ned äldreboenden så det reala genomslaget är allt för begränsat. Och det fortsätter jag förstås att tjata om. Det saknas dessutom attraktiva boenden för den som inte så väldigt illa däran som de flesta idag är på våra äldreboenden som snart sagt mest kan liknas vid de gamla sjukhemmen igen.

En sak missade vi dock, eller rättare: Jag trodde det skulle räcka med det. Det visade sig dock att skrivningarna inte hjälpte de äldre par där bara den ena hade ett stort omvårdnadsbehov. När jag blev uppmärksammad på flera upprörande fall där äldre par som levt ett helt liv ihop tvingades isär av kommunen ställde jag en fråga i fullmäktige om det rimliga i detta och om vi inte borde ändra regelverket så att det inte gick att missförstå. Svaret blev att det borde vi nog göra och i kommunstyrelsen gav vi sedan ett gemensamt sådant uppdrag - även om socialdemokraterna osnyggt försöker ta åt sig äran för det så här i efterhand - som efter en tid kom tillbaka i form av ett förslag om förändrade riktlinjer som gjorde tydligt rätten för även äldre par att få bo ihop. Det är egentligen tragiskt att något så självklart skall behöva skrivas in i regelverk när vi i övrigt slagit fast viljan att göra det enklare äverlag att få rätt till äldreboende.

Nu kommer så, till slut, det sista steget på denna resa upp på kommunstyrelsens bord nu på onsdag i form av ett följdbeslut avseende taxor och avgifter för att verkligen möjliggöra för även den som inte egentligen har behov av en äldreboendeplats att få flytta med sin make/maka.

Det glädjer mig verkligen i allra högsta grad. Nu hoppas jag vi aldrig mer skall få läsa sådana saker i Göteborg om hur man tvingar isär äldre par. Det finns bara ett stort problem och det är att lika mycket som vi saknar boenden av olika slag för äldre rent allmänt, lika mycket saknar vi bra anpassade boenden för par med olika behov. Det är ju ärligt talat inte särskilt roligt att som relativt frisk komma in i många av dagens så kallade boenden. Jag är dock glad för att möjligheten finns, på papper. Ännu gladare blir jag när vi följdriktigt ordnat bättre anpassade boenden för de olika behov som finns. Det är en fortsatt kamp att föra.

Alla äldre är inte ett och samma, vilket tyvärr alldeles för mycket av dagens socialdemokratiska äldrepolitik utgår ifrån.

torsdag 26 mars 2009

Inga krafttag mot segregationen i sikte för Göteborg, nu heller!

Det har ju varit lite skriverier om segregationen i Göteborg efter en utredning som gjorts på uppdrag av stadskansliet. Det konstateras att segregationen bara ökar. Det tråkiga med det är ju att utredningen egentligen inte visar på något nytt, tyvärr. Jag är bara fascinerad över ansvarig i kommunstyrelsen, Anna Johansson (s), som med en dåres envishet hävdar att det bara är att jobba på som man gör och ett uppdarg för alla andra, men inte oss i kommunen centralt. Vi skall bara följa utvecklingen heter det.

Här har vi en av våra viktigaste och största ödesfrågor för hela Göteborgs framtid och så skall vi bara sitta på åskådarläktaren! Är det någon gång kommunledningen måste ta just ledningen så är det väl när vi har en stad som håller på att bli två, en del som hänger med och en som inte gör det!? Denna passivitet gör mig bara allt mer frustrerad.

Därmed självklart inte sagt att vi i kommunledningen kan eller skall göra jobbet, det ligger på alla och envar i hela Göteborg egentligen. Men vi måste ta vårt aktiva ansvar och peka ut färdriktningen, vad det är vi egentligen vill skall ske på vilket sätt. Det är ju det som är politikens ansvar. Det tar man inte från kommunmajoriteten idag, tyvärr. Alla våra förslag om en integrationsstrategi under ledning av kommunstyrelsen, om en integrationskommission direkt under fullmäktige och kommunstyrelsen med flera mer konkreta åtgärdspaket har ju bara slagits undan. Och inte blir det bättre, kan vi åter konstatera.

Ibland tycks det som att det är bättre att inte prata om det eller lyfta in det i kommunens högsta ledning, för då finns det inte, då stör det inte bilden av det goa glada Göteborg. Men hur gott och glatt är det för dem som finns i de utanförskapets fickor vi idag ser växa sig allt fastare i våra förorter?! Det sker jättemycket positivt där som absolut skall lyftas fram, men det finns också sådant som inte är lika trevligt som vi inte heller får blunda för. Särskilt som kristider inte gör det bättre. Det är att svika dem som drabbas idag. Det är också utan tvekan något som slår tillbaka mot oss alla förr eller senare. Och då har det tillåtits gå för långt.

Det är därför även vi som har ansvar för kommunen i sin helhet måste ut på arenan. Det är för stort och rör hela staden i alla dess aspekter för att tro att det kan lösas ensamt av enskilda stadsdelsnämnder och bostadsbolag. Det är i alla fall min fasta övertygelse.

Dagens fullmäktige: Biltullar, Äldrerätt och Livets slut.

Det var en kort fullmäktigelista idag, men blev ett lååångt fullmäktige. Fast denna gång var det inte jag som åstadkom det även om jag hade två interpellationsdebatter. Två viktiga sådana.

Den långa debatten blev förstås om biltullarnas vara eller inte vara, eller snarare på vilket sätt de skall vara och vem som skall tillfrågas om dem. Det blev återremiss och den kommer väl på returen till nästa gång och då blir det som det blir. Majoriteten vinner och vill bara titta på trängselavgifter och vi förlorar som vill se över alla former av avgifter i samverkan med kranskommunerna.

Min uppfattning är att Göteborgs problem inte är Stockholms, snarare precis tvärtom. Medan Stockholm har problem med mycket bilar i city, få tillfartsvägar till följd av sina öar och tillgång till framförallt pendeltågsnät, så har vi få bilar i city men trängsel vissa stunder i Älvsnittet - som vidareköar sig i staden som helhet - och väldigt många tillfartsvägar samt nästan ingen infrastruktur för pendeltåg. Därför är trängselavgifter för att styra bort trafik inte vår lösning. Det är istället att skapa mer och bättre infrastruktur över älven och för pendlare att överhuvudtaget kunna välja kollektivtrafik och det som då, under galgen, kan behövas är trafikavgifter som finansierar det.

Annars fick jag svar på min förundran över att stadsdelsförvaltningen i Majorna åter förvägrat en äldre människa att flytta till ett önskat äldreboende i en annan stadsdel. Jag väljer att tro på att det nu inte skall hända igen. Det är ju andra gången jag lyft frågan. För några år sedan drev jag ju debatten om Gudrun 92 år som inte fick flytta till Örgryte. Mitt intresse är ju inte att märka ut Majorna. Mitt intresse är att inte enskilda skall drabbas av att vi råkat organisera kommunen i 21 stadsdelar som bygger murar sinsemellan. Det gäller att aldrig tappa bevakningen av det tycks det, särskilt i ekonomiskt trängda tider.

Avslutningsvis fick jag ju upp min fråga om den palliativa vården också, som jag redan skrivit om. Det blev väl som jag förväntat mig. Ett positivt svar om att en översyn för en bättre samverkan omkring den palliativa vården i Göteborg och gentemot sjukvården. Ett mindre positivt om vad som nu händer i Linnéstaden där man ju fortsätter arbetet med att splittra det team som idag finns och servar hela centrumkretsen.

måndag 23 mars 2009

Bra besked om en översyn av vården av döende i hemmet i Göteborg!

Skall man ropa hej när det utlovas en utredning?! Ofta är ju en utredning bara ett sätt att politiskt begrava en fråga, men denna gång ropar jag faktiskt HEJ, när ansvarigt kommunalråd Marina Johansson (s) på min fråga meddelar att man skall göra en utvärdering av den palliativa vårdens organisation i Göteborg!

Jag uppmärksammade ju tidigare i våras hur nu senast SDN Linnéstaden är på väg att lägga ned det palliativa resursteam för vård i livet slutskede som hittills funnits i centrumområdet för att föra in den i sin egen hemtjänst och hemsjukvård. Det kan aldrig bli bra för en så liten och sårbar verksamhet som betyder så mycket för den det berör, den enskilde döende och dennes anhöriga, att ytterligare splittra upp den. Det har jag också fått flera exempel från de områden där den idag är uppsplittrad som på Hisingen hur olika kvalitet det blir, hur dåligt med professionella läkare som går att uppbåda i en sådan liten organisation och hur sårbart det är när plötsligt behoven fördubblas från en till två döende personer och kompetensbristerna blir påtagliga när sjukdomsbilder och behov är helt olika från fall till fall vilket inte går att hantera i en allt för liten organisation i varje enskild stadsdel.

Dessutom handlar det inte om äldreomsorg, som många ute stadsdelarna tycks tro, utan om vårdinsatser för människor och deras anhöriga mitt i livet och det är faktiskt en skillnad som lätt raderas ut när man lägger in det under äldreomsorgen utan att tänka sig för.

Det är inte värdigt för en stor kommun som vår, som faktiskt har möjligheter till en professionell, flexibel och tillräckligt stor sådan sammanhållen verksamhet i nära samverkan med sjukvårdens läkarresurser. Samma läkare kan inte vara på flera ställen samtidigt och behoven är inte beroende av när respektive stadsdel tidsmässigt över dygnet råkar kontrakterat sin läkare i den mån de alls hittat sådana delade läkare som kan ta några timmar här och några timmar där. Det borde rentav bli billigare dessutom att hålla ihop det än att försöka upprätthålla ett sådant mindre bra team i varje stadsdel.

Därav att jag ställde frågan i fullmäktige om vi verkligen är på rätt väg eller inte och var beredd att lägga ett förslag om en förändring beroende på svar från ansvarig för frågorna. Därav att jag nu är glad för svaret om att det nu kommer att göras en översyn. Det är ju ett bra första steg för att göra det bästa av den palliativa vården i Göteborg. Det är det jag hoppas på i alla fall, för det var ju mitt syfte.

Det var så vi hanterade hospicen en gång i tiden, vården av döende i särskilda boenden när det inte vara går att vara kvar hemma, där det på mitt initiativ i fullmäktige skapades en gemensam hantering som slog vakt om de tre hospice som fanns men var på väg att läggas ned när de hanterades var för sig utan gemensam samordning någonstans. Nu hoppas jag på något liknande för den palliativa vården. Det tror jag vorde det bästa.

Vem har sagt att det inte går att påverka i opposition!? Nu får det inte bara gå för långsamt med översynen samtidigt som det är viktigt att den blir professionellt utförd. Dessutom kvarstår ju frågan om vad som under tiden händer med det palliativa teamet i Linnéstaden efter det här beskedet från ansvarigt kommunalråd?! Det verkar ju lite knasigt att fortsätta på den inslagna vägen nu för att sedan kanske behöva ändra tillbaka igen om det skulle bli det - önskade - utfallet av en sådan utredning att faktiskt inte splittra upp det i varje stadsdel på det viset! Jag hoppas på lokal klokskap och en tydlig central anvisning i den delen nu!

torsdag 19 mars 2009

Göteborgsblåsningen?!

GöteborgsMusiken, numera kallade Göteborg Wind Orchestra (GWO) vilket jag måste erkänna att jag har lite svårt för att anamma även om det är blåsigt i Göteborg ;), är i fara för nedläggning efter att försvarsanlaget som flygvapnets musikkår dragits in. Det saknas idag 6Mkr och om inget görs är det slut den 15 maj något sådant. Det är tragiskt. De har en nyrenoverad fantastisk konsertlokal i Kronhuset och gör god reklam för Göteborg runtom i Sverige och världen. Det är något att satsa på före ett stort pariserhjul hur kul den idén än är!

Vi i Spårvägen är ju en av stiftarna i och med att detta ju egentligen är det som en gång var Göteborgs Spårvägars Musikkår med rötter från 1905! Vi ger också ett bidrag till orkestern, men av förståeliga skäl är ju ekonomin inte sådan att det räcker så långt. Däremot har vi diskuterat en vilja att åtminstone räkna upp beloppet, trots vår ekonomi, och det skulle väl vara bra om alla gjorde det. Dessutom är det ju en marknadsföringssak för Göteborg och att om då Göteborg & Co. drog sitt strå till stacken skulle ju inte vara fel. Har de resurser för att ta ekonomiska risker med ett stort hjul så kan de säkert ta en risk för lite blåsning tills en mer långsiktig lösning hittats. Kan sedan Västra Götaland putta in något så kanske det börjar närma sig hamn, utan att drabba övrig kommunal kärnverksamhet i dessa kristider.

Skulle man inte rentav kunna bli Lisebergs blåsorkester och göra inspel där på deras olika scener och i parken som deras paradorkester - Göteborgsblåsningen! - i övrigt vid särskilda sammanhang så vore ju lyckan gjord?! Jag tror det skulle kunna vara ett lyft för alla parter faktiskt! Men det är väl kanske lite sent i allas planering av sommarsäsong och så, men nu gäller det ju att vara lite kreativ också från de parter som jobbar med detta. Vi får se hur det går, men det vore ju verkligen synd om den skulle gå i graven efter alla dessa år som en unik professionell blåsorkester med ett program så imponerande att det verkligen sticker ut (synd bara att man är småbarnsförälder och knappt ens kommer ut på bio och ännu mindre andra kulturella begivenheter så ofta, men vad jag vet så är det inget fel på publiktrycket i alla fall)!

torsdag 12 mars 2009

Göteborgshumorn når nya snurrande höjder - ganska exakt 60 meter visst!

Jag läste att Åke Lundgren på GT idag skåpade ut alla som inte var överväldigade förtjusta i det Pariserhjul som ju nu snurrar i allt snabbare och märkligare turer. Min kommentar är att det inte är så mycket att alla vill ge Göran Johanson på näpsen som är problemet, det är att förenkla bilden väl mycket, utan att Göran själv hellre sätter sig i centrum på en presskonferens där allt anges som klappat och klart än ser till att förankra och processa en så stor fråga som denna innan det går så långt.

Det mest intressanta är ju att "Göransborg!" med utropstecken med de sista turerna har blivit "Göransborg?!" med också ett frågetecken i leken. Alla i det gamla gänget har sprungit på som om det vore som förr i tiden och nu står de där med rumpan bar och det är egentligen det allvarliga. För det är naturligtvis inte bra att kommunens marknadsföringsbolag i någon mening dras ned inför öppen ridå på det viset. Helt på egen förskyllan dessutom oavsett vad man nu tycker om hjulet som sådant. Det är ju inte utan att det spännande att följa var det landar.

För min egen del efter att ha funderat åt olika ledder utifrån att det ju trots allt är en kul idé och bortsett från det orimliga i 800 besökare varje dag året runt om nu kostnaden 22Mkr stämmer och biljettpriset är 75:-, så är inte platsen som sådan problemet så länge man kollat för säkerheten - som var en av mina första frågetecken - med mera som rent formellt förstås måste prövas. Tvärtom rentav, om man idag ser hur det området ser ut idag. De omgivande dimensionerna med lagerhuskaraktären på operan - vilket jag gillar skall jag kanske tillstå - och Östra Nordstadens betonghetto samt Göta älvbrons spinkiga metallkonstruktion och Läppstiftet gör att jag tycker att den öppna plats som vi lagt ned 3 miljarder på att skapa inte alls är fel för en - tillfällig - konstruktion av det slaget, faktiskt!

Däremot är hela hanteringen av frågan inget annat än rejäl göteborgshumor så här långt, tyvärr.

måndag 9 mars 2009

Media - Demokratins dödgrävare?!

Jag har ett stående momentum och det är medias roll i den demokratiska dialogen, eller snarare allt mindre roll i densamma. Självklart skall media kritiskt granska fel och brister och missgrepp. Men media har också ett ansvar för att belysa saker ur flera perspektiv för att vara en del av den demokratiska dialogen. När de inte tar det ansvaret så är de inte heller en del av den dialogen. Då är de tvärtom en del av problemet.

Det kanske är att ta i att kalla det demokratins dödgrävare, men i ett land där media är den så kallade tredje statsmakten - inte den fjärde som i alla andra demokratiska civiliserade liberala demokratier där det fristående domstolsväldet är den självklara tredje - så är ju frågan vad som är kvar om den pelaren faller. Att kvällspressen faller ur ramen är en sak, men när P1 och Ekot blir allt mer infantiliserade och nu senast en tidning som Riksdag & Departement spelar på de strängarna, då är det dags att verkligen förtvivla. Dessutom undrar man ju vad poängen är att gå långa journalistutbildningar för att gräva i andras sopor utan att sedan ens kunna förstå innehållsförteckningen på flingpaketen. Min övertygelse har alltid varit att journalistutbildningen är den bästa garanten för att ta död på medias roll som en hörnpelare i det demokratiska resonerande förnuftssamhället. Den som saknar djup på åtminstone ett samhällsområde får inte heller någon bredd, det blir bara en avgrund. Som väl är finns det väl tillräckligt många som kan kompensera de bristerna i den utbildningen på egen hand. Det finns många bra journalister också som väl är och då oftast i de mer lokala medierna. Där har det rentav skett en uppryckning, så kanske håller inte min utbildningsteori fullt ut. Annars skulle jag varit direkt mörkrädd.

Det jag upprörs över nu är att ett beslut som fattats av den socialdemokratiska regeringen i brett samförstånd, som handlar om att ta bort alla ekonomiska avarter som gjort att sådana som vissa av de som annars i ord säger sig vara emot EU för dess fiffels skull i realiteten kunnat sko sig på Europaparlamentets bekostnad, dvs alla vi skattebetalare, och gör att parlamentariker från alla länder nu äntligen skall få samma lön och därmed stora grupper får rejäla sänkningar och som det fattades beslut om under en tid när kronan stod i 8 Euro och inte 12 - ännu ett argument för att vara med i Euron - rapporteras som om det vore något nytt skoop som kan lastas den nuvarande regeringen i en tidning som Riksdag & Departement.

Riktigt slaskigt blir det när företrädare för de partier som skott sig på det nuvarande systemet är de som går i taket om de inte har vett att hålla sig undan medan de som tvärtom inte plockat ut alla extraersättningar eller i skymundan hållt undan ersättningar för att den möjligheten funnits, får stå upp för att få lite mer ordning på torpet för att det skall bli öppnare, rakare och ärligare. Med tiden går säkert Euron ned också, så blir den skillnaden inte så stor. Tyskar och Italienare och andra som hittills haft långt över 100.000 i månaden och inga dubier för att ta ut alla extraersättningar vore ju annars de gladaste om vi nu stjälpte det hela. Det är också det en del av politikens vardag att förhandla och kompromissa för att nå något som sammantaget är lite bättre än det som var och stå fast vid det när det väl gäller.

Den underliggande värre diskussionen som den typen av journalistik spelar på är en hjärntrubbig diskussion om något så omöjligt som att även de politiker som ägnar sina liv åt att leva från sina familjer, förhandla om sådant som syftar till en bättre värld för oss andra - sedan har vi oika uppfattningar om vad det är och det är ju precis det som är demokrati - och vara ute och träffa människor, på möten, debatter, förhandlingar, konferenser, studiebesök, inläsningstimmar etc, etc, dagar, kvällar och helger faktiskt också kan få en lön för det. Jag kan tycka att Vd:ar i storföretagen och de i bolagsstyrelserna får på tok för höga ersättningar i förhållande till sin betydelse, men hyfsat bra ersättningar tycker jag de skall ha för det. I politiken tillkommer ju dessutom den belastningen att den dagen man lämnar - och det gör de allra flesta för det är så det fungerar i samband med valen när partier ökar eller minskar och ledamöter röstas ut eller in - så är ju de enorma erfarenheterna inget som värderas på arbetsmarknaden i övrigt märkligt nog. Men det har kanske med mediabilden av vad politik och politiker handlar om att göra.

Så är det förvånande att det finns ett politikerförakt?! Det är att vara demokratins dödgrävare att mot bättre vetande bidra till det utan att också åtminstone försöka problematisera beskrivningen. Det är något helt annat än att lyfta fram det som är fel, problematiskt och omoraliskt för det finns naturligtvis det med och det är medias roll att granska. Likaså kan man självklart ha olika uppfattningar om vad som är rimligt och inte, men det bygger ju också på en kunskap om vad det handlar om. För det finns faktiskt också något mer än bara fiffel och båg i politiken. Tro´t eller ej. Särskilt lustigt var det när alla trodde att jag som vice ordförande i en stadsdelsnämnd hade anställning, hög lön och tjänstebil och rent allmänt trodde man var dum i huvudet eftersom jag höll på med politik. När jag berättade vad jag hade i ersättning för allt det engagemang och den tid jag lade ned på det vid sidan om mitt ordinarie arbete som förstås blev lidande, för att bidra till att just dessa människors vardag skall fungera med förskola, skola, äldreomsorg och ännu mer inte drabbas av andras elände i den sociala omsorgen etc., så blev de övertygade om att jag var dum i huvudet. När jag inte ens, liksom så gott som alla andra jag känner som är politiskt engagerade, hade vett att sko mig på det! Det är också en verklighet som behöver lyftas fram då och då.

Men, i ärlighetens namn, de allra flesta journalister är också hederligt arbetande personer med tuffa krav på att leverera slagkraftiga intressanta texter för att fylla igen hålen mellan annonserna utan onödig tidspillan, så jag skall inte raljera över dem heller. De har säkerligen inte alltid resersättning, betald logi och transport, dagtraktamente, övertidsresättning och en bra grundlön med dessutom lediga kvällar och helger heller för den delen. Det gäller nog bara kvällstidningsjournalisterna - de där som tycker att de är skjutjärn och inte bara nöjer sig med att harva på i den demokratiska bildningsmyllan - och det kan de ju behöva för det jobbet. Ok, jag är raljant nu, jag vet, med alla risker det innebär. Men man måste också våga föra den diskussionen på det sättet, att ställa saker på sin spets. Tycker jag. (Sedan är det kanske lite att ta i att vilja ha 100.000 i månaden i en småkommun som Lerum för att dessutom förstöra våra andras möjligheter till en växande göteborgsregion med bra tågförbindelser för den som nu hänger med i den plötsliga svängen från min sida - Och Ok, det är utanför ämnet! :)

Allt detta resonemang trots att jag varit den som exempelvis stått på barrikaderna mot ohemula politikerpensioner och de kryphål som funnits - och delvis finns - i Göteborg. Det vore dock för enkelt att bara spela på den strängen. Inget är alltigenom svart eller vitt (utom i populistens färgblinda skalle förstås). Lika lite som allt är jämngrått, inte ens Göteborgvädret!

onsdag 4 mars 2009

Hellre många hjul som snurrar än ett enskilt, hurt stort det än är!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, vi bor i Ankeborg! Jag tänker förstås på den nya vindsnurran vid Operan. Det är i och för sig bättre att ha byggt en Götatunnel för tre miljarder för att få plats med ett stort Pariserhjul än en beachvolleyplan när Görans ankdamm inte gick att fylla för att tunneln var byggd som den var byggd. Ibland är det en fördel att ta beslut i rätt ordning. Så också när det gäller detta jättehjul.

Göteborgs & Co. och Liseberg hittar på en kul idé, som en tillfällighet finns Göran Johansson med i båda och styr och detta är ju ett livstecken på det om något, lägger ut ett antal miljoner och ser till att få det på båtar från Australien innan man talar om för alla oss andra vilken kul idé man kommit på. Ursäkta mig, vilka friheter kan man ta sig egentligen?! Dessutom kanske det kunde ha varit en affärsidé för Saab att bygga istället för i Australien som testprojekt för vindkraftsnurror (ok, jag är lite ironisk nu om det inte framgick).

Östra Hamngatan är på Nordstadssidan ingen kul gata direkt och platsen nede vid det så kallade Älvrummet kan göras roligare i avvaktan på något annat, men någon demokratisk ordning får det ju vara när en så för stadsbilden stor sak som ett jättehjul skall placeras där. Det är ju inte direkt en liten pjäs det handlar om. Har vi koll på säkerhetsavstånden och allt sådant som väl måste utredas först, hur svenskt trist det är i all glädjeyra över att åter sätta oss på världskartan, eller rullar den rakt ut i älven av sig själv om något skulle gå snett?! Dessutom finns ju en ekonomisk risk som måste vara utklarad, för annars är det ju uppenbart att Göteborg & Co. sitter på för mycket pengar vilket vi ju i våra budgetar gång på gång hävdat men ständigt fått mothugg på.

Jag har ingen egentlig synpunkt på själva idén, den är för ny för att ha hunnit smälta, men just på grund av det däremot många synpunkter på sättet det hanteras. Jag inledde nog fel, det är inte Ankeborg, det är fortfarande Göransborg. Undrar hur kul Anneli Hulthén tycker det är - egentligen!

Jag för min del vill hellre få de ekonomiska hjulen att snurra i Göteborg som helhet än att få just detta hjul att snurra. Jag skulle också vilja se den som på samma sätt skulle kunna förvänta sig, att bara få ta för sig på en så central plats på det sättet om det till exempel kom en privat entreprenör med en dylik kul idé och beredd att stå för risken. Det hade jag tyckt varit mycket roligare och aptitligare i så fall. För nu rullar nog det här tåget, f'låt hjulet, kan jag tro.

Det enda positiva är ju att man kommer att se Hisingen så fint ifrån det :)! Jag antar att man till och med från den höjden lär se Torslandaverken och därmed är namnet givet: Volvo - "Jag rullar" - II! Kan vi bygga en Götheborg II kan vi väl också garantera något som rullar när det är lite knackigt på Volvo i övrigt. Eller varför inte "Kul-lagret", "Konjunkturcykeln", "Snurre-Sprätt"? Göteborgshumorn hittar säkert på något. Jag får fundera vidare också...:))

tisdag 3 mars 2009

Gardell och kapitalistiska spelare som spelar med hela kaptalismens fundamenta

Visst är det en märklig värld. I söndags stog LO:s Wanja Lundby-Wedin brevid aktiehajen Christer Gardell i TV:s agenda och nästan gosade med varandra mot Finn Johnssons och Volvo-styrelsens huvudlösa förslag om att höja bonusarna för de högsta cheferna. Han verkar inte riktigt i takt med tiden den gode Finn och jag kan mycket väl förstå hur Fredrik Reinfledt och Maud Olofsson ryser bara de tänker på att föra dialog med Volvo och dess styrelse, men tyvärr måste de ju samtidigt låta de personliga känslorna stå tillbaka för allas vårt gemensamma intresse av att bibehålla kärnan av en överlevnadsduglig industri kvar i landet mitt i det svarta hål som öppnat sig och nu drar med sig det mesta i fallet. Där öppnar man från framförallt näringsdepartementet för lite väl lättköpta poäng från oppositionens sida som det idag framställs, helt i onödan faktiskt med tanke på vad som faktiskt görs.

Men åter till Christer Gardell, som ju är en av de gamar som med sin utpressnings- och utdelningspolitik gnagt Volvo och andra bolag in på märgen så att man inte står rustade att möta lågkonjunkturen. Man kunde riktigt se hur han njöt av att ge igen på delar av Volvostyrelsen som nu skjutit sig i foten - vem spred den nyheten förresten?! - och att marknadsstrategiskt göra sig till folkhjälte och dessutom vill han väl inte att pengar går till direktörerna i det här läget, dem behöver han ju bättre själv kan man tro! För en gångs skull stod han där i egen hög - i alla fall lång - person, men nog blev det avspända leendet lite ansträngt när frågan om den senaste aktieutdelningen kom upp och hur det då istället plötsligt var styrelsen som i sin klokskap(!) gjort den avvägningen.

Det enda riktiga sättet för Gardell med flera att visa på seriöst ägarskap är ju att nu vara beredda att putta in pengar i Volvo när de så väl behöver det. Fast de pengarna har väl redan blåst all världens väg i aktieraset. Det är därför staten förväntas gå in och täcka det som spelats bort av de som borde vetat bättre.

För mig är Gardell synonym med det som inte är riktig kaptalism, för kapitalism bygger i grunden på kapitalister med långsiktigt aktivt ägande och strävan till kapitalförädling genom att se till att pengarna sätts i arbete. Det var så marknadsekonomin växte fram och det är det som är grunden i den liberala ekonomin. Idag har vi på sitt sätt det värsta av två världar: Anonyma offentliga fonder med enorma kapital men utan ägarintresse - svenskt näringsliv i den del som inte är utlandsägd är ju i princip idag "församhälleligat" genom dessa pensionsfonder och andra motsvarande aktörer - och små men personligt starkare aktiespelare som kan utnyttja "oägarskapet" hos de stora ägarna till att kapa åt sig egen ekonomisk vinning på bekostnad av långsiktigheten i bolagen.

Det är en ny tid med inte minst den tekniska IT-utvecklingen som redskap för snabba ekonomiska affärer, som lever sitt eget liv så att även begreppet kvartalskapitalism idag är för långt tidsperspektiv. På den punkten är det dags att vi liberaler tar kommandot igen och inte lämnar spelplanen fri för förödande motkrafter, antiglobaliseringsrörelser - som av någon anledning ofta är de snabbaste på att använda sig av den nya teknik de är emot och som skapar förutsättningar för just sådana globala rörelser - och andra irrläror. Marknadsekonomi och kapitalism kräver också tydliga gemensamma regleringar för att just slå vakt om en sund konkurrens och ett sunt företagande, nationellt, på EU-nivå och internationellt. Allt annat är faktiskt irrläror det med.