måndag 29 juni 2009

Hur - inte - bygga en stad - Exemplet Göteborg från min horsiont!

Både GT och GP slåss nu lite om att lyfta fram stadsbyggnadsfrågorna och det ena öde torget efter det andra eller den ena bättre platsen än den andra i vårt kära Göteborg, som genom åren blivit så misshandlat.

Själv har jag allt sedan jag gick i gymnasiet funderat över hur det kommit sig att medan andra länder bombat sönder varandras städer så har vi efter att ha köpt oss fria från det de senaste 200 åren istället ägnat en 50-årsperiod åt att självmant spränga sönder våra stadskärnor. Det hänger naturligtvis ihop med den enormt snabba utvecklingen - just beroende på vårt friköp från framförallt andra världskriget - från fattigast till rikast i Europa (och nu tillbaka i mittenskiktet någonstans), från bondesamhälle till modernism samt därmed behovet av att riva allt gammalt och sunkigt som dessutom blev synonymt med fult och bygga nytt för de nya moderna tiderna där även det funktionella blev lika med det fina. Det är förståeligt men tråkigt. Ingen vill ha tillbaka de gamla TBC-kåkarna, men samtidigt vilka områden för den kreativa staden som hade kunnat finnas kvar.

Jag säger bara Nordostpassagen, byggt så att man riktigt förstår hur arkitekten tänkt att människor ska ha bra lägenheter men inte bo i hus som gör att de tror att de är lyckligare än de är. Det är arkitektonisk socialrealism det. Hade inte Oscar Fredikskyrkan varit en kyrka så hade den väl också rykt. Idag står de där som varandras motsatser i byggnadsstil, om än lika monumentala mot det gytter som tidigare fanns. Detta till skillnad mot Landala kapell som tvärtom är allt det som Landala idag inte är vad gäller småskalighet och folklore bortsett från utlöparen upp mot torget av stadens vackraste(?) gata, Erik Dahlbergsgatan. Det finns överlag något med backiga gator som jag gillar, där tät stadsbebyggelse både tvingar sig på som sker på topografins villkor och samtidigt sluter sig runt färden uppåt och öppnar vyn på färden nedåt, såsom Nordhemsgatan och Kvarnbergsgatan.

Allt detta kombinerat med en socialdemokrati sammanvuxen med allmännytta, egna-hemsrörelsen och kooperationen och en rationell effektiv beslutsprocess utan medborgerliga bromsar, släppte processen fri under några stadsbyggnadsmässigt förödande decennier. Se alla Domustorg i våra mindre städer och se Nordstan eller som jag egentligen tycker ännu värre Arkaden och Fredsgatan. Ingen kan förstås friskriva sig från tidsandan, så även många av våra företrädare och föregångare ville vara ännu bättre på att sanera det gamla och bygga det - då - nya, inte minst i bilismens självklara framväxande era. Jag är samtidigt glad över att vi var de genom bland annat Erling Bager som till slut satte stopp för en sanering av Haga motsvarande den i Olskroken eller ännu värre Landala med flera och att vi vill slå vakt om det som finns av gamla Gårda. Att Haga bakom Haga Nygatas kulisser är samma hus med olika fasader är inte så kul det heller, egentligen, men bättre än inget om vi ser till omnämnda exempel ovan. Självklart måste en stad byggas och byggas om och byggas ny, men inte i de stora sjok som varit den svenska och framförallt göteborska modellen genom egentligen alla tider.

Det som fascinerar mig är att man när det gäller inomhustorg fortsätter bygga så som man gör. Se på Allum, ett riktigt skräckexempel, eller köpladan 421 i Sisjön för att nämna några nya exempel. Möjligen tycker man att det borde ha gått att på fyrtio år göra något bra av Nordstan, men icke det heller. Åk till vilket amerikanskt "Mall" som helst och jämför. Är det det att vi är rädda för att skapa köptempel som lockar i kraft av sig själva och istället bygger vi köplador som vi snabbt som möjligt skall fly ifrån? Eller är vi bara småsnåla även i det som byggs enbart för att skapa kommers?

Nåväl, i allt detta tycker man ju att Byggnadsnämnden borde ligga i framkant och ta den kastade handsken. Men ärligt talat, vad hör vi därifrån egentligen, mer än att stadshjulet rullar vidare i olika turer, ens om vi lägger örat mot marken bortanför den frågan? Inte mycket.

Jag och vi har ju försökt i olika omgångar, med vår önskan om att ta tag i hela Älvrummet, som bidde en tumme, om att göra något mer av en ny Göta Älvbro än bara en bro, som blev kanske inte det men i alla fall omnämnda tumme för områdena runtomkring. Kjell Björkqvist hos oss har ju för länge sedan lagt förslaget om att göra ett hus av gamla gasklockan och det kommer man med tankar om nu har jag sett. Det saknas dock de bredare penseldragen för att komma ned i detaljerna. Att ens fundera på att riva de kvarvarande husen på Södra Älvstranden är ju befängt. Det är ju de som skapar silhuetten. Absurditeten visas av att i de första skisserna skulle man anlägga en park där det idag är hus och bygga hus där det idag är hålrum, istället för tvärtom. Kjells motion om en öppen process för Södra Älvstranden räddade oss kanske från det i alla fall.

Att inte fundera hur vi kan göra ett "Fishermans wharf" ut i älven där Stena Danmarksterminal nu ligger och helt enkelt byta plats på den och nuvarande rätt hopplösa Fiskhamn är ju bara att försinka chansen när nu Stenas kontakt på marken går ut om fyra år! Det är också en del av Älvstaden som vi ville lyfta upp på bordet, liksom förstås möjligheten att skapa ett spännande nytt regioncentrum på Bananpiren med såväl utrymme för öppna aktiviteter som tät stadsbebyggelse på höjden inklusive parker i höjd med en ny bro som ger utrymme för båtttarfik på älven. Jag har ju lite på skoj kallat det för en Bananpark på sydspetsen anspelande på Battery Park på Manhattan. Det är då spännande att se vad som i nästan tysthet samtidigt pågår i Klippanområdet, med byggnation mitt i ett kulturområde, som både är anpassad och sticker ut. Mycket spännande, men som sagt, märkligt tyst om egentligen.

Jag har sedan min tid i SDN Linnéstaden engagerat mig för Skanstorget under många år och Kjell och vi har ju agerat för den frågan tidigare. Jag var ju den som via SDN Linnéstaden väckte idén om att titta på torget för att skapa ett levande intimt studenttorg mitt i Universitetskvarteren istället för att bygga högt upp på Skansbergets dessutom mörkaste sidor. Det var efter det som det programarbete inleddes som sedan aldrig kom någon vart. Det kanske börjar rulla nu när byggnationen på Skanstorget stoppats upp helt. Jag är inte så rädd som Anna-Clara Löfvenberg i GT för byggnation utmed torgets sidor, tvärtom, då det är en större plats än man i förstone kan tycka och om det är nödvändigheten för att få till något så är det inte fel, särskilt om det kan anspela på och liva upp traditionen kring den historiska saluhallen som också kan skärma av Övre Husrgatan som ju inte är vad den en gång var. Vågar man dessutom göra något som också "smälter" in i berget på den andra sidan (varför inte också en hiss upp till ett café på toppen på sommarhalvåret?) kan det bli riktigt intressant.

Vi har ju överlag för många, många år sedan lagt en motion om att rusta upp de öde torgen runtom i staden där Skanstorget var ett exempel. En annan personlig "favorit" vid sidan om Rosenlundsområdet är förstås blåshålet Masthuggstorget.

Min och Helena Holmbergs motion om att rusta upp Rosenlund för att också bli av med torskarna och prostitutionen genom att göra det till ett levande område för oss alla att vilja vara i tar ju greppet att vilja knyta Rosenlund till Haga via andra sidan kanalen, istället för att vara en öde baksida mot kanalen - mitt i stan! - som det idag mest är. Det är också ett område, den så kallade Pusterviksplatsen, som börjar nu komma i ropet. Som på så många andra ställen är det ju idag bara en parkeringsplats. Av den motionen blev det inget. Att prata om torg i Göteborg är att prata om trafikplatser, läs: Gamlestadstorget.

Själv har jag i många år förundrat mig över hur vi kan låta en piazza som Lilla Torget ned mot Hamnkanalen bara ligga där och vara en bilrondell plus busshållplats. Jag hoppas någon tänkt tanken vad vi skall göra för att göra något av det den dagen det är tänkt att dessutom dras en spårvagn där, så att man inte just bara dra en spårvagn där. Istället borde det ju knytas till Packhusplatsen och älvrummet kring Stora bommen, varför för övrigt inte ett inglasat torg på Packhusplatsen och arkader i två nivåer utmed St. Eriksgatan och branten nedanför.

Det var ju så det var med Järntorget som det nu riskerar bli med Lilla Torget, att förslaget var att dra extra spår tvärsöver allt och bredda bilvägarna som gick där men i övrig låta den tidigare trafikkarusellen ligga kvar. Hade inte Mats Rahmberg för oss i Trafiknämnden tillsammans med mig genom SDN Linnéstaden agerat som vi gjorde hade det blivit så. Vi tog till och med fram alternativa skisser som idag är i många delar det vi föreslog. Kanske blir det dags igen när Lilla Torget närmar sig någon form av beslutspunkt.

Götaplatsen och Gustaf Adolfs Torg, stadens centraltorg, skall vi ju inte prata om. Det är nog på det hela taget fina platser, men de är ju helt döda. Däremot har förstås Mark Isitt i GP rätt i den speciella genomarbetade estetiken och konsekvent genomförda arkitekturen, som bara säger: "Titta vi kan och vågar!". Fast ärligt talat, så är det monumentala med Götaplatsen dess ogöteborskt storsvulna allvar, som att vi är mer än bara räkor och go'a glada gubbar, vi är kultur också. Gott så. Men ett allvar på gränsen och ett förebud från den liberala handelsstaden Göteborg om det kommande 30-talets fascistoida arkitektur, men som i det göteborska snarare blir en välkomnande hägring i fonden när man tittar ut mot den omgivande staden. Platsens ödslighet i alla sin storhet behöver funderas mer kring, just för att den inrymmer kulturens högborgar som tycks sluta sig inåt istället för utåt torget, som är en - som namnet säger - plats inte ett torg idag.

Jag är förstås också glad över vår Kerstin Ekmans motion om att etablera café på Gustaf Adolfs Torg, det är tankar jag haft men det var ju svårt för det café som en gång försökte och det beror på att som husen idag används är det svårt att få till en caférörelse. Det är då det man skall titta på, inte att argumentera emot att det inte skall vara något liv på torget (annat än när arbetsrrörelsen och deras gelikar behöver det för att demonstrera, det finns ju gott om plats ändå!).

Efter att stadens mest centrala och samtidigt under decennier mest öde område, Västra Nordstaden där talande nog också stadsbyggnadskontoret har sitt säte, börjat få lite liv genom de studenthus som på nåder tillåtits kanske det finns underlag för mer liv även på torget. Jag tror dock också man måste ta ett helhetsgrepp och göra Rådhuset när det nu blir tomt till kommunstyrelsens hus med möjlighet för ett centralt medborgarcenter samt låta stadskansli och vaktmästeri med mera ta delar av huset närmast traktöreren där vi i politiken idag sitter och så öppna mittdelen för exempelvis kultur och uställningsverksamhet och café även inne på den fantastiska innergård som finns där. Det är kanske fria fantasier, men ändå.

Det finns så fantastiskt mycket att göra, och ändå så lite som blir gjort och det som blir gjort blir inte så roligt. Se bara på byggnationen runt Eriksbergsdockan. De hus som kunde vara front hamnar nu bakom och det som blir är återigen lamellhus och punkthus utan något egentligt mervärde, ja det skulle väl vara lite trädetaljer och terrassering på taken då. Det är kanske så, att smaken är som baken, men jag är glad att vi stoppade totalrivningen av Juvelkvarnen, fast visst hade det varit fräckt med kronan kvar över hela verket som en fond för hela Eriksbergsområdet.

Jag tror det är hela konstruktionen med Älvstranden AB och Framtiden AB som snarare än stadsbyggnadskontoret är de som styr processen är ett av problemen. Det var framsynt tänkt en gång, men när det blir för stort och tar över allt och byggarna styr premisserna för politiken att mest bara acceptera eller inte från aktörer som inte har eller anser sig ha några arktektoniska stadsrumsuppdrag, så har det blivit ett problem. Det är inte minst i ljuset av det det behövs en stadsarktiket, med som inte minst jag velat lyfta fram och vi poängterat i vår motion om detta, också beteendevetenskaplig kompetens som motor i stadsbyggnadsdebatten. Från de stora dragen till att skjuta in lite stresspunkter i utformningen av sådant som enskilda broar. Det jag hört om "Nya Viktoriabron" var att den skulle breddas men med bibehållan detaljer. Nu blev det tydligen inte så och ingen vet egentligen varför. Var höll stadsbyggarna hus? Varför tar vi inte hand om våra känsliga stadsmiljöer, idag heller? Det går inte att bara peka på enskilda lyckade exempel, även om de finns, som jag tycker Kungsportsplatsen är. Det är väl signifikant att exploatören där har haft en idé om vad man vill för att passa deras image med nya hotell Avalon.

Det är i alla fall min mening så här inför sommarvilan när man får fundera lite fritt för egen del i alla fall kring sådant som inte kanske är mina primära frågeområden, men intresserar mig som kanske märks :) för den som läser denna lilla sommarlektyr :)) - och då har jag bara sagt hälften :))), precis som det nog ligger alla göteborgare varmt om hjärtat, hur vi vill ha vår stad - egentligen. Därför är det bra att GT och GP och andra tar den debatten. Men var är vår kommunstyrelsestadsbyggnadsansvarige, egentligen? Hittills har det ju bara varit nej, nej och åter nej. Utom till stadshjulet förstås. Det gäller ju att välja vad som är viktigt.

onsdag 24 juni 2009

Göteborgs Stad är också city of Gothenburg, eller hur!?

Så har jag lagt en motion i fullmäktige som jag gått och värkt på under några år. Jag har irriterat mig på det faktum att staden plötsligt fick för sig att bara omnämna sig själv som Göteborg och inget annat. Självklart heter Göteborg just Göteborg och inget annat. Men vi har ju också ett antal internationella synonymer där förstås Gothenburg är den mest internationellt erkända. Jag tycker det är synd att helt kasta ut det epitetet.

Det är förstås ingen stor fråga jämfört med den ekonomiska krisen och allt annat, men en stads namn och benämningar är ändå intimt förknippade med stadens identitet i övrigt. En internationell stad som Göteborg, genom historen byggd av människor från andra håll och ständigt berikad av internationell influenser, har förstås särskild anledning att vårda sin internationella identitet. Att som en av få städer i hela Norden ha ett eget engelskt namn är förstås då något unikt att vårda snarare än kasta på sophögen. Tycker i alla fall jag. Lite kuriosa i sammanhanget är dessutom att just Gothenburg var den benämning som enligt uppgift användes i det tyska originaldokumentet som gav staden dess stadsprivilegier 1621!

Det blir också väldigt konstigt att vi försöker göra oss av med det namn som ändå är så etablerat och ändå används i så många sammanhang, även av oss göteborgare själva när vi skall bli lite mer internationella. Att då i officiella sammanhang däremot säga något slags "Goteborg" med hårt "G" är bara förvirrande för alla inblandade, särskilt om det i princip råder förbud för något annat. Utan att vilja ändra stadens namn till något annat än vad det är, vill jag därför ändå att vi tar fam några riktlinjer för hur vi själva i kommunen i olika - internationella - sammanhang kan använda oss av det namn de flesta som reser till Göteborg och Sverige faktiskt ändå möter på de flesta flygplatser med mera, d v s Gothenburg, så att man åtminstone vet att det är en och samma stad! Dessutom är i alla fall jag lite stolt över att bo i en stad med så många olika internationella synonymer som Göteborg faktiskt har haft och fortfarande har!

Riktigt kul är att GP passat på att göra en liten webbomröstning om detta, där just nu i alla fall Gothenburg leder över Göteborg med 60 mot 40. Även om det förstås skall tas med en liten klackspark, så är det ändå lite spännande att se var det landar. Liksom förstås var hela motionen landar. Frågan skall inte göras vare sig större eller mindre än vad den är, men namn och benämningar är inte oviktiga, tvärtom!

Pressmeddelandet med en länk till motionen finns på: http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____92952.aspx

tisdag 16 juni 2009

Gangsterstaden Göteborg är mer, liksom att fixa praktikplatser!

I helgen skrev kommunalråden tillsammans med polisen en artikel i GP om att, som de avslutade den, det är "knappast någon av oss som vill att bilden av Göteborg som en gangsterstad ska bli den enda sanna", och det är förstås sant och riktigt. Vi är alla rätt så överens om tagen, oavsett att åtminstone jag tycker att vi legat steget efter stundtals i att etablera skola, social och polis i ett vardagsnära samarbete och inte bara samverkan på chefsnivåer samt att vi saknar en del verktyg kring destruktiva subkulturer som inte bara handlar om ren och skär gängkriminalitet.

Det intressanta med den artikeln är att så mycket, rent ut sagt, skit som jag fått för att jag av och till pekat på problemet, att bilden av Göteborg allt mer är bilden av en gangsterstad bara i det citatet blir erkänt av även kommsuntyerlsens ordförande med flera. Det är förstås ingen upprättelse eller ens något positivt att kunna säga "Vad var det jag sade!", som så ofta ;), utan just mest bara intressant. Ingen har påstått att Göteborg är en gansterstad och inget annat. Men vi har ett problem som vi också måste ta på allvar och tala om som det problem det är och inte gömma oss bakom floskler som att ingen behöver vara rädd för att bli skjuten på gatan för det är ju ovanligt, det är känslan av otrygghet som i sig eroderar det "Goa' göteborska!", som kräver gemensamma krafttag. Det går inte att låta bli att prata om det i hopp om att det försvinner av sig själv. Därför är det bra att det är mer klarspråk - och det kommer jag att påminna dem om fortsättningsvis också!

Eller som jag uttryckte det i budgetdebatten härförleden: "Har vi ett problem eller har vi det inte? Svaret kan vi läsa på Spårvagnarna: 'Vi har också ungdomsproblem - våra ungdomar vet inte vilken av alla fritidsaktiviteter de ska välja!', med avsändare; 'Kungälv - 15 minuter från Göteborg'. Den som vill locka göteborgare att flytta till Kungälv uppfattar i alla fall att bilden av Göteborgs ungdomsproblem och brottslighet är ett argument starkt nog för en reklamkampanj. Då har vi ett problem. Ett problem som vi måste ta på allvar." Det handlar inte om bilden av Göteborg, även om det är viktigt nog för att inte hamna i en negativ spiral som göder sig själv, utan om ungdomars och andra göteborgares verkliga trygghet och tro på en annan framtid än sysslolöshet, utanförskap och brottslighet.

Därför är det bra att det nu också finns en ökad vilja från samtliga övriga partier att också sätta mer fokus på detta genom att bättre samla ihop de insatser som görs och kan göras under kommunledningen. Fortfarande saknas dock den viktiga pusselbiten att koppla det till en samlad integrationsstrategi för att bryta det utanförskap som också är en grogrund för rekryteringen till kriminella gängbildningar.

Jag kan inte som "veckans kommentar" innan midsommarhelg och allt låta bli att lägga till ytterligare en av de saker jag länge arbetat för som nu börjar få styrfart, och det är frågan om att samordna kommunens praktikplatser så att inte alla förvaltningar och bolag springer på samma bollar och missar andra. Är det något som ökar så är det behovet av praktikplatser och läringsplatser och allt vad det heter. Det kräver en samordning för att vi i kommunen skall kunna erbjuda det och få till tillräckligt antal sådna platser under ordnade former. Inte minst viktigt är också hög kvalitet på handledarna och att de får stöttning i sin roll. Det gäller såväl om att i kommunen kunna erbjuda och ta emot praktikplatser och ens själva veta vilka som finns att tillgå, som att inom skola och social verksamhet med flera hantera detta i jakten på externa praktikanordnare i företag och organisationer.

Min ingång personligen i detta, som gjort att jag från början väckt frågan, har varit den senare sidan av myntet, att som verksam i ett företag få frågor från alla möjliga olika håll om att erbjuda praktik till olika personer från utbildningsanordnare, förvaltningar, olika kommuner och arbetsförmedling med fler, med flera. Det går kanske an för mig som även när jag jobbade i ett privat litet företag kan systemet, men för andra blir det för mycket.Vi måste samordna oss mer och bättre för att kunna agera mer professionellt mot tilltänkta privata praktiksplatsanordnare och inte trötta ut dem eller sätta dem i klistret när det inte fungerar samtidigt som vi från kommunens sida jagar samma arbetsgivare och missar andra.

Därför behövs en samordning och stöttning ut i organisationen och tillsammans med kranskommunerna och andra aktörer samt bättre stöttning av även handledare i företag och organisationer och snabbt agerande när det strular till sig. Jobbet görs lokalt förstås från dem som söker eller anordnar praktikplatser och ofta handlar det ju om personkännedom och förtroende mellan de olika parterna för att få till det, men just därför är det viktigt att den ena vet vad den andre gör och vice versa och det förutsätter samordning. Det har vi nu beslutat om i Personal- och Arbetsmarknadsdelegationen efter en process under något års tid. Jag hoppas det kan ge lite styrsel och fler ianspråktagna praktikplatser och en ökad vilja från företag och organisationer att vilja erbjuda praktikplatser till oss. Det känns i alla fall bra så här långt!

måndag 8 juni 2009

EU-valseffekter och hard core kommunbudgetdebatt!

Så var valet avverkat och det gick ju bra för oss även om vi kan notera en nationell Mariteffekt som dock inte helt tog ut en "omvänd Cissi-effekt" här i Göteborg i och med att vi faktisk backade lite här mot senast av det jag sett. Vi är fortfarande större än riksgenomsnittet men inte lika mycket större än vad vi var förra gången när ju en mig närstående stod överst på vår lista. Jag kan tänka mig att exempelvis en del moderater som på andra håll valde oss kryssade göteborskt moderat denna gång när vi inte hade någon göteborgare lika högt upp. Men vad gör det när vi fixade tre liberala mandat!

Så var också årets budgetdebatt avverkad. Det blev en lite mer avslagen och lite mer malande och mindre debatterande tillställning denna gång. Nerven har varit så EU-fixerad senaste tiden tror jag, att nu var inte orken riktigt på topp. Jag kände det själv. Många hade ju också hållt igång länge på valnatten. Det har inte funnits sedvanlig tid att ladda och förbereda. Samtidigt är vi ju som vi är. Vi tar tag i debatten i alla fall och kör på. Fast den inte förändrar något. S och MP vinner likt förbaskat. Debatter vi för vid många andra tillfällen kommer i repris och körs i repris. Men det är också en del av den politiska vardagen och en väl så viktig del.

Besluten må vara fattade redan när de kommer till fullmäktige, men just vetskapen om att där kommer de att bli debatterade och redovisade för - den intresserade - allmänheten gör att när förslagen tas fram och de politiska positionerna låses så måste man ha det i åtanke, att kunna stå för det hela vägen ut. Det går inte att gömma undan i hopp om att ingen bryr sig eller tar debatten för att göra sin ståndpunkt och sina motargument känd. Det finns en väl så viktig demokratisk aspekt i det även om det ibland kan uppfattas som lite onödigt att ta en debatt om något som ju i realiteten redan är kört. Det finns ett slags förebyggande beslutsinslag i den efterkommande publika fullmäktigedebatten.

Denna gång höll vi nog tillbaka något. Den ekonomiska krisen gör ju också att svängrummet är mindre. Även om vi har olika lösningar och allt inte handlar om resurser, så är det klart att det lägger lite sordi på stämningen och möjligheterna att kunna genomföra allt man skulle vilja genomföra. Bara det faktum att Anneli Hulthén har en helt annan debattteknik än Göran Johansson drar också ned på de yvigaste svängarna. Det är stramare och finns inte samma ambition att gå loss tills sista ordet är sagt som hos Göran. Det är ju också så att vi går in i ett nytt valår. Om ett år är det val. Den stora kommunfullmäktigebataljen till det valet kommer säkerligen vid budgetdebatten nästa år och det gör också att vapnen vässas till dess snarare än att leverera allt krut nu. Det kan kanske skall ses som lite försiktig prövande förfäktning idag istället.

Det jag tycker var lite synd, var att ingen överhuvudtaget nappade på det jag tog upp om problemen med gängkriminalitet, våldsbrottslighet och utanförskapet, den sociala segregationen. Att man inte vill ha den debatten förstår jag, även om det annars räcker att antyda detta för att de skall kasta sig som ulvar på mig i andra sammanhang, med svepande påståenden om att jag bara svartmålar och överdriver. Den som lyssnade idag skulle nog säga att jag tvärtom håller igen rätt så ordentligt med tanke på problemens dignitet. Jag nämnde inte ens ordet gangsterstad :). Det är ju ett politisk misslyckande av värsta sort som givetvis skvätter på den politik som förs av det rådande styret, samtidigt som förstås ingen enskild kan ställas till svars och lösningarna ligger i att vi tillsammans tar oss an problemen.

Det är en för viktig debatt för att överlämnas till min namne i Sverigedemokraterna samtidigt som det ju inte går att tvinga fram en debatt om man inte vill ta den. Kommunledningen står ännu för mycket vid sidan av istället för att axla rollen och ta ledningen i arbetet mot våldet och segregationen i Göteborg. Det är ju utan tvekan vår största ödesfråga för hela göteborgssamhället. Det är ett ansvar vi som inte, i kontrast till min namnes anghang, vill bidra till motsättningar mellan människor av politiska skäl måste axla för att verka för ett hållbart helt Göteborg, inte ett fortsatt allt mer delat. Tyvärr kommer ju den ena rapporten efter den andra som visar på att utveckligen fortsätter gå åt fel håll i Göteborg. Det är så trist att så ofta behöva säga, "Vad var det jag sade!".

En välvillig tolkning är att det kanske är något på gång. En slags talande tystnad i att här och nu inte gå i polemik för att sedan komma med något annat. Inte bara en allmän ovilja att diskutera frågan publikt av olika taktiska skäl. Att insikten om att kommunledningen måste in på banan på ett helt annat sätt har börjat tränga in hos fler i den innersta cirkeln. Eller så är det bara fria fantasier och önskedrömmar. Det finns all anledning att lyfta frågan igen och igen och igen, som vi gjort gång på gång på gång tidigare, men bara fått nej, nej, nej.

lördag 6 juni 2009

Det är kul med valrörelse!

Man glömmer det mellan varven och tänker, nej skall jag behöva stå ännu några blåsiga timmar på ett öde torg eller ut i regnet och blada flygblad i brevlådor eller i kokhet värme då istället solterrassen lockar och sätta upp affischer som snart ändå rivs ned eller en debatt som ändå ingen som inte redan vet vad man tycker kommer att bry sig om eller föra ett samtal på scen om vår politik när folk bara ändå rusar förbi...men så står man där och kommer ihåg hur fantastiskt roligt det är att träffa människor, bryta argument och faktisk leva demokrati på riktigt tillsammans med partkamrater och en och annan politisk meningsmotståndare.

Jag måste säga att denna valrörelse varit ovanlig rolig. Kanske kortare och kanske inte riktigt lika intensiv som "vanliga" valrörelser, men så har jag ju inte själv varit kandidat och det "vanliga"politiska livet med budgetarbete, kommunstyrelse, "vanliga "studiebesök och så vidare rullat på som vanligt. Men vilket medborgarintresse och folkliv runtomkring! Jag tycker det varit mycket mer intresse, mer pålästa och relevanta frågor och mer öppenhet för dialog och att få veta vad de olika kandidaterna står för än någon valrörelse jag varit med om tidigare! Helt enkelt en demokratisk nyfikenhet bortanför raka gurkor, ja eller nej och EU som något konstigt som inte har med oss att göra! Vad man kan dra för slutsatser avseende valdeltagande och initierade partival är väl omöjligt av det, men det har i alla fall känts bra, så som demokratiska val skall gå till!

Jag tror nog både vi politiska partier - inklusive regeringen tydligare "aktivism" inom EU-frågorna - och media tagit vårt ansvar på ett helt annat sätt än tidigare för det. Jag har ju tidigare anmärkt något på hur EU-valet beskrivits medialt, men sista veckan har även den rent politiska debatten om vad vi vill göra i EU fått ökat utrymme som också höjt valtemperaturen avsevärt. Även om vissa media fortfarande försöker göra allt för att skriva ned valet som valet ingen bryr sig om. Kanske har det inte heller brutit igenom hos det stora folkflertalet, men bara det att förtidsröstningen slår alla rekord är ju roligt i sig, om dessutom folk även på valdagen tar sig till vallokalerna i hyfsad utsträckning. En stor eloge till valnämnden som verkligen gjort att det funnits en valnerv över hela staden med mobila valstugor där folk rentav köat för att få komma till. Jag har ju kritiserat dem för beslutet att åldersdiskriminera alla över 65 att få vara valförrättare. Desto större anledning att nu i gengäld ge dem en eloge för det som varit väldigt bra.

Det har också varit fantastiskt att se ungdomsförbundens engagemang. Rent allmänt är många unga engegared i EU-frågan och det är inte så konstigt för det är ju en fråga som berör solidariteten med andra länder och folk, den gränsöverskridande miljöförstöringen och klimatfrågan och i grunden fred, frihet och demokrati. Frågor som engagerar unga (och förstås också oss lite lätt avdankade :) och särskilt unga liberaler och det har verkligen vårt liberala ungdomsförbund visat av det jag sett. Vilken otrolig ut sagt proffsig insats med små ekonomiska resurser från ett gäng glada ungdomar alltifrån att de campade inför vallokalens öppnande i Nordstan och framåt. Riktigt roligt att se.

Sedan har jag idag också sett dem! Alla, d v s media och förståsigpåare men däremot inte en enda av dem jag mött på gator och torg, har pratat om dem! Visst har jag mött någon av dem som med världskonspiratoriskt sinne och en colabruk i handen - apropå imperialistisk världskonspiration - med en argumentation som närmar sig gränsen för att det demokratiska öppna samhället kan aldrig tillåtas försvara sig för då är det inte demokratiskt öppet längre om det gör det. Nätet, som sägs vara den nya demokratiska arenan, men ju ärligt talat mest är ett marknadstorg och - är jag övertygad om - kommer att bli allt mer av en också i det fördolda köpt marknadsplats för olika intressen inklusive de som vill attackera vårt öppna demokratiska samhälle - om det inte redan är så - men förstås tillsammans med allt annat fyller sin roll för den fria såväl demokratiska som odemokratiska debatten på ett aldrig tidigare skådat sätt, har förstås varit översållat av dem. Jag tänker förstås på piratpartiet.

De stod där i solljuset och kisade, som direkt ur sina mörka dungeons, och ärligt talat såg den splitternya lilamålade partibussen lite apart ut där den stod vid de likaledes nya övriga partiprylarna jämfört med lirarna som stod där som för vilket demokratiskt parti som helst (fast vi skulle inte ha råd med en ny ommålad buss förstås). Det är ju i sig fantastiskt. Lite sedvanligt demokratiskt fotfolksarbete mitt i solljuset i direkt dialog med människor. Även om man får känslan av att det nog finns en del starka intressen bakom och en partibuss lite mer likt ett sunkigt pizzabud hade passat bilden i övrig bättre, så är ju det också en del av demokratins fantastiska möjligheter när säkerhetsventilen pyser över.

De är fortfarande ett gäng snyltare som pratar om integritet i en värld där allt och alla skall fläkas ut på nätet för offentlig beskådan, även det mest privata och andras ännu mer privata, i samma anda som det är ok att lägga ut obduktionsbilder av mördade barn för det är demokratisk offentlighetsprincip det. Snacka om att ha fått saker och ting om bakfoten och svälja mygg och sila kameler vad gäller demokrati, yttrandefrihet, skapande upphovsrätt, offentlighet och integritet och använda våra demokratiska byggstenar som regelrätta vapen för att kräva sin egen självskrivna rätt att få stjäla det man vill av det som andra skapat.

Vi får väl se om de står pall om någon nu skulle komma in i parlamentet, risken är ju att det blir fläskpannkaka som för junilistan och andra när man inser hur mycket jobb det innebär, vilka svåra avvägningar som måste göras - världen kan inte bara reduceras till en fråga eller en förenklad tes - och att det gäller att bygga allianser "real life" för att nå sina mål, utan att samtidigt förvåna sina egna väljare över vad man egentligen visar sig stå för när det kommer till kritan. Men tusen gånger hellre piratpartiet, vilka de nu egentligen är bakom den imaginära fasaden, än andra verkligen ljusskygga odemokratiska krafter.

Det var förresten, som kontrast till de som kallar sig nationalister men är antidemokratiska rasister, roligt att idag också på nationaldagen vara med och dela ut diplom till alla de göteborgare som valt att inte bara vara göteborgare utan också bli svenska medborgare. Flaggviftande, glada, stolta nya svenskar som vill vara en del av vårt samhälle hela vägen ut. Härligt att se för att vaccinera sig mot mångfaldens allt högljuddare belackare, här i Sverige och runtom i vårt Europa. Återigen, måste tyvärr sägas. Det behövs då starka liberala krafter som står emot.

Nu är det hursomhelst några sista fotarbetsryck under söndagen och sedan blir det riktigt spännande att se hur det slutar på valnatten!

måndag 1 juni 2009

Hurra för mobila psykiatriteam och rätt att få bo ihop på äldreboende!

Trägen vinner heter det!

Och trägen det är jag. Nu är det mobila psykiatriteam som är på väg att etableras i Göteborg. Det är ju en fråga jag haft uppe under flera år eftersom det ju är närmast skandalöst att en storstad som Göteborg inte har någon mobil jourpsykiatri. Efter att jag till slut, efter en rad andra initiativ, ställde frågan direkt till ansvarigt kommunalråd, Dario Espiga, som självklart efter att ha läst in sig och dessutom har en egen yrkeskarriär inom vården, inte kunde svara annat än att det behövs och det skall vi nu försöka få till så har det börjat hända saker.

Sjukvården har inte själva kunnat tillskapa detta, tyvärr kan jag bara konstatera, det var därför det var så nödvändigt att sätta kommunal press och ge stadskansliet ett sådant uppdrag. Sedan får man väl stå ut med att (S) och (MP) var så oschyssta att de försökte sig på att göra det formella förslaget till sin egen angelägenhet istället för det breda partigemensamma yrkande jag efterfrågade och det sedan också blev när uppdraget gavs. På onsdag skall vi besluta om resultatet, d v s att inrätta mobil psykiatri i Göteborg, i kommunstyrelsen. Det är bara att tacka och ta emot. Det är också bara att hoppas att även Västra Götaland nu står för sin självklara del i och med att det ju är lika mycket, egentligen mer, en vårdfråga. Jag hoppas innerligt också att den allmänna ekonomiska krisen inte får någon att säga att detta som beräknas kosta runt 1,5 Mkr för kommunen per år har vi inte råd med. Det måste vi har råd med, särskilt som det finns vinning för alla att göra, även ekonomiskt.

Min ingång har framförallt varit arbetet med hemlöshetsfrågorna och där fältarna behöver den möjligheten att kunna knyta psykiatrisk kompetens till sig när de stöter på människor som de inte kan nå eller befinner sig i en situation där de kan vara farliga för sig själva och andra men det inte finns kunskap och kompetens att bedöma vilken typ av psykiska problem personen de möter har och hur man når honom eller henne. Likadant är det ju på de rena övernattningsboenden som finns och där det vistas människor med oklara symptom som plötsligt kan brisera eller bara är svårhanterliga rent allmänt och personalen oavsett det är kommunens eller frivilligorganisationer inte har den utbildning och kunskap som krävs för att möta det på rätt sätt.

Överlag finns det ju idag inom den öppna psykiatriska vården, som blivit allt mer omfattande, också många människor i även helt egna boenden som har en medicinering som de slarvar med eller får plötsliga psykoser som kräver professionell kunskap för att hantera och då måste det självklart finnas mobila team som kan rycka ut. Det är ju rätt enastående att vi lade ned de gamla vårdinsititutionerna för så många år sedan och ännu inte kommit ikapp vare sig avseende vården, boenden eller möjligheten till mobila insatser. Detta är ju inte människor som frivilligt söker sig till akutvården eller övrig vård, i alla fall inte innan det hunnit gå för långt och kostar samhälle och individ ännu mer, men behöver hjälp liksom dessutom deras närmaste omgivning som annars kan råka ut för både det ena eller andra i onödig utsträckning.

Det är extra kul när saker som jag genom åren arbetat för och drivit på för och skrivit om och tagit upp i olika politiska sammanhang också får såväl gehör som blir verklighet. Fast det kommer säkert att låta som att vi alla varit överens hela tiden och att jag försöker ta åt mig äran för det. Tro det, att jag gör det!

Precis som med de nyligen beslutade reglerna om rätt för äldre par att bo ihop på äldreboende som ju alla och då särskilt de styrande partierna S och MP alltid tyckt och velat, enligt dem själva. En sanning med modifikation med tanke på att när jag väckte frågan i fullmäktige 2007 så fanns det inte ett ord om det i deras budget, som ju ändå styr i kommunen, medan vi hade haft med det i flera år i vår FP-budget och i olika sammanhag lyft även den frågan. Men därefter, när jag också väckt frågan särskilt i fullmäktige och fått ett positivt gensvar om behovet av att ändra regelverket, har det funnits med även i deras budget, d v s efter att vi redan börjat hantera frågan i kommunstyrelsen. Det är två år sedan och två år är inte att man alltid velat något, inte i min begreppsvärld i alla fall.

Däremot är det ju bra att vi alla är överens om något som ju egentligen borde vara självklart men tyvärr inte varit det och det beror i sin tur på den syn som funnits på äldreboendena och som jag också var den som började ändra på när jag kom in i kommunstyrelsen. Det är också ett faktum. Äras den som äras bör utan att för den skull ta äran av dem som hänger på och håller med helt enkelt eller har andra bra idéer som de arbetar för och vi andra hänger på. Poängen är att man kan tycka massor och vilja massor utan att ha skrivit det i och för sig, men om inte någon tar några initiativ så händer ju heller inget. Det är det jag menar med att för egen del göra skillnad!

Men, det politiska och mediala minnet är kort och är det någonstans piratpartiet hör hemma så är det ju i politiken, för där finns verkligen inga upphovsrättslagar och det är ju bra det. I politiken alltså. I andra sammanhang är det en annan histora. Men det är just en annan historia.