Äldreombudsman - ja tack, nu tack!

Återigen kan vi läsa om hur vanvård förekommer inom äldreomsorgen, denna gång i Frölunda, så allvarlig att den blir förstasidesnyhet på GP. Det är sorgligt att det är anhöriga som skall behöva strida för de sina hela vägen till formella anmälningar för att i alla få upprättelse för omsorgens misslyckande. Detta emot dem man är beroende av, det vill säga äldreomsorgen själv, som borde vara de första att reagera och agera.

Tur att jag agerat för möjligheten att byta boende i kommunen så att den som ändå orkar också kan få byta plats om man inte vill vara kvar där man är när det handlar om vanvård på ett äldreboende. Värre är det för den som bor kvar hemma och fortfarande i Göteborg inte kan välja sin hemtjänst.

Det är precis det vi återkommande pekar på från vår sida, att vi fångar inte idag avarterna, där det går helt fel och som drabbar den enskilde berörde så oerhört hårt, och det finns då ofta ingen som verkligen tar dennes parti i hur kommunen nu fungerar. Dessutom kan man oftast inte heller själv välja bort det som inte fungerar. Tänk på de som inga kraftfulla anhöriga har. Jag har ett annat aktuellt exempel från en ledsen kvinna som sett hur illa hennes mor hanterats och skrivit till mig om det.

Tänk om jag nu istället kunde få svaret från ansvariga inom (S) att ni har rätt, det behövs en äldreombudsman i Göteborg, som kan bevaka de äldres rättigheter och som enskilda kan vända sig till, även anonymt, för att påtala misshälligheter och med ett mandat att gå in och granska och ställa verksamheten till svars för varför det är på ett visst sätt om det inte är bra. Man skall inte behöva vända sig till dem man är beroende av när man är gammal och skröplig och inte får den vård man behöver. Det påminner jag nu Marina Johansson (S) om i det uttalande jag gjort idag. Tänk om det också kunde bli svaret från henne! Fast jag tillåter mig att, ännu en gång tyvärr, tvivla! Hittills har det varit dödfött att försöka, nu senast Kerstin Ekman (FP) genom en motion i fullmäktige.

Tänk om man också, när vi nu åter på kommande kommunstyrelse lyfter den frågan, inte bara accepeterar ökade möjligheter för den enskilde att välja vilken service man vill ha i hemtjänsten, utan också gick med på att införa möjligheten att även få välja vem som skall utföra den. Även där har vi ju hittills gått på pumpen varje gång. Jag hade ju själv en motion om det i fullmäktige.

Jag bara undrar hur många fler fall, som det i dagens tidning, vi skall behöva läsa eller höra om egentligen?!

Högt och lågt i kommunstyrelsen, från trappkiss till upptrappad kris!

Kommunstyrelsen bjuder på högt och lågt kan man säga. Vilket som är vad kan förstås diskuteras. Idag var det så kallat papperslöst möte, det vill säga utrymme för information och fördjupning istället för snabba beslut (även om vi beslutade i enlighet med mitt förra inlägg avseende infrastrukturpaketet för Göteborg också dock).

1. Lust att leda lärandet i skolan!

Bland mycket matnyttigt fanns information från skolutvecklingsenheten och allt som sades var det jag sade när jag jobbade med de frågorna en gång i tiden - och fick ständiga mothugg på! Om det är bra eller dåligt vet jag inte. För mig finns en tydlig kedja som kan formuleras att rektorn är den viktigaste personen för en framgångsrik skola om hon eller han kan matcha fram sina lärare att i sin tur matcha fram sina elever samt att allt annat barn- och ungdomsarbete måste ses genom skolans läsglasögon för att ge stöd och möjligheter för alla dessa led att fungera med elevens kunskapsutveckling/möjligheter till kunskapsutveckling i fokus. Det är det man nu verkar jobba med. Bra så. Tråkigt bara att många elever under tiden hunnit gå igenom en skola som inte fungerat.

2. Backa inte för Backa, utan ta ett kliv framåt också från kommunledningen!

Det för över till dagens stora punkt förstås. Den om ungdomssituationen i Backa och numer allt fler stadsdelar. Länspolismästare och stadsdelschefen i Backa gav en bra, tydlig, öppen och ärlig bild av läget. Det var värre än jag trodde, även om jag varit den som lyft fram att vi inte har full koll på läget tidigare. Samtidigt görs ett intensivt och bra jobb från alla parter. Det går inte att beskylla vare sig polis eller socialtjänst för att inte agera och göra sitt bästa, men man når inte hela vägen fram för det.
Det ena som saknas enligt min mening är en fungerande närpolisverksamhet som skapar förtroende i stadsdelarna och gör att människor vågar röra sig fritt och medverka till att mota bort de destruktiva krafterna. Sedan en tid jobbar dock polisen med att genomföra den närpolisreform som aldrig blev genomförd. Det är bra, men har skapat ett glapp och misstro som tar tid att reparera. Det bidrar säkert till att informationsspridningen om vad som var på gång inte heller fungerade. För visst måste det ha funnits varningsklockor redan tiden före att det blossade upp som det gjort.

Det andra som saknas är en kompetens från kommunen centralt som kan stötta stadsdelarnas arbete med att se, förstå, förebygga och motverka destruktiva subkulturer av olika slag lokalt. Nu var det i Backa de ungdomsgäng man inte har riktigt kontroll över, för det har vi inte, gavs utrymme att ställa till det med de spridningseffekter det fått (om det är samma kärna som rör sig över staden, olika som tar efter varandra eller krafter utifrån som försöker underblåsa den sociala oro som finns, låter jag vara osagt i det här läget). Ett kunskapscentrum mot subkulturer som vi från vår sida förslagit, men aldrig fått gehör för, hade kunnat bidra till att kommunen är mer på tå. Det är processer som de enskilda socialarbetarna inte kan lösa eller ens alltid se eller förstå på egen hand. Vi har fokuserat för mycket bara på den grovt organiserade kriminaliteten och det kunskapscentret. Det är bra, men hade behövts det andra också för att knyta ihop säcken. Nästa gång är det något annat som briserar, någon annan extrem rörelse som drar åt något håll vare sig det är kopplat till kriminella, politiska eller religiösa krafter.

Det finns mycket att säga om detta. Mina funderingar är dels att vi i Personal- och arbetsmarknadsdelegationen tar en funderare på hur vi mer aktivt kan stötta sysselsättningsarbetet ute i stadsdelarna. För det är självklart att en stor del av detta handlar om utanförskap, sysslolöshet och rastlöshet. Det duger inte med bara korta projekt eller samverkan såsom Ung & Trygg. Det behövs ett mer strategisks arbete gentemot alla ungdomar och inte minst de som annars riskerar att falla ur och stötta civilsamhället runt dessa och alla de boende som inte vill något annat än att ha lugn och ro och göra rätt för sig.

Vi behöver också i kommunledningen ta ett steg fram för att ta mer kommando tycker jag. Det går inte att bara låta SDN och bostadsbolag och andra hantera det och sedan nöja sig med att följa utvecklingen. Kommunstyrelsen måste mer med i matchen och ha en direkt egen dialog med alltifrån ungdomarna själva, de vuxna samt alla som jobbar med frågorna för att samla ihop, se helheten och besluta om strategiska samlade insatser. Det är vårt ansvar som politisk ledning för Göteborg och göteborgarna. Det är egentligen hela det diskussionen om en integrationsstrategi under direkt ledning av en kommunstyrelsekommission, som jag och vi drivit, handlar om. Där är det för lamt från majoritetens sida och har varit det genom alla år jag drivit frågan tycker jag. Det är i alla fall min uppfattning.

Det var ju bara en informationspunkt idag, men vi lär återkomma i frågan.

3. Börshuset skall inte vara Bärshuset!

Avslutningsvis så fick vi också information om en annan fråga som legat mig varmt om hjärtat och det är en uppföljning av det initiativ jag tog för att få bort sölet och nedskräpningen på vår allt mer sunkiga paradentré till stadens finrum, Börshustrappan, eller "Bärshustrappan" som jag kallade den i det sammanhanget.

Stadskansliets utvärdering visar att den utökade bevakningen med vakter inte hjälpt så mycket. Nu kommer istället ett batteri av insatser med bättre och finare belysning, upprustning av trappan, mer frekvent städning två gånger om dagen, nya soptunnor som dels uppmuntrar att man slänger skräp där, dels inte fungerar som skydd för pissande öldrickare med mera inklusive fortsatt fler vaktronder, att tas fram till nästa sommar.

Det kan kanske kallas för en skitfråga, men någon ordning får det ju ändå vara i vårt gemensamma finrum som också fungerar som paradentré för gäster från när och fjärran. Att sitta och äta sin medhavda lunch där är ju jättetrevligt och skall vara jättetrevligt, bara man tar med sig skräpet och slipper sitta mitt i urinstanken och andras skit.

Tänk vilka processer man kan starta med en stilla önskan om att få lite trevligt på och runt en trappa mitt i stan. Jag lovar att fortsätta följa även den frågan. Det är inte utan att man kan fundera kring att även om dragningen som sådan var kortare, så var de politiska intresset och kraven på åtgärder väl i paritet med frågan om ungdomssituationen, nästan mer. Det går förstås inte att i övrigt göra några jämförelser. Jag är ju i högsta grad skyldig till att frågan överhuvudtaget lyfts!

Som sagt, det är högt och lågt som passerar kommunstyrelsen, samtliga dessa exempel med kopplingar till olika initiativ som jag genom åren tagit dessutom.

Hurra för biltullar, jag menar trängselskatt, nej vägavgift, nej...

Tänk vilka långbänkar och trätor som i en handvändning plötsligt kan få alla att falla i varandras armar mot löfte om att inte påminna varandra om det som varit. Få frågor har väl varit så infekterade som den om biltullar i Göteborg. Nu har vi fått ett riktigt Kinderegg som lovar allt, bara någon annan betalar.

Från och med nu skall vi alla jubla över att nu satsar vi på Göteborg. Den som satsar är regering och kommun med kranskommuner och region, den som betalar är förstås vi skattebetalare, särskilt om vi av och till kör bil. Det kan ju då dock inte handla om trängselskatt som det sägs i media, för då skulle ju knappast de ekonomiska kalkylerna hålla om man verkligen fick bilisterna att sluta köra och därmed sluta att betala för sig.

Detta är nu en process som hållit på under lång tid och alla frågor har ju bollats i luften och ett antal parallella processer startats och pågått. Det är på mållinjen vi – åter – varit på väg att snubbla, medan Stockholm ännu en gång fått ett jättepaket mot att de kastar in 50% och Malmö sedan länge dragit ifrån oss med sina bro- och tunnelinvesteringar som de lagt i runda slängar 40% från eget håll. Vi däremot har stått och stampat, inte beredda att betala något själva.

Det har stått klart för alla under en längre tid att det inte är en hållbar strategi. Ingen har ju heller räknat på förlusten, eller om man så vill kostnaden, vi gjort och gör på att INTE göra något. Pengar som rinner oss förbi och måste ställas i relation till kostnaderna vi nu talar om i storleksordningen 30 miljarder för en ny älvtunnel, delar av en ny Göta Älvbro, hela Västlänkenpaketet med tågtunnel under Göteborg med mera, med mera. Knäckfrågan har förstås varit finansieringen när vi tragglat fram alla önskelistor. Ingen har egentligen trott på att det skall gå att lösa. Även om vi sett en helt annan ton från denna vår Alliansregering än tidigare regeringar.

Regeringen har nu också löst det åt oss. De har gett oss ett erbjudande, ”take or leave it!”. Gör som de andra eller låt bli. Nästa chans blir kanske om något decennium eller så. Om någonsin. En annan regering kommer inte att vara mer frikostig, det har historien visat. Tvärtom är detta ju fantastiskt för att kunna lösa en rad av våra kommunikationsmässiga stoppklossar och få ökat kollektivtrafikresande, framförallt tågpendelmöjligheter.

Det är det politiken handlar om, att förhålla sig till förändrade förhållanden och verkligheter och ta långsiktigt ansvar för utvecklingen och möjligheter till utveckling när tillfälle ges. Inget av det som nu diskuteras är nytt under solen, det är bara det att det kan bli verklighet under ett antal förutsättningar som vi alla haft beredskap för beroende på spelplanen. Det oansvariga vore att försitta den chansen oavsett vilken principiell hållning vi har till vem som skall betala vad när verkligheten inte ser ut sådan och inte har gjort det de senaste 25 åren heller. Det går inte ställa sig vid sidan av om man vill vara med. Nu är vi med från Västsverige igen. Hoppas jag, så att vi inte av egen kraft skjuter oss i foten igen på något bakvänt, inkrökt väldigt västsvenskt sätt. Det har varit mitt varnande finger genom alla möten och diskussioner som - faktiskt - varit under ett antal år nu, att vi måste ta oss samman och sluta bara önska, kräva, skälla ut och sura, utan att bjuda något i gengäld om vi verkligen vill något. För en gångs skull ligger annars vi i Göteborgsregionen och Västra Götaland rätt väl framme kring en samsyn om projektprioriteringar ned på objektsnivå.

Nu kommer också i nästa steg alla preciseringar och detaljer och annat som säkerligen lär sätta såväl käppar som snurr på hjulen. Det höll på att tjorva till sig redan på kvällens möte med GöteborgsRegionens förbundsstyrelse när plötsligt allt och inget skulle in på objektsnivå utan beredning istället för att se till att hänga på statens lås och inte tillåta dem dra tillbaka sitt erbjudande, utan tvärtom se till att få huvuddragen stadfästa en gång för alla. Likaväl som att på allvar syna korten om hur mycket pengar det i slutändan blir och kan bli fråga om.

Måtte vi bara slippa trängselskatter à la Stockholm. Dels är Göteborgs problem något annat än Stockholm, egentligen precis det motsatta, dels strider hur de tas ut mot alla vettiga principer.

Stockholm har problem med en igenkorkad innerstad med få småvägar mellan olika områden men en rad leder över broar åt olika håll på grund av alla öar. Göteborg har problem med igenkorkade leder på grund av att de samlas vid för få övertfarter över älven som skär av staden på mitten, som genererar köer åt alla håll, men med en mängd småvägar mellan olika områden i övrigt. Därför kan våra trafikavgiftsystem inte formas utifrån Stockholms modell och med syftet att få bort innerstadstrafiken. Vårt problem är inpendlingen där kollektivtrafiken endast står för runt 17% mot Stockholms 40%. Det löses inte i första hand med trängselskatt, utan med gtillgång till pendeltåg. Det är det kollektivtrafiksystemet som måste finansieras och Västlänken är en grundsten för det.

Utformningen av Stockholms trängselskatt måste dessutom strida mot alla internationella medborgerliga rättighetskataloger för skatteuttag i en rättsstat. Jag blir arg bara jag ser dem. Man vet inte om och vad man skall betala och man kan inte betala direkt utan först i form av en samlingsfaktura en månad senare. Som turist finns svenska skyltar med ett telefonnummer och oläsbara tavlor för den som kör bil som informerar om att något skall betalas till någon på något sätt. Det är absurt att det skall sitta folk och fatta skattebeslut på fotograferade nummerplåtar. Ännu mer absurt var det när den enskilde dagen efter passagen var tvungen att gå till exempelvis en 7-11-butik för att lösa sin skuld. Måtte vi ändra till vettiga principer om att det skall kunna tas ut vägavgifter så som man gör på andra håll för att finansiera kopplade infrastruktursatsningar och inte som en skatt med alla dess skatterättsliga märkligheter. Tänk att det enkla alltid skall vara det svåra att lösa (bara för att Finansen inte vill släppa greppet - oavsett regering i det fallet).

Det blir förstås den riktigt trickiga frågan, att utforma ett rimligt vettigt hyfsat rättvist betalsystem, som undviker de orimligheter som biltullarna som diskuterades för nu snart 20 år sedan - tiden går fort :) - hade inneburit. Önska kan man alltid och mer möjligt är det med modern teknik.

Det är min stilla önskan i all denna jätteapparat med de enorma summor detta handlar om. Vi får se var det landar, för det enda man vet är att byggprojekt tar 50% längre tid och kostar det dubbla (trippelt beaktat inflationen), typ. Jag är i övrigt med på tåget om man så säger, såväl med beslutet i dagens GR som det beslut Göteborgs Kommunstyrelse lär fatta imorgon onsdag. Fast visst är det lite väl mycket ketchupeffekt på en gång efter allt tomt flaskskakande som varit genom åren.

Backa inte för Backa!

Så har det brakat lös i Backa igen!

Jag har ju följt Backa under några år och varit den som sett till att vi fått upp återkommande rapportering om situationen där i kommunstyrelsen. Vi har problem i många stadsdelar och haft det genom åren, men Backa har haft särskilda problem som vuxit fram utan att socialtjänst, stadsdelsförvaltning eller polis riktigt hanterat det, de har inte ens haft samsyn om det funnits problem och i så fall hur stora de är. Man blev överrumplad helt enkelt, trots att signalerna funnits under många år. Till slut brakade det löst som kan läsas på bland GP.se.

Jag tog ett initiativ till att vi från Alliansen var i Backa före sommaren för att följa upp den rapportering vi fått i kommunstyrelsen om att situationen är under mer kontroll än när stöket på Selma Lagerlöfs torg, bråken vid Blendas gata och oron kring det som kallas Backa Röd var som störst. Det är nog så att man till en del fått bukt med rekryteringen till ungdomsgängen och fått ned oroligheter, våldsamheter och brottslighet en hel del, någon slags "normalnivå". Stadsdelsförvaltningen gav en positiv bild av utvecklingen, fältarna var väl mindre övertygade om det även om de såg att deras insatser gjort skillnad.

Det är väl för tidigt att dra några slutsatser av gårkvällen på Blendas gata med förstörd polisbil, bilbrand och nedslagningar, men att det fortfarande pyr är helt klart. Även om det inte är helt ovanligt i samband med skolstart att det blir socialt oroligt bland ungdomsgäng, är det naturligtvis på en alarmerande nivå när det blir så här. Det är ett ungdomsgäng som "fastnat" och börjar bli till åren men håller på som i tonåren, som verkar vara kärnan. Som väl är har stadskansliet i sin anda av att vara mer "proaktiva" tagit till sig bollen innan någon (= jag exempelvis :) hann lyfta frågan och sade sig därför till kommande kommunstyrelsemöte ge en mer fullödig bild av vad som hänt och varför samt hur vägen framåt nu ser ut när det pratat med dem i Backa och polisen. Det är bra. Det vore nog bra om de kom också för att mer i detalj redogöra läget.

Jag hade hoppats att få slippa höra mer om just Backa, men icke, tyvärr. Den lilla glädjen är att polis, socialtjänst och förvaltningsledning nu är inne på arenan på ett helt annat och direkt sätt, än det möte vi hade med dem för något år sedan som mest gick ut på att baktala varandra och förminska problemen alternativt lägga över ansvaret på den andre. Jag vet att inte minst Alliansen i Backa varit aktiva i nämnden gentemot förvaltning och verksamhet sedan dess.

Det finns säkert all anledning att återkomma med kommentarer om detta beroende på vilken information vi nu får. Jag kommer i alla fall att följa frågan - ännu mer.

Kär stad har många namn som GP skrev, nu heter vi Go:teborg också!?

Jaha, återkommen till Göteborg efter semester (=trevlighet) och annat (=tråkighet), känns det som om att vara där jag var innan jag reste när jag öppnar dagens GP. Den minnesgode vet att jag i början av sommaren kommenterat min motion om att Göteborg skall vara stolt över att ha flera internationella namn varav Gothenburg förstås är det mest kända och väletablerade. Det skall vi inte utrangera utan tvärtom uppvärdera. 67% av över 21.000 röstande på GP.se håller också med mig om det.

Nu ser jag att Göteborg & Co enligt GP lanserat en ny logga som skrivs Go:teborg. Känns ju sådär spännande. Som folkpartist och alliansföreträdare är det ju i och för sig intressant att de valt det typsnitt och den pastellblå vi hade förra valrörelsen och moderatarna sedan tagit sig. Jag känner till och med igen formspråket med ":" från någon av våra kampanjer och det är väl också McDonald's eller någon som kört med det. Det är dock lite sidospår.

Framförallt blir frågan hur man tänkt sig att det skall uttalas. Goteborg med hårda "G" förefaller ligga närmast till hands när man låter prickarna rasa ned. Kanske Go To Borg (möjligen kan det glädja Anders Borg). Ni får ursäkta, men Göteborg heter inte så, vare sig i Sverige eller internationellt. Visst kan man ha en logga, fast den inte känns så där göteborsk eller spännande, men dels får den ju inte ersätta stadens officiella vapen på allt och alla för att vi lagt ut en miljon för att plocka fram den, dels får den inte stå i vägen för en sund diskussion om vad staden egentligen heter och hur vi skall omnämna oss själva. Den bästa historien hittills är han som åkte från England via Stockholm till Göteborg för att han inte kunde hitta något direktflyg till "Goteborg".

Det ena utesluter förstås inte det andra. Att ha en logga och i övrigt använda de riktiga benämningarna såsom Göteborg i Sverige och komplettera med Gothenburg internationellt är ju helt möjligt. Det är egentligen det jag är ute efter. Fast jag misstänker att det inte är riktigt så Göteborg & Co tänkt sig det (bara det namnet Göteborg & Co signalerar ju en del, som väl snart blir Go:teborg & Co:mpani eller något sådant kan tro).

Det ser ut att kunna bli en intressant höst i namnfrågan. Det är något med Göteborg och namn. Det är inte världens viktigaste fråga, men den är inte helt oviktig heller. Det har ju om inte annat Göteborg & Co nu visat. Min motion kom mer i rättan tid än jag själv trodde.