fredag 26 februari 2010

Allt är inte vad det synes vara bara för att det sägs vara så!

Tiden går fort när man har roligt - eller fullt upp - eller annat på gång! Därför blir det lite si och så med frekvensen i denna blogg just nu och framgent. Men det är ju mer en logg för mig, så världen kanske kan klara sig ;)?! Jag är ju på väg mot andra utmaningar i livet, men helt kan jag förstås inte släppa den politiska vardagen i Göteborg. Och det tänker jag fortsätta med så länge jag har anledning och sitter där jag sitter :). Några kommentarer om lite olika för att samla ihop något.

1. En moderat (s)kandal.


Jag vet inte så mycket om vad som hänt eller inte hänt hos moderaterna i Stockholm. Om någon köpt sig röster och i så fall hur omfattande det är. Att vi jagar medlemmar och förtroende från dem för att få företräda medborgarna i olika sammanhang är väl rätt positivt egentligen. Provval och personval och andra omröstningar om enskilda individer har sina positiva aspekter och utgör grunden för det personliga förtroendet mellan förtroendevalda och väljare, som är så viktigt för demokratin. Det ger också starkare kandidater med ett mer personligt mandat att driva sina frågor. Det är också bra för demokratin.

Faran är dock att det dels lockar till ojusta medel för att vinna gunsten, särskilt när det är ett fåtal som röstar och varje röst därmed kan vara avgörande, dels gynar dem som är mest högljudda, lyckats få mediala genomslag och är kända eller erbjuder igenkänning hos olika grupper av väljare oavsett vad man egentligen kan eller vill eller har presterat. Det gör att utanpåverket blir viktigare än innehållet och det bryter i längden sönder den kontinuerliga så viktiga demokratiska dialogen.

Det gäller att hitta en balans. Men det är ju inget problem heller om en moderat politiker raggar röster i invandrarområden som bland annat statsvetaren Marie Demker gjorde gällande i GP härförleden. Det är ju tvärtom att öka demokratin, att erbjuda ett alternativ för människor som annars är inympade i att hålla sig till socialdemokraterna. Jag vet inte om det försigått några övertramp, men det kan inte vara mycket mot de dagliga övertramp som den så kallade arbetarrörelsen begår varje dag i dessa områden.

Genom ABF har man tagit i princip monopol på samhällsinsatser genom statliga och kommunala bidrag som ger möjligheter till att etablera utbildningslokaler och samlingspunkter med heltidsanställda projektledare som aktivt arbetar för att binda upp människor till socialdemokraterna. Plötsligt är det en socialdemokrat, ibland utklädd som fackföreningsaktiv, som står där och berättar om hur det svenska samhället och det politiska systemet fungerar. Bilden som förmedlas av hur borgerligheten egentligen är och står för skall vi inte tala om. Ren och skär skrämselpropaganda. Genom detta sinnrika system fångas alla lokala föreningar och deras ledande företrädare in och inte så sällan genom föreningsbidrag eller projektanställningar hos ledande agenter i föreningarna agerar de i sin tur för att fånga in medlemmarna och alla verksamheter ute i områdena till socialdemokratin. Sköter man sig inte hotas bidragen eller anställningen, helt öppet och utstuderat. De som inte inordnar sig i detta får finna sig i att mer eller mindre mobbas ut eller om det finns - verkliga eller påstådda - oegentligheter som är vardag i många andra sammanhang där pengar går fel för att upprätthålla S-dominansen, så hängs det ut för att diskreditera och undergräva möjligheterna att verka.

Människor som flytt över hela världen från diktatur och korruption hamnar plötsligt i ett av de mest politiskt genomkorrumperade områden som tänkas kan. DET är ett demokratiskt problem som aldrig pratas om, fast det finns mitt för ögonen på oss. Men det är ju så som det skall vara, så det är väl inget att skriva om eller granska kanske (OBS! ironi) ?!

2. Ibland kan även hjältar tyckas grå och försynta.

Det blev inte som jag trodde med SAAB, bara nästan i det jag hoppades (se tidigare inlägg). Det finns många frågetecken och faror. Spykers egentliga intentioner och de bakomliggande finansiärernas intressen är fortfarande höljt i dunkel. SAAB:s förmåga att resa sig och komma med det miljösmarta kreativa nytänkandet med annorlunda och spännande tekniklösningar som är det som är det som är så SAABish är ännu oskrivet. Jag, som de flesta andra, hoppas så innerligt att det skall bära och Spykers koppling till flyg kan återknyta SAAB:s flygarv bortanför fåniga reklamkampanjer och istället återigen in i generna med en logga som återtar den gamla fantastiska stiliserade flygplanet framifrån. Det är sådant som kan för SAAB tillbaka till SAAB-fantasterna som är grunden för en bredare marknad, bortanför amerikanska plåtmonstertruckar. Men i allt detta, äras den som äras bör. Regeringen har hållit en klok linje genom detta, oaktat några förhastade uttalanden i början. Men givetvis är SAAB:s Vd Jan Åke Jonssons ståndaktiga återhållna uthållighet värd en medalj, oavsett hur det nu landar. Jag hoppas dock att det lyfter, förstås.

Volvo väntar vi ännu svaret på. Men jag förstår inte varför man gör dem allt med fult Fordlika i front och lyktor när de skall gå sin egen väg. Likaså är det illavarslande att ett antal Fordar ser allt mer ut som övertagna Volvomodeller som konkurrerar direkt med Volvo. Hur det skall tolkas kan man fundera kring. Geely litar jag i alla fall inte ett dugg på. Men det är bara att hoppas på det bästa där med. Ett tätare utbyte och gemensamma strukturer mellan SAAB och Volvo involverande underleverantörer och forskningssamhället och rentav deras ägare vore kanske inte helt fel, för hela Västsveriges och svensk bilindustris skull.

3. Rosenlund och andra rosenskimrande drömmar.

Rosenlund är åter i debatten. Vi försökte göra något för ett par år sedan. Intresset var noll. Nu gör Anneli Huthén stort nummer av att man vill göra något. Det är väl bra då. Det som i sammanhanget är lite intressant, är hur den diskussionen uppstod. Hur det som man med berått mod avslagit, sedan i bloggar via GT sägs som självklarheter och egna påfund. När vi föreslagit en ny mer vågad stadsbyggnad och mer arkitekttävlingar och fått avslag på det, så kan något år senare samma personer skriva om det som självklarheter på sin blogg. Det är bra och det leder säkert till något i nästa steg, som nu med Rosenlund, vad det nu blir av det.

Men det finns något oegentligt i det också. Det är så lätt att sitta och tycka och skriva av sig med dagens moderna medier. Det är i grunden bra för den demokratiska dialogen. Men när det kommer till personer som faktiskt sitter på makten att också göra något, agerar på ett sätt i verkligheten, eller inte agerar alls, men sedan tycker något annat där människor kan komma åt att läsa och fås att tro att det betyder något, så uppstår ett gränsland mellan sanning och fiktion som faktiskt är ett demokratiskt problem. I en värld där väldigt få vet eller kan veta vad de personer de lägger sin röst på egentligen gör och inte gör bortanför de vackra orden kan det leda rätt så fel i vilka val som görs. Ord utan handling är meningslösa om orden handlar om handling.

Nu blir det förhoppningsvis handling kring Rosenlund. Ingen skugga över glömskan i det fallet, det kan handla om att också prata förbi varandra i en gemensam strävan att göra något bra.

Det är mer ett generellt politiskt problem när tiden ägnas allt mer åt att via olika medier tala om vad som borde göras, som om det också görs, istället för att verkligen göra det, rentav agerar emot, när man faktiskt sitter på ett mandat att kunna göra något åt det. Det är ju inget nytt över det, men det når nya dimensioner med ett överflöd av dagens olika medier, som borde vara intressant att studera och fundera mer kring i demokratidebatten. Kan jag tycka (utan att kasta allt för mycket sten i glashus :).