tag:blogger.com,1999:blog-81705591886702944562024-03-14T09:17:52.618+01:00Mikaels Logg i cyberhavetLite om allt och lite till och något mindre i socialliberal anda.
En blogg av och med och för Mikael Janson, fritänkande före detta i Göteborgs Kommunstyrelse - Kandidat för Liberalerna till Riksdagen 2018.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.comBlogger78125tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-61624468661656560562018-09-02T20:02:00.000+02:002018-09-02T20:08:36.077+02:00Tänk efter före i årets ödesval!Ingen media var intresserad av att ta in följande alster. Det är väl antagligen ingen bra introduktion att erkänna att man blivit refuserad. Men det är finare folk än jag som drabbats av det. Jag tar det rentav som en komplimang att den ansågs för "analytisk", vilket jag gissar är nyspråk för att den inte är klickalstrande nog i en tid när det är de nationalkonservativa, de som förr rätt och slätt kallades nationalister/rasister/nazister i olika skalor, som styr agendan även för ett flertal av våra stora mediehus i jakten på klick. Jag kallar den nog mer aktiverande försåtlig än analytisk med en insikt om att i valtider är det många som vill bli hörda. Så är det. Nåväl. Tur att det finns digitala ventiler. För mig handlar det om min självaktning, att ingen när vi vaknar upp den 10/9 skall säga att jag inte försökte få mina medmänniskor att tänka efter före (och har ju haft inne andra drapor i andra sammanhang att tillägga). Håll till godo.<br />
<br />
- - - - - - - - - -<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="color: black;">Ödesval
mellan liberal demokrati eller illiberal nationalism!</span><o:p></o:p></b></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Många menar att
talet om årets val som ett ödesval är överdrivet och att partierna ska sluta ha
beröringsskräck gentemot Sverigedemokraterna. Det är i mina ögon aningslöst.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Givetvis ska Sverigedemokraterna
behandlas som det demokratiskt valda parti de är, men det går inte att bortse
från det järn(rörs)gäng som springer ur Bevara Sverige Svenskt. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Värstingarna må alltefter ha skickats till mer extrema rörelser, som för
den skull hänger ihop genom veritabla virtuella stormtrupper och hatsajter och
inte så sällan stödda av främmande makt, så Sverigevän man säger sig vara, vars
intressen är att försvaga rådande världsordning. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Sverigedemokraterna
vill följdriktigt ta Sverige ut ur det EU som skapades för att bryta Europas
cykler av nationalism, krig, återhämtning och upplysning. Åter växer
nationalismen. Det innebär att kastas tillbaka till den otrygga värld där snäva
stormaktspolitiska egenintressen och geopolitik styr. Den starkes rätt går före
den svages. Det ligger definitivt inte i Sveriges intresse.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Vår svenska strävan efter jämlikhet, jämställdhet, öppenhet,
modernitet med utrymme för människors frihet att vara sig själva och engagemang
för världens utsatta i internationell samverkan, är något fint att vårda. Inte
att förtala och förkasta för en nationalism som gör skillnad mellan människor. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Historien visar vad
som händer när nationalistiska partier ges makt och möjlighet. Allt för många
tar för givet de medborgerliga rättigheter som följer av den liberala
demokratiska samhällsordning som skapat fred, frihet och välstånd utan
historiskt motstycke, inte minst för kvinnor. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Samtidigt har
partierna generellt varit sena med att ta människors oro för delar av
utvecklingen på allvar av rädsla för att uppfattas göra avkall på humanism och demokratiska grundfundament. Det har givit utrymme för Sverigedemokraternas att med en nedtonad egen retorik och upphaussade hotbildsflöden från sina stödtrupper få fatt i allt fler rena missnöjesröster i väljarkåren. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">En röst i allmänna val är dock aldrig en proteströst emot, utan
alltid en aktiv handling för vilken väg politiken och därmed samhället som
helhet ska ta. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Förebilderna för dem
som allt oftare kallar sig nationalkonservativa finns då att söka i Europas
historiska mörka hjärta med Ungerns Viktor Orbán som nutidens fixstjärna med
sin självmotsägelse av ”illiberal demokrati”. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Men medan många av Sverigedemokraternas systerpartier springer ur en allmän populism som med tiden insett sprängkraften i invandringsmotståndet, är det för Sverigedemokraterna egentligen precis tvärtom. De springer ur den regelrätta rasismen. De ränderna går inte ur. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">När Sverigedemokraterna nu också börjar göra anspråk på folkhemsbegreppet finns det verklig anledning att dra öronen åt
sig. Det är i botten konservativa tyska 1800-talsidéer med ett stort mått av
korporativism som sedermera fascisterna och nationalsocialisterna tog över,
samtidigt som den svenska </span>Socialdemokratin för sin del kan sägas ha lånat in begreppet för sitt
välfärdsbygge.</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Det är i det ljuset
”dokumentären” där Sverigedemokrater försöker smeta på att det var
Socialdemokratin som lade grunden för Hitlers utrotningsläger, ska ses. I
spåren efter den nationalistiska väckelsen i det sena 1800-talet, när
nationalstaterna som vi idag känner dem etablerades, längre tillbaks är det inte, följde också läror om den
rena folkstammen som grund för nationsbygget. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Filmen Sameblod
visar på hur det i Sverige tog sig uttryck innan det hamnade i den
återvändsgränd det var. Det har funnits bruna inslag i många partier och de
tyska Nazisterna renodlade idéerna till systematiskt barbari. Poängen är att ta
lärdom av det. Sverigedemokraterna hanterar det snarare för att rättfärdiga sin
historia och politik. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Att Sveriges vice
Talman, Sverigedemokraten Björn Söder, hävdar att samer och judar inte är ”riktiga svenskar” är att
skicka signaler till kärntrupperna om att den politiska grunden om ”ett folk, en nation” ligger
fast. Tar de makten så avser de att leverera, precis som sina förebilder i Ungern,
Ryssland, Polen och allt fler andra inklusive Trump i USA. Varför skulle de
inte?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Förtal av och kontroll över kultur, media och rättssystem
samt oppositionella i kombination med stängda gränser, handelstullar och
avveckling av internationella samverkansorgan, baserat på att folkstammen är
nationen och att skulden för allt ont är ”dom andra”, är en farlig häxbrygd. Så
var det före världskrigen. Så är det idag. När det väl fått fäste går det
förskräckande fort.</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;">Därför gäller det att ha öppna ögon och tänka efter före. Det är mycket mer än lite mer eller mindre här eller där i välfärdspolitiken som står på spel. Det finns all faktisk anledning att ha beröringsskräck och att tala om ett ödesval. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Givetvis är det väljaren
som ytterst avgör vilken riktning det tar. Det skiljer inte heller nu från då.</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><br /></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="mso-bookmark: _Hlk522032174;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Mikael Janson</b></span></div>
Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-45921490054775537702018-08-06T16:20:00.000+02:002018-08-06T16:21:08.811+02:00Jag fick ju svar på tal från Kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson och ansvarig för sociala frågor Marina Johansson på lite temat "surt sade räven!". Känns lite andefattigt för att vara från en styrande majoritet tycker jag och kan ju inte låta bli att ge igen. Så mitt svar från den 4 augusti följer här med länk till det kan hittas på GT.se med länkarna vidare till tidigare artiklar. Jag gillar i grunden både Ann-Sofie och Marina, även om jag tycker det politiska ledarskapet är svagt, och det behöver påtalas ibland.<br />
<br />
------- ARTIKELN --------<br />
<br />
<b>Dags för nytt styre
för ökad trygghet i Göteborg</b><br />
<br />
Det är synd att kommunledningsföreträdarna Ann-Sofie
Hermansson (S) och Marina Johansson (S) fortsätter att se attack som bästa
försvar. Jag tror uppriktigt att de vill få ordning på otryggheten i Göteborg.
Jag vill så gärna också tro att de denna gång verkligen tänker ta sig an det
utanförskap som ger otrygghet.<br />
<br />
Jag kunde ha gått tillbaka till våra förslag på 90-talet,
men valde att ta avstamp från när det faktiskt var uppenbart vad som höll på
att hända. Jag kunde därtill lyft fram fler av våra inspel från både då och nu.
Situationen idag är att det krävs mer av akuta insatser för konkret säkerhet i
människors vardag.<br />
<br />
Det betyder inte att det, utöver en del hårdare nypor, också
krävs mjukare famnar för att fånga in dem som hamnar på glid. Det var därför
ett samlat center för att ge stöd till stadsdelarnas sociala arbete hade
behövts för länge sedan. De enskilda socialsekreterarna såg ofta inte vad de
hade framför sig med unga på väg in i kriminella gäng eller extremism och sådant
som hedersförtryck visste de inte överhuvudtaget hur det skulle hanteras.<br />
<br />
Jag träffade många som var oroade över att stadsdelsnämnderna
gav stöd till föreningar som i sin tur stödde religiös fundamentalism. Obefintlig
kontroll och politiker själva aktiva i dessa föreningar gjorde att det på sina
håll rentav var satt i system. Det är bra att fritidsförvaltningen idag ser
över demokratikraven i sitt stöd, men det räcker inte. Det är åter inget som
kan lämnas till var och en att hantera själva eller lösas via olika otydliga
samverkansprojekt. Dessa behövs också, men det kan inte stanna där.<br />
<br />
Problemet var att majoriteten slog ifrån sig. Jag vet inte
hur många debatter jag varit i där ansvariga pekat finger om hur vi bara
svartmålar. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp och förbi. Vi ville för
vår del få med en demokratiskt bred majoritet för att kunna hålla undan den rena
populism som ytterst inte vill alla göteborgares väl. Vår mening var att ingen
sitter inne med alla svar, men att tillsammans kan vi göra mer och bättre och
att det är kommunledningens ansvar.<br />
<br />
Givetvis görs jobbet av andra, men det är lite häpnadsväckande
med vilken lojhet den styrande majoriteten tog sig an det som var och är
Göteborgs största ödesfråga; att bygga ihop staden. Det går inte att bortse
från. Jag välkomnar verkligen det nu lite yrvakna engagemanget. Alliansen är i högsta
grad med i matchen och kanske kan det äntligen bli spel över hela plan, men det
kräver alltnog ett nytt politiskt styre.<br />
<br />
<b>Mikael Janson (L)</b><br />
Riksdagskandidat och tidigare Biträdande Kommunalråd i Göteborg<br />
----------------<br />
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Läs den on-line: <a href="https://www.expressen.se/gt/debatt-gt/rodgron-lojhet-ger-senkommet-engagemang/">https://www.expressen.se/gt/debatt-gt/rodgron-lojhet-ger-senkommet-engagemang/</a></div>
<br />Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-50658449821912060702018-07-27T08:10:00.001+02:002018-07-27T08:22:04.959+02:00<span style="font-family: inherit;">Har idag inne en artikel i GT som kan läsas på deras <a href="https://www.expressen.se/gt/debatt-gt/tjota-inte-om-gammal-skapmat/" target="_blank">webbplats på följande länk</a>. Den är ett svar på en artikel från Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, <span style="background-color: white; color: #212121;">Ann-Sofie Hermansson, och ansvarigt kommunalråd för sociala frågor, Marina Johansson. Båda socialdemokrater och med i kommunledningen i olika roller under många år då inte mycket hände för att verkligen komma åt Göteborgs stora otrygghetsskapande sociala utmaning: Utanförskapet i våra förortsområden. </span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #212121; font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #212121; font-family: inherit;">Redan på min tid i kommunfullmäktige och kommunstyrelse var det ju uppenbart för den som var runt att se vad som var på gång redan då. Jag såg till att det anordnades hearings i kommunstyrelsen, fast det fick inte kallas "hearing" av dåvarande Kommunstyrelsens ordförande, Göran Johansson, och då inte för att det är en anglofiering utan för att det gav "fel bild" (av frågans allvar, får jag väl tillägga), där inte minst Säkerhetspolisen var tydliga med sin oro. Skjutningar förekom redan då ju i staden och därtill religiös extremism under uppsegling och detta var ju före någon hört talas om IS och vad som komma skulle. </span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white; color: #212121;"><br /></span><span style="background-color: white; color: #212121;">På våra inspel från Folkpartiet Liberalerna, idag Liberalerna, svarade majoriteten bara att vad som behöver göras görs redan. </span><span style="background-color: white; color: #1d2129;">Jag vet inte hur många debatter jag var i där den styrande majoriteten pekade finger och utropade "Du, du är bara ute efter att svartmåla det go'</span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline;">a Göteborg". Allt bara avslogs rätt upp och ned eller med krumbukter som i realiteten innebar avslag. Och där står vi. Vi var då för vår del ganska noga med att påpeka att vi inte satt inne med alla lösningar, men som vanligt är det bättre att agera i tid med samlade krafter än att inte agera alls och tvingas hämta hem nu många förlorade år.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline;"><br /></span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline;">Jag tar mig friheten att här också lägga in hela texten som den var avpassad som en vanlig artikel i GT, men eftersom det är en replik var den tvungen att kortas. Samma budskap men med lite mer "kött på benen" om därtill inte GT-länken ovan fungerar vid något tillfälle. </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline;"><br /></span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline;">--------</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Stora ord men lite
uträttat för ett tryggare Göteborg</b></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><br /></b></span>
<span style="font-family: inherit;">Kommunstyrelsens ordförande, Ann-Sofie Hermansson (S), och
kommunalrådet med ansvar för sociala frågor, Marina Johansson (S), tar till
stora ord om alliansens påstådda idétorka för det trygghetsskapande arbetet i
Göteborg i sin debattartikel i GT 17 juli. Antagligen för att skyla sin egen
handlingsförlamning. Allt de sedan räknar upp är ju gammal skåpmat som den
sittande majoriteten ägnat sig åt de senaste 20 åren, utan framgång.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />Inte för att Göteborg generellt är en otrygg stad, men
däremot finns det fickor av otrygghet som i sin tur skapar otrygghet också för
övriga. Upplevd otrygghet har ofta därtill en större politisk sprängkraft än
faktisk otrygghet. Det känns som om det är det som mer är majoritetens fokus än
att verkligen se att det finns människor som drabbas.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />Jag vet inte hur många debatter som jag varit i där den
styrande majoriteten pekade finger och menade att jag och vi i Liberalerna bara
var ute efter att förstöra bilden av det ”Go’a Göteborg” när vi gång på gång
förde fram en oro över utvecklingen. Ann-Sofie Hermansson och Marina Johansson
kunde ha agerat, men valde att som styrande majoritet sätta sig på
åskådarläktaren.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />Den motion vi liberalerna lade i Kommunfullmäktige redan
2006 om att det krävdes en av kommunledningen ledd aktiv integrationsstrategi
för att bygga ihop Göteborg, redan då Sveriges mest segregerade, bryta
utanförskapet, agera mot framväxande gängkriminalitet och religiös fanatism,
landade i ett utdraget ingenting.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />Vårt förslag något år senare om att utöka det inrättade
kompetenscentret mot MC-gängen till ett samlat stödcenter mot all form av
gängkriminalitet samt politisk och religiös extremism ansågs irrelevant. Det vi
såg var hur problemen växte, inklusive skjutningar och hedersrelaterat förtryck,
utan någon möjlighet för enskilda stadsdelsnämnder och socialsekreterare att
hantera. Det om något var och är ett ansvar för den yttersta politiska
ledningen och är ett av de största misslyckandena för vår stad att det aldrig
togs på allvar.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />Vårt förslag om att se sociala insatser för framförallt unga
på väg in i brottsligt beteende som en investering för framtiden med fokus på
åtgärder i tid i samverkan mellan skola, socialtjänst och polis, och att
kostnaden för det skall ställas mot vinsterna jämfört med att inte agera, hamnade
liksom allt annat i en enda långbänk.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />Det finns många fler konkreta förslag från både förr och
senare och vi såg till att frågorna lyftes in i Kommunstyrelsen för särskilda
diskussioner där budskapen från exempelvis säkerhetspolisen redan då var mycket
tydliga. Men det var också tydligt att (S), (V) och (MP) inte ville få upp det
på kommunledningens bord. Det skulle skötas någon annanstans av andra. Det är då
så dags nu, någon månad före ett val när det inte längre går att blunda, att
vifta kraftfullt i luften.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />De exempel på vad som nu görs som Hermansson och Johansson
tar fram är ju exakt det som gjorts alla dessa år med rader av otydliga
parallella samverkansorgan. Vi ville exempelvis lyfta upp samverkan inom det
som kallades ”Ung & Trygg” till att ligga direkt under kommunledningen för
att bättre följa utvecklingen och tydligt få med hela göteborgssamhället i
arbetet från högsta ledningen och ut. Det blev nej. Trygghetsvärdar är
jättebra, men det är faktiskt inte bostadsbolagens roll att lösa stadens
sociala utanförskap. Sådana satsningar är därtill inte heller något nytt, utan
sådant vi har medverkat till förr.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br />Även om det sägs att attack är bästa försvar, hade det,
måste jag säga, varit på sin plats att vara lite mer ödmjuk och mer lyssna till
både politiska motståndare och framförallt de människor som upplever
otryggheten. Annars riskerar debatten att helt hamna i händerna på dem som har
ett intresse av ökade motsättningar och hårdare tag gentemot de mest utsatta i vårt
delade Göteborg istället för verkliga gemensamma lösningar.</span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: inherit;"></span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><o:p></o:p></span></div>
<br />Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-21283413956574253002018-07-08T16:42:00.004+02:002018-07-08T17:15:47.797+02:00Sport & Politik en söndag efter en förlustmatch i sista rycket av Almedalsveckan <div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px;">
Några sportpolitiska söndagstankar för att samla intrycken.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Igår spelade Sverige efter sin förmåga och England efter sin och det fanns en tydlig vinnare. Det är fantastiskt att svensk korpfotboll kunde komma så långt. Det kan vi vara stolta över. Det vi saknade var inte Zlatan men väl en riktig måltjuv som kan dra med sig laget genom att vända en matchbild.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Det fascinerande med det här äventyret har dock varit att följa mediabevakningen. Det har inte varit någon hejd på hur oövervinnligt Sverige skulle vara och hur laget före jaget är det svenska kollektiv som slår världens egon med häpnad. Rena rama folkhemsnostagin. Efter skitmatchen mot Schweiz blev det rent absurt. Var det de samtidiga rosévinsångorna från Almedalen som fick alla att gå i spinn funderar jag? Sällan har en kämpainsats, mot i grunden alla odds - och det stärker ju bara vilken fantastisk prestation det var att komma så långt - klätts i en så politiskt nationsbyggande skrud.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Bortanför alla sportfloskler om "hur känns det?" så har också snart sagt alla upptänkliga politiska floskler dammats av. Jag tänkte att nu kanske det ändå stillar sig lite, men istället kommer klassikerna av klassiker serverad på DN:s förstasida: "Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Det är slutet på början". Jag blir bara mållös. Precis som det svenska landslaget igår.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Allvarligare är då att Almedalen som, bortanför det lätt bortviftade rosévinsträsket, kan vara så fantastiskt med sina faktiska möten som annars inte blir, samtidigt blivit allt mer av en filterbubbla. Jag tyckte det var obehagligt när SD hade sin dag förra året och bokstavligen drog en kall vind in över det annars så gemytliga Visby. Inte bara för att regnmolnen faktiskt tornade upp sig, utan för de människor som närmast kom marscherande ned mot Almedalenscenen den eftermiddagen med kalla blickar och många tvetydiga symboler och närmast en känsla av masspsykos som blir när en grupp med mycket adrenalin drar åt ett håll: "Nu tar vi över och antingen är ni med oss eller så är ni emot och då vet man aldrig vad som kan hända!". Där och då dog mycket av det som är Almedalen som en öppen scen för spännande möten kände jag.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
I år har de rena råbarkade Nazisterna fått fritt spelrum och det i sin tur har också i bevakningen av den bubbla Almedalen per definition är, slagit ut allt annat och kvar finns för den omvärld som inte var på plats en filterbubbla av nationalistiska rörelsers grova verbala och fysiska övertag. Plötsligt blir Almedalen bara en skådeplats för det sociala och andra medier redan etablerat. SD blir ett parti som andra för att tillsammans med övriga kunna peka finger åt de riktigt råbarkade nationalisterna. Snyggt orkestrerat. Men läskigt.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Än mer fördummande blir att medialt jämställs det med en överloppsgärning av Domprosten i Visby att ringa i klockorna för att tysta en enskild debattör. Svenska kyrkans möjliga vänstervurm är därmed på något sätt egentligen värre än Nazister, för de senare kan vi ju inte vänta något annat av. Det kan i förstone synas rättfärdigt så, men någonstans vrider också det debatten till att tappa perspektiven. Och det gynnar den agenda som i grunden handlar om att göra människovärde till siffror i marginalen. Så länge vi inte vinner kan resten av världen vara och helst helt hålla sig borta. Det var kanske känslan efter gårdagens match och det går ju över, men politiskt kletar det fast betydligt mer.</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Förhoppningsvis kan nu såväl VM-hybris som Almedalsfrossa släppa till förmån för några veckors kontemplation innan vi går in i slutspurt Val 2018. Det ser ut att bli en riktig rysare, men kan också vara en chans till att det inte är slutet, inte ens början på slutet, utan tvärtom slutet på början; för bättre politiska globala tider. Och DN har säkert helt rätt i även detta. EM 2020 och VM 2022 - here we come!</div>
<div style="background-color: white; color: #1d2129; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-top: 6px;">
God söndag!</div>
Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-12835003722581564342018-05-21T20:45:00.001+02:002018-07-08T17:18:12.904+02:00Det är inget fel i att vilja vara god – Motsatsen som blivit närmast legio skrämmer i alla fall mig (GP Debatt 28/2) <i><span style="background-color: white;">Startpunkten för min valrörelse 2018 kan sägas vara den debattartikel som infördes av Göteborgs-Posten den 28 februari och det var jag väldigt glad för, att debattsidan gav utrymme för den. Det handlar någonstans om en ansats för en vettig debatt med mänskliga utgångspunkter. I en tid när till och med regeringspartier slirar betänkligt i grumlig gyttja så är det än viktigare att hålla sig på rätt sida av historien och mänskligheten nu när valrörelsen drar igång. Det här kan bli riktigt läskigt, på riktigt. Så för att påminna mig själv, så här är artikeln i sin helhet. </span><a href="http://www.gp.se/debatt/att-vilja-vara-god-%C3%A4r-inget-fel-1.5239715" style="background-color: white;">Finns även att läsa på på GP.se</a><span style="background-color: white;">.</span></i><br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
---------- </div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;"><span style="background: white; letter-spacing: -0.4pt;"></span></span><br />
<h1 class="article__heading container" itemprop="headline" style="box-sizing: inherit; color: #373a3c; font-family: Roboto, sans-serif, "Arial Black"; letter-spacing: -0.0625rem; line-height: 1.1; margin: 0px auto; max-width: 980px; padding-bottom: 1rem; padding-left: 0px; padding-right: 0px; text-rendering: optimizeSpeed;">
<span style="font-size: large;">Att vilja vara god är inget fel!</span></h1>
<span style="font-family: inherit;"><span style="background: white; letter-spacing: -0.4pt;"><b>Den svenska debatten
befinner sig på ett sluttande plan. Särskilt debatten om invandringspolitiken.
Och det skaver. I ivern att övertrumfa varandra med förenklade svar på
komplicerade frågor glömmer vi att debatten handlar om människor med samma rätt
att leva i fred och frihet som vi själva. Det som skaver är att det plötsligt
blev fel att just försöka vara en anständig och god människa, skriver Mikael Janson
(L).</b></span><span style="color: black;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="background: white; color: #555555; letter-spacing: -0.4pt;"><b><span style="font-family: inherit;"><br /></span></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">Det är något som skaver i den svenska debatten. Alla som haft skoskav vet
att det kan sluta illa. Det som var omöjligt att prata om för bara ett par år
sedan är nu tvärtom legio. Åsikterna om invandring har alltid funnits. Ny
Demokrati kunde på sin tid plocka poäng på det. Det var dock mest ett pajaseri
som rentav vaccinerade oss ett tag till mot den mer rena invandrarfientlighet
som Sverigedemokraterna odlade i hägn av sin råbarkade Vitmaktrörelse. Och
visst har det funnits fog att peka på en ökande social oro långt innan alla i
dag försöker övertrumfa varandra med allt hårdare tag. Som om hårda tag skapar
mindre av utanförskap.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">Jag brukar själv tänka tillbaka på besöken vid Hammarkullekarnevalen i
början av 2000-talet. Där de flesta såg en färgsprakande lättklädd fest, såg
jag en främmande fågel. Inte i det svenska samhället som tvärtom gladdes åt det
vi så oerhört svenskt kallar för att få vara lite ”osvenska”, men väl i
festivalens egen betongförort. En förort med allt fler förvirrade grabbar som,
uppiskade av källarmoskéernas muslimskt tunna men islamistiskt starka
predikningar, börjat agera moralpoliser gentemot allt mer begränsade
invandrarkvinnor. När jag och liberalerna i Göteborg lyfte behovet av ett
kommuncentralt kunskapscentrum mot fanatism och extremism, utifrån det vi såg
och hörde, fick vi ta mycket stryk.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">Däri har Hampus Magnusson i dagens Moderater helt rätt, att det är bra att
man nu pratar om Göteborgs riktiga problem i stället för den glättiga bilden,
fast lite sent och med fel sikte från hans och moderaternas sida skulle jag
säga. Min poäng är inte att gå till försvar för en misslyckad svensk
integrationspolitik. Däremot försvarar jag gärna hur lyckad den varit för de
många. Utan det hade vi inte klarat vården, omsorgen och företagandet. Det är
svart på vitt verkligheten runtom oss. Och nej, jag tror inte för den skull
Sverige kan ta emot alla människor som är på flykt i världen.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;"><b><span style="color: black;">Oresonligt fokus</span></b><span style="color: black;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;">Det som dock skaver nu är det helt oresonliga fokus som är på
invandringspolitiken, utan någon sans och måtta, där äpplen och päron blandas
friskt för att i slutändan blanda bort alla korten. Givetvis var den
”humanitära stormakten” en illusion och värsta sortens självinbillning som
gödde en åsiktskorridor, den har jag inte minst sagt själv blivit utsatt för,
men det fanns ändå ett uns av anständighet i att vilja vara en god nation i en
hård värld. Precis som det finns en anständighet i att vilja vara en god
människa, även med de fel och brister och stundtals rena hyckleriet som det
innebär att vara en människa.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">Det som skaver nu är att plötsligt blev det fel att just försöka vara en
anständig och god människa. Någonstans har nyanserna suddats ut. Det finns
alltid en bortre gräns, men i dagens debatt ser jag inte att den gränsen dras.
Det är en farlig utveckling för därmed lämnar vi också grundläggande
demokratiska värderingar och principer åt sitt öde.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">Den mest grundläggande demokratiska principen kan skrivas som att utgå från
alla människors lika värde och därmed allas rätt att få leva i en demokrati.
Har jag den rätten har alla andra det också. Demokrati är inte bara ett
kontrakt mellan mig som medborgare och den stat jag är medborgare i. Demokrati
är också att ha ett globalt ansvar och att verka för att andra skall ha samma
rätt som jag själv att få leva i fred, frihet och demokrati. Så enkelt och
precis så svårt är det.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;"><b><span style="color: black;">Sluttande plan</span></b><span style="color: black;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;">Det är där jag blir orolig, när även de som borde stå upp för detta
grundläggande ansvar verkar ha glömt av det i ivern att övertrumfa varandra med
förenklade svar på komplicerade frågor. Vi har helt glömt av att det är
människor med människors rätt att bli sedda som människor. Det är det sluttande
plan vi befinner oss mitt på. Det skaver.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">Någon miljon flyktingar från ett sönderbombat Syrien hade inte varit några
problem för 500 miljoner människor i EU, om bara viljan funnits, men det gjorde
den inte. Bilden av den danske mannen som spottade på passerande kvinnor och barn
som fått sina liv söndertrasade och med umbäranden sökte en trygg hamn och famn
någonstans, eller den ungerska journalisten som lade fällben på de mest utsatta
människor på flykt, är en skam att bära i det kedjebrev som blev europeisk
flyktingpolitik.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">Det får vi leva med och göra det bästa av. Inte minst ge familjer
möjligheter att återförenas och satsa på de som kommit samtidigt som vi hittar
olika nya former för att hjälpa våra medmänniskor där vi kan. Men ingen
politiker vågar i dag säga det. I stället skall alla kostnader redovisas heter
det. Kunde vi med en resolut politik i stället skola de som nu kommit så att de
kan gå in i yrken som i dag skriker efter personal är det inget annat än en ren
investering för framtiden, särskilt ställt mot alternativet.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;"><b><span style="color: black;">Hårdare tag och mjukare famnar</span></b><span style="color: black;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">De problem som finns är ju inte heller de nyanlända, men i debatten blandas
de med andra och tredje generationens rotlösa. Det är generationer av
misslyckande och det finns en berättigad kritik över att vi varit naiva. Vi
säger jag, även om nog få lyft problematiken så konsekvent och hårt ansatt som
jag under mina år i Göteborgs kommunfullmäktige.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">Det fanns också de, skall sägas, som satte denna naivitet i system för
betydligt snävare vinster. Precis som borgmästaren i Molenbeek i Bryssel, den
kommun som skickat flest IS-terrorister i Europa, köpte röster med föreningsbidrag
mot att blunda för oegentligheter med hur medlen nyttjades, har vi haft samma
situation i våra förorter i Göteborg. Det behövs nu en blandning av både
hårdare tag och mjukare famnar för att på allvar rusta polis, socialtjänst och
skola för att successivt återta förlorad mark. Det bygger också på svenska
värden om demokrati, solidaritet och jämställdhet att gälla för alla i hela
Sverige.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;">Det måste dock gå att ha två tankar i huvudet samtidigt. Det finns uppsidor
och nedsidor med allt, men framförallt måste vi orka stå emot det gift som
avhumaniserar människor runt om oss, som skuld till allt inklusive en
systemkollaps som aldrig blev av. Vi vet i Europa av historien hur tunn den
civiliserade fernissan är och ingen annan än vi själva kan vårda den. Det är
att vara på den goda sidan, utan att vara naiv men inte heller så enfaldig som
den politiska debatten tillåtits bli. Innan det som skaver blir en oåterkallelig
kallbrand. Vi är farligt nära.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="font-family: inherit;"><b><span style="color: black;">Mikael Janson</span></b><span style="color: black;"> (L)<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;">kandidat till riksdagen för Liberalerna i Göteborg</span><span style="font-family: "arial" , sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-8138138763551853032018-03-25T16:06:00.000+02:002018-05-21T17:14:30.085+02:00Och så ett sista inspel denna sommar(tid)ens första dag!Lite ketchupeffekt för den som tittar in idag söndag vårfrudagen 25 mars 2018, med lite gammalt som inte kommit ut (<i>två inlägg ned</i>), lite framåt för nu tar jag nya tag (<i>inlägget nedan</i>) samt ett här och nu hämtat från en egen facebook-kommentar i en diskussionstråd för någon dag sedan enligt följande.<br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 12px;">"<i><b>Sommartid året om tack och att EU:s utjämningssystem i utbyte mot stöd söderut skickar sol norrut. Nu blev det ju helt galet. Snö i Grekland och på Sicilien. Måste varit ansökningsblanketterna som var för krångliga...</b></i></span><span class="_5mfr _47e3" style="background-color: white; color: #1d2129; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 12px; line-height: 0; margin: 0px 1px; vertical-align: middle;">"</span><br />
<br />
Detta med anledning av den pågående debatten och förslag i EU om sommartidens eviga varande eller inte. Inatt skedde ju omställningen med tidsframflyttning för detta år. Kanske inte DEN STORA frågan i en värld som brinner i knutarna, men något som alltid legat även mig varmt om hjärtat för det; det onödiga i att behöva vrida fram och tillbaka när det kan vara sommar(tid) året runt.<br />
<br />
På vintern är det ju hursomhelst mörkt när man går på morgonen och när man kommer hem på eftermiddagen. Varje timma sol till på dagen när den går mot kväll är ju något att drömma om.<br />
<br />Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-54813377532319546202018-03-25T11:45:00.000+02:002018-03-25T11:41:46.657+02:00Nya tider, nya tag, snart val - Även på (B)loggen!Min röst i cyberrymden har ju varit minst sagt sporadisk sedan jag lämnade det aktiva politiska livet som Kommunalrådsersättare i Göteborg våren 2010. Sedan dess har ju egentligen precis de frågor jag drev då bara ytterligare eskalerat och jag tänker i mitt stilla sinne; så många förlorade år för Göteborg. Det mesta hade ju kunnat gjorts något åt för länge sedan och till ett betydligt lägre pris för "bilden av Göteborg", fast jag är mer intresserad av verkligheten för Göteborg skall sägas. Det gäller lika mycket för Sverige som helhet.<br />
<br />
Nåväl. Nu går vi mot ett nytt val och jag finns på Liberalernas lista till Riksdagen i valet 9 september 2018 på en hedrande sjätte plats. Det gör förstås att jag kommer att engagera mig lite mer aktivt och då även här i min alldeles egna loggbok. Jag skriver ju med viss ironi i huvudet ovan att det är en blogg av och med och för mig själv och i någon mån är det väl också huvudet på spiken - världen lär ju inte stanna för att jag lägger upp något här, mer än att det är en plats att samla sina egna tankar. Blogg känns ju också lite 00-tal. Icke desto mindre är det en plattform att kunna hänvisa till och länka annat till när jag någon gång fått till någon som jag tycker viktig reflektion.<br />
<br />
Kanske finns det rentav någon där ute i verkligheten som är intresserad - <i>ho, ho...eko...(?!)</i>...tack för att du är det i så fall och välkommen att följa med, utan löften om vare sig kontinuitet eller form på det som blir. Jag gillar att resonera och då blir det låååångt, men med alla dessa twitter och facebookflöden utan slut, så behöver demokratin också ventiler av just resonemang och att vi tar oss tid att skruva ned tonläget lite. Även om jag inte drar mig för en tuff debatt när det behövs.<br />
<br />
Det är också så mycket som just flödar i dessa (a)sociala medier och inlägg eller kommentarer som för all del även jag för egen del bidrar med, som bara försvinner i just flödet. Här, i en blogg, nålas de ju däremot fast i det väldigt egna något mer stillastående flödet, så jag tar mig friheten att också just göra det: Nagla fast mina egna flöden från annat håll när det innehåller något viktigt, relevant eller rentav klokt som jag inte själv vill tappa bort. Om det sedan är riktigt klokt eller inte får andra avgöra.<br />
<br />
Det fina med demokrati är ju att ingen måste leta upp eller ta del av vad jag skriver och tycker och även om någon gör det så går det alldeles utmärkt att i fria val välja någon annan. Det bör den vurm som på många håll finns över mer av auktoritära, illiberala och majoritetsväldesdominerade demokratier - i sig självt rena självmotsägelser - ta i beaktande, att när de väl är etablerade så pratar vi i realiteten enpersonsstyre, enpartistat och de facto diktatur med sken av annat och i det systemet finns det inte utrymme för andras uppfattningar och än mindre att kunna välja bort ledargarnityret den dagen det inte blev som man tänkt med den som en gång råkade gå vinnande ur den strid som etablerade den nya ordningen.<br />
<br />
Eller som jag brukar säga: Enda sättet att veta att människor verkligen vill leva i en diktatur med en viss diktator är att ha regelbundna öppna och fria val och omröstningar om det. Med alla sina fel och brister är demokratin till syvende och sidst det bästa vi har att gemensamt vårda.<br />
<br />
Med det: Nu kör vi (<i>läs:</i> jag) :)!<br />
Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-10500022327536564162018-03-25T11:31:00.004+02:002018-03-25T11:43:20.738+02:00Nedlagt byte - eller snälla någon mitt älskade Göteborg!<div>
<i>Mitt i min senkomna uppsortering av bloggen som med några undantag legat i träda ju, så dök följande utkast upp i inläggslistan som var tänkt för publicering hösten 2010, men av någon anledning hamnade som utkast. Det var mycket omställningar i det privata livet det året samtidigt som politiken fick släppas, som väl förklarar det. Men helt oredigerat passar jag på att nu lägga ut den nu istället. Somt är ju överspelat vad gäller persongallerier och fromma förhoppningar, medan annat är mer sant än någonsin känns det som. Så med den brasklappen och ett lika gott avstamp nu som då tar vi hela harangen som sammanfattar mycket av det jag då bestridit och idag är en fortsatt lika trist soppa, även om inte ens jag insåg vidden av det hela där och då. Skall erkänna att jag också tyckte synd om de många yngre och kompetenta kvinnor som anställdes under en tid som chefer i kommunen när många av gubbarna i syltburken gick i pension, men utan att ha en aning om i vilken bastuklubbsstruktur de var satta att försöka styra.</i><br />
<br />
----<br />
<br />
Tja, den här bloggen är ju i princip nedlagd sedan min tid i kommunstyrelsen utfasades för att helt upphöra den 1 augusti i år. Få lär vara så intresserade dessutom, men, men...det är ju med viss häpnad jag följt den svällande korruptionsskandalen hemma i Göteborg. Dock på behörigt avstånd. Hade jag varit mer med i leken så hade jag absolut varit med i den leken betydligt fränare än vad som hittills setts. </div>
<br />
<div>
</div>
Jag har ju en viss vana av att gå in i sådana lägen. Minns hela Shanghai-diskussionen och uppstyrningen av våra internationella utbyten. Minns mina frågor om hur vi granskar och följer upp våra upphandlingar och de underentreprenörer våra entreprenörer i sin tur använder sig av. Minns mina frågor kring bygget av det nya Gamla Ullevi. För att ta några exempel.<br />
<br />
<div>
</div>
Det är så man gör sig obekväm i de inre kretsarna i de slutna rummen, företrädesvis bolagsledningsrum i den väldiga bolagskoncern Göteborg under de senaste decennierna svällt ut till att bli. Inre kretsar som mycket medvetet placerats på det sättet för att kunna styra och ställa utan formella beslut i de demokratiska nämndrummen och därmed skyddat sig själva och varandra i full trygghet om att den som spelar med i spelet också ger och får samma skydd. Övriga göre sig icke besvär.<br />
<br />
<div>
</div>
Det är det Göteborg jag allt sedan tidernas begynnelse så hårt försökt drivit öppenhets- och demokratifrågorna i för att bidra till att göra det jag kan för att vädra lite i alla fall. Minns debatten om öppna nämndmöten i stadsdelnämnderna och debatterna om att alldeles för lite fokus finns på bolagens göranden och havanden medan nämnderna granskas in i varje tum från fullmäktiges sida. Det har, rent ut sagt, handlat om att bryta med det gubbväldet. Ett styre som allt mer stryper det sunda och alla de duktiga, kompetenta och framåtsyftande medarbetare och krafter som gör ett fantastiskt arbete utan att på allvar matchas fram. Inget förvånar mig därtill mindre än att de första kopplingarna i denna muthärva hittades i gränslandet staden-bolagen-fotbollen.<br />
<br />
<div>
</div>
Inget av detta förvånar mig alltså, även om det är skickligt hur hela bollen, fast den är rund, kunnat hållas så i chack och utan påtagliga bevis för vad som egentligen händer. Vittnesmålen om att om du inte fått godkänt från rätt personer, oftast i singularis, så är det ingen idé att försöka få något gjort i Göteborg är ju omfattande. Jag har stött på det under alla år från personer jag vet inte skarvar. Problemet är bara att ingen vågar säga något för då vet de att det verkligen vore kört eller att ställa ut konkurrenter och kollegor som inte heller vore så lyckat. Eller så bryr de sig inte och ännu mindre att gå vidare med det, utan bara struntar i Göteborg.<br />
<br />
<div>
</div>
Det är därför jag försökt borra, men från politisk nivå är det ju svårt att komma till botten med det utan några utredningsresurser för bevisföringen eller att riskera hemfalla åt vad som skulle uppfattas som partipolitiskt betingade personangrepp och rättshaveristisk, när det därtill emanerar från samma politiska nivå som skickligt kan styra undan debatten och har allas gillande bakom sig, men egentligen är ett hårdfört blå dunstspel som bara är möjligt i Göteborg. Det är det jag menar med att Göteborg måste se till att bli den lilla storstaden och inte förbli den stora småstaden vi är allt för ofta ännu.<br />
<br />
<div>
</div>
Jag tror då verkligen på Anneli Hulthéns vilja att bryta med det som varit (fast hon och alla andra i den nuvarande politiska ledningen ju varit en del av det som tillåtit denna kultur). Däremot är jag mer oklar över med vilka visioner, med vilken ny riktning, med vilka verktyg för att etablera det nya ledarskap som krävs, på alla nivåer, för att verkligen nå förändring?!<br />
<br />
<div>
</div>
Det som gör att jag häpnar, är att även media verkar vara så tagna på sängen. Jag trodde i min enfald att alla visste, men för att inte förstöra bilden av det go'a käcka Göteborg där alla är hej och du med alla - i de små kretsar som utgör stadens gamäng - lät det bero och därtill inte klarade av att gå på djupet eller ännu mer, för att inte göra sig omöjliga för egen del alternativt stöta sig med läsarnas och mediekonsumenternas bild av det Göteborg de bor i och som styrs så handfast och väl av starka män med fursten/brukspatronen/goa gubben över alla andra. Men jag börjar faktiskt tro att man är uppriktigt förvånad. För annars är det väldigt fegt, att först nu våga lyfta fram surdegarna och dessutom utan att hänföra det till där de hör hemma, för det är inte Anneli Hulthéns knä trots allt. Fast man skall förstås inte slå på en som ligger, eller i alla fall - i princip - lämnat skutan.<br />
<br />
<div>
</div>
De enskilda rena korruptionshärdarna kanske levat sina egna liv, de kanske vi alla är lite tagna på sängen av i all sin simpelhet, men efter nya Gamla Ullevi tror jag inte på riktigt på det ändå.<br />
<br />
<div>
</div>
Men kulturen, att borsta varandras ryggar och bortanför alla egna ständigt itutade regler om att allt skall upphandlas, allt gå via upphandlingsbolaget, allt följas upp och redovisas, ständigt köra sina egna race oavsett det är löften givna på en fest eller finns mer konkreta personliga vinningar i det, det är egentligen rätt ointressant även om det nog oftare varit det förra än det senare, den kommer från högsta kommunledningen. Jag har sett vd:ar hamna i kylan för att man inte lytt order om att använda dyrare ej upphandlade konsulter som däremot är kompis med rätt person. Jag vet fakturor som dimper ned hos olika bolag som inte har med det bolagets förehavanden att göra. Jag vet enskilda anställda som brottats med att å ena sidan uppfylla det som outtalat uttalat förväntas av dem, å andra sidan försöka hålla så rent för egen del som går om det skulle gå åt pipan. Det räcker att veta, för att förstå att det är något - lite oklart hur mycket dock - ruttet i staten Danmark.<br />
<br />
<div>
</div>
Det finns en anledning att det ständigt funnits ett hov av bolagschefer med i olika sammanhang. Någon skall ju ta notan när baren öppnas. Någon skall ju se till att det fixas till det som behöver fixas till. Det är väl ingen som trott att det är Byggnadsnämnden eller Förenings- och idrottsnämnden eller så som rattat stadsutvecklingen och arenabyggen eller vad det nu varit - egentligen?! Någon skall ju fungera som stötdämpare om det behövs.<br />
<br />
<div>
</div>
Det har alltid förundrat mig att ingen, jag säger ingen, reagerat över de sammanställningar som gjorts, där kommunstyrelsens ordförande i Sveriges andra stad, som stoltserar med att vara evenemangsstaden nummer ett och ha internationella utbyten på högsta nivå med mera, med mera, är den som har lägst representation och mobilräkningar. Det beror inte på att vi i Göteborg är modesta eller inte behöver ringa eftersom alla vill ringa oss. Det håller inte för den som inte vill låta sig tro på det.<br />
<br />
<div>
</div>
Det är sådant man kan fundera på så här i efterhand. Men den tiden är förhoppningsvis förbi så det är ingen idé att grotta ned sig i det eller sparka på den som ligger. Synd bara för dem där beskyddarverksamheten inte längre upprätthålls när korthuset rasat i ena hörnet i alla fall. Det finns dock fler hörn.<br />
<br />
<div>
</div>
Jag tror på en ordentlig utvädring och det hade varit underbart att få se till att medverka i det tvärdraget. Jag får istället lyckönska mina Allianskollegor som jag hoppas tar över nu och att en ny konstruktiv, öppen, detbattglad göteborgsanda kan etableras inkluderande därtill socialdemokratin med sina - hittills - löjligt tysta stödpartier. Det finns fantastiska krafter som bara väntar på att få släppas loss, för att åter göra att Göteborg blir en stad som alla pratar om i positiva ordalag.<br />
<br />
<div>
</div>
Problemet med den gamla göteborgsandan, som blev allt mer av att om alla inte vara överens med den den enda ledaren, så var alla andra emot Göteborg, var att lika produktiv och kraftfull som den var i början, lika likriktad och allt mer på tomgång var den på slutet. Låg Göteborg i framkant kring sekelskiftet, tappade vi det försprånget helt under åren därefter. Jag tror att mycket av förklaringen ligger däri. Det är ett klassiskt "den-starke-mannen-fenomen" inom ledarskapslitteraturen (även om just den boken aldrig blivit skriven, vad jag vet i alla fall).<br />
<br />
<div>
</div>
Det skulle vara kul att i någon form på något sätt i framtiden kunna medverka till det nya Göteborg som växer fram ur askan av det gamla. Även om liknelsen kanske är åt det mer dramatisk hållet - sådan är jag ;) - behövs det en rejäl omstart på många nivåer för det Göteborg - möjligheternas och öppenhetens stad - jag vill se!<br />
<br />
<div>
</div>
Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-34312872139296790932015-11-08T14:01:00.000+01:002015-11-08T18:06:35.559+01:00Vem vill alls behöva ta emot flyktingar, egentligen?!Frågan om "vill du ta emot fler eller färre flyktingar till Sverige?", nu senast i ett par av de så kallade rikstidningarna, är ju ungefär lika intelligent som "Är du för kärnkraft eller miljön?" som dök upp på någon statsvetarenkät jag fick för några år sedan. Det är ju egentligen fantastiskt att en majoritet svenskar fortfarande svarar att de vill ta emot lika många som idag eller fler. <br />
<br />
Det visar vilket humanistiskt hjärta som finns i landet, trots ett överbelastat mottagningssystem och som en protest mot dem som vill ge flyktingarna ett "varmt" mottagande, dvs bränna de boenden som ändå kunde finnas, att särskilt betänka så här dagen innan minnesdagen för kristallnatten. Det är samma skrot och korn påhejat av riksdagspartier som snart når samma nivåer som deras tyska 30-talsförebilder innan de tog makten och deras verkligen rätta ansikte visade sig. <br />
<br />
Denna typ av undersökningar spelar dem förstås rätt i händerna för vilka svaret är att redan vid en flykting och invandrare är det en för mycket, om man inte förstår att svaren är omöjliga att tolka. <br />
<br />
Jag är för en human och generös flyktingpolitik för att ge skydd för människor på flykt. Däremot har jag ingen uppfattning om vi skall ta emot fler eller färre och vad som i så fall vore en på förhand bestämd anständig nivå och inte. Det beror ju på. Därtill har jag ingen aning om hur det praktiskt skulle gå till att sätta en sådan gräns. <br />
<br />
Jag skulle själv önska att det inte fanns några flyktingar i världen, så att vi inte behövde ta emot någon av det skälet, men med däremot allmänt öppna gränser för människors fria rörlighet under ordnade former. Det berikar och kan inte nog understrykas att utan det skulle Sverige inte ligga i Europas ekonomitopp, så får de som bara räknar utgiftssidan i balansräkningen tro vad de vill (fast av någon anledning förkastar de just detta enkla samband för en utvecklad ekonomi som vår, trots sin annars idoga iver att lyfta fram enkla samband). <br />
<br />
Jag skulle önska att andra demokratier tog sitt förbaskade ansvar så att vi inte ensamma behövde hantera deras ogina grin mot människor på desperat flykt. Särskilt länder som själva under tider med diktatur och krig har bidragit med flyktingar som vi med för den tiden stora utmaningar tagit emot. <br />
<br />
Jag skulle önska att Syrien inte stod i brand, bland annat för Europas misslyckande eller snarare rätt upp ned direkta ovilja att bistå den Arabiska Våren. För det bär de främlingsfientliga krafterna i Europa ett stort ansvar.<br />
<br />
Det handlar inte om man vill ta emot färre eller fler eller ens om man i grunden tycker det är bra eller dåligt med det som nu sker i ett av bristande solidaritet sönderfallande Europa - igen - utan om demokratiska skyldigheter och där vi alla krafter måste hjälpas åt, i Sverige, i Europa och där flyktingsituationen uppstår och huvudparten av världens flyktingar finns. Att se att det är medmänniskor, även när trycket som nu blivit akut och i slutändan självklart inte Sverige ensamt kan lösa allt för alla alltid och för länge sedan borde satt hårdare press på andra. De som nu tvår sina händer och med berått mod smiter undan genom att skicka följebrevet vidare.<br />
<br />
Den komplexa bilden kan ingen enkät i världen fånga och allra minst få tillåtas kapas av de som tror på enkla slutgiltiga lösningar. Det är min enkla mening i en allt för förenklad polariserad debatt.<br />
<br />
<em>I övrigt hänvisar jag till mitt "sommarinlägg" om vart vi barkar nedan:</em> <br />
<a href="http://mikaelmjanson.blogspot.be/2015/08/sagan-om-att-satta-tvangstroja-pa.html#links">Mikaels Logg i cyberhavet: Sagan om att sätta tvångströja på kejsarens nya kläder</a><br />
<br />Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-36381251883619088852015-08-06T05:53:00.000+02:002018-03-21T21:58:49.769+01:00Sagan om att sätta tvångströja på kejsarens nya kläder<em>Denna blogg är ju i träda kan man säga. Jag är inte politiskt aktiv i Göteborg längre, men följer förstås vad som sker i min gamla hemstad och kan väl säga; inte mycket nytt under solen är det sedan det begav sig. Ibland hinner väl kanske resten av omvärlden ikapp det som jag då lyfte fram möjligen känns det som. Nåväl, jag kunde för min sinnesfrid inte låta bli att göra följande drapa mitt i allt dock, om nu någon råkar ramla förbi. Någonstans finns alltid den grundläggande demokratiska engagerade lågan där.</em><br />
<em></em><br />
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;"></span><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;"> ------------------------------------------</span></div>
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">
<o:p></o:p></span>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
</div>
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Att
Sverigedemokraterna skriver på utrikiska i Stockholms Tunnelbana och därtill
inte behärskar det språket heller, är möjligen intressant, men inte allvarligt
nog att ge den uppmärksamhet det inte förtjänar. Den som någon gång läst deras
stormtruppers haranger på avpixlat och ännu mörkare platser förstår att riktig
svenska i alla fall inte är deras starka sida. Styrkan är mer fysisk än verbal,
mer reptilhjärna än intellektuellt resonerande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Det
allvarliga däremot är att de allmänt skjuter fram sina positioner och som om
det vore den mest självklara sak i världen sipprar varbölden och hatets
ideologi in snart sagt överallt. När GP på ledarplats ger utrymme för att
de facto smyga in deras förment folkliga men försåtligt drypande
demokratiföraktande beskrivning av världen, då är det allvar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Visst finns
det poänger i draporna, men den verkliga poängen lämnas ute. Kejsaren är naken
vevar den självpåtagna sanningssägaren, men sanningen i budskapet hålls
fördolt. En anonym hegemonisk elit står i vägen för folkets sanna vilja. Men
vad folkets sanna vilja är stannar vid antydningar och de konkreta förslagen på
lösningar lämnas helt ute. Det är ju det senare som är intressant att föra
en intelligent diskussion om, om nu det var syftet. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Men vi får
bara att den politik som förs och har förts är fel, fel och fel och går folket
emot. Att den politiken är en konsekvens av demokratiska grundläggande
värderingar och överläggningar, som för mig är genuint svenska
värderingar, avfärdas mest som amsagor. Därtill buntas alla
etablerade aktörer ihop i en anonym elit som om den var en homogen massa med
samma uppfattningar i allt. Den andra sidan av det hårda myntet får vi däremot
inte veta, mer än att det är dags för svensken att resa sig i stolthet igen.
Som om vi vore ett kuvat folk. Det är där ekot av 30-talets Tyskland
hörs i vinden igen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Visst har
misstag begåtts och mer och annat borde ha gjorts, visst har den goda viljan
inte alltigenom varit i samklang med verkligheten, visst har de som
försökt visa på att alla framsidor också har en baksida som måste lyftas fram
för att kunna hanteras, fått löpa gatlopp i den politiska korrekthetens
namn. Det har skapat grogrund för där vi nu står. Det är där någonstans det
konstruktiva samtalet kan ta sin början, utan att släppa på det demokratin
kräver av oss för vår rätt att leva i en demokrati eller inbilla oss att
världen och verkligheten är enkel. Det har den aldrig varit. Det är där det
sunda demokratiska folkbildande samtalet gör skillnad i vilka vägar vi tar
framåt. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Det finns
problem, har alltid funnits problem, men nu är det invandringen och de som står
upp för vad demokratin kräver av oss, som får skulden för snart sagt allt från
de som anser sig vara folkets sanna uttolkare. En gång i tiden var det
judarna. Hatet har sin egen logik i att förblinda och mobilisera från
var sina håll. Islamister, extremvänster och nationalister är varandras
bästa fiender av samma skrot och korn. Metoden är att bunta ihop till ett
”vi” och ett ”dom”, ett folk mot en elit, mitt folk mot de andra och att tvingas
välja sida. Vinnare är det förment folkliga. Förlorare är
demokratin. Kortsiktigt vinner hatets exploatörer och deras
kollaboratörer, långsiktigt förlorar vi alla. Först de liberala
grundfundament demokratin vilar på och med det de mest utsatta som inte är en
av oss i vårt illusoriska Volksheim, sedan tuggar tomheten och hatet och
rädslan en bit för bit in i oss alla.</span><span style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Det finns
ingen slutgiltig lösning på komplicerade skeenden, däremot bara ett
framkomligt vägval med förankring i demokratins första bärande grundpelare:
Alla människors lika värde. Släpper man det, har man också lagt grunden för det
sluttande planet utför. Den som inte känner igen det som är mitt framför en,
till skillnad från de som levde i 30-talet, kan inte skylla på att inte
förstå bättre; vi har facit. Givetvis ändras tiderna och idag behövs inga
stormtrupper och duperad media. Det räcker med internet, påspädd av en
liten räddhågsen högljudd men avskärmad twitterokrati, under det att
klassisk folkbildande media är under snabb avveckling, för att förvrida
perspektiven och det mänskliga blir i sanning omänskligt för den som bemödar
sig om att följa tangentens riktning. Till det kommer ett ökande behagligt
avstånd från senast det begav sig i ett Europa på väg mot ännu ett av alla sina
genom historien nationalistiskt betingade harmageddon,</span><span style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Öppen debatt
är en självklarhet, men när budskapen smygs in utan annat syfte än att spä
på en förklädd förment tyglad folklighet som lägger dimridåer för den
egentligen relevanta diskussionen om var vi är och vilka val vi har för vart vi
skall, då är det tid att säga stopp. Inte för debatten, men väl mot
det som förs fram och vart det leder.</span><span style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Jag hoppas
bara vi kan säga stopp och belägg innan det är för sent. Jag tror inte svenskar
innerst inne är vare sig onda eller kuvade. Vi är nog lite till kvinns och mans
frustrerade och ingen sitter ensam på alla svar, men den som kommer med
halvkvädna löften om att det finns enkla lösningar far med osanning och vet
det. Det är att låta medlen få helga målet för att nå makten. Hur det går
i sådana samhällen har många miljoner människor bittert fått erfara. Det är
dags att ta tillbaka det medmänskliga sunda förnuftet igen, som faktiskt enligt
min helt personliga mänskliga mening är att också vara riktigt svensk.</span><span style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Det är allas
vår demokratiska förbannade skyldighet att inte sitta still i den kantrande
båten, även om stormvindarna på det globala havet är svåra. Låt oss för allt i
världen inte luras av sirenernas okvädna visor där vi navigerar mellan grunden.
Lika lite som vi skall surra oss vid masten med de som vägrar se några grund
alls och blundar för de saltstänkta brottvågor vi har att alla tillsammans
hantera. Kanske Sverigedemokraterna en dag är mogna att delta i den uppgiften,
men där är de inte idag. Den historiska belastningen är därtill för tung. Det
kräver att förtöjningarna till såväl de mentala som fysiska järnrören en gång
för alla kapas och slängs överbord - på allvar.</span><span style="font-family: "times new roman" , serif; font-size: 12pt;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 17.15pt; margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: left;">
<span style="font-family: "times new roman"; font-size: small;">
</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 8pt; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "helvetica" , sans-serif; font-size: 10.5pt;">Kejsaren är
kanske naken, det finns en poäng i kritiken även om den slår vilt och
skrupellöst, men tro för guds skull inte lösningen på det dunkelt outtalat
sagda är att sätta på en förvriden tvångströja istället. Det är min allvarliga
mening.</span><br />
</div>
</span>Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-51451658594238655922010-03-23T14:28:00.005+01:002010-03-23T15:53:48.117+01:00Tänk så fel rätt kan bli!Några funderingar i farten från mig själv.<br /><br /><strong>1. En felaktig rättelse, eller en rättaktig felelse?!</strong><br /><br />Tänk så fel det kan bli när det skall rättas till. SvD hade i förra veckan (17/3) en rättelse för att dagen innan ha lagt in fel bild i genomgången av SD-riksdagskanditater och istället för en bild min mindre smickrande fullmäktigenamne - han med "ss" istället för mitt varande ett "s" - lade in en bild på mig. En bild som jag därtill inte har den blekaste var de kan ha fått den ifrån när de nu ändå jagade tag på fel bild. Kände knappt igen mig i det bleka trycket, så skadan var kanske inte så stor.<br /><br />Men rättelsens bildtexter med samma bild på mig igen och därtill en bild på min namne som nog vare sig jag eller han kände igen (var fick de tag i den kan man undra, fast jag anar rasismdemonstration någon gång i tiden?!), löd: "Fel Mikael Janson" respektive "Rätt Mikael Jansson". Min fråga blir då bara; hur kan han, Mikael Jansson (SD) någonsin bli rätt Mikael Jansson? Följdfrågan, om än något mer personligt färgad, blir förstås; och hur kan jag, Mikael Janson (FP) någonsin bli fel Janson?<br /><br />Fundera på den...:)...fast det finns väl de som en gång tyckte det fanns en Mikael Janson för mycket i fullmäktige redan när det bara var jag där. Nu kan dock även jag hålla med om att det är en Mikael Jansson för mycket. Det blir det definitivt också även när jag nu lämnar till sommaren och det bara blir en kvar. Det vore kanske skönt med en Mikael Jansson-fri mandatperiod nu, så får vi se vad som händer...;)<br /><br /><strong>2. Pagrotsky har fel - det är däremot, som vanligt, helt rätt!</strong><br /><br />Leif Pagrotsky är en superpopulist. Men jag begriper inte hur man kan se sig själv i spegeln över att häva ur sig så många osakligheter på en gång som han gjorde i helgens krönika i GP. Han borde väl fastnat med skägget i brevlådan, men kommer undan. Det är möjligen det skickliga. Sverige har haft tre borgerliga regeringar. Samtliga har räddat Sverige från fullständig katastrof. Det hör kanske inte till den gängse bilden, den bild Pagrotsky och hans gelikar rider på, men låt oss ta det från början.<br /><br /><em>Den första borgerliga perioden 1976-1982.</em><br />Den var kantad av en hel del kaos, kris och sorgligheter. Det är helt sant och tråkigt. Det var en regering som var oförberedd och ovan och hur skulle kunnat vara på annat vis efter decennier i opposition - det är därför det är bra med maktbyten då och då bara för sin egen skull till och med - och bedrev stundtals en mer socialistisk politik genom varvs- och industristöd än vad någon socialdemokratisk regering någonsin gjort eller skulle kunna göra. Men ett Sverige som från och med 1968 börjar falla allt mer - se kurvorna där samtidigt som samhällsvärderingarna handlar allt mer om att fördela välståndet och strypa det som skapar välstånd dyker tilläxten och exportöverskotten nedåt - i spåren av att omvärlden kommer ikapp den Marshallplansdrivna efterkrigstillväxt vi med våra obombade industrier stod med samtidigt som vi höjer exempelvis lönekostnaderna med 50% de första åren på 70-talet i samma veva som asiens lågkostnadsländer träder in på arenan. Det var en hemmagjord kris som förrödde de förutsättningar vi skapat under tillväxtåren och till det kom oljekrisen och 70-talskriserna i omvärlden som stod som spön i backen. I allt detta lyckades regeringen rädda jobben.<br /><br /><em>Regeringen 1991-1994. </em><br />Det finns egentligen inte mer att säga än att socialdemokraterna under hela 80-talet byggde ekonomin på sänkt köpkraft för svenskarna genom devalveringar för att på andra länders bekostnad kortsiktigt låta svenska företag kissa i byxorna istället för att göra nödvändiga rationaliseringar och därtill subventioner till byggindustrin som ledde till extrema kostnadsökningar samtidigt som man i London och Bryssel undrade över alla fastighestföretags vansinnesaffärer med lånade skattesubventionerade pengar. Den bubblan sprack. 1988 varnade Bengt Westerberg för detta och nödvändigheten av åtstramningar och fick då höra att han hade en felprogrammerad hjärna från socialdemokraternas Sten Andersson. Såväl Ingvar Carlsson som Kjell-Olof Feldt erkänner idag att de gjorde fel som inte lyssnade till det. Men det går förstås inte in i Pagrotskys huvud. Han har ju gubevars bara varit minister. Det mest underbara är ju vilken tilltro han har till borgerliga regeringars förmåga att åstadkomma kriser redan innan de tillträtt. Det var 1990-91 som krisen slog till på allvar med ett flertal krispaket redan åren innan - glöm inte Mona Sahlins famösa försök att stoppa strejkrätten - och arbetslösheten var i fritt fall när regeringen Bildt tillträdde. Tänk vad man kan åstadkomma redan innan. När man lämnade hade ekonomin fått fart igen, företagandet rusade i höjden på ett sätt som inte setts på decennier och arbetslösheten sjönk dramatiskt. Ett år efter att (S) tagit över hade det helt stoppat upp av alla deras så kallade återställare. Trots den största och längsta högkonjunkturen i modern tid under åren 1996-2008 hände i stort sett ingenting med sysselsättningen eller företagandet i Sverige. Det är ett veritabelt misslyckande att lyfta fram.<br /><br /><em>Den nuvarande regeringen. </em><br />Mycket kan nog sägas, men inte att man misskött krishanteringen. Tvärtom har man kanske blåst på lite för mycket i att försöka skydda väldfärden genom bidrag till kommunerna för att de skulle klara sig genom krisen. Ingen kan med någon heder och ära heller säga att den finansiella krisen var ett påfund av alliansregeringen. Däremot har hanteringen av den varit i mycket ett påfund av alliansregeringen som andra länder tagit efter utifrån hur Bildt-regeringen med finansminister Wibble hanterade bankkrisen på sin tid. Krisen är kanske inte över ännu, även om det ser mer positivt ut. Men något mer regeringsfähigt än den nuvarande regeringens sätt att hantera situationen får man nog leta efter. Särskilt ställt mot oppositionens spretande dag-för-dag-(eller snarare god-natt-)förslag som hade inneburit direkt katastrof. Det mest sensationella är väl egentligen att det är fler i sysselsättning idag än när alliansregeringen tog över 2006! Den sysselsättningstillväxt som socialdemokratin med sådana som Pagrotsky i spetsen misslyckades med under högkonjunkurens 12 år formligen exploderade i nya jobb i konjunkturens elfte timma när alliansen tog över. Däremot skall den tidigare (S)-regeringens ekonomiska handlag under devisen "den som är satt i skuld är inte fri" erkännas. Trots krisen har fler även idag jobb ändå. Det talar för sig själv.<br /><br />Gå hem och gör om läxan, Pagrotsky, så kanske fel blir rätt till slut i alla fall! Varför inte prata med ekonomer istället för statistiker, för som sagts så ofta, med statistik....skit in ger skit ut.<br /><br /><strong>3. Rätt kan bli ännu mera rätt när det blivit fel!</strong><br /><br />Noterar också att Jan Hallberg (M) i ett blogginlägg på GT, konstaterar att den som driver frågan om att äldre par skall få bo ihop på äldreboende även om bara den ena parten har det behovet kommer att förtjäna allas respekt. Det är så självklart att det är sorgligt att det skall behöva sägas ens. Det har ju varit ett sådant exempel i GT från en kommun uppåt Bohuslän och funnits en rad andra tidigare fall, även i Göteborg. Minns Doris och Bror som efter 62 års giftermål skulle skiljas enligt byråkraternas beslut.<br /><br />Det var då jag såg till vi nu i Göteborg har infört den parboendegaranti som vi i Folkpartiet efter det också börjat driva nationellt. Idag låter det som om alla var med på banan, men innan jag väckte frågan först i samband med att de nya äldreriktlinjerna tog 2005 och sedan när inte ens de hjälpte genom nya iniatiativ 2007 som ledde fram till att det nu blivit så, fanns det inte med någon stans i exempelvis någon budgetskrivelse utöver förstås vår FP-budget. Tvärtom var det ett rätt kompakt motstånd märkligt nog, därför att idén var någonstans att så få skall behöva bo på äldreboende att då skall defenitivt inte någon medföljande friskare part beredas plats. Så kanske i någon mening i teorin rätt, men ändå i verkligheten så fruktansvärt fel det kan bli.<br /><br />Problemet nu är att vi saknar bra boenden för par med så olika behov. Det har varit nästa kamp jag fört och kommit så långt att det nu skall ske en planering av fler andra typer av boenden där jag hoppas även detta ryms. Men hursomhelst, jag är glad för att ha kunnat göra skillnad och om det förtjänar respekt, det låter jag andra såsom Jan Hallberg avgöra. Tack för det! :)Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-7108696568347187182010-02-26T11:39:00.003+01:002010-02-26T11:56:30.866+01:00Allt är inte vad det synes vara bara för att det sägs vara så!Tiden går fort när man har roligt - eller fullt upp - eller annat på gång! Därför blir det lite si och så med frekvensen i denna blogg just nu och framgent. Men det är ju mer en logg för mig, så världen kanske kan klara sig ;)?! Jag är ju på väg mot andra utmaningar i livet, men helt kan jag förstås inte släppa den politiska vardagen i Göteborg. Och det tänker jag fortsätta med så länge jag har anledning och sitter där jag sitter :). Några kommentarer om lite olika för att samla ihop något.<br /><strong><br />1. En moderat (s)kandal.</strong><br /><br />Jag vet inte så mycket om vad som hänt eller inte hänt hos moderaterna i Stockholm. Om någon köpt sig röster och i så fall hur omfattande det är. Att vi jagar medlemmar och förtroende från dem för att få företräda medborgarna i olika sammanhang är väl rätt positivt egentligen. Provval och personval och andra omröstningar om enskilda individer har sina positiva aspekter och utgör grunden för det personliga förtroendet mellan förtroendevalda och väljare, som är så viktigt för demokratin. Det ger också starkare kandidater med ett mer personligt mandat att driva sina frågor. Det är också bra för demokratin.<br /><br />Faran är dock att det dels lockar till ojusta medel för att vinna gunsten, särskilt när det är ett fåtal som röstar och varje röst därmed kan vara avgörande, dels gynar dem som är mest högljudda, lyckats få mediala genomslag och är kända eller erbjuder igenkänning hos olika grupper av väljare oavsett vad man egentligen kan eller vill eller har presterat. Det gör att utanpåverket blir viktigare än innehållet och det bryter i längden sönder den kontinuerliga så viktiga demokratiska dialogen.<br /><br />Det gäller att hitta en balans. Men det är ju inget problem heller om en moderat politiker raggar röster i invandrarområden som bland annat statsvetaren Marie Demker gjorde gällande i GP härförleden. Det är ju tvärtom att öka demokratin, att erbjuda ett alternativ för människor som annars är inympade i att hålla sig till socialdemokraterna. Jag vet inte om det försigått några övertramp, men det kan inte vara mycket mot de dagliga övertramp som den så kallade arbetarrörelsen begår varje dag i dessa områden.<br /><br />Genom ABF har man tagit i princip monopol på samhällsinsatser genom statliga och kommunala bidrag som ger möjligheter till att etablera utbildningslokaler och samlingspunkter med heltidsanställda projektledare som aktivt arbetar för att binda upp människor till socialdemokraterna. Plötsligt är det en socialdemokrat, ibland utklädd som fackföreningsaktiv, som står där och berättar om hur det svenska samhället och det politiska systemet fungerar. Bilden som förmedlas av hur borgerligheten egentligen är och står för skall vi inte tala om. Ren och skär skrämselpropaganda. Genom detta sinnrika system fångas alla lokala föreningar och deras ledande företrädare in och inte så sällan genom föreningsbidrag eller projektanställningar hos ledande agenter i föreningarna agerar de i sin tur för att fånga in medlemmarna och alla verksamheter ute i områdena till socialdemokratin. Sköter man sig inte hotas bidragen eller anställningen, helt öppet och utstuderat. De som inte inordnar sig i detta får finna sig i att mer eller mindre mobbas ut eller om det finns - verkliga eller påstådda - oegentligheter som är vardag i många andra sammanhang där pengar går fel för att upprätthålla S-dominansen, så hängs det ut för att diskreditera och undergräva möjligheterna att verka.<br /><br />Människor som flytt över hela världen från diktatur och korruption hamnar plötsligt i ett av de mest politiskt genomkorrumperade områden som tänkas kan. DET är ett demokratiskt problem som aldrig pratas om, fast det finns mitt för ögonen på oss. Men det är ju så som det skall vara, så det är väl inget att skriva om eller granska kanske (<em>OBS! ironi</em>) ?!<br /><br /><strong>2. Ibland kan även hjältar tyckas grå och försynta.</strong><br /><br />Det blev inte som jag trodde med SAAB, bara nästan i det jag hoppades (se tidigare inlägg). Det finns många frågetecken och faror. Spykers egentliga intentioner och de bakomliggande finansiärernas intressen är fortfarande höljt i dunkel. SAAB:s förmåga att resa sig och komma med det miljösmarta kreativa nytänkandet med annorlunda och spännande tekniklösningar som är det som är det som är så SAABish är ännu oskrivet. Jag, som de flesta andra, hoppas så innerligt att det skall bära och Spykers koppling till flyg kan återknyta SAAB:s flygarv bortanför fåniga reklamkampanjer och istället återigen in i generna med en logga som återtar den gamla fantastiska stiliserade flygplanet framifrån. Det är sådant som kan för SAAB tillbaka till SAAB-fantasterna som är grunden för en bredare marknad, bortanför amerikanska plåtmonstertruckar. Men i allt detta, äras den som äras bör. Regeringen har hållit en klok linje genom detta, oaktat några förhastade uttalanden i början. Men givetvis är SAAB:s Vd Jan Åke Jonssons ståndaktiga återhållna uthållighet värd en medalj, oavsett hur det nu landar. Jag hoppas dock att det lyfter, förstås.<br /><br />Volvo väntar vi ännu svaret på. Men jag förstår inte varför man gör dem allt med fult Fordlika i front och lyktor när de skall gå sin egen väg. Likaså är det illavarslande att ett antal Fordar ser allt mer ut som övertagna Volvomodeller som konkurrerar direkt med Volvo. Hur det skall tolkas kan man fundera kring. Geely litar jag i alla fall inte ett dugg på. Men det är bara att hoppas på det bästa där med. Ett tätare utbyte och gemensamma strukturer mellan SAAB och Volvo involverande underleverantörer och forskningssamhället och rentav deras ägare vore kanske inte helt fel, för hela Västsveriges och svensk bilindustris skull.<br /><br /><strong>3. Rosenlund och andra rosenskimrande drömmar.</strong><br /><br />Rosenlund är åter i debatten. Vi försökte göra något för ett par år sedan. Intresset var noll. Nu gör Anneli Huthén stort nummer av att man vill göra något. Det är väl bra då. Det som i sammanhanget är lite intressant, är hur den diskussionen uppstod. Hur det som man med berått mod avslagit, sedan i bloggar via GT sägs som självklarheter och egna påfund. När vi föreslagit en ny mer vågad stadsbyggnad och mer arkitekttävlingar och fått avslag på det, så kan något år senare samma personer skriva om det som självklarheter på sin blogg. Det är bra och det leder säkert till något i nästa steg, som nu med Rosenlund, vad det nu blir av det.<br /><br />Men det finns något oegentligt i det också. Det är så lätt att sitta och tycka och skriva av sig med dagens moderna medier. Det är i grunden bra för den demokratiska dialogen. Men när det kommer till personer som faktiskt sitter på makten att också göra något, agerar på ett sätt i verkligheten, eller inte agerar alls, men sedan tycker något annat där människor kan komma åt att läsa och fås att tro att det betyder något, så uppstår ett gränsland mellan sanning och fiktion som faktiskt är ett demokratiskt problem. I en värld där väldigt få vet eller kan veta vad de personer de lägger sin röst på egentligen gör och inte gör bortanför de vackra orden kan det leda rätt så fel i vilka val som görs. Ord utan handling är meningslösa om orden handlar om handling.<br /><br />Nu blir det förhoppningsvis handling kring Rosenlund. Ingen skugga över glömskan i det fallet, det kan handla om att också prata förbi varandra i en gemensam strävan att göra något bra.<br /><br />Det är mer ett generellt politiskt problem när tiden ägnas allt mer åt att via olika medier tala om vad som borde göras, som om det också görs, istället för att verkligen göra det, rentav agerar emot, när man faktiskt sitter på ett mandat att kunna göra något åt det. Det är ju inget nytt över det, men det når nya dimensioner med ett överflöd av dagens olika medier, som borde vara intressant att studera och fundera mer kring i demokratidebatten. Kan jag tycka (utan att kasta allt för mycket sten i glashus :).Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-54351515128857634702010-01-18T08:08:00.008+01:002010-01-22T16:33:49.272+01:00Göteborg shanghaiat!?!Så har då Göteborgs engagemang för Shanghai i Kina fått lite medial uppmärksamhet i <a href="http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.291438-goteborg-tiger-om-kina">dagens</a> och gårdagens GP samt på <a href="http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.291393-granslos-kinafeber">ledarplats</a> och för en gångs skull en balanserad rapportering. Självklart kan vi inte bojkotta Kina, men vi kan inte heller bara strunta i de mänskliga rättigheterna. Kan vi inte här hemma i Göteborg prata öppet om det och att använda våra möten och vår dialog med Shanghais företrädare för att medverka till ökad öppenhet och respekt för mänskliga rättigheter, så är vi lika goda kålsupare som kineserna när de säger att det inte finns några demokratiska problem i Kina. Det är därför jag varit den som så hårt drivit debatten om Göteborgs utbyte med Shanghai. Den ende som överhuvudtaget lyft frågan i kommunfullmäktige rentav. Och det har många gånger känts ensamt, kan jag säga, att utmana hela det inre kotteriet och få spott och spe för det, kan jag också säga. Trots att jag ju bara velat föra en öppen konstruktiv debatt för att vi här i Göteborg i alla fall skall veta vad vi gör, hur vi gör det, på vems mandat det sker och var ansvaret ligger samt vilka kostnader det får rymmas inom. Inte ens det har gått att föra diskussion om. Det i sig skickar ju varningsklockor kan jag tycka.<br /><br />Jag tycker rentav att det var framsynt att för 25 år sedan se Kinas vikt för en industritung handelsstad som Göteborg. Men det får för det inte bli en sluten herrklubb där vi legitimerar förtryckarna genom att som demokratiska företrädare spela på deras villkor bara för att idka krämeri. Volvo, SKF och alla andra kommer ändå att vara där. Vi som demokratiska företrädare för göteborgarna har därtill ansvar för att slå vakt om demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ingen fråga för bara UD, som Göran Johansson (S) med emfas gång på gång slagit fast. Det om något är bara dumheter. Det är allas vårt ansvar som demokrater. Sedan är det självklart UD och regeringen samt riksdagen som slår fast utrikespolitiken, men inom ramen för den har vi ett stort mandat att stå för mänskliga rättigheter som Göteborgs företrädare gång på gångs slagit ifrån sig, att ens diskutera. På den punkten tror jag dock mer på Anneli Hulthéns (S) ärliga vilja att inte bilja blunda än hennes företrädare.<br /><br />Min rädsla är att det inte är Kina som successivt skall tvingas öppna sig och bli mer demokratiskt, utan att det är Kina som får oss att börja backa istället. Exemplen finns från hur vi agerat i Göteborg och Kinas ökande politiska demonstrationspolitik genom att exempelvis kidnappa hela klimatkonferensen i Köpenhamn och skjuta den i sank mot framförallt EU men även USA är allvarligt oroande. Det är de som inte ser det som är naiva, inte jag - vilket jag ju så ofta fått mig till livs genom åren som varandes någon slags naiv idealist mot de krassa gubbarna i verkligheten. Och nog förstår jag att det krävs mer smartness än att hålla demokratiska brandtal vid tebjudningarna i Shanghai. Just därför måste vi hålla frågan levande här hemma för att veta hur vi skall agera där.<br /><br />Det har ju varit märkligt tyst i alla sammanhang om detta allt mer intima utbyte med den största och ekonomiskt viktigaste staden i världens största diktatur. Jag är övertygad om att hade inte jag alltsedan den beramade första fullmäktigedebatten för nu tio år sedan agerat hade det fortsatt så. Det var den debatten där det från de ledande herrarna i fullmäktige uttalades att vi inte skall komma och försöka omvända kineserna som levt som de levt i 2000 år och massor av annat strunprat. Då fanns det inte ett ord om Shanghai i något offentligt kommunalt dokument någonstans. Successivt, och det har varit ett idogt arbete bara det, har Shanghai börjat omnämnas som först ett biståndsutbyte - bara det ett absurt försök att omskriva verkligheten - trots att redan då var systerstadsavtal på gång att skrivas under till att nu ha ett eget positionspapper och tydligare krav på återkopplingar till kommunstyrelsen. Det kunde ha varit mer, men är alltid något. Fast jag kan ju tycka att det då är märkligt att vi inte hört så mycket om satsningen på världsutställningen förrän GP skriver om det.<br /><br />Det jag ändå är stolt över är att ha lyckats pressa fram att i det positionspappret omnämns demokratifrågan i alla fall. Däremot kunde hela diskussionen om de ekonomiska vinsterna med utbytet ha strukits. Det vet vi egentligen inget om och den utredning från Jönköping som refererats till i media och också var ett svar på min kritik om att vi efter två decennier inte utvärderat något av vad det givit när all annan kommunal verksamhet är under ständig granskning kan vi lägga i någon byrålåda. Den skulle kunna tjäna som modellexempel för ett beställningsverk möjligen.<br /><br />Nu hoppas jag få stöd för min och Piotr Kiszkiels (FP) <a href="https://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____82999.aspx">motion</a> om att etablera en utbildning i mänskliga rättigheter som kan erbjudas alla som är involverade i internationellt utbyte för kommunens räkning. En utbildning som handlar om att var och en skall få verktyg för att på rätt sätt i rätt sammanhang kunna agera för ökad öppenhet och mänskliga rättigheter i länder vi har ett utbyte med där det inte är lika självklart som här hemma hos oss. Det handlar givetvis först och främst om Kina och Shanghai. Ibland handlar det bara om att lära sig se det som man kanske inte ser annars om ingen öppnat ens ögon och då också veta hur man agerar för att inte antingen klampa in i glasbutiken och rentav ställa till det för enskilda utsatta som är kvar när man själv rest hem eller tvingas blunda för uppenbara brott mot de mänskliga rättigheterna. Det handlar också om hur man kan ta upp känsliga frågor på ett bra sätt för att ändå kunna fortsätta en konstruktiv och bra dialog till gagn för båda parter. Det fanns en öppning om brett stöd för den på senaste kommunstyrelsen, så det hoppas jag än mer står fast efter dessa artiklar i GP.<br /><br />Avslutningsvis kan jag inte låta bli att också fundera kring att det är bra med den öppenhet och snabbhet som internet och andra medier idag ger. Men ibland känns det som att det också gör det väl enkelt att tycka om allt och låta som om man också gör något, utöver att tycka. Under alla år som jag fört debatten om Shanghai har andra suttit knäpp tysta. Jag har haft stöd i Folkpartiet förstås och från en och annan annan, men tyst har det varit. Senast jag tog upp frågan var första gången Vänstern var med på min linje, men försökte sedan få det till att det var dubbelmoral att jag som liberal pratade för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina. Tala om historielöshet. Politik handlar dock inte bara om att prata och hävda en linje när man får frågan eller andra väckt den åt en, utan också om att se till att väcka frågan och driva den för att nå resultat. Därtill också att argumentera och bilda opinion förstås. Men när det senare renderar allt mer utrymme i maktsammanställningarna framför att faktiskt också få det som sägs gjort för att i verkligheten förändra något är det också en demokratiskt tveksam maktbalansförskjutning. Det är min enkla mening. Den diskussionen återkommer jag till hade jag tänkt.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-12525680255983213432010-01-13T11:27:00.005+01:002010-01-13T12:37:31.160+01:00Nya tag för tidiga tag - innan det är för sent!Ett nytt år med nya insatser. Tiden går fort ibland och mitt i allt kan tid för reflektion, återhämtning och omdisponering behövas. Särskilt när vi går in i ett valår där det egna testamentet kan behöva samlas snarare än att jag för egen del står på några listor för omval. Det känns ärligt talat lite märkligt. En hel del har ju hunnits med genom åren och mycket har jag kunnat påverka, rentav väldigt mycket i göteborgspolitiken om jag får säga det själv, en del till skulle jag allt velat få på plats i majoritet. Där får dock andra ta vid. Därav att tidens skeenden fått passera revy utan mina tillägg. Men helt kan jag inte hålla tangentbordet i styr en tid till förstås.<br /><br />Några inspel till hade jag därtill tänkt hinna med. På <a href="http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.287197-tidiga-insatser-for-unga-pa-glid-lonar-sig">gårdagens GP Debatt</a> är en av de frågor uppe som jag ju drivit och Helene Odenjung (FP) och jag ju försökt få igenom, men hittills utan framgång. Det handlar om att vända perspektiven i ungdomspolitiken för att fånga dem som annars hamnar snett i livet. Vi kommer inte att kunna nå alla. Men vi kan göra mer och bättre, det är jag övertygad om.<br /><br />Det handlar om att tidigt sätta in insatser där de gör störst nytta, framförallt i skolan. Ingen elev får lov att falla ur utan att omedelbart fått den stöttning som krävs. Det får inte gå flera år och omfattande skolk utan att någon agerar. "Någon" är då förstås skolan, men inte ensam. Det är det jag menar med att allt barn- och ungdomsarbete måste ses genom skolans läsglasögon. Det viktigaste för samhället, givetvis också tillsammans med föräldrarna och andra runt de enskilda barnen, är att se till att varje barn och ungdom får sig de kunskaper och färdigheter han eller hon behöver för att klara sig i livet. Att kunna läsa, skriva och räkna är en sådan grund som är förutsättningen för allt annat och det är helt enastående att vi idag inte utbildar lågstadielärarer med enkom det uppdraget att kunna ge barnen det färdigheterna som en garanti i årskurs tre. Likaväl som det är förfärande enastående att det inte finns tillräckligt med utbildade speciallärare med de särskilda kompetenser som krävs för att ge unga med problem den pedagogiska vägledning de behöver för att få kunna överträffa sig själva. Och att social och polis och andra inte finns på plats i skolan för att se de gemensamma barnen istället för att bolla dem mellan sig om vems ansvar de som faller ur egentligen är.<br /><br />Därtill måste vi ha redskap för att med ett batteri av olika tillgängliga insatser kunna nå de unga och verktyg för att värdera de insatserna och se hur de gör störst nytta i den enskildes liv. Det handlar såväl om förebyggande allmänna insatser som man kan se ger positiva effekter för att hålla unga i riskzonen undan från utanförskapets och brottets bana, men också konkreta insatser för den enskilde unge som redan hamnat på glid. Det kan inte de enskilda stadsdelsnämnderna orkestrera. Därför behövs ett kommungemensamt program för att ta ledningen och samla alla de erfarenheter som finns och kunna utvärdera och bygga en modell som är den investeringskalkyl vi efterfrågar i artikeln. Det vore en fjäder i hatten för Göteborg att ta ledningen i att få fram ett sådant verktyg som ett ramverk och stöd för allt ungdomsarbete riktat till dem som vi vet annars riskerar att ställa till det för sig själva och andra, ytterst hela göteborgssamhället. Det ser vi ju redan idag, tyvärr, samtidigt som det lokala arbetet spretar alldeles för mycket och saknar den långsiktighet som krävs om inte pengar bara skall rinna iväg i onödan och därmed kosta mer och mer, men utan att förhindra problemen där det gör mest nytta - och kostar minst.<br /><br />Till det kommer att kommunledningen tydligare måste samla ihop och ha en politisk koppling till de kommunövergripande insatser som idag flyter runt för mycket, lever sina egna liv parallellt med varandra och utan någon klar vare sig avsändare eller mottagare. Trots det gör de många gånger ett väldigt bra jobb. Jag tänker på sådana projekt som Ung & Trygg, Tryggare & Mänskligare Göteborg, Tryggare & Vackrare Stad samt Kunskapscentret mot organiserad brottslighet. De har olka roller och uppdrag, men i många delar går de in i varandra för att just göra det som vi alla önskar: Skapa en trygg, vacker och mänskligare stad utan kriminella gäng eller annan kriminalitet som drar till sig unga i utanförskap. Det är därför vi i vår kommunbudget fråb Folkpartiets sida vill samla dem under en politisk styrgrupp under kommunstyrelsen för att få ökad tydlighet och mer tryck och legitimitet ut i organisationens och göteborgssamhällets alla delar.<br /><br />Därtill, vilket vi också föreslagit, behöver det skapas särskild kompetens och kunskap kring subkulturer rent allmänt, som stöd för många gånger utsatta socialsekreterare som inte vet hur de skall hantera politisk och religiös fanatism, hederskulturer och rent allmänt ungdomsgäng som inte handlar om kriminella organisationer - eller ens vet vad de som tjönstemän har att göra med när de inte kan se sambanden från sin lokala horisont. Vi var inne på det redan i samband med kunskapscentret mot organiserad brottslighet och fortsatt följa upp det i våra förslag. Det är bara att konstatera att man från kunskapscentret själva idag stämt in i detta. Det är något man efterfrågar allt mer runtom i stadsdelarna, där vi har oroande exempel på alltifrån de bilbränder och stenkastningar kopplade till olika ungdomsgäng till religiös fanatism och/eller hedersulturer som gör att framförallt unga kvinnor inte kan röra sig fritt likaväl som rasistisa organisationer som reryterar på andra håll i staden. Det är förstås lite olika saker, men finns gemensamma nämnare, som en kommuncentral kompetens kring sådana subkulturer kan stödja det lokala arbete för att bättre förhindra sådana tendenser.<br /><br />Allt detta är givetvis inte en fråga om integration och invandring i sig. Det är en fråga om framtidstro och om samhället är öppet för alla eller inte. Ytterst en fråga om fattigdom. Strulpellar med rika föräldrar klarar sig ofta ändå, antingen genom att de kan köpa sig fria eller har kontaktnät som kan hjälpa till oavsett det är på rätt eller fel sida lgen. Den som inte har de förutsättningarna har det svårt nog och i avsaknad av framtidstro eller positiva förebilder samtidigt som snabba pengar lockar eller bara i brist på annat låter sig lättare dras in i destruktiva beteenden som är svårare att bryta. Det är nog rätt obestridligt. Det är därför denna fråga om sociala investeringskalkyler har en nära koppling till en av mina andra käpphästar: Behovet av en samlad integrationstrategi under direkt ledning av kommunstyrelsen. Det är en ödesfråga för hela göteborgssamhället som kräver samlade långsiktiga uthålliga insatser för att öka rörligheten och delatigheten för alla göteborgare i hela Göteborg, som en stad, inte en delas stad.<br /><br />Gårdagens GP-artikel skall därför också läsas tillsammans med den artikel jag hade inne i höstas på <a href="http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.214523-odesfraga-som-kraver-strategi">GP Debatt om avsaknaden av en sådan integrationsstrategi </a>och att det finns direkta kopplingar till den sociala oro som faktiskt råder i dagens Göteborg, som inte enskilda stadsdelsnämnder eller bostadsbolag kan lösa åt oss. Bilbränderna är ju bara ett uttryck för det. Anna Johansson (S) med ansvar för dessa frågor må prata en del och vara runt i olika sammanhang och verka påverka mycket (fast jag i ärlighetens namn inte vet vad). Men som den största motståndaren mot mina och våra idéer från folkpartiets sida har hon ett stort ansvar för att det inte heller händer något. Frågan är lika osynlig i kommunstyrelsen som den varit sedan i alla fall jag kom in och förstås dessförinnan, utöver det vi försöker förändra bland annat med den <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____33859.aspx">motion jag skrev fram tillsammans med Helene Odenjung (FP) och Kjell Björkqvist (FP)</a> när jag såg behovet av ett sådant samlat stragegiarbete från kommunlednings sida. Det krävs en tydlig politisk ledning i frågan, som idag inte finns överhuvudtaget. Vilket ju är synnerligen besynnerligt med tanke på frågans vikt och ökande sprängkraft. Kan i alla fall jag tycka.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-27487651725572546442009-12-10T08:50:00.007+01:002009-12-10T09:34:23.826+01:00Självklart Gothenburg - Tack för det svaret på min fullmäktigemotion!Jaha, så har jag fått svar på min motion om att det självklart heter City of Gothenburg och inte City of Göteborg. Skönt det.<br /><br />Synd bara att man glömde tala om att det finns en <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____92952.aspx">fullmäktigemotion</a> i ämnet. Det hör till god ton kan jag tycka, även om det satts igång processer parallellt med att jag lade förslaget, för att sedan kunna besvara min motion med det. Det är ju samma tjänstemän som håller i detta. Det är okej för mig, bara sakfrågan landar där den skall, att det självklart är Gothenburg vi skall kalla oss. Men helt går det ju inte att förbise att det finns ett fullmäktigeförslag att i sammanhanget omnämna kan jag tycka. City of Gothenburg skall ju vara den öppna internationella staden och då är det ju synd om vi kör på i invanda slutna hjulspår.<br /><br />Ännu lustigare är ju att GP som hade en omröstning med direkt anledning av min motion som låg ute hela sommaren och med rekordmånga deltagare, med en tydlig seger åt just Gothenburg inte följer upp det spåret alls i <a href="http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.268047-goteborg-blir-gothenburg-igen">dagens artikel</a>. Liksom <a href="http://www.gt.se/nyheter/1.1808359/goteborg-byter-namn">GT</a> som också hade en omröstning utifrån min motion med liknande utfall. Även om man förstås bara gått på det som står på stadens officiella hemsida. Det kanske kommer?!<br /><br />Annars är ju bara att glädjas åt sakfrågan. Det tillåter jag mig att göra. Det är faktiskt få förslag som jag fått så mycket reaktioner på som just detta. Namnfrågor är viktiga. Det handlar om vår identitet och vilka signaler vi vill skicka till omvärlden, som den stolta internationella stad vi är och där Gothenburg funnits med från första stund. Nu är det lite ordning på torpet igen efter en tids ökenvandring med att försöka få utlänningar att säga Göteborg, som ju blir Goteborg med hårt G och inte Jôttebårrjj som det ju egentligen i så fall skall vara. Nu får både de och vi i såväl privata som officiella sammanhang säga Gothenburg, även om stadens enda riktiga namn förstås fortsatt är Göteborgs Stad och inget annat.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-66884600866785633042009-12-08T21:39:00.007+01:002009-12-08T23:29:26.726+01:00Omsvängningens tid på den göteborska vänsterkanten!Det känns som om proppen börjat gå ur så här på sluttampen. Jag är ju själv på väg mot nya utmaningar vad det lider. På något sätt känns det bra att i någon mening lämna lite ytterligare avtryck på det viset i för staden så viktiga frågor. Majoriteten vill inte gå till val på den inaktivitet, det nej, nej och åter nej, den handlingsförlamning i spåren av att de som har ansvaret ute i verksamheten inte har redskapen för att ta det ansvaret om inte den politiska ledningen tar tag i det, som jag vill påstå att jag sett till att sätta press på dem att hantera. De låsningar som Göran Johansson (S) stod för kanske också lättat allt mer. Jag kan ju inte påstå att vi var de såtaste vänner om man säger så.<br /><br /><strong>Omsvängning 1:</strong><br /><strong>Ja till samlat program för trygghetsboenden också i Göteborg!</strong><br /><br />På morgondagens kommunstyrelse kommer plötsligt ett förslag från (S), (MP) och (V) om att ta ett samlat grepp från kommunledningen för att få till stånd fler olika anpassade former av boenden för äldre, det som kallas trygghetsboenden i Göteborg. Det var det jag motionerade om 2006 och fick avslag på 2007 med att det sköter stadsdelsnämnderna och deras planeringsregioner och behövs inga centrala initiativ. Jag vet inte hur många gånger jag efter det påtalat att det enda stadsdelsnämnderna och planeringsregionerna kommer att göra är att fortsätta lägga ned äldreboendeplatser för att inte riskera stå med tomma kostasamma platser, det får hellre en överlastad hemtjänst som är lättare att använda som dragspel, bära och i övrigt inget mer. Det går inte att i stadsdelarna hitta på egna modeller för andra typer av boenden eller tro att de kommer att stå för några risker kring det. Verkligheten har visat att jag fått rätt. Det brukar bli så ;), tyvärr i det här fallet med tanke på de förlorade år som gått.<br /><br />Bakgrunden till mitt inspel var att jag ju, först emot alla och sedan med alla, fick igenom att det skall bli lättare att få rätt till äldreboendeplats i Göteborg. Men då måste vi också få fram fler andra typer av boenden, eftersom de äldreboenden vi har blivit allt mer som minisjukhus för allt äldre och sjukare - dock fortsatt i allt för hög grad bemannade som boenden utan nödvändiga sjukvårdsresurser - och skall även andra behov än tungt medicinska, såsom ensamhet, oro och isolering, ge rätt till äldreboende måste vi få fram fler attraktiva alternativ för friskare och kryare äldre.<br /><br />Det jag fått emot mig då är att alla faktiskt vill bo kvar hemma. Det är - och har varit - en sanning med modifikation. Uppemot hälften av de äldre som tillfrågats har svarat att de planerar, vill, tror sig behöva flytta från sitt nuvarande boende av åldersskäl inom överskådlig tid. Var femte rentav vill flytta från sitt nuvarande boende redan idag, för att de inte orkar gå i trapporna, sköta trädgården eller har svårt att komma ut och vill ha mer gemenskap och trygghet. Så sent som för bara någon månad sedan var det svaret från politiskt ansvariga inom socialdemokraterna, att man vill bo kvar hemma och det är därför det som gäller. Därför lade jag och Kjell Björkqvist (FP) i oktober en motion om att dels ta ett samlat grepp för att tillsammans med andra aktörer få fram en byggnation av trygghetsboenden i Göteborg och ta del av regeringens statsbidrag för sådan byggnation samt sätta press på alla byggare att vid ny- och ombyggnad se till att det skapas fullt ut tillgängliga boenden för äldre i det ordinära bostadsbeståndet.<br /><br />Nu är det precis det som vänsterkartellen föreslår. De har vi förstås inget emot, fast de kunde ju frågat oss först när de ändå köper våra förslag redan innan de behandlats i kommunstyrelsen och fullmäktige. Allt det vi sagt tidigare och de fram tills nu sagt emot är plötsligt det som är självklart nödvändigt för att det skall hända något. Så kan det bli!<br /><br /><strong>Omsvängning 2:</strong><br /><strong>Ja till en samlad vision för den nya Älvstaden!</strong><br /><br />Häromsistens var det mitt initiativ som blev två folkpartimotioner med Kjell Björkqvist (FP) och Ann-Katrine Fogelgren (FP) om att ta ett samlat grepp om Älvstaden som vi valde att benämna det och därtill särskilt omkring framtidens nya epicentrum för hela göteborgsregionen, Bananpiren och Frihamnen i direkt anslutning till en ny Göta Älvbro och alla nya områden på var sida den.<br /><br />Det landade ju först i ett samlat arbete på tjänstemannanivå kallat Centrala Älvstaden, även om svaret på vår motion var att det behövs inte mer än det som redan görs - det vill säga det som var innan Centrala Älvstaden dök upp eftersom det inte fanns när de svaren avgavs - i form av separata planer för varje område samt översiktplanen. Det vi ville var ju att starta ett samlat programarbete över alla förvaltnings- och bolagsgränser för helheten runt älven mellan den statiska satellitbilden översiktsplan och gräv-där-du-står-grodperspektivet i form av detaljplan. En slags svepande rörlig helikoptebild som verkligen såg till att det denna gång blev som vi vill, helst under ledning av en stadsarktitekt med beteendevetnskaplig kompetens, inte de allt mer missade chanser som Eriksberg blivit.<br /><br />Särskilt med sikte på de områden som kommit att kallas Centrala Älvstaden där det finns möjligheter till något som verkligen slår an, mitt i älven med utsikt över hela Göteborg och som en pendang till Läppstiftet. En stadsbild som sammantaget kan ge något häftigt - vi förde ju en diskussion om en silhuett av ett skepp med möjligheter att projicera bilder på "seglen" - tillika en ekologisk stadsdel på höjden med en Bananpark på spetsen, till vilken en ny Göta Älvbro angör, snarare än bara ett högt hus och bara en ny bro som skall ersätta en gammal. Det senare tycks tyvärr bli fallet hursom.<br /><br />Däremot kom plötsligt till förra kommunstyrelsen efter partiöverläggningar en skrivelse som innebar att det skall skapas en grupp direkt under kommunstyrelsen för att ta ett samlat grepp och ta fram en vision kring Centrala Älvstaden. Precis det vi föreslog, fast vi därtill också ser behovet av att se till hela älvrummet, men för ett år sedan inte behövdes och vi var helt ensamma om att vilja, men nu var så självklart nödvändigt att alla var med på det. Så kan det gå!<br /><br /><strong>Omsvängning 3:</strong><br /><strong>Kanske ja till samlad strategi för integration också...?!</strong><br /><br />Det är väl lika bra att ta ut segern i förskott för det jag redan sagt mig vara övertygad om kommer. Det var ju 2006 som vänsterkartellen röstade ned min, Helene Odenjungs (FP) och Kjell Björkqvists (FP) motion om en samlad integrationststrategi under direkt ledning av kommunstyrelsen. Argumentet emot då var detsamma som för det mesta annat, att det skall lösas lokalt.<br /><br />Jag är lika förundrar ännu idag över att den kanske största ödesfrågan för hela göteborgssamhället, segregationen med sina ökande utanförskapsfickor, överhuvudtaget inte diskuteras i kommunledningen som politisk ledning för hela kommunen. Det räcker inte med allmänna skrivningar i en budgettext och därutöver att tro att enskilda stadsdelsnämnder och bostadsbolag skall lösa detta. Det är en fråga som kräver kraftsamling, samordning och tryck ut i hela organisationen överallt i alla dess delar med tydliga strategier för hur ökad integration skall uppnås. Än mer motsägelsefullt är det att den som varit mest emot centrala samordning och tagit debatten emot mig i dessa frågor, Anna Johansson (S), är den som nu sitter som ansvarig för detta i kommunstyrelsen.<br /><br />Det som blev av vår motion var ett styrkort för integration, som nu till slut tycks vara på gång (jag har ju interpellerat om vart det tog vägen en gång redan) och året efter kom förslaget från vänsterkartellen om det som kallas S2020, social utveckling till 2020, som dock parkerades i social resursnämnd istället för kommunledningen och därför har svårt att nå ut till övriga nämnder och styrelser i försöken att få in integrationsperspektivet i all samhällsplanering. Det uppdraget var för övrigt en blåkopia av sammanfattningen på vår motion. Så i någon mening, med som det tycks vara den ungefärliga ledtiden, ett års fördröjning gick majoriteten på det vi föreslog i och för sig. Dock inte fullt ut. Utvecklingen har ju inte därefter heller gått i en bättre riktning i Göteborg utöver de förändringar som regeringen gjorde som fick in fler i arbete innan finanskrisen slog till. Nu är det ännu värre.<br /><br />Nu kommer därför också fler och fler signaler om hur verksamheterna efterfrågar att kommunledningen kliver in på arenan. Det är ju minst sagt hög tid. Bara det faktum att de oroligheter som varit runtom i kommunen skapar sura politiska kommentarer när jag lyft behovet av att lyfta in dem och följa upp dem i kommunstyrelsen, säger ju något. På kommunstyrelsens beredningsmöte i förra veckan kunde stadskansliet åter redovisa att det saknas en tydlig målbild, styrning och samordning avseende det som egentligen är uppdraget för S2020 och därmed omkring hela segregations- och integrationsproblematiken. Det nickades då från många håll i den politiska församlingen kunde jag notera.<br /><br />Nu väntar jag bara på att de styrande partierna kommer med kompletterande kommunstyrelseinspel som föreslår det vi redan en gång fått avslag på. Det vore, som sagt, på tiden, övertiden rentav. Eller så får vi framgent påminna dem om vad som framkommer på denna punkt avseende nämndernas syn på arbetet mot segregationen i den uppföljningsrapport som därtill kommer upp på morgondagens kommunstyrelse. Så skulle det också kunna bli!Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-15074951826649297902009-11-30T08:58:00.004+01:002009-11-30T11:35:08.891+01:00Ja till en EU-president, som president och inte President (- ännu:)!Det är spännande att följa diskussionen efter att EU beslutat om "Grevinnan och betjänten" som utrikesminister och president för EU. Baronessan Lady Ashton som av alla anses okänd, men av dem som känner henne anses vara en "doer", som hög representant för utrikesfrågorna respektive van Rompuy, känd för att ha hållit ihop en belgisk regering, som president för EU.<br /><br />Det gick överraskande lätt och smidigt att under det svenska ordförandeskapet lösa denna knäckfråga med att besätta dessa nya poster när nu Lissabonfördraget kommit i hamn. Det kunde ha slutat i haveri och nationella intressen manifesterade i personkrig. Det gjorde sig inte själv därmed. Att kalla den svenska genomgripande sondering och beredning som föregick det sedan eniga beslutet för att vara odemokratiskt, som någon uttryckt det, är dock att ta i. Att demokratiskt valda regeringar förhandlar fram gemensamma ståndpunkter eller utser sina gemensamma representanter är ju inte det minsta odemokratiskt. Däremot kan vi alla säkert önska den ökade öppenhet som förutsätter mer federala inslag.<br /><br />Det är intressant hur allt fler nu ger sin federalistiska uppfattning allt tydligare tillkänna. Ibland från de mest oväntade håll. Nu senast var det <a href="http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.260165-ett-omodernt-satt-att-valja-ledare">Britt-Marie Mattsson som i GP </a>ägnade en hel artikel åt att vilja ha ett Europas Förenta Stater utifrån amerikansk förebild när det kommer till valet av president. Det är naturligtvis en övertolkning från min sida, men inte i slutsatsen. Poängen som Britt-Marie Mattsson visar på är den paradox vi har i dagens EU. För att öka demokratin på EU-nivån måste vi gå mot mer federalism, samtidigt som Europa fortfarande är en kontinent som består av sina nationer och de utgör ännu den demokratiska basen. Det är därför det finns så många, särskilt i Sverige, som är emot mer federalism för att på nationell nivå behålla den demokratiska schimären av att vi kan bestämma över allt själva samtidigt som man beklagar slutenheten och det "odemokratiska" i EU-systemet. Så länge EU i grunden är ett samarbete mellan länder så kommer den obalansen kvarstå.<br /><br />Ju mer renodlat samarbete utan federalism, desto mer slutenhet, kohandel och hävdande av nationella intressen bakom lyckta dörrar är det. Det som är samarbete mellan länder är ju också ren och skär utrikespolitik och hamnar då under UD med sina protokoll och utrikessekretess och värnandet av de nationella intressena. De som inte vill ha EU, utan bara frivilligt samarbete mellan länder, bortser ofta från denna realitet (förutom den krassa verkligheten såsom att den som vill strunta i ett gemensamt åtagande inom exempelvis miljöområdet kommer att göra det om det inte finns ett EU som håller efter det, för att inte tala om alla oändliga segdragna bilateral överläggningar som skulle få EU-byråkratin att verka närmast anorektisk i sin effektivitet).<br /><br />Eftersom EU ännu är ett i grunden ländersamarbete och inte en överstatlig konstruktion - den överstatlighet som finns är ju med ländernas "goda minne" skulle man kunna säga - så har den sina brister i öppenhet och insyn. Även om svenska företrädare arbetat fram den offentlighetsprincip som gäller för EU-institutionerna och som i mycket påminner mycket om den svenska. Därtill är EU på en del punkter mer öppet än exempelvis den svenska riksdagen vars utskott och regeringssammanträden ju är helt slutna. Med Lissabonfördraget blir det ytterligare mera öppet även för ministerrådsmötena. På gott och ont. Risken är att det stärker nationell pamflettpolitik - väljarbasen är ju fortfarande den nationella - framför gemensam kompromissvilja och sakpolitiska lösningar ur ett europeiskt perspektiv och det medborgarna vill ha EU till ur ett alleuropeiskt perspektiv.<br /><br />Paradoxen, som ändå är en bra avvägning, just för att EU ännu är sina länder, är därtill att de nationella parlamenten också får mer inflytande i det nya fördraget. För att med 27 länder kunna fatta beslut och kunna ta in fler länder har det varit nödvändigt med mer majoritetsbeslut, en tydlig överstatlig federal riktning, samtidigt som den nationella nivån får en tydligare nödbromsfunktion, för att bibehålla balansen i att EU:s demokratiska grund utgår från de enskilda länderna, inte EU-institutionerna.<br /><br />Det är därför att - idag - gå vilse att se den nya EU-presidenten som motsvarande en Obama i USA. USA och EU bygger på samma maktdelningsprinciper, som ju på en rad punkter skiljer sig mot den svenska modellen som ger majoritetsregeringar ett närmast enväldigt herravälde. Men där USA är en federal fullt ut överstatlig nation med ett antal delstater är EU sina enskilda länder som skapat en samverkan på överstatlig nivå för att lösa sina gemensamma frågor och binda in varandra från sin egen historia av ständiga ekonomiska, politiska och militära katastrofer. Det gör att vem som bestämmer i Storbrittanien, Frankrike och Tyskland har större betydelse än vem som bestämmer inom EU-systemet när det kommer till sista raden. Utan EU hade de och några ytterligare länder bestämt och delat på hela kaka, med EU får de inordna sig och samsas med alla oss andra som också kan vara med och baka på den kakan. Bildligt talat.<br /><br />En EU-president kan därför aldrig, under överskådlig tid, bli något annat än just en president för EU enligt ordets engelska mening, inte president i EU enligt amerikansk mening. Det vill säga att rollen är att vara ordförande vid EU:s toppmöten och sköta det löpande arbetet för att förbereda och hålla ihop dessa avgörande beslutsmöten, inte att ta kommandot och staka ut de egna vägarna med ett direkt folkligt mandat. Det folkliga mandatet har ministrarna via sina regeringar respektive det direktvalda Europaparlamentet med sina utökade befogenheter. En direktvald president som skulle kunna gå på tvärs mot de nationella regeringarna med sina regeringschefer hade aldrig varit möjligt, annat än i säljande mediaspekulationer och förstås en och annan sann federalists önskedröm. Den drömmen förutsätter precis det som Britt-Marie Mattson påpekar, mer av den amerikanska formen av demokrati. Kanske kommer den dagen, kanske inte. Det viktiga är att vi hittar vår form i Europa och där har hör den federala idén definitivt hemma.<br /><br />Liknelsen när det gäller utrikesministerposten när det kommer till öppna beslutsprocesser haltar däremot. Inte har väl väljarna något inflytande över vare sig vem som blir svensk eller amerikansk eller för den delen nu europeisk utrikesminister?! Det hade ju varit direkt märkligt om det inte var regeringarna som tillsatte denna, särskilt en gemensam europeisk som har till uppdrag att samordna och skapa en gemensam utrikespolitisk hållning för alla EU-länder snarare än att etablera en egen agenda. Låt oss slippa den tragiska farsen vi såg på 90-talet när varje land körde sitt historiska race och om inte bidrog till så i alla fall inte motverkade katastrofen i det forna Jugoslavien. Ännu en gång fick USA komma till blodig undsättning för att sätta stopp för fortsatta massakrer och förödande spridningseffekter, mitt på vår egen kontinent. En bättre samordnad utrikespolitik kan förhoppningsvis förtydliga EU:s hållning gentemot omvärlden och stärka EU:s internationella roll i en tid när Kina är på väg om oss i inte bara ekonomisk utan också politisk påverkan i världen. Jag föredrar nog EU framför Kina som politisk förebild måste jag säga. EU bygger på demokratiska grunder och en tydlig demokratiskt ordnad maktbalans för att hantera olika ibland motstridiga intressen och viljor och en värdegemenskap i de mänskliga rättigheterna som nu också är en del av det gemensamma fördraget.<br /><br />Det var synd att den nya konstitution som sedan blev ett Lissabonfördrag inte kom på plats innan den sista krigsgenerationen försvann från arenan och Europa åter ser hur småpåvarna, nationalismen och egenintressena börjar spira och riskerar bryta sönder det som EU varit en garant för; fred, demokrati och fri rörlighet för människor och handel. Förhoppningsvis är Lissabonfördraget ändå nu starkt nog för att stå emot en sådan åternationalisering eller - lika illa - nationalism, intolerans och oresonlighet in i själva EU-samarbetsforumen. Utvecklingen inom Europaparlamentet med allt fler nationalister kan inge en del oro på den punkten. Å andra sidan hade deras inflytande på den europeiska arenan sannolikt varit ännu större om de fått härja fritt i sina nationella parlament och därmed direkt eller indirekt påverkan på alla mellanstatliga åtaganden om inte EU funnits där med sina färdiga förhandlingsbord och beslutsforum för regeringarna att sitta ned vid. Europaparlamentet är ju därtill det europeiska samarbetets verkliga öppenhetsforum och ju mer som det kan vara med i beslutsprocessen, ju öppnare blir EU. Och federalt.<br /><br />Fortfarande kommer ordförandeskapet rotera mellan medlemsländerna även om den som sitter mötesordförande och därmed har ansvaret för att sy ihop de kompromisser som är av nöden när 27 och kanske snart fler länder skall samarbeta får en större kontinuitet genom den valda EU-ordföranden (som det borde kallas snarare än president). Så länge vi inte har en gemensam politisk arena i EU och där är ju Sveriges EU-bevakning nog sämst i klassen, så kan vi ju inte heller förväntas ha en relevant folklig debatt om vem som skall ta vilka poster inom EU utöver de vi väljer indirekt via riksdagsvalen. Jag undrar hur mycket GP lägger på att bevaka EU jämfört med USA för att ta ett extremt exempel?! Kan Ashton och Rompuy förbereda, samordna och finnas med när EU möter världen så är det gott nog. Bara det inte blir som i TV-nyårsklassikern "Grevinnan och betjänten" förstås. Den risken finns ju också.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-30135325220234537632009-11-24T10:22:00.004+01:002009-11-24T10:33:38.406+01:00Så var det självklara - trygghetsboenden för äldre - självklart, eller?!Nu – äntligen! – har S, MP och V vaknat och föreslår – nästan i alla fall – det vi tjatat så om, föreslagit så många gånger från det att jag kom in i dessa frågor när jag kom in i kommunstyrelsen, att ta fram en strategi för fler anpassade boenden för äldre, det som genom Barbro Westerholms (FP) utredning kommit att kallas trygghetsboenden. Boenden för den som är ensam, isolerad och otrygg i sitt nuvarande boende. Alla vill faktiskt inte bo kvar hemma, men de vill inte heller flytta till dagens allt mer sjukhemslika äldreboenden för mycket sjuka allt äldre.<br /><br />Det är bara att tillstå att socialdemokrater är fantastiska. De säger nej, nej och nej. Sedan kovänder det och ser ut som om inget hänt. Tvärtom har de kommit på en ny jättebra idé som ingen tänkt på tidigare – och nu skall det hända saker med en tydliga klar genomtänkt strategi. Detta när verkligheten är att vi i åratal försökt få majoritet för just detta, satt press på dem att agera, pekat ut vad som behöver göras i form av såväl samlad strategi under tydlig ledning, som vilka åtgärder de behöver arbeta med. Å ena sidan är det bara att tacka och ta emot – med vetskap om vem som egentligen pressat fram det tills det inte gått att backa för det längre – och å andra sidan beklaga de förlorade år som hade inneburit att det som blivit allt med akut redan hade varit gjort, redan hade varit förverkligat, redan givit enskilda göteborgare en bättre vardag.<br /><br />Jag väljer att se det som en framgång för det jag tagit så många initiativ för. Det är gott nog. Ett förhandsbesked på den <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____96293.aspx">motion</a> jag och Kjell Björkqvist (FP) lade så sent som i oktober. Det känns som om man ännu en gång läst ur facit för att sedan inte låtsas om det. Det har vi ju sett förr, inklusive att samla arbetet med Centrala Älvstaden under kommunstyrelsen som också kommer upp på onsdagens kommunstyrelse (där har de dock insett behovet av att sy in även oss för att sedan försöka ta åt sig äran av det som de bara för ett par månader var helt onödigt, redan gjort det som behöver göras, att slå in öppna dörrar samt inte behövs hursomhelst). Må så vara. Det viktiga nu är att det blir bra och sker med lite tempo. Tiden rinner ju ifrån oss medan göteborgarna inte blir yngre.<br /><br />Det finns så mycket mänskliga, samhälleliga och ekonomiska vinster i att tillsammans med andra aktörer, byggare, omsorgsgivare och vårdgivare, ordna med ett batteri av olika typer av anpassade boenden för äldre kopplat till olika former av service och omsorg. Nu gäller det att det inte åter blir en ny papperstiger, utan ett rytande lejon som sätter fart på alla som måste agera för att det skall hända något.<br /><br />Det är nästan fräckt när socialdemokraterna med ansvar i dessa frågor, Marina Johansson, Ove Nilsson och Mats Arnsmar, på dagens konferens om framtidens äldreboende lanserar sitt senkomna inspel som en sak för majoriteten enkom – givetvis lanserat just för att kunna möta eventuell kritik vid dagens konferens eftersom jag och vi Folkpartiet åter ökat trycket i frågan med de statliga stimulansmedel som dessutom kommer för trygghetsboenden – och far med osanningar. Jag kan rada upp exempel på bostadsprojekt som överhuvudtaget inte lyfter in äldreboendefrågan, fast man nu rätt upp säger att det jobbas med det sedan länge och i varje nybyggnation finns det med. Jag kan inte ens ge exempel på några områden där det jobbas med frågan i realiteten. Tvärtom avslås sådana tankar helt i planeringsprocessen och det kan jag däremot ge flera exempel på, bland annat i Biskopsgården!<br /><br />Tänk att det skall behöva ta så lång tid och så många <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____96293.aspx">försök</a> för att ens påbörja något så självklart, att skapa en samlad strategi och att kommunledningen måste vara den som driver detta, inte enskilda stadsdelsnämnder som varit det hittillsvarande mantrat. Det är ju därför det inte hänt något. Därtill måste det som finns med i vår motion om krafttag för att sätta press på byggare vid ny- och ombyggnation att fokusera på tillgänglighetsfrågorna i allt och för alla med tydligt ansvar för det hos fastighetsnämnden. Till det kommer olika former av trygghetsboenden med gemensamhetsutrymmen, sociala aktiviteter, lättillgänglig vård och service med nära till samhällsservice och butiker med mera, som måste kompletteringsbyggas runtom i hela staden. Det är det vi varit ute efter.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-73714243287095934242009-11-20T17:29:00.011+01:002009-11-20T18:31:28.498+01:00Nu är det pensionärernas tur att få del av skattesänkningarna!Folkpartiets landsmöte pågår. Några funderingar uppstår.<br /><br /><strong>Arbetsgivaravgifter och sociala avgifter är egna förmåner </strong><br /><strong>- skatt är för det gemensamma!</strong><br /><br />Efter en lång diskussion om sänkta arbetsgivaravgifter eller inte landade det i att inte sänka. Det är rätt och riktigt tycker jag. Det är en egentligen märklig diskussion. Arbetsgivaravgifterna och de sociala avgifterna är ju avgifter som går till olika förmånssystem för den enskilde, såsom sjukförsäkring, pension med mera. Den kopplingen borde göras ännu tydligare. De avgifter som betalas in skall också tydligt kopplas till de förmåner som de avgifterna är till för, förmåner som i huvudsak borde vara självfinansierande liksom vilket försäkringssystem som helst. I det fall man sänker de sociala avgifterna, så är det för att antingen betalar man för mycket i avgifter mot de förmåner de renderar, eller för att lyfta ut det ur det statliga socialförsäkringssystemet och istället föra över det till privata försäkringar.<br /><br />Det var därför jag och Krisina Bergman-Alme en gång i fullmäktige drev igenom att det på lönebeskeden för alla kommunalt anställda i Göteborg skall redovisas vilka arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren betalar. Det är inte många som vet det och det märkliga är ju just det, att det som är kopplad till förmåner för den enskilde genom alla år dolts, medan det som går till det allmänna i form av skatter däremot redovisas med självklarhet.<br /><br />I vår motion ville vi också att även de fackligt framförhandlade avgifterna skulle framgå. Det är ju också förmåner direkt kopplade till den enskilde som betalas av arbetsgivaren inom ramen för det totala löneutrymmet. Tyvärr har den delen försvunnit i det nya lönesystemets lönebesked. Eller så har facket bakvägen fått igenom sina bakvända argument för att INTE redovisa detta för den enskilde. De ansåg nämligen att det inte vore bra om den enskilde fick veta hur mycket arbetsgivaren egentligen betalar för deras arbete. Det skulle vara för svårt för den enskilde att förstå och urholka legitimiteten för skatter och avgifter som tas ut, ansåg de när vår motion remissbehandlades. En fantastisk medarbetarsyn från dem som skall företräda dessa sina medarbetarna och för vilka man förhandlat fram alla dessa avgifter och därmed förmåner.<br /><br />Det kan nog finnas anledning att göra vissa riktade - för att ha en verkan omfattande - sänkningar i de sociala avgifterna för exempelvis grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. För att i övrigt underlätta för företagande och göra det billigare att anställa är det andra system, inte minst de statliga skatterna på arbete, som skall sänkas. De sänkningarna behöver fortgå för att skapa ett konkurrenskraftigt Sverige där det lönar sig att arbeta och studera. Och där det lönar sig att anställa.<br /><br /><strong>Nu är det pensionärernas tur att få del av skattesänkningar också<br />- tack för stödet för det uttalandet utskottet!<br /></strong><br />Men vi får inte heller glömma pensionärerna. Det finns en rimlighet i de skattesänkningar som gjorts för löntagarna genom jobbskatteavdragen. Det är genom att det lönar sig att arbeta och att anställa som vi också säkrar pensionerna. Men nu är det också pensionärernas tur att få del av mer av de inkomstskattesänkningar som framledes kan göras, utöver de ökade grundavdrag som vi sett till att få igenom hittills i Alliansregeringen. Därför är jag glad över att ha fått med mig hela det utskott jag satt i på ett uttalande om att det nu är pensionärernas tur att få del av kommande inkomstskattesänkningar. Det finns en rimlighet i det när vi gjort de jobbskatteavdrag som gör att inte minst lågbetalda offentliganställda kvinnor fått så mycket mer i fickan att röra sig med efter skatt.<br /><br />Nu hoppas jag att hela landsmötet stödjer mitt inspel. Med det i ryggen kan vi möta såväl äldre som yngre väljare med högburet huvud och desarmerar vänstertrojkan som ju antingen som socialdemokraterna svävar på målet om de vill sänka skatten för pensionärer eller höja för låglönegrupperna och i så fall hur mycket - egentligen - eller, som Vänstern, helt klart bara vill höja skatten för alla, inte sänka för pensionärerna. Det räcker inte att försöka få en skattesänkning på lågavlönade till att låta som en straffskatt på pensionärer om alternativet är mer skatt för alla.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-24207014301105690442009-11-17T15:35:00.010+01:002009-11-17T19:05:45.993+01:00Låt oss alla bära med en skärv av Kristallnattens mörka minne!I tider när media oftast fokuserar på politik som spelteori snarare än menat allvar och fyra års akademisk journalistutbildning landar i att gräva kvitton snarare än att förklara komplicerade samhällsavvägningar, när intoleransens anhang växer sig allt starkare och passerar riksdagsspärrar i land efter land, nu senast opinionsmätningarna här i Sverige, är det viktigt att komma ihåg varför man ägnar sig åt politik.<br /><br />Att aldrig som förtroendevald dessutom glömma vem man är till för; att förvalta enskilda medborgares förtroende i formandet av ett samhälle där varje människas rättigheter och förmågor tas tillvara. Man kan då inte vara lite halvdemokrat. Antingen är man för mänskliga rättigheter och alla människors rätt, överallt, eller så är man det inte. Så enkelt är det egentligen, i grunden. Sedan är förstås världen många gånger så mycket mer komplicerad än så.<br /><br />Och att i det sammanhanget också förstå, för oss som råkar bo här på vår kontinent, varför Europatanken är så central, varför byråkrater och politiker åker kors och tvärs för att tvingas sitta ned vid de gemensamma beslutsborden, på en kontinent vars historia annars är att det är soldater, generaler och krigsherrar som gjort det. En dag kanske vi är mogna nog att rentav slippa flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg. Där är vi uppenbart inte riktigt än, samtidigt som tvärtom den rena skära inskränkta nationalismen åter visar sig allt mer oförblommat.<br /><br />För att minnas detta måste vi minnas också det vi inte vill minnas. Det är därför förra måndagens minnesstund med anledning av Kristallnatten för nu 71 år sedan är så viktig. Jag är glad att jag fick chansen, ännu en gång, att prata om det i Synagogan. Men det borde vi alla prata om lite till mans, inte bara som en del av en skränig demonstration mot rasism, som Vänstern lätt vill göra det till, utan som just ett demokratiskt vaccinerande levande samtal. Det är ingen slump att jag varit den som av och till i min tur skränat mot Göteborgs intima utbyte med diktaturens Shanghai för att ta ett exempel på att politik handlar om grundläggande värderingar som vi aldrig får glömma. Det har jag burit med mig hela veckan faktiskt när jag av olika skäl haft anledning att reflektera över detta. Det är skönt att kunna göra det med ett liberalt sinne. Det måste jag erkänna.<br /><br />Läs för övrigt gärna <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____97116.aspx">mitt anförande med anledning av Kristallnatten på denna länk</a>. Se för övrigt <a href="http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/434285ECD0737448C125766A00246418/$File/TU_Kommunstyrelsen_20091118_4.6.pdf?OpenElement">min och Piotr Kiszkiels motion om utbildning i mänskliga rättigheter</a> som kommer upp på morgondagens kommunstyrelse.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-61821624828955189712009-11-16T09:08:00.006+01:002009-11-16T11:33:15.330+01:00Nya äldrenyheter, eller snarare allt äldre nyheter!<a href="http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.250082-bottenbetyg-i-aldreomsorg">GP konstaterar på ledarplats </a>återigen äldreomsorgens tillkortakommanden här i Göteborg. Slutsatsen är att Göteborgs äldreomsorg är på väg åt fel håll - så långt håller jag med och har själv ju precis <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____97115.aspx">frågat i fullmäktige om de alarmerande medicineringsiffrorna</a> för Göteborg - och att återigen lär göteborgspolitikernas svar bli att skylla ifrån sig, kommunledningen på stadsdelsnämnderna och stadsdelsnämnderna på kommunledningen - det håller jag inte helt och fullt med om.<br /><br />Det senare må vara sant för den sittande majoritetens sätt att styra kommunen och det är också det som till stor del förklarar de brister vi ser på många håll inom Göteborgs service till medborgarna. Vi halkar på område efter område efter och det blir allt mer olika ens mellan göteborgarna vilkens service man får beroende på var man råkar bo, vilken stadsdelsnämnd som bestämmer.<br /><br />Färre stadsdelsnämnder kan delvis råda bot på det, men det är bara den ena sidan av myntet. Den andra, som är det jag tjatat om allt sedan jag hade en interpellationsdebatt med Göran Johansson (S) för något decennium sedan(!) om det absurda i att vi inte ens hade en gemensam kontoplan i kommunen och därmed var det omöjligt att jämföra och följa upp stadsdelsnämnderna som bokade sina kostnader lite som de ville och därmed blev det ytterst omöjligt att att leda kommunen, det som ju faktiskt är kommunledningens ansvar och roll. Där hjälper inte hur många kostsamma, svåradministrerade och outtolkade enkäter till brukare, medborgare eller medarbetare som helst, som vi idag lägger jag vet inte hur mycket pengar på i Göteborg.<br /><br />Det är den sidan av myntet som borde diskuteras lika mycket: Hur kommunledningen kommer in på banan igen och kan följa upp, samordna samt styra utvecklingen, inte minst den samlade kompetens- och chefsutvecklingen, och just helt enkelt ta sitt ansvar som kommunledning. Det hela-staden-perspektivet kan inte de enskilda stadsdelsnämnderna, eller några andra nämnder för den delen, ta och det är det som gör att det som varit en successiv färd utför inte heller tas tag i förrän det gått för långt. Om ens då. På den punkten har GP helt rätt: Den politiska majoriteten ägnar sig åt att kasta ansvaret på varandra istället för att ta det - och se till att styra rätt, när det blivit uppenbart fel!<br /><br />För egen del kan jag ju bara peka på den rad av initiativ, förslag och frågor vi från vår sida tagit, för att försöka ta det ansvar som ligger på oss, när vi nu under de år jag arbetat med dessa frågor sedan jag kom in i kommunstyrelsen 2005, just sett hur fel det varit på väg att bli och är. Alltifrån när jag var den som - det nästan första jag gjorde - såg till att förändra riktlinjerna så att det skulle bli lättare att få rätt till ett äldreboende, inte ännu svårare som var på gång att beslutas, till de senaste inspelen (se några nedan). Något som ju går så ut över de enskilda äldre som drabbas av en ovärdig omsorg och som i många fall inte kan göra sin stämma hörd, som är beroende av dem man förväntas klaga hos.<br /><br />Det är därför vi behöver en äldreombudsman som kan gå in och granska äldreomsorgen, även på anonyma anmälningar, följa upp och se till att agera för kvalitetsutveckling i syfte att alla äldre skall erbjudas en värdig och trygg vård och omsorg.<br /><br />Därför behövs omsorgsgarantier som åtminstone sätter en minsta acceptabel nivå på den enskildes rätt till utevistelser, mathållning, att få duscha med mera, med mera inom allt det som är viktigt i vardagslivet.<br /><br />Därför behövs en verksamhetsnära kvalitetsgranskning och uppföljning inom inte minst hemtjänsten som vi idag vet alldeles för lite om hur det fungerar för den enskilde i hemmets mörka vrår, dit vanvården tyvärr många gånger flyttat.<br /><br />Därför behövs anpassade boenden av olika slag, från trygghetsboenden för social samvaro till värdiga vårdboenden i livets slut eller väl fungerande demensboenden, och ett aktivt arbete med att få fram sådana boenden och inte minst stopp för dagens nedläggningar av boendeplatser.<br /><br />Därför behöver hemsjukvården med sin äldremedicinska kunskap få ett större tydligare mandat och ansvar för alla äldres vårdinsatser i hemmet, på boenden och som en länk till akutvården för att vården skall komma till den äldre i första hand, inte som allt för ofta idag tvärtom - till och med när det är uppenbart mer skadligt för den äldre.<br /><br />Därför behövs valfrihet i att såväl välja innehåll som vem som utför servicen, för att ge den enskilde makten att själv få bestämma och välja bort det man är missnöjd med eller ännu heller till det man själv vill utifrån sina egan premisser, att få välja det boende man vill var man vill eller den hemtjänst på det sätt man vill från den man vill skall komma över tröskeln, och också ge utrymme för andra initiativ som kan höja livskvaliteten för den enskilde.<br /><br />Därför behövs en politisk styrgrupp direkt under kommunstyrelsen för att följa upp och styra upp samt ta tag i alla de frågor enligt punkterna ovan som enskilda stadsdelsnämnder inte kan hantera, utan behöver samordning och styrning för att lösas.<br /><br />Jag tycker <a href="http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/21488CFDE3D59607C125763F005ADBF4/$File/KF_Handling_2009_nr_72.pdf?OpenElement">min debatt med ansvarig för dessa frågor i kommunstyrelsen</a>, Marina Johansson (S), säger en hel del (går att lyssna på <a href="http://www.goteborg.se/wps/portal/!ut/p/c1/hYtZDoIwFADPwgHMawsW-GRxY6nKA0V-GmKMAdkSDdvp5QLGzOfMQAYLTd4Xz_xTtE1eQQoZl2ztn23mqcQQa4cwERseHjnVfbr4G5fiyJKtdqDU4BtKGN9rdnA5kJ2r_rnFvq0fcINM_1k5GsSQEk1iOXXBvGlGNGaB5u5khvppRlXg1Ivp_jJ7B3XPDc1LtCraEEd0JU6hayWlTNtqiKytWuH1rUBXpwOxFOULUmEpng!!/dl2/d1/L0lDU0dZb0tVUUEhIS9JTlNBQ0l3a0JBZ2lRRUFLYW03RUJBbyEvWUE0NTBzbHl0dyEhLzdfMjVLUUIySjMwOE41QzAyTlQ4SlNPNjE3QzQvc2hvd21vdGUvS29tbXVuZnVsbG3DpGt0aWdlMjAwOS0xMC0wOA!!/#7_25KQB2J308N5C02NT8JSO617C4">under punkt 6 på fullmäktiget 2009-10-08</a>) om att vi inte tar tag i de brister som finns mitt framför ögonen. Jag tror inte det är av oginhet, utan av oförmåga att bryta sig ur de egna förlamande organisatoriska strukturer som Göteborgs Stad ordnats i. Tyvärr är jag rädd för att den pågående utredningen om stadsdelsnämnderna bara tar tag i den ena sidan av problemet, inte den andra och egentligen viktigare sidan oavsett det exakta antalet stadsdelsnämnder: Det kommunala ledarskapet på central samlad nivå. Det går ytterst ut över enskilda göteborgares möjligheter till en bra vård och omsorg. Det är jag övertygad om, oavsett att jobbet självklart görs lokalt.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-43116180543375025842009-11-11T12:57:00.007+01:002009-11-11T13:51:02.396+01:00Älven tur och retur - igen!Jag har sagt det förr och jag säger det igen, denna gång med anledning av <a href="http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.247087-visionen-kom-av-sig">dagens GP-artikel om Norra Älvstranden </a>i deras serie om staden vid älven. På Norra Älvstranden håller vi på att bygga ett nytt Biskopsgården, fast fasen så mycket dyrare och tråkigare med tanke på att älven ger så mycket gratis för stadsmiljön. Husen på kajkanten utmed Eriskbergspirerna fungerar väl rätt okej rent arkitektoniskt kan jag tycka. Men sedan. Frågan är om inte de uppiffade höghusen i Biskopsgården är mer spännande än det som nu reses på bästa paradplats, som det första den som anländer från havet eller för den delen inflygningen till Säve möter, i form av de höghus som nu reser sig invid bockkranen väster om dockan. Någon borde kölhalas. Miljonprogrammens hus hade därtill ofta väldigt bra planlösningar vilket det i ärlighetens namn är si och så med idag.<br /><br />Det är för att rädda det som räddas går och för att ta ett mer samlat grepp om helheten för att få igång en planeringsprocess som tar tag i de mervärden som Älvstaden utgör som ett nytt levande, sprudlande och livskraftigt regioncentrum vi från vår sida i Folkpartiet, inte minst på mitt initiativ, försökt få till stånd en debatt, diskussion och förändrat planarbete. Det får inte bara handla om att Älvstranden AB skall få till sin exploatering och så får övriga värden och aktörer anpassa sig när byggarna redan fått sin lott och bestämt sin del. Så att det inte bara blir som det blir, det vill säga som det blivit så här långt efter de första årens ändå rätt höga ambitioner som sedan kommit om inte helt så till en stor del på skam.<br /><br />Det är även därför det behövs en stadsarkitekt med beteendevetenskaplig kompetens för att hålla ihop och lyfta fram och problematisera hur vi bygger vår stad - egentligen. Skall vi få en levande stad med den mångfald som eftersträvas så håller vi nu på att bygga bort de möjligheterna allt mer. Vi håller på att fylla igen tomma hål, snarare än att bygga staden med stort "S".<br /><br />Men för den skull är Norra Älvstranden på många sätt bra områden att bo i och jag tror de flesta trivs väldigt bra. Fast det skulle ha kunnat vara ännu mera bättre. Återigen betyder älven i sig så fantastiskt mycket, oavsett hur husen bakom kajkanten packas och staplas med den på sina håll belgiska 80-talsarkitektur som tydligen är inne av någon outgrundlig anledning.<br /><br />Jag instämmer inte heller i GP-bilden av att det inte flyttar in barnfamiljer. I bostadskrisens spår och att oavsett vilka alternativ man väljer så är det idag dyrt i den mån det går att överhuvudtaget hitta en bostad för en familj samt det faktum att antalet 40-talister som skall flytta från villan i Askim till lägenheten på Eriksberg inte räcker till i den takt som var tänkt, så har tvärtom väldigt många barnfamiljer flyttat till området. Trots det fortsätter man mest bygga för dem vars barn flyttat hemifrån. Den sociala omsorgen har tagits på sängen av det behov av förskolor och skolor som exploderat, samtidigt har utbyggnadstakten kommit att bli stor och det har såväl funnits som tillkommit förskolor och skolbyggnader i långt större antalt än vad som var tänkt eller det låter i GP. Det vet jag.<br /><br />Däremot kanske Herrgårdsparkens skola och förskola ligger något stenkast åt fel håll, men det rättar nog delvis till sig genom utbyggnad på andra delar av Eriksberg samt när torget längst in i Sannegårdhamnen kommer till stånd. Ett torg som ju vi i Folkpartiet på mitt initiativ också varit inne och röjt en del i för att inte göra om alla misstag som gjordes med det som kallas Eriksbergs köpcentrum, som ju varje normal människa lämnar så fort man kan efter uträttat ärende. Helt har vi nog tyvärr inte lyckats ens med det lilla i det annars stora hela som tuffar på, vad alla än säger sig egentligen vilja (=annorlunda). Att utnyttja potentialen av att få en plats som möter kortsidan av Sannegårdens hamnbassäng och bildar en fond bokstavligen inramad av Ramberget därbakom istället för ett köpcenter som vänder ryggen till vattnet. Det var min vision. Älvstranden AB däremot skall exploatera och ger tydligt uttryck för att inte ha några stadsmässiga eller arkitektoniska uppdrag - egentligen. Det är där problemet ligger.<br /><br />Jag kan i övrigt mest bara hänvisa till mitt förra blogginlägg 5/11 samt den <a href="http://www.gt.se/1.1718127">GT-artikel vi senast haft </a>om frågan om den nya Älvstaden eller för all del den <a href="http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.123004-nytankande-kravs-for-att-bygga-framtidens-goteborg">GP-artikel vi hade för något år sedan</a>. Det lär finnas anledning att fortsätta diskussionen.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-32877324192992233062009-11-05T17:59:00.005+01:002009-11-05T19:03:42.458+01:00Älvstaden, myt eller verklighet?!Jag har hört glunkas, att man skall ta ett samlat grepp om Göteborg utmed älven, Älvstaden kallad. Jag har hört glunkas att man inte tycker att det händer tillräckligt, att de som ansvarar för frågorna inte samverkar som de borde, att det inte finns någon samlad hållning som gör att det blir så som man vill med Göteborg utmed älven. Jag har hört glunkas att det nog är bra med tagen kring Centrala Älvstaden på var sida Göta Älvbron, när det väl kom till stånd, men att det räcker inte, hela Älvrummet, hela Älvstaden, måste tas med i de gemensamma samlade tagen för att se till att det händer saker och att det som händer blir något bra av, inte bara som det råkar bli.<br /><br />Jag har till och med hört glunkas att man vill lyfta hela detta programarbete till kommunledningen, bort från Ävstranden AB, Byggnadsnämnd, Trafiknämnd, Fastighetsnämnd med flera, som istället får ställa sina resurser till förfogande för den samlade kommuncentrala handen.<br /><br />Det låter väldigt spännande. Men så slår det mig en sak. Har jag inte hört detta förr? Känner jag inte igen det på något sätt? Har inte vi haft några liknande idéer? Alldeles precis nyss därtill? Som inte blev något av, för att det inte behövdes ansågs det! Allt som behöver göras görs ju redan! Eller hur?! Men då kan man ju inte behöva göra något nu, tvärtom borde det redan ha varit gjort - för länge sedan, eftersom det ju redan var gjort då?!?<br /><br />Jomenvisst känner jag igen det. Nästan skrattretande väl. Varsågod, här finns det: <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____70921.aspx">Motion om att ta ett samlat grepp om hela Älvstaden</a> samt därtill <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____70922.aspx">motionen om det som kommit att kallas Centrala Älvstaden</a>. Tänk att ha facit redan innan frågan är ställd - av alla andra menar jag (Obs! sarkasm!). Jag vill minnas att vi stod rätt så ensamma om detta dessutom och ensam kan ju inte ha rätt, vare sig då eller nu?! Vem har sagt att politik inte är det möjligas konst?!<br /><br />Skall bli spännande att följa hur det slutar! Om nu det jag hört glunkas stämmer!? För det är ju till och med än mer långtgående än vad vi dristade oss föreslå i att helt och fullt lyfta ut Älvstaden från ansvariga nämnder och styrelser, fast det vi villle ansågs oförskämt onödigt ens det - Då, alltså! Tiden är övermogen, kan jag tycka! Det tyckte vi redan 2007!<br /><br />För den som inte orkar ta till sig våra motioner, kan jag ju också <a href="http://www.gt.se/1.1718127">mitt och Kjell Björkqvists och Ann-Catrine Fogelgrens debattinlägg på GT</a> härförleden fungera som vägledning. Nu verkar det ju som att det inte behöver gå omvägen via en diskussion om hela Göta Älv för att ta tag i frågan om Göta Älv i Göteborg; Älvstaden kallad (som ju var ett begrepp som inte ens fanns före våra motioner, men väl delvis plötsligt uppstod under behandlingen av dem och nu är så självklart att det...är just självklart). Fast helheten hänger förstås fortsatt intimt samman avseende båtliv och annat. Det var liksom poängen med våra initiativ, innan tiden och älven runnit ifrån oss vad gäller möjligheterna att forma ett livskraftigt levande regioncentrum med epicentrum mitt i och över älven.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-30469835105907326452009-10-29T18:21:00.009+01:002009-10-30T12:29:13.756+01:00Upprörande och oacceptabelt att Karin 101 inte får flytta hemifrån!Äldreomsorgen är i full sving, mediamässigt i alla fall. <a href="http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.232456-nedskarningar-i-aldrevarden">GP</a> har visat hur äldreomsorgen är det som kommer i kläm i dagens besparingsiver och dagens <a href="http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.237940-brister-i-aldrevarden">ledare</a> pekar på bekymren.<br /><br />När så Vänsterpartierna i Göteborg lägger ut de extra statliga tillskott kommunen fått från Alliansregeringen, är det barn och unga som skall prioriteras. Det håller jag med om. Framförallt skolan måste värnas, men det får ju inte betyda att man behåller skollokaler som inte behövs och kostar pengar med tanke på att antalet barn nu minskar. Men att låta resurserna gå till att enbart barn och unga blir helt fel. Ett sådant styrande budskap riskerar få förskräckliga konsekvenser för de allra äldsta, sjukaste och mest utsatta om det inte ges något utrymme för andra prioriteringar lokalt. Det är därför vi från vår sida dels hellre hade fördelat ut alla resurser, inte hållit kvar en del centralt som vänstermajorieten gör, dels valde att inte peka på olika grupper på det viset utan istället att syftet med pengarna är det som regeringen sagt, d v s kunna behålla personal inom skola och omsorg. Det handlar givetvis inte minst om äldreomsorgen med sin exempelvis personalintensiva hemtjänst.<br /><br />Det finns dock ett annat problem, som spär på det ekonomiskt ansträngda läget. Det är att vi inte har redskap för att veta hur det ser ut i äldreomsorgen - egentligen. Det blev nästan övertydligt i debatten jag nämnt tidigare om mina frågor i fullmäktige kring kvalitetssäkringen av äldreomsorgen i Göteborg. Svaret är återigen att man jobbar med det lokalt och den som vill klaga kan göra det. Det man inte förstår, är i vilken utsatt beroendeställning den som får äldreomsorg ofta kan vara och att då klaga hos dem man är beroende av är inte lätt. Än svårare är det för den som inte kan prata för sig eller har starka anhöriga. Jag kunde ju i den debatten citera exempel från att den ordning majoriteten med Marina Johansson (S) i spetsen säger sig veta fungerar, inte alls fungerar. Ens de som orkar klaga får inte de klagomålen vidareförda för en förändring till det bättre. (Det går för övrigt att lyssna till den debatten <a href="http://www.media.goteborg.se/kf/play3.asp?fil=KF2009-10-08&marker=5&Year=2009">här</a>).<br /><br />Jag vet också att en del också blivit upprörda över att jag dristat mig att påpeka det något märkliga i att satsa på gratis buss- och spårvagnsresor för de pensionärer som är hyfsat friska och krya, medan man skär ned på de allra svagaste, skröpliga och mest utsatta. De gratis busskorten är jättebra och populära, det köper jag, och jag ser det som en bra insats för att fler äldre ska kunna komma ut och hålla igång. Den satsningen vill jag gärna för min del bibehålla. Men signalen blir väldigt konstig när man samtidigt med den satsningen fortsätter dra ned på exempelvis äldreboendena för dem som verkligen behöver samhällets insatser för att överhuvudtaget leva ett drägligt liv. Det är det jag vill peka på. Gärna både och, men prioritera inte ned dem som är i allra störst behov av våra gemensamma resurser. Dessutom är det orimligt att kommunen skall behöva betala 80 miljoner till Västtrafik för något som egentligen inte kostar dem särskilt mycket mot att inte låta äldre åka gratis på tider när det inte är rusningstrafik. Det är en dålig förhandling från kommunens sida. För varje miljon kan två äldreboendeplatser och många fler trygghetsboenden tryggas för att ha jämförelsen klar för sig. Det tycker jag är värt att påpeka (även om det i tryck inte alltid blir exakt så som det var sagt).<br /><br />Verkligheten är ju att trots att jag fått igenom, först emot alla och sedan med alla, ändrade riktlinjer för att det skall bli lättare att få rätt till plats på ett äldreboende, fortsätter man att lägga ned platser utan att komma fram med några nya alternativa boendeformer såsom trygghetsboenden för den som är ensam och isolerad och har svårt att komma ut. Det är fullständigt oacceptabelt att Karin 101 år, som <a href="http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.232453-sdn-sparar-in-pa-aldre-och-sjuka">GP skrev om</a>, inte får komma till ett äldreboende om hon vill det. Det är direkt upprörande och borde inte ens vara föremål för diskussion. Det blir än mer absurt med tanke på det beslut jag sett till har fattats i Göteborg om att inte bara mycket omfattande medicinska behov skall styra rätten till äldreboende. Men det jag sedan dess hela tiden sagt är att ord och handling måste hänga ihop. Skall det bli lättare att få ett boende måste det också finnas boenden att få.<br /><br />Även om de flesta äldre vill bo kvar hemma, så vill inte ALLA äldre göra det och det är i det ljuset de fortsatta nedläggningarna av äldreboenden och beslutskrampen kring att överhuvudtaget komma igång med trygghetsboenden blir så förfärande. Om det inte finns några alternativ så finns det ju inte heller något att välja och om det då är mellan dagens äldreboenden som är allt mer av sjukhem eller inget mer än att bo kvar hemma som är alternativen, så får man ju de svar man får. Det mest uppseendeväckande är ju att över hälften av alla äldre göteborgare i de undersökningar som gjorts planerar, vill eller tror sig behöva byta bostad inom överskådlig tid på grund av åldersskäl. 90% kräver dessutom fler olika former av boenden för äldre att kunna välja mellan. Det är egentligen alarmerande och en allt mer ohållbar diskrepans mellan den verkligheten och det som görs rent konkret från kommunens sida.<br /><br />Det är där min förra <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____70928.aspx">motion</a> om en kommunövergripande strategi för fler olika former av äldreboenden i Göteborg respektive den <a href="http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____96283.aspx">motion</a> jag och Kjell Björkqvist lade i förra veckan om att skapa anpassade trygghetsboenden kommer in i bilden. Jag tycker att det finns anledning att göra den skillnaden tydlig mellan hur vi ser på denna fråga gentemot vänsterpartierna i Göteborg. Det räcker inte med diskussionsklubbar om framtidens äldreboenden, utan mandat eller kraft eller förslag om något, samt allmän välvilja till att det skall bli bra och alla skall få boenden när det faktiskt i realiteten blir sämre. Det har hittills inte resulterat i något.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8170559188670294456.post-41725746428820594602009-10-22T15:15:00.011+02:002009-10-22T17:47:10.710+02:00Ja, ja, visst, något om Sverigedemokraterna också, fast de inte förtjänar det!Kan någon begripa varför media bestämt sig för att nu skall Sverigedemokraterna in i Riksdagen?! Är de så bundna vid sin egen medielogik att den tappar all logik?! Det är förstås en retoriska frågor, men hela det mediala försvaret för upplägget haltar. Sverigedemokraterna är inte vilket parti som helst och därför kan de inte hanteras som om de är värda mer eller har större betydelse än andra partier. Efter den beröringsångest som rått i mediavärlden och för all del politiken har proppen nu gått ur, även om det är fel att säga att vi inte tagit debatten med dem som med andra politiska rörelse. Lika lite som att de inte får uppmärksamhet ändå.<br /><br />För något år sedan fick de en större artikel om sin kommunala budget i GP och med bild än vad den samlade alliansen fick, utan bild. Fast de inte förtjänar det, vare sig ur viktighetshänseende, medialt rättvisetänk eller för den delen med den avgrundssvans de fortfarande har som sitt ursprung och bas. I deras kommunala budget i Göteborg heter det "Bevara Sverige Svenskt!". Märkligt nog refererades aldrig det, när det egentligen borde räcka så. Så finns det inte heller några sprayade "BSS" på de fina historiska göteborgsbyggnader och platser de har på bilder i sin budget. Det hade ju annars varit effektfullt för att visa på sin egen historia. Det lite lustiga är ju att dessa historiska miljöer, liksom det mesta i Göteborg, dessutom har direkta utländska internationella kopplingar fast Sverigedemokraterna märkligt nog i samma veva gör stort nummer av att "Göteborg är en svensk stad!" (ja, kan de inte sin historia så kan de lite geografi i alla fall).<br /><br />Nu tycks alltså proppen ha gått ur fullständigt med resultat att nyhetssidorna exponerar dem med en sedvanlig kvällstidningstouch av folklighet medan eliten på ledar-, debatt- och kultursidorna attackerar den exponeringen och bidrar ytterligare till att spela dem i händerna. Ett av media själv skapat moment 22. Därför kan de nu spela rollen av både mobbingoffer och ställa krav på att som "ett parti på väg in i riksdagen" måste de beredas samma utrymme som andra partier. Det är bara att gratulera partistrategerna bakom. Jimmy Åkesson och min namne i Göteborgs fullmäktige, som gör det svårt att heta Mikael Janson i dessa tider (i mitt fall ett s, i hans "ss" dock), är ju faktiskt inte SÅ intressanta eller har kommit med SÅ uppseendeväckande utspel som förtjänar DEN uppmärksamheten. Skall bli intressant att se vilken uppmärksamhet vårt landsmöte får i kvällspressen.<br /><br />Aftonbladet körde i alla fall på vid deras stämma som andra partier av motsvarande storlek bara kan drömma om att bli bevakade, där hela politiken redovisas på helsidesuppslag, nästan så att invandrarfrågan förminskades fast det ju är den enda politik de egentligen har utom ett hopkok stöldgods från andra där allt ont förklaras av invandrarna. En av de märkligaste artiklar jag någonsin läst, ens i en kvällstidning, är idolporträttet på de tvillingar som skall börja en insamlingskampanj mot islam och muslimer. Avslutningen är en orädd David mot Goliat, fast mamma är orolig, som inte ens deras egna propagandaorgan skulle ha kunnat göra bättre. Det onormala - att sträva till intolerans och motsättningar - görs till något normalt, rentav rättfärdigt och modigt. Det ger mig kalla kårar, hur frontlinjen för värnet för humanism, tolerans och värnet om mänskliga rättigheter flyttas flera meter med ett sådant reportage. För det är ju inte för oss som uppfattar oss som hyfsat kloka och sansade personer budskapet i det reportaget är riktat, dessutom skrivet med en allmogekrigarjargong som inte står de nationalistiska rörelsernas egen språkdräkt efter. Även om den säkert är tänkt som en sarkasm och ironi, det är vad jag innerligt hoppas är att det var menat som, så funkar tyvärr inte det på dessa grupper och dem de vänder sig till. Det skulle vara intressant att få en språkprofessors analys. För mig är det en produktplacering på bästa sändingstid. Grattis Sverigedemokraterna.<br /><br />Givetvis skall inte en enstaka artikels, eller ens ett gäng artiklars, betydelse övervärderas, men inte heller undervärderas. Det sänker i alla fall trovärdigheten för Aftonbladets sammantagna agerande. Det är hursomhelst min mening om detta. Däremot är förstås debatten viktig att ta, fast Sverige ärligt talat står inför andra större frågor än en invandrarfråga när den spelas ut mot allt annat som gör att länder som Danmark och Holland håller på att sänka sig själva i självinfektion. Det handlar i grunden om att antingen är man demokrat och utgår från alla människors lika värde, eller så är man det inte. Man kan inte bara vara lite demokrat för bara något utvalda såsom en själv och några till. Antingen ställer man upp för demokratin och diskuterar de problem som finns utifrån det, eller så gör man det inte och då blir faktiskt demokratin en del av problemet och hatet och hotet en del av lösningen. En lösning som i sig är det som skapar problemen och motsättningarna man säger sig vilja lösa. Det är det som är Sverigedemokraternas affärsidé. Precis som judehatet var nazismens hot och hatbild som också gav den lösning som omtalas som den slutgiltiga lösningen. Det får vi aldrig glömma.<br /><br />Det undantar inte övriga partiers ansvar för att inte diskutera den misslyckade integrationen och utanförskapet och en inhuman flykting- och invandrarpolitik på ett sätt som är relevant för människor i dagens Sverige och därmed ge grodgrund för främlingsfientliga krafter. Likaväl som missbruket av ordet rasist, som ju inte minst vi Folkpartiet liberalerna fått utstå så ofta, så fort vi pekat på att det naturligtvis också finns problem och för oss i vårt samhälle nya konflikzoner i en ökad mångfald, som måste hanteras, fast lösningen inte för den skull heter mer enfald. Tvärtom. Den tiden är förbi, ens om vi hade velat ha den tillbaka. Dessutom står idén om det enhetliga folkhemmet där alla är lika och hanteras lika och förväntas agera lika en politik för assimilation och inte demokratisk mångfald. Det är väl därför de nationalistiska krafterna så hårt försöker återta folkhemsretoriken, till socialdemokratins stora förtvivlan.<br /><br />Den ovan hänvisade Aftonbladetartikeln finns för övrigt att läsa <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5978573.ab">här</a>. I dagens <a href="http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.229152-abraham-staifo-aftonbladets-sanningar">GP</a> på ledarsidan gör också Abraham Staifo ett mycket bra och kärnfullt inlägg tycker jag.Namn: Ja (Mikael Janson)http://www.blogger.com/profile/03934744685074178065noreply@blogger.com2