Ibland blir det bra konstigt. Alla som känner mig och vet vad jag står för vet också min syn på antisemitism och rasism och mitt av hela mitt hjärta starka engagemang för att vi aldrig får glömma förintelsen. En liten struken mening om att Israel självklart har rätt att försvara sig och det är helt förståeligt, dessutom utan min medverkan till det, i en artikel kombinerat med ett par i en sista redigering för att få ned textlängden strukna ord i en annan mening gör att en och annan får för sig att jag skulle skulle tycka att Israels krig i Gaza i sig är baserat på ren och skär rasism! Hu så dumt! Det har väl inte varit någon folkstorm direkt, milt uttryckt, men det räcker med att en skall ha missförstått min poäng för att det skall vara illa nog.
Jag åsyftar då en artikel jag hade i GT härförleden som ju tvärtemot var en attack mot Vänsterns idylliserande av Hamas och propaganda mot Israel där de rentav i en kommunal skrivelse pekar ut Israel som varande just rasistiskt. Det är ju hur horribelt som helst. Det kan inte få bara passera och därför tycker jag det är viktigt att ta den debatten framför att bara ducka som alla andra, även om den är svår och inte hör hemma i kommunpolitiken egentligen.
Däremot kan jag för den skull inte acceptera Israels krigföring som sådan i Gaza. Det känner jag en skyldighet i att också markera oavsett att jag är en vän av Israels rätt. Jag rentav oroas av den högersvängning som sker och den - i och för sig lilla - kärna som motsvarande deras kontrahenter på den palestinska sidan är hårdföra i sin retorik. Hamas med sin uttalade rasistiska antisemitism och hat skall vi inte ens tala om i sammanhanget. Det kommer aldrig att leda framåt mot en fredlig lösning baserad på ömsesidig respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag hoppas istället på utsträckta händer, trots allt.
Samtidigt oroas jag också av att extremerna på respektiva sida spiller över på oss i omvärlden som ju tvärtom måste just se till de gemensamma mänskliga rättigheterna och att de upprätthållas av båda sidor. Riktigt allvarligt är det när det i sin tur spiller över i synen på såväl judar som palestinier i gemen. Där förstår jag de judar som oroas av varje antydan till antisemitism som lever mitt i det hatet som tyvärr växer sig allt starkare igen. Om någon tagit illa vid sig utifrån det perspektivet är jag förstås den förste att beklaga och be om ursäkt. Tyvärr är ingen vaccinerad mot rasism om vi inte ständigt för den kampen, mot rasismen varhelst den dyker upp, men utan att för den skull blunda för vare sig israelers eller palestiniers lidande i det som är oroshärden mellanöstern av idag.
Den debatten måste också gå att föra, för fredens och alla folks rätts skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar