Full fullmäktigefart, eller!?

Så var dagens fullmäktige avklarat och det var väl inga direkta höjdarintressanta debatter, även om jag kan konstatera att jag träffat mina övermän - framförallt män - i långrandighet och att vägra inte ha sista repliken på vänsterbänken ;). Fast om en bostadsförmedling var det deras gruppledare Marie Lindén som höll i, för tredje gången. En favorit i repris från deras sida helt enkelt. Förslaget blir inte bättre för det. Det är bostäder folk vill ha, inte en bostadskö! Själv stod jag i tre år och missade att återanmäla mig med en dag för nu väldigt många år sedan när det fanns en sådan så kallad förmedling (vad den förmedlade var mer osäkert). Därmed var jag utkastad ur den kö jag inte avancerat en millimeter i under de åren. Grattis helt enkelt.

Hur märker man annars att man nått någon slags stadie av akut hjärnstress? Jo, det finns tre tydliga symptom.

1. När det är lätt att försvinna iväg och svårt att hämta hem i sina egna väl så viktiga utläggningar om än mer väl så viktiga saker, så att till slut sitter man och ser på när man själv pratar. Så var det igår. Inte bra! Men mänskligt!

2. När man i som dagens debatt om kommunens årsrapport för 2008 som jag höll i för vår del missade att hinna få med något av det mest tänkvärda, att som en av de mest centrala punkterna i stadsdirektörens sammanfattning över året finns etablerandet av kunskapscentret mot organiserad brottslighet. Då blir vilka problem vi har plötsligt väldigt tydliga, att den insatsen är en av de viktigaste som gjorts. Och så får man inte prata om gangsterstad! Varför inrättar vi det i så fall annars?! Hemskt nog verkar det ju också som om vi har det första helt oskyldiga dödsoffret nu, även om det mesta ännu är väldigt osäkert kring dödsskjutningen av studenten i Johanneberg. Det finns anledning att återkomma om detta. Fast att missa det. Inte bra! Men ingen katastrof heller - i just det sammanhanget alltså!

3. När man etter värre helt missar att anmäla ordet i frågan om den rapport som var ett resultat av vår motion om att öppna hemtjänsten för fler aktörer, som istället blev en rapport om hur kommunen kan stödja den sociala ekonomin inom hemtjänsten. Vällovligt men ändå så fel tänkt. Det har jag kommenterat tidigare. Jag blev distraherad av en partikamrat direkt efter årsrapportdebatten och så var den frågan förbi. Fast det gör nu inte heller så mycket. Det vi från alliansens sida yrkade på där återkommer och det rapporten tar upp föreslås bli beslutat i samband med att vår motion om valfrihet rent allmänt inom det sociala området kommer upp nästa kommunfullmäktige. Så då kan jag ändå till en del använda det jag faktiskt emellan mötena idag hade hunnit skriva ned. Men så går det när man inte ligger på, ingen annan gör det åt en, kan väl slutsatsen av det sammanfattas med som en gliring till alla som annars gärna tar åt sig äran av det som blir när det blir. Ja, ja, den debatten kan med fördel sparas till nästa gång, men lite snöpligt ändå, det måste väl tillstås (berätta inte för någon :)).

Då är det helt enkelt dags att backa hem och ta om igen. Det var skönt med påskhelgen, men vädret - en dag sol och du förlåter allt dåligt väder som någonsin varit - gjorde ju att det kändes som att komma tillbaka efter sommarsemestern igen och i och med att veckan innan och nu efter blir så komprimerad får man tillbaks den ledigheten med rejäl baksving istället. Det blev lite väl många skrivelser och frågor att hantera på kort tid inför framförallt kommunstyrelsen samtidigt som man skall hinna med sådant som ett intressant besök på KFUM i deras nya lokaler med många spännande förebyggande ungdomsprojekt som jag var på idag exempelvis efter ett morgonmöte i styrgruppen för ny spårvagn där vi måste sätta ned foten om 25 ytterligare vagnar samt därefter direkt till en tretimmarsövning fram till lunch i Spårvägsstyrelsen om kommande anbudshandling i förestående bussupphandling med alla intrikata frågeställningar att hantera nu när en försäljning av bussverksamheten aldrig kom till skott samt däremellan byte av däck på bilen, telefonvisa avstämningar varav ett långt och allvarligt - rent ut sagt påfrestande - samtal som sekretessen förbjuder mig att gå in på och så nu närmare fem timmar kommunfullmäktige till sena kvällen. När det är en normaldag känns det att fredagen närmar sig.

Men då har jag bara ha två träffar inplanerade, dels om vår motion om ombud för funktionsnedsatta som en väg för att underlätta i kontakterna med det offentliga, dels om mitt uttalande i media om att det finns områden i vår stad där exempelvis tejejer inte vågar gå ut hursomhelst utan att bli trakasserade. Det är två vanliga människor som själva lever i den världen som var för sig bett om att få prata om det och det skall bli oerhört intressant att höra vad de har att säga och vad det kan ge för det fortsatta arbetet med dessa frågor för mitt vidkommande. Sedan skall nog några av högarna på skrivbordet - ja just nu staplar jag dem även på min fåtölj och på soffbordet - flyttas om (ibland känns det ju som det är det man gör när man får en stund över, försöker bringa ordning genom att flytta papper och däremellan läsa in, agera eller reagera samt formulera sig med i högsta grad varierande framgång). Ännu en dag på jobbet helt enkelt!

Gangsterstad utan valfrihet för äldre - Inte var det så vi ville ha det!

Tiden går fort när man har roligt heter det. Det gör den även när man har fullt upp. Särskilt när det är en komprimerad vecka och allt skall hinnas med innan helgen och vi har många ärenden på gång nästa kommunstyrelse på onsdag.

VALFRIHET FÖR ÄLDRE - OCH FLER SOCIALA FÖRETAG, TACK!

Inte minst inom äldreområdet såsom den ständiga striden om mer valfrihet för äldre där socialdemokraternas och miljöpartiets nya linje är att få det till en fråga om att stötta den så kallade sociala ekonomin eller inte. Det är ju förstås en dimridå, därför att de som gynnas mest av valfrihetsmodeller, utöver den enskilde äldre förstås, är ju de sociala företag som vill erbjuda hemtjänst och annat till olika grupper. Det går inte heller att enbart bjuda in sociala företag eftersom det är omöjligt att dra gränsen för när ett företag går från att vara ideellt icke-vinstdrivande till att vara ett vanligt privat bolag. Dessutom vet jag många enskilda kvinnor med invandrarbakgrund som startat aktiebolag för att det är den tryggaste företagsformen och inget hellre vill än att erbjuda hemtjänst till sina språkgrupper. De stängs ute om man bara tittar till företagsform istället för innehåll. Det är bara dumt. Syftet måste ju vara att erbjuda den enskilde äldre valfrihet och i den strävan se till att hitta vägar för att särskilt uppmuntra ideella aktörer och kooperativ med flera sådana aktörer, inte tvärtom!

GANGSTERSTADEN GÖTEBORG - PART II!

Jag fick idag också på fråga i ett samtal anledning att diskutera den senaste tidens skjutningar i Göteborg. Jag säger det igen: Göteborg är en gangsterstad! Tyvärr! Det var många som blev upprörda när jag sade så när det var direkt gangsterkrig på våra gator i somras. Man får inte överdriva hette det. Det skadar vårt rykte hette det också. Som om gangstrerna inte förstör vårt rykte ändå. Som om det formidabla öppna krig som var då inte är ett uttryck för något fundamentalt fel som är en mycket allvarlig underströmning, en veritabel cancerböld, i göteborgssamhället som vi faktiskt inte har kontroll över. Vi befinner oss nu mitt i ett lågintensivt krig som av och till slutar i ond bråd död på våra gator. Det är verkligheten. Tyvärr.

Det finns många förklaringar till det. Den sociala segregationen och utanförskapet är en grogrund. Det måste vi också våga säga utan att bli utpekade som att det är den som säger det som är problemet, inte det som man pekar ut som ett problem. Tankefelet är att lösningen sedan kanske inte finns där problemet är som mest uppenbart, i våra segregerade förortsområden, utan i att se till hela-staden-perspektivet och därmed finns att söka på helt andra ställen. Lösningen kanske finns i åtgärder som berör de ännu mer välbeställda segregerade förorterna på andra håll eller i centrum eller vad det nu är. Sedan är det självklart så att problemet inte är om vi har hyfsat välmående villaområden, problemet är om vi har dysfunktionella fattiga utanförskapsomården. Och det har vi idag. Ingen sitter inne med alla lösningar och svar på det problemet, men tillsammans kan vi göra mer!

Det är det vi måste diskutera och för det behövs ett politiskt forum som idag inte finns. Orsaken till att det är att kommunmajoriteten aktivt motarbetar att frågorna lyfts upp på det sättet i kommunledningen. Det närmaste vi kommit är att börja bygga långsiktiga nätverk via sociala resursnämnden för ett socialt hållbart Göteborg till år 2020. Självklart borde även det höra hemma i kommunstyrelsen. Det finns dock också mer akuta saker att i avvaktan på arbetet med S2020 hantera som vi självklart behöver dryfta i den högsta politiska ledningen oavsett om jobbet görs lokalt eller inte. För helheten kan inte delarna ensamt ta ansvar för hur mycket vi än lägger på dem att ta det ansvaret. Tiden rinner ifrån oss. Det visar ju - återigen - den rapport som nyligen presenterades om den ökande segregationen i Göteborg som jag kommenterat tidigare.

En av de saker jag tänker närmast på i det här sammanhanget är de subkulturer som växer fram på olika håll oavsett det är ungdomsgäng, organiserad kriminalitet, hederskulturer - som ju borde heta skamkulturer - eller fanatism av olika slag. Den som inte förstår det ser det inte heller ens om man har det mitt framför sig och kan ännu mindre se kopplingarna till andra skeenden på andra håll. Därför behöver vi kommuncentral kompetens som kan ge kunskap och samordning och stöd ut i verksamheten kring dessa frågor. Det har vi under nu flera år föreslagit i vår budget för Göteborg. Det är bra med kunskapscentret mot organiserad brottslighet som kommunen bygger upp efter att vi i Alliansen tog initiativet, men vi missar viktiga andra aspekter genom det ensidiga fokuset på organiserad "klassisk" kriminalitet.

Det är absolut hög tid för en integrationskommission i Göteborg när vår idé om en integrationsstrategi direkt under kommunstyrelsen bara landade i ett balanserat styrkort, en statistisk uppföljningsmodell, för integration som vi fortfarande inte sett. Men det är kanske dags att ännu en gång också specifikt kalla till en hearing om situationen på våra gator och torg och hur vi hanterar det utifrån ett kommunledningsperspektiv, även om det inte är lika spektakulärt som när kriget bokstavligen rasade och jag begärde och fick till stånd det direkt efter sommaren då kommunstyrelsen kallade polisen till sig. Mitt i den ekonomiska krisen kan vi inte bara stirra oss blinda på våra interna kommunalekonomiska problem, precis tvärtom!

Det skall jag fundera på över Påskhelgen.
Glad Påsk helt enkelt!