Full fullmäktigefart, eller!?

Så var dagens fullmäktige avklarat och det var väl inga direkta höjdarintressanta debatter, även om jag kan konstatera att jag träffat mina övermän - framförallt män - i långrandighet och att vägra inte ha sista repliken på vänsterbänken ;). Fast om en bostadsförmedling var det deras gruppledare Marie Lindén som höll i, för tredje gången. En favorit i repris från deras sida helt enkelt. Förslaget blir inte bättre för det. Det är bostäder folk vill ha, inte en bostadskö! Själv stod jag i tre år och missade att återanmäla mig med en dag för nu väldigt många år sedan när det fanns en sådan så kallad förmedling (vad den förmedlade var mer osäkert). Därmed var jag utkastad ur den kö jag inte avancerat en millimeter i under de åren. Grattis helt enkelt.

Hur märker man annars att man nått någon slags stadie av akut hjärnstress? Jo, det finns tre tydliga symptom.

1. När det är lätt att försvinna iväg och svårt att hämta hem i sina egna väl så viktiga utläggningar om än mer väl så viktiga saker, så att till slut sitter man och ser på när man själv pratar. Så var det igår. Inte bra! Men mänskligt!

2. När man i som dagens debatt om kommunens årsrapport för 2008 som jag höll i för vår del missade att hinna få med något av det mest tänkvärda, att som en av de mest centrala punkterna i stadsdirektörens sammanfattning över året finns etablerandet av kunskapscentret mot organiserad brottslighet. Då blir vilka problem vi har plötsligt väldigt tydliga, att den insatsen är en av de viktigaste som gjorts. Och så får man inte prata om gangsterstad! Varför inrättar vi det i så fall annars?! Hemskt nog verkar det ju också som om vi har det första helt oskyldiga dödsoffret nu, även om det mesta ännu är väldigt osäkert kring dödsskjutningen av studenten i Johanneberg. Det finns anledning att återkomma om detta. Fast att missa det. Inte bra! Men ingen katastrof heller - i just det sammanhanget alltså!

3. När man etter värre helt missar att anmäla ordet i frågan om den rapport som var ett resultat av vår motion om att öppna hemtjänsten för fler aktörer, som istället blev en rapport om hur kommunen kan stödja den sociala ekonomin inom hemtjänsten. Vällovligt men ändå så fel tänkt. Det har jag kommenterat tidigare. Jag blev distraherad av en partikamrat direkt efter årsrapportdebatten och så var den frågan förbi. Fast det gör nu inte heller så mycket. Det vi från alliansens sida yrkade på där återkommer och det rapporten tar upp föreslås bli beslutat i samband med att vår motion om valfrihet rent allmänt inom det sociala området kommer upp nästa kommunfullmäktige. Så då kan jag ändå till en del använda det jag faktiskt emellan mötena idag hade hunnit skriva ned. Men så går det när man inte ligger på, ingen annan gör det åt en, kan väl slutsatsen av det sammanfattas med som en gliring till alla som annars gärna tar åt sig äran av det som blir när det blir. Ja, ja, den debatten kan med fördel sparas till nästa gång, men lite snöpligt ändå, det måste väl tillstås (berätta inte för någon :)).

Då är det helt enkelt dags att backa hem och ta om igen. Det var skönt med påskhelgen, men vädret - en dag sol och du förlåter allt dåligt väder som någonsin varit - gjorde ju att det kändes som att komma tillbaka efter sommarsemestern igen och i och med att veckan innan och nu efter blir så komprimerad får man tillbaks den ledigheten med rejäl baksving istället. Det blev lite väl många skrivelser och frågor att hantera på kort tid inför framförallt kommunstyrelsen samtidigt som man skall hinna med sådant som ett intressant besök på KFUM i deras nya lokaler med många spännande förebyggande ungdomsprojekt som jag var på idag exempelvis efter ett morgonmöte i styrgruppen för ny spårvagn där vi måste sätta ned foten om 25 ytterligare vagnar samt därefter direkt till en tretimmarsövning fram till lunch i Spårvägsstyrelsen om kommande anbudshandling i förestående bussupphandling med alla intrikata frågeställningar att hantera nu när en försäljning av bussverksamheten aldrig kom till skott samt däremellan byte av däck på bilen, telefonvisa avstämningar varav ett långt och allvarligt - rent ut sagt påfrestande - samtal som sekretessen förbjuder mig att gå in på och så nu närmare fem timmar kommunfullmäktige till sena kvällen. När det är en normaldag känns det att fredagen närmar sig.

Men då har jag bara ha två träffar inplanerade, dels om vår motion om ombud för funktionsnedsatta som en väg för att underlätta i kontakterna med det offentliga, dels om mitt uttalande i media om att det finns områden i vår stad där exempelvis tejejer inte vågar gå ut hursomhelst utan att bli trakasserade. Det är två vanliga människor som själva lever i den världen som var för sig bett om att få prata om det och det skall bli oerhört intressant att höra vad de har att säga och vad det kan ge för det fortsatta arbetet med dessa frågor för mitt vidkommande. Sedan skall nog några av högarna på skrivbordet - ja just nu staplar jag dem även på min fåtölj och på soffbordet - flyttas om (ibland känns det ju som det är det man gör när man får en stund över, försöker bringa ordning genom att flytta papper och däremellan läsa in, agera eller reagera samt formulera sig med i högsta grad varierande framgång). Ännu en dag på jobbet helt enkelt!

Dagens fullmäktige: Biltullar, Äldrerätt och Livets slut.

Det var en kort fullmäktigelista idag, men blev ett lååångt fullmäktige. Fast denna gång var det inte jag som åstadkom det även om jag hade två interpellationsdebatter. Två viktiga sådana.

Den långa debatten blev förstås om biltullarnas vara eller inte vara, eller snarare på vilket sätt de skall vara och vem som skall tillfrågas om dem. Det blev återremiss och den kommer väl på returen till nästa gång och då blir det som det blir. Majoriteten vinner och vill bara titta på trängselavgifter och vi förlorar som vill se över alla former av avgifter i samverkan med kranskommunerna.

Min uppfattning är att Göteborgs problem inte är Stockholms, snarare precis tvärtom. Medan Stockholm har problem med mycket bilar i city, få tillfartsvägar till följd av sina öar och tillgång till framförallt pendeltågsnät, så har vi få bilar i city men trängsel vissa stunder i Älvsnittet - som vidareköar sig i staden som helhet - och väldigt många tillfartsvägar samt nästan ingen infrastruktur för pendeltåg. Därför är trängselavgifter för att styra bort trafik inte vår lösning. Det är istället att skapa mer och bättre infrastruktur över älven och för pendlare att överhuvudtaget kunna välja kollektivtrafik och det som då, under galgen, kan behövas är trafikavgifter som finansierar det.

Annars fick jag svar på min förundran över att stadsdelsförvaltningen i Majorna åter förvägrat en äldre människa att flytta till ett önskat äldreboende i en annan stadsdel. Jag väljer att tro på att det nu inte skall hända igen. Det är ju andra gången jag lyft frågan. För några år sedan drev jag ju debatten om Gudrun 92 år som inte fick flytta till Örgryte. Mitt intresse är ju inte att märka ut Majorna. Mitt intresse är att inte enskilda skall drabbas av att vi råkat organisera kommunen i 21 stadsdelar som bygger murar sinsemellan. Det gäller att aldrig tappa bevakningen av det tycks det, särskilt i ekonomiskt trängda tider.

Avslutningsvis fick jag ju upp min fråga om den palliativa vården också, som jag redan skrivit om. Det blev väl som jag förväntat mig. Ett positivt svar om att en översyn för en bättre samverkan omkring den palliativa vården i Göteborg och gentemot sjukvården. Ett mindre positivt om vad som nu händer i Linnéstaden där man ju fortsätter arbetet med att splittra det team som idag finns och servar hela centrumkretsen.