Dagens fullmäktige: Biltullar, Äldrerätt och Livets slut.

Det var en kort fullmäktigelista idag, men blev ett lååångt fullmäktige. Fast denna gång var det inte jag som åstadkom det även om jag hade två interpellationsdebatter. Två viktiga sådana.

Den långa debatten blev förstås om biltullarnas vara eller inte vara, eller snarare på vilket sätt de skall vara och vem som skall tillfrågas om dem. Det blev återremiss och den kommer väl på returen till nästa gång och då blir det som det blir. Majoriteten vinner och vill bara titta på trängselavgifter och vi förlorar som vill se över alla former av avgifter i samverkan med kranskommunerna.

Min uppfattning är att Göteborgs problem inte är Stockholms, snarare precis tvärtom. Medan Stockholm har problem med mycket bilar i city, få tillfartsvägar till följd av sina öar och tillgång till framförallt pendeltågsnät, så har vi få bilar i city men trängsel vissa stunder i Älvsnittet - som vidareköar sig i staden som helhet - och väldigt många tillfartsvägar samt nästan ingen infrastruktur för pendeltåg. Därför är trängselavgifter för att styra bort trafik inte vår lösning. Det är istället att skapa mer och bättre infrastruktur över älven och för pendlare att överhuvudtaget kunna välja kollektivtrafik och det som då, under galgen, kan behövas är trafikavgifter som finansierar det.

Annars fick jag svar på min förundran över att stadsdelsförvaltningen i Majorna åter förvägrat en äldre människa att flytta till ett önskat äldreboende i en annan stadsdel. Jag väljer att tro på att det nu inte skall hända igen. Det är ju andra gången jag lyft frågan. För några år sedan drev jag ju debatten om Gudrun 92 år som inte fick flytta till Örgryte. Mitt intresse är ju inte att märka ut Majorna. Mitt intresse är att inte enskilda skall drabbas av att vi råkat organisera kommunen i 21 stadsdelar som bygger murar sinsemellan. Det gäller att aldrig tappa bevakningen av det tycks det, särskilt i ekonomiskt trängda tider.

Avslutningsvis fick jag ju upp min fråga om den palliativa vården också, som jag redan skrivit om. Det blev väl som jag förväntat mig. Ett positivt svar om att en översyn för en bättre samverkan omkring den palliativa vården i Göteborg och gentemot sjukvården. Ett mindre positivt om vad som nu händer i Linnéstaden där man ju fortsätter arbetet med att splittra det team som idag finns och servar hela centrumkretsen.

Bra besked om en översyn av vården av döende i hemmet i Göteborg!

Skall man ropa hej när det utlovas en utredning?! Ofta är ju en utredning bara ett sätt att politiskt begrava en fråga, men denna gång ropar jag faktiskt HEJ, när ansvarigt kommunalråd Marina Johansson (s) på min fråga meddelar att man skall göra en utvärdering av den palliativa vårdens organisation i Göteborg!

Jag uppmärksammade ju tidigare i våras hur nu senast SDN Linnéstaden är på väg att lägga ned det palliativa resursteam för vård i livet slutskede som hittills funnits i centrumområdet för att föra in den i sin egen hemtjänst och hemsjukvård. Det kan aldrig bli bra för en så liten och sårbar verksamhet som betyder så mycket för den det berör, den enskilde döende och dennes anhöriga, att ytterligare splittra upp den. Det har jag också fått flera exempel från de områden där den idag är uppsplittrad som på Hisingen hur olika kvalitet det blir, hur dåligt med professionella läkare som går att uppbåda i en sådan liten organisation och hur sårbart det är när plötsligt behoven fördubblas från en till två döende personer och kompetensbristerna blir påtagliga när sjukdomsbilder och behov är helt olika från fall till fall vilket inte går att hantera i en allt för liten organisation i varje enskild stadsdel.

Dessutom handlar det inte om äldreomsorg, som många ute stadsdelarna tycks tro, utan om vårdinsatser för människor och deras anhöriga mitt i livet och det är faktiskt en skillnad som lätt raderas ut när man lägger in det under äldreomsorgen utan att tänka sig för.

Det är inte värdigt för en stor kommun som vår, som faktiskt har möjligheter till en professionell, flexibel och tillräckligt stor sådan sammanhållen verksamhet i nära samverkan med sjukvårdens läkarresurser. Samma läkare kan inte vara på flera ställen samtidigt och behoven är inte beroende av när respektive stadsdel tidsmässigt över dygnet råkar kontrakterat sin läkare i den mån de alls hittat sådana delade läkare som kan ta några timmar här och några timmar där. Det borde rentav bli billigare dessutom att hålla ihop det än att försöka upprätthålla ett sådant mindre bra team i varje stadsdel.

Därav att jag ställde frågan i fullmäktige om vi verkligen är på rätt väg eller inte och var beredd att lägga ett förslag om en förändring beroende på svar från ansvarig för frågorna. Därav att jag nu är glad för svaret om att det nu kommer att göras en översyn. Det är ju ett bra första steg för att göra det bästa av den palliativa vården i Göteborg. Det är det jag hoppas på i alla fall, för det var ju mitt syfte.

Det var så vi hanterade hospicen en gång i tiden, vården av döende i särskilda boenden när det inte vara går att vara kvar hemma, där det på mitt initiativ i fullmäktige skapades en gemensam hantering som slog vakt om de tre hospice som fanns men var på väg att läggas ned när de hanterades var för sig utan gemensam samordning någonstans. Nu hoppas jag på något liknande för den palliativa vården. Det tror jag vorde det bästa.

Vem har sagt att det inte går att påverka i opposition!? Nu får det inte bara gå för långsamt med översynen samtidigt som det är viktigt att den blir professionellt utförd. Dessutom kvarstår ju frågan om vad som under tiden händer med det palliativa teamet i Linnéstaden efter det här beskedet från ansvarigt kommunalråd?! Det verkar ju lite knasigt att fortsätta på den inslagna vägen nu för att sedan kanske behöva ändra tillbaka igen om det skulle bli det - önskade - utfallet av en sådan utredning att faktiskt inte splittra upp det i varje stadsdel på det viset! Jag hoppas på lokal klokskap och en tydlig central anvisning i den delen nu!