Liberalt fullmäktige: JA, JA, Ja, Njä, Lite, Kanske och Nej, NEJ!

Imorgon torsdag är det åter dags för Göteborgs kommunfullmäktige att sammanträda. Det blir en tillställning med liberala förtecken. Inte kanske raktigenom i besluten, men i fråga om vilka som står för många av initiativen. Men faktiskt också till stor del besluten utifrån det vi från Folkpartiets sida föreslagit. Inte mindre än 9 av de 29 punkterna är frågor som vi i olika sammanhang varit de som tagit upp frågan. Av de 29 punkterna på listan är det också 7 som är av ren administrativ art och därför kan räknas bort.

För egen del kan jag glädja mig åt två stora framgångar, en personlig del i medverkan i en framgång, en allmän framgång till en viss del samt en direkt motgång. Därtill kommer den Fp-motion som jag var med när den skrevs fram om en nationalstadspark i Slottsskogen, som nu föreslås få utökat skydd efter ett antal varv, senast i form av en C-motion.

Kvalitetssäkrad äldreomsorg med valfrihet - kanske inte, kanske lite!?

Börjar vi med det sista så handlar det förstås om min interpellation om hur kvalitetssäkringen av äldreomsorgen i Göteborg egentligen fungerar, om alls, och hur vi slår vakt om de äldre som faktiskt drabbas av att inte få sina behov och sina rättigheter tillgodosedda idag. Svaret från Marina Johansson (S) ger, som - tyvärr- väntat, mycket att önska. Jag blir själv allt mer uppbragt över de allt fler vittnesmål jag får om hur illa ställt det är när det inte fungerar och hur allt mer fekvent jag får dessa vittnesmål. Jag återkommer om detta efter att vi haft vår debatt.

Det är också glädjande att vi nu - äntligen efter alla dessa år - kan vara överens om att införa den så kallade Askimsmodellen i hemtjänsten överallt i staden. En modell som ger ökat inflytande för den äldre att få den service från hemtjänsten som man önskar, inte bara acceptera det som någon annan bestämt åt en. Det absurda var ju att Askim som infört denna modell för nu ett antal år sedan var på väg att tvingas lägga ned den för att inte strida mot likabehandlingsprincipen som gäller enligt kommunallagen, eftersom övriga stadsdelsnämnder inte följde efter. Man började rentav att plötsligt kalla Askimsmodellen för ett projekt igen för att komma undan kravet på likabehandling av alla göteborgare inom ordinarie verksamhet och om ingen annan gav valfrihet så skulle inte egentligen Askim få lov att göra det heller.

Nu rättar vi till det och inför modellen i hela kommunen. Det är glädjande, så som vi argumenterat för det, men det tråkiga är att majoriteten inte går hela vägen och också inför valfrihet fullt ut, även i att få bestämma vem som skall komma över tröskeln genom att få välja vem som skall utföra servicen, kommunen eller någon annan. Det fortsätter vi förstås att driva.

JA till att lyssna på dem med funktionsnedsättning - bemöt och vägled bättre!

Till det riktigt roliga hör två motioner om bättre situation för människor med funktionsnedsättningar som jag tagit initiativet till och vi i alliansen lagt, som nu får brett stöd över alla partigränser. Det är faktiskt riktigt roligt. Det är ju sällan, tyvärr, media skriver om sådant som alla blir överens om, trots att det kan ha så avgörande betydelse för många göteborgare som i det här fallet de med olika former av funktionsnedsättning och det inte är självklart att alla kan bli överens om tagen i slutändan. Jag fick rentav i förstone ifrågasättanden om det ens fanns behov av det jag föreslog i den ena motionen.

Den motionen handlar om att få till stånd en bättre kanal in i den offentliga stödapparaten för den med funktionsnedsättning. Stadskansliet får nu i uppdrag att jobba fram detta tillsammans med handikapprörelsen. Det var efter att jag en gång lade den motion som gjorde att det inrättades personliga ombud för psykiskt funktionsnedsatta i Göteborg, som jag funderade kring hur det fungerar för övriga grupper som många gånger också bollas runt utan att få rätt stöd på rätt sätt i rätt tid. Det är svårt nog att ha drabbats av en helt ny omvälvande livssituation för egen del eller som anhörig och att då dessutom vara stark nog för att inte bollas runt mellan olika instanser utan istället kräva sin rätt och ens veta sin rätt till stöd är då inte lätt. Det är däremot lätt att helt gå under. Dessutom kostar det alla mer både ekonomiskt och i mänskligt lidande att inte sätta in rätt insatser direkt. Det är bakgrunden till motionen, även om det förstås handlar om en annan typ av verksamhet än personliga ombud, någon slags vägledare och första samlad ingång för att den enskilde skall landa rätt från början inklusive att få hjälp från de olika informations- och stödinsatsder som redan finns.

Den andra motionen handlar om bättre bemötande från kommunens medarbetare gentemot människor med funktionsnedsättning. Det brister tyvärr av och till på den punkten där fördomar, okunskap och direkt motvilja blir som slag rätt i ansiktet på den med funktionsnedsättning. Även om det är av ren välvilja så kan en bristande insikt i ett bra och respektfullt bemötande uppfattas som en kränkning. Det är illa nog om det är från personal som rent allmänt har ett uppdrag att serva göteborgarna oavsett vem man är, men riktigt allvarligt är det när det handlar om personer som dessutom har till uppdrag att vara ett stöd och hjälp för den med funktionsnedsättning. De exemplen finns. Efter många turer och en remiss till Personal- och Arbetsmarknadsdelegationen där jag själv sitter, så landade motionen i att bemötandefrågan skall läggas in som ett särskilt moment i det utbildningspaket som håller på att tas fram kring överhuvudtaget mänskliga rättigheter som en grundpelare i all kommunal verksamhet och i de anställdas agerande gentemot alla göteborgare. Ett bra och respektfullt bemötande är ju en viktig aspekt av det, som nu också kommer att inarbetas. Det känns också bra.

Att vara förälder är också ett jobb (i någon mening)!

Avslutningsvis var det också ett antal turer innan jag i Personal- och Arbetsmarknadsdelegationen kunde baxa igenom en Fp-motion om att även att vara hemma med barn skall betraktas som en merit, att man tillskansar sig erfarenheter, förmågor och kunskaper som faktiskt också ger bidrag till den egna yrkesrollen när man kommer tillbaka samt att rent generellt uppmuntra anställda att vara barnlediga, inte minst papporna förstås. Det finns många aspekter av detta, men vi lyckades landa i en bra linje för att få in dessa delar i kommunens personalarbete som jag tycker är bra. Även det i bred politisk enighet.

Det är bara att tacka och ta emot, samt förstås fortsätta bita ifrån där det inte är lika politiskt samfällt!

Äntligen blir det bättre bemötande gentemot den med funktionsnedsättning!

Äntligen!, frestas man säga.

2007-03-29 lade jag en motion tillsammans med Jonas Ransgård och Carina Liljesand från (M) och (KD) om bättre bemötande av människor med funktionsnedsättning inom kommunen. Det är tyvärr så, att många med funktionsnesättningar ännu idag upplever en negativ attityd, inte bara i hur samhället och tillgängligheten är beskaffad som sådant, utan också från människor de möter.

Många gånger handlar det nog mer om otillräcklighet, okunskap och osäkerhet i hur man skall vara och bete sig i mötet med en människa som uppfattas vara lite annorlunda, än ren illvilja skulle jag tro. Det kan tvärtom rentav handla om en välvilja som blir helt fel fast det var så rätt tänkt. Det blir ju inte bättre om den sortens - verklig eller uppfattad - negativt bemötande också kommer från sådana personer som borde veta bättre, som i sin profession har att göra med människor av alla slag och därför även borde kunna möta den med funktionsnedsättning på ett professsionellt och jämbördigt plan. Ytterligare värre är det när det handlar om personer som dessutom specifikt jobbar med funktionsnedsättningar inom hemtjänst, boendeverksamhet, färdtjänst eller vad det nu är inom den kommunala handikappomsorgen. Människor den enskilde funktionsnedsatte rentav kan vara beroende av för att få sitt liv att fungera och få den hjälp och det stöd man behöver och har rätt till. De exemplen finns tyvärr kan många enskilda med funktionsnedsättningar vittna om.

Därför lade vi den motionen för nu två och ett halvt år sedan om att utbilda alla kommunens medarbetare i bemötandefrågor specifikt riktat för ett bättre bemötande av människor med funktionsnedsättning. Att bättre förstå och veta hur man skall förhålla sig och bete sig. Det skall ju inte vara annorlunda eller konstigare än att bemöta andra, men kan ju tyckas självklart att bemöta dem som man bemöter andra, men så är det nu inte alltid. Att få lite "aha-upplevelser" kan vara det som gör att man får en insikt och kan ändra sitt sätt att vara i aspekter som man helt enkelt bara inte tänkt på tidigare. Därför vore en sådan utbildningsinsats för alla samt sådana moment i all introduktion till nyanställda bra. Inom Västra Götalandsregionen har man också jobbat med ett sådant utbildningspaket som vi tog avstamp i för vår motion.

Sedan har den remissbehandlats, processats och hanterats samt studsat fram och tillbaka inom det kommunala systemet och mellan oss i politiken och tjänstemannaleden i hur många varv vet jag inte nu. Jag har själv i högsta grad varit delaktig i det för att se till att den landar rätt och att vi i Personal- och Arbetsmarknadsdelegationen fått den till oss eftersom det ju handlar om en personalfråga. Det var på väg att bara bli inget med möjligen vällovliga ord men ingen substans. Jag var också orolig när det bordlades förra veckan att nu stöter det på ny - onödig - patrull. Till slut har nu dock på dagens kommunstyrelse det beslut vi kunde fatta i Personal- och Arbetsmarknadsdelegationen befästs och det blir ju det som också blir kommunfullmäktiges beslut.

I det utbildningspaket som nu håller på att utarbetas om att inympa mänskliga rättighetsperspektivet i all kommunal verksamhet gentemot kommunens anställda kommer nu också bemötandefrågan att läggas in som ett delmoment. Specifikt när det kommer till bemötande av dem med funktionsnedsättning, men också generellt gentemot andra grupper i samhället som är eller kan uppfatta sig vara diskriminerade och givetvis har samma rätt att få samma behandling och bemötande från kommunens företrädare som någon annan. Det är bra. Det gör att frågan landat rätt. Att den både blir större men också förs in i ett naturligt sammanhang som annars hade missat en viktig aspekt. I detta fall hur vi bemöter våra medmänniskor, medborgare, klienter och kunder etc., som en del i det grundläggande demokratiska offentligverksamma perspektivet om alla människors lika värde som ju är grunden för de mänskliga rättigheterna. Det är jag mycket glad över.

Det är det som är att göra skillnad, faktiskt.

Ja till generell ledsagning, bara den gäller alla på lika villkor!

Det har varit en del omkring sociala resursnämndens beslut om att lägga ned den så kallade generella ledsagningen för dem med funktionsnedsättning som behöver hjälp i vardagen för att ta sig fram. Senast i GT:s ledare (som tar upp en annan fråga som jag haft uppe tidigare om stölder hem hos äldre). Alla med färdtjänst har rätt till sådan ledsagning i Göteborg. Problemet är att om alla verkligen utnyttjade den rätten så skulle den service som idag finns inte räcka till på långa vägar, inte ens till en bråkdel. Dessutom finns det en ledsagning som tillhandahålls av varje stadsdelsnämnd, men skiljer sig på ett så markant sätt mellan stadsdelarna och måste göras något åt utöver att utöka rätten till en motsvarande generell ledsagning även den vägen istället för att ha två parallella organisationer i kommunen - eller egentligen 22, de 21 stadsdelarna plus social resursnämnd.

Jag har ju i fullmäktige tidigare uppmärksammat de oacceptabla skillnader som finns i ledsagningen beroende på i vilken stadsdel den enskilde råkar bo. Jag kan inte säga att jag är nöjd med det svar jag fick. Ett av problemen är att de kommuncentrala riktlinjer som finns i alldeles för liten grad har med något om just ledsagningen och hur den skall hanteras för att bli mer lika i staden som helhet. Om den generella ledsagningen som den varit utformad strider mot kommunallagens likställdhetsprincip i just princip så som den varit utformad, så strider den övriga ledsagningen i praktik genom de oacceptabla skillnader som råder.

Jag har därför också lyft frågan genom sociala resursnämnden där vi i Alliansen gick fram med ett yrkande om att få en översyn av hela ledsagningen. Min baktanke var att dels sammanföra det hela till en ansvarig instans genom att utöka stadsdelsnämndernas ansvar för även den ledsagning som gällt dem i färdtjänsten och deras möjligheter att röra sig och det utan de åldersgränser som annars finns. Framförallt är det synskadade som berörs av denna ledsagning. Dels ville jag också den vägen få till en översyn av riktlinjerna överlag när det gäller ledsagningen. Resutlatet blev att nämnden tog detta initiativ som sedan blev ett majoritetsyrkande i kommunstyrelsen. Den utredning som kom ut av det angav precis den färdriktning jag var inne på. Tyvärr antecknades den utredningen bara som fullgjord när den kom till kommunstyrelsen och har sedan blivit liggande. Ibland undrar man bara varför man hela tiden måste ligga på om allt, varför saker inte sker ändå när allt förarbete ju redan är gjort!?

Det är ett riktigt beslut i sak som vi i sociala resursnämnden fattat, om att till årsskiftet avveckla den generella ledsagningen. Däremot är det av fel orsak och i fel ordning.

Eftersom S och MP lagt ett beting om 5% på sociala resursnämnden så sparar man nu in på allt. Jag tror dock inte det håller i detta fall. Därför är det fel orsak att tro att det skall gå att spara in på detta. Vi för vår del har från Folkpartiets sida lagt "enbart" 2% besparing för att vi ser att när inte minst stadsdelarna måste spara så står sociala resursnämnden med sina sociala insatser för de verkligt marginaliserade i vårt samhälle för en central uppgift i att kunna bistå socialtjänsten med sådana insatser som de inte längre kanske orkar med för att klara sin ekonomi. Det få inte hursomhelst gå ut över de mest utsatta. Det fanns också en medveten strategi om att från vår sida kunna föra över resurser för en överflyttning av den generella ledsagningen till SDN. Tyvärr är det ju nu inte vår budget som råder i Göteborgs Stad.

Det är också helt fel ordning. Givetvis borde beslutet om att hantera frågan i kommunstyrelsen ha kommit före beslutet i sociala resursnämnden. Det tog jag därför också upp när frågan behandlades och att vi måste lyfta utredningen i kommunstyrelsen. Jag uppfattade det som att övriga instämde i den uppfattningen och därmed är det det spåret jag tycker är det riktiga att jobba vidare med. Därmed kunde jag stå för att göra en förändring. Därför kommer jag att agera för att det första vi gör efter sommaren är att från kommunstyrelsens sida sätta i sjön de riktlinjer som gör att den ledsagning som nu läggs ned i sociala resursnämnden läggs till den övriga ledsagning som finns och att få till stånd en ökad rättssäkerhet och likställdhet för alla i behov av ledsagning över hela Göteborg.

Det borde inte vara några problem, men ibland känns det som att man behöver ett litet "lycka till!". Inte så mycket för min egen del som för dem som berörs och nu lever i en olycklig otrygghet om hur framtiden blir. Det är bara att erkänna att det gick lite för fort med ena sidan av myntet, även om det varit en rätt lång och knölig resa dit, nu gäller det att gravera den andra sidan så snabbt det bara går för att rätta till det. Det har jag också sagt till dem som med alla rätta undrat vad som egentligen står på.