Det mesta bordlagt, ledsagning på G och fortsatt oroligt!

Dagens kommunstyrelse var bordläggningarnas mästerskap. Jag trodde vi skulle ha kunnat rensa av en del, men icke.

1. Miljöpartiet stoppade rakt ja till bättre bemötande gentemot funktionsnedsatta!

Till och med sådant som Miljöpartiet suttit med Personal- och Arbetsmarknasdsdelegationen och kunnat påverka i ett antal turer blev bordlagt för att man inte uppenbarligen förstod frågan. Jag tänker då bland annat på vår motion om ett bättre bemötande av funktionshindrade som nu är tänkt att bakas in som utbildningsmoment i den satsning på kunskap kring mänskliga rättigheter och icke-diskriminering som är under utarbetande för att nå all kommunens personal. Vad är problemet med det kan man fråga? Ren okynnesbordläggning helt enkelt! Ibland blir man bara så trött.

2. Alla med på framtagande av nya regler för ledsagarservicen i alla fall!

Nu är frågan om att försöka få till stånd en rättssäker, rättvis och tillräckligt omfattande ledsagarservice för funktionsnedsatta i alla fall på rulle efter beslut om det yrkande vi tragglat fram (se föregående inlägg om alla turer för övrigt). Jag vet att bland annat de synskadade är glada för det, bara det nu blir tillräckligt tempo så att det är i full gång till årsskiftet.

Jag var hos dem så sent som igår och utövade blindbock, det vill säga gick runt med förbundna ögon såväl inomhus som ut i trafiken. Som väl var fanns det andra med, annars hade det nog varit en Mikael Janson mindre i göteborgspolitiken nu :). Det är bra att påminna sig ibland om det man vet och försöker agera för, men förstås bara är teori för den som inte själv lever i den vardag som innebär att det inte går att man när man själv vill sedan ta av sig ögonbindeln. Eller hoppa ur rullstolen eller vad det nu är.

Det är ofta så små enkla saker som såväl ställer till det som skulle kunna förenkla. Vi är fortfarande för urusla i Göteborg på att ordna stadsrum och gatumiljöer som är till för alla. Bara en sådan sak, som att se till att det tickande ljudet från övergångsställenas trafikljus är högt nog för att verkligen också höras i allt annat brus och med inbyggd automatik för att dra ned på volymen när det inte rusningstrafik och därmed eventuella boende kan bli störda av det. Allt är möjligt bara man tänker efter före och inte efter (det är då det istället bara blir dyrt, svårt och landar i halvmesyrer).

Där hade en interaktiv tillgänglighetskatalog som vi vill se kunnat göra nytta, för att successivt tillgänglighetsanpassa alla miljöer och se vad som fungerar och inte fungerar idag.

3. Oroligheterna fortsätter och vi följer från sidan.

Jag väckte också frågan på dagens kommunstyrelse om hur vi egentligen följer oroligheterna runtom i staden. Det är en exceptionell situation som alla pratar om och många lever mitt i. Då måste vi, som jag sagt tidigare, vara med på arenan i kommunledningen också. Jag vet att ordförande och vice ordförande och ansvarig för de sociala frågorna får fortlöpande information. Men jag tycker inte för egen del att det är tillfredsställande att få andra- eller tredjehandsinformation långt efter med tanke på hur snabbt allt händer och insatser sätts in. Vi i kommunstyrelsen är trots allt kommunens krisledningsfunktion och kommunen befinner sig i en kris.

Det är bra att vi får återkommande korta dragningar när vi ändå har våra möten, det var det jag först begärde en övrig fråga om för att försäkra mig om att vi får åtminstone det. Men lite mer på tå hade jag önskat att vi var. Vi måste också redan nu börja fundera på vilka lärdomar vi kan dra av allt som skett och sker och hur vi kan organisera oss för att vara mer förberedda till nästa gång någots sådant här, eller för all del helt annat, händer utifrån det man nu prövar sig fram med för att stävja oroligheterna.

Jag kan väl inte säga att det var vågen, dock absolut en viss samsyn, men det fanns också en i mitt tycke onödig irritation över att jag skulle vara på gränsen till att begära för mycket. Jag som tvärtom tycker det är så modesta påpekanden det kan vara i den situation vi befinner oss i. Jag skulle ju rentav egentligen vilja att vi mer aktivt hade en gruppering inom kommunstyrelsen som verkligen tillsammans tog saken i egna händer, inte för att göra jobbet eller köra över social eller polis, utan för att bilda sig uppfattningar, se mönster och gå i god för att kommunen centralt är lika med som de ute på fältet och kan ge stöttning och på snabba boliner sätta in kommungemensamma åtgärder.

Det tuffa, avslutningsvis, är att vi har en kärna som nu under två veckors tid orkat hålla liv i de uppblossande bränderna och annat. De jag påpekade redan efter den första nattens bränder i Backa. Det är där jag tror den enhet för subkultulturer som vi föreslagit hade gjort nytta, kopplad till insatserna mot den grova organiserade kriminaliteten men ändå en annan typ av ungdomsgäng/subkultur än brottssyndikaten och att socialen kan få stöd att följa dem ned på individnivå i spåren av den sociala oro som finns och föräldrar och vuxensamhälle som abdikerat.

Ledsagning på lika villkor är ett villkor!

Den minnesgode kommer ihåg att jag kommenterat det problematiska med att social resursnämnd beslutade lägga ned den generella ledsagningen som framförallt nyttjats av äldre och människor med synnedsättning. Detta innan frågan om hur denna ledsagning skall hanteras av socialtjänsten där den ju egentligen hör hemma lösts ut. Det är ju fråga om ett stöd som för den enskilde berörde är skillnaden mellan att kunna komma ut och röra sig i samhället eller inte när man behöver hjälp av en så kallad ledsagare för att ta sig fram.

Den utredning jag från början väckte behovet av att få gjord, då det inte varit bra med en lagstadgad ledsagning i socialtjänsten och en liten oklart definierad ledsagning i social resursförvaltning som inte på långa vägar kunde bistå alla som skulle kunna tänkas ha behovet, landade i ett förslag om att föra över all ledsagning till socialtjänsten med ett utökat uppdrag även för de grupper som inte fått den ledsagning de egentligen har rätt till och behöver. Den utredningen hamnade tyvärr sedan bara i byrålådan utan åtgärd. Det skapar förstås oro hos de som direkt berörs när det blev så här. Särskilt som sociala resursnämndens beslut endast handlade om att spara pengar och inget annat.

Därför tog jag upp redan på den sociala resursnämndens möte att den utredningen måste lyftas för snabb hantering igen. Direkt till första kommunstyrelsemötet efter sommaren skrev jag fram ett sådant yrkande som vi i alliansen var överens om. Det viktiga var ju dock att få med alla partier eftersom jag uppfattadee att vi i grunden nog kunde bli överens. Knäckfrågan blir möjligen finansieringen när det kommer till sin spets. Vi fick dock först ingen reaktion från övriga partier, men efter lite turer har vi nu alla i kommunstyrelsen enats om att se till att från stadskansliet få fram konkreta beslutsförslag på de ändringar som måste till för att sjösätta det som enligt den ursprungliga utredningens förslag redan borde ha varit genomfört. Det är bra.

Minst lika bra är också att i det uppdraget, helt i linje med vårt ursprungliga yrkande och tidigare interpellationsdebatter jag haft i fullmäktige, ingår att se över hela regelverket för att tillförsäkra att alla med behov av ledsagning får det på lika rättssäkra villkor över hela Göteborg. Idag skiljer det på ett upprörande vis mellan olika stadsdelar vilken hjälp den enskilde får. Det skall inte bero på var i staden man råkar bo vilken rätt till ledsagning man har, utan det faktiska behov man har. Det hoppas jag nu också en gång för alla skall ordnas, så att människor inte skall tvingas flytta för att få den hjälp de behöver. Sådana exempel finns.

Strävan måste vara att allt detta skall vara på plats till senast årsskiftet, då den generella ledsagningen som funnits i sociala resursförvaltningen slutgiltigt är tänkt att vara nedlagd.

Vårt yrkande som blir ett yttrande finns på följande länk: Allians-ledsagning.
Det gemensamma yrkandet finns på följande länk: All-ledsagning.

Ja till generell ledsagning, bara den gäller alla på lika villkor!

Det har varit en del omkring sociala resursnämndens beslut om att lägga ned den så kallade generella ledsagningen för dem med funktionsnedsättning som behöver hjälp i vardagen för att ta sig fram. Senast i GT:s ledare (som tar upp en annan fråga som jag haft uppe tidigare om stölder hem hos äldre). Alla med färdtjänst har rätt till sådan ledsagning i Göteborg. Problemet är att om alla verkligen utnyttjade den rätten så skulle den service som idag finns inte räcka till på långa vägar, inte ens till en bråkdel. Dessutom finns det en ledsagning som tillhandahålls av varje stadsdelsnämnd, men skiljer sig på ett så markant sätt mellan stadsdelarna och måste göras något åt utöver att utöka rätten till en motsvarande generell ledsagning även den vägen istället för att ha två parallella organisationer i kommunen - eller egentligen 22, de 21 stadsdelarna plus social resursnämnd.

Jag har ju i fullmäktige tidigare uppmärksammat de oacceptabla skillnader som finns i ledsagningen beroende på i vilken stadsdel den enskilde råkar bo. Jag kan inte säga att jag är nöjd med det svar jag fick. Ett av problemen är att de kommuncentrala riktlinjer som finns i alldeles för liten grad har med något om just ledsagningen och hur den skall hanteras för att bli mer lika i staden som helhet. Om den generella ledsagningen som den varit utformad strider mot kommunallagens likställdhetsprincip i just princip så som den varit utformad, så strider den övriga ledsagningen i praktik genom de oacceptabla skillnader som råder.

Jag har därför också lyft frågan genom sociala resursnämnden där vi i Alliansen gick fram med ett yrkande om att få en översyn av hela ledsagningen. Min baktanke var att dels sammanföra det hela till en ansvarig instans genom att utöka stadsdelsnämndernas ansvar för även den ledsagning som gällt dem i färdtjänsten och deras möjligheter att röra sig och det utan de åldersgränser som annars finns. Framförallt är det synskadade som berörs av denna ledsagning. Dels ville jag också den vägen få till en översyn av riktlinjerna överlag när det gäller ledsagningen. Resutlatet blev att nämnden tog detta initiativ som sedan blev ett majoritetsyrkande i kommunstyrelsen. Den utredning som kom ut av det angav precis den färdriktning jag var inne på. Tyvärr antecknades den utredningen bara som fullgjord när den kom till kommunstyrelsen och har sedan blivit liggande. Ibland undrar man bara varför man hela tiden måste ligga på om allt, varför saker inte sker ändå när allt förarbete ju redan är gjort!?

Det är ett riktigt beslut i sak som vi i sociala resursnämnden fattat, om att till årsskiftet avveckla den generella ledsagningen. Däremot är det av fel orsak och i fel ordning.

Eftersom S och MP lagt ett beting om 5% på sociala resursnämnden så sparar man nu in på allt. Jag tror dock inte det håller i detta fall. Därför är det fel orsak att tro att det skall gå att spara in på detta. Vi för vår del har från Folkpartiets sida lagt "enbart" 2% besparing för att vi ser att när inte minst stadsdelarna måste spara så står sociala resursnämnden med sina sociala insatser för de verkligt marginaliserade i vårt samhälle för en central uppgift i att kunna bistå socialtjänsten med sådana insatser som de inte längre kanske orkar med för att klara sin ekonomi. Det få inte hursomhelst gå ut över de mest utsatta. Det fanns också en medveten strategi om att från vår sida kunna föra över resurser för en överflyttning av den generella ledsagningen till SDN. Tyvärr är det ju nu inte vår budget som råder i Göteborgs Stad.

Det är också helt fel ordning. Givetvis borde beslutet om att hantera frågan i kommunstyrelsen ha kommit före beslutet i sociala resursnämnden. Det tog jag därför också upp när frågan behandlades och att vi måste lyfta utredningen i kommunstyrelsen. Jag uppfattade det som att övriga instämde i den uppfattningen och därmed är det det spåret jag tycker är det riktiga att jobba vidare med. Därmed kunde jag stå för att göra en förändring. Därför kommer jag att agera för att det första vi gör efter sommaren är att från kommunstyrelsens sida sätta i sjön de riktlinjer som gör att den ledsagning som nu läggs ned i sociala resursnämnden läggs till den övriga ledsagning som finns och att få till stånd en ökad rättssäkerhet och likställdhet för alla i behov av ledsagning över hela Göteborg.

Det borde inte vara några problem, men ibland känns det som att man behöver ett litet "lycka till!". Inte så mycket för min egen del som för dem som berörs och nu lever i en olycklig otrygghet om hur framtiden blir. Det är bara att erkänna att det gick lite för fort med ena sidan av myntet, även om det varit en rätt lång och knölig resa dit, nu gäller det att gravera den andra sidan så snabbt det bara går för att rätta till det. Det har jag också sagt till dem som med alla rätta undrat vad som egentligen står på.