Högt och lågt i kommunstyrelsen, från trappkiss till upptrappad kris!

Kommunstyrelsen bjuder på högt och lågt kan man säga. Vilket som är vad kan förstås diskuteras. Idag var det så kallat papperslöst möte, det vill säga utrymme för information och fördjupning istället för snabba beslut (även om vi beslutade i enlighet med mitt förra inlägg avseende infrastrukturpaketet för Göteborg också dock).

1. Lust att leda lärandet i skolan!

Bland mycket matnyttigt fanns information från skolutvecklingsenheten och allt som sades var det jag sade när jag jobbade med de frågorna en gång i tiden - och fick ständiga mothugg på! Om det är bra eller dåligt vet jag inte. För mig finns en tydlig kedja som kan formuleras att rektorn är den viktigaste personen för en framgångsrik skola om hon eller han kan matcha fram sina lärare att i sin tur matcha fram sina elever samt att allt annat barn- och ungdomsarbete måste ses genom skolans läsglasögon för att ge stöd och möjligheter för alla dessa led att fungera med elevens kunskapsutveckling/möjligheter till kunskapsutveckling i fokus. Det är det man nu verkar jobba med. Bra så. Tråkigt bara att många elever under tiden hunnit gå igenom en skola som inte fungerat.

2. Backa inte för Backa, utan ta ett kliv framåt också från kommunledningen!

Det för över till dagens stora punkt förstås. Den om ungdomssituationen i Backa och numer allt fler stadsdelar. Länspolismästare och stadsdelschefen i Backa gav en bra, tydlig, öppen och ärlig bild av läget. Det var värre än jag trodde, även om jag varit den som lyft fram att vi inte har full koll på läget tidigare. Samtidigt görs ett intensivt och bra jobb från alla parter. Det går inte att beskylla vare sig polis eller socialtjänst för att inte agera och göra sitt bästa, men man når inte hela vägen fram för det.
Det ena som saknas enligt min mening är en fungerande närpolisverksamhet som skapar förtroende i stadsdelarna och gör att människor vågar röra sig fritt och medverka till att mota bort de destruktiva krafterna. Sedan en tid jobbar dock polisen med att genomföra den närpolisreform som aldrig blev genomförd. Det är bra, men har skapat ett glapp och misstro som tar tid att reparera. Det bidrar säkert till att informationsspridningen om vad som var på gång inte heller fungerade. För visst måste det ha funnits varningsklockor redan tiden före att det blossade upp som det gjort.

Det andra som saknas är en kompetens från kommunen centralt som kan stötta stadsdelarnas arbete med att se, förstå, förebygga och motverka destruktiva subkulturer av olika slag lokalt. Nu var det i Backa de ungdomsgäng man inte har riktigt kontroll över, för det har vi inte, gavs utrymme att ställa till det med de spridningseffekter det fått (om det är samma kärna som rör sig över staden, olika som tar efter varandra eller krafter utifrån som försöker underblåsa den sociala oro som finns, låter jag vara osagt i det här läget). Ett kunskapscentrum mot subkulturer som vi från vår sida förslagit, men aldrig fått gehör för, hade kunnat bidra till att kommunen är mer på tå. Det är processer som de enskilda socialarbetarna inte kan lösa eller ens alltid se eller förstå på egen hand. Vi har fokuserat för mycket bara på den grovt organiserade kriminaliteten och det kunskapscentret. Det är bra, men hade behövts det andra också för att knyta ihop säcken. Nästa gång är det något annat som briserar, någon annan extrem rörelse som drar åt något håll vare sig det är kopplat till kriminella, politiska eller religiösa krafter.

Det finns mycket att säga om detta. Mina funderingar är dels att vi i Personal- och arbetsmarknadsdelegationen tar en funderare på hur vi mer aktivt kan stötta sysselsättningsarbetet ute i stadsdelarna. För det är självklart att en stor del av detta handlar om utanförskap, sysslolöshet och rastlöshet. Det duger inte med bara korta projekt eller samverkan såsom Ung & Trygg. Det behövs ett mer strategisks arbete gentemot alla ungdomar och inte minst de som annars riskerar att falla ur och stötta civilsamhället runt dessa och alla de boende som inte vill något annat än att ha lugn och ro och göra rätt för sig.

Vi behöver också i kommunledningen ta ett steg fram för att ta mer kommando tycker jag. Det går inte att bara låta SDN och bostadsbolag och andra hantera det och sedan nöja sig med att följa utvecklingen. Kommunstyrelsen måste mer med i matchen och ha en direkt egen dialog med alltifrån ungdomarna själva, de vuxna samt alla som jobbar med frågorna för att samla ihop, se helheten och besluta om strategiska samlade insatser. Det är vårt ansvar som politisk ledning för Göteborg och göteborgarna. Det är egentligen hela det diskussionen om en integrationsstrategi under direkt ledning av en kommunstyrelsekommission, som jag och vi drivit, handlar om. Där är det för lamt från majoritetens sida och har varit det genom alla år jag drivit frågan tycker jag. Det är i alla fall min uppfattning.

Det var ju bara en informationspunkt idag, men vi lär återkomma i frågan.

3. Börshuset skall inte vara Bärshuset!

Avslutningsvis så fick vi också information om en annan fråga som legat mig varmt om hjärtat och det är en uppföljning av det initiativ jag tog för att få bort sölet och nedskräpningen på vår allt mer sunkiga paradentré till stadens finrum, Börshustrappan, eller "Bärshustrappan" som jag kallade den i det sammanhanget.

Stadskansliets utvärdering visar att den utökade bevakningen med vakter inte hjälpt så mycket. Nu kommer istället ett batteri av insatser med bättre och finare belysning, upprustning av trappan, mer frekvent städning två gånger om dagen, nya soptunnor som dels uppmuntrar att man slänger skräp där, dels inte fungerar som skydd för pissande öldrickare med mera inklusive fortsatt fler vaktronder, att tas fram till nästa sommar.

Det kan kanske kallas för en skitfråga, men någon ordning får det ju ändå vara i vårt gemensamma finrum som också fungerar som paradentré för gäster från när och fjärran. Att sitta och äta sin medhavda lunch där är ju jättetrevligt och skall vara jättetrevligt, bara man tar med sig skräpet och slipper sitta mitt i urinstanken och andras skit.

Tänk vilka processer man kan starta med en stilla önskan om att få lite trevligt på och runt en trappa mitt i stan. Jag lovar att fortsätta följa även den frågan. Det är inte utan att man kan fundera kring att även om dragningen som sådan var kortare, så var de politiska intresset och kraven på åtgärder väl i paritet med frågan om ungdomssituationen, nästan mer. Det går förstås inte att i övrigt göra några jämförelser. Jag är ju i högsta grad skyldig till att frågan överhuvudtaget lyfts!

Som sagt, det är högt och lågt som passerar kommunstyrelsen, samtliga dessa exempel med kopplingar till olika initiativ som jag genom åren tagit dessutom.

Hurra för biltullar, jag menar trängselskatt, nej vägavgift, nej...

Tänk vilka långbänkar och trätor som i en handvändning plötsligt kan få alla att falla i varandras armar mot löfte om att inte påminna varandra om det som varit. Få frågor har väl varit så infekterade som den om biltullar i Göteborg. Nu har vi fått ett riktigt Kinderegg som lovar allt, bara någon annan betalar.

Från och med nu skall vi alla jubla över att nu satsar vi på Göteborg. Den som satsar är regering och kommun med kranskommuner och region, den som betalar är förstås vi skattebetalare, särskilt om vi av och till kör bil. Det kan ju då dock inte handla om trängselskatt som det sägs i media, för då skulle ju knappast de ekonomiska kalkylerna hålla om man verkligen fick bilisterna att sluta köra och därmed sluta att betala för sig.

Detta är nu en process som hållit på under lång tid och alla frågor har ju bollats i luften och ett antal parallella processer startats och pågått. Det är på mållinjen vi – åter – varit på väg att snubbla, medan Stockholm ännu en gång fått ett jättepaket mot att de kastar in 50% och Malmö sedan länge dragit ifrån oss med sina bro- och tunnelinvesteringar som de lagt i runda slängar 40% från eget håll. Vi däremot har stått och stampat, inte beredda att betala något själva.

Det har stått klart för alla under en längre tid att det inte är en hållbar strategi. Ingen har ju heller räknat på förlusten, eller om man så vill kostnaden, vi gjort och gör på att INTE göra något. Pengar som rinner oss förbi och måste ställas i relation till kostnaderna vi nu talar om i storleksordningen 30 miljarder för en ny älvtunnel, delar av en ny Göta Älvbro, hela Västlänkenpaketet med tågtunnel under Göteborg med mera, med mera. Knäckfrågan har förstås varit finansieringen när vi tragglat fram alla önskelistor. Ingen har egentligen trott på att det skall gå att lösa. Även om vi sett en helt annan ton från denna vår Alliansregering än tidigare regeringar.

Regeringen har nu också löst det åt oss. De har gett oss ett erbjudande, ”take or leave it!”. Gör som de andra eller låt bli. Nästa chans blir kanske om något decennium eller så. Om någonsin. En annan regering kommer inte att vara mer frikostig, det har historien visat. Tvärtom är detta ju fantastiskt för att kunna lösa en rad av våra kommunikationsmässiga stoppklossar och få ökat kollektivtrafikresande, framförallt tågpendelmöjligheter.

Det är det politiken handlar om, att förhålla sig till förändrade förhållanden och verkligheter och ta långsiktigt ansvar för utvecklingen och möjligheter till utveckling när tillfälle ges. Inget av det som nu diskuteras är nytt under solen, det är bara det att det kan bli verklighet under ett antal förutsättningar som vi alla haft beredskap för beroende på spelplanen. Det oansvariga vore att försitta den chansen oavsett vilken principiell hållning vi har till vem som skall betala vad när verkligheten inte ser ut sådan och inte har gjort det de senaste 25 åren heller. Det går inte ställa sig vid sidan av om man vill vara med. Nu är vi med från Västsverige igen. Hoppas jag, så att vi inte av egen kraft skjuter oss i foten igen på något bakvänt, inkrökt väldigt västsvenskt sätt. Det har varit mitt varnande finger genom alla möten och diskussioner som - faktiskt - varit under ett antal år nu, att vi måste ta oss samman och sluta bara önska, kräva, skälla ut och sura, utan att bjuda något i gengäld om vi verkligen vill något. För en gångs skull ligger annars vi i Göteborgsregionen och Västra Götaland rätt väl framme kring en samsyn om projektprioriteringar ned på objektsnivå.

Nu kommer också i nästa steg alla preciseringar och detaljer och annat som säkerligen lär sätta såväl käppar som snurr på hjulen. Det höll på att tjorva till sig redan på kvällens möte med GöteborgsRegionens förbundsstyrelse när plötsligt allt och inget skulle in på objektsnivå utan beredning istället för att se till att hänga på statens lås och inte tillåta dem dra tillbaka sitt erbjudande, utan tvärtom se till att få huvuddragen stadfästa en gång för alla. Likaväl som att på allvar syna korten om hur mycket pengar det i slutändan blir och kan bli fråga om.

Måtte vi bara slippa trängselskatter à la Stockholm. Dels är Göteborgs problem något annat än Stockholm, egentligen precis det motsatta, dels strider hur de tas ut mot alla vettiga principer.

Stockholm har problem med en igenkorkad innerstad med få småvägar mellan olika områden men en rad leder över broar åt olika håll på grund av alla öar. Göteborg har problem med igenkorkade leder på grund av att de samlas vid för få övertfarter över älven som skär av staden på mitten, som genererar köer åt alla håll, men med en mängd småvägar mellan olika områden i övrigt. Därför kan våra trafikavgiftsystem inte formas utifrån Stockholms modell och med syftet att få bort innerstadstrafiken. Vårt problem är inpendlingen där kollektivtrafiken endast står för runt 17% mot Stockholms 40%. Det löses inte i första hand med trängselskatt, utan med gtillgång till pendeltåg. Det är det kollektivtrafiksystemet som måste finansieras och Västlänken är en grundsten för det.

Utformningen av Stockholms trängselskatt måste dessutom strida mot alla internationella medborgerliga rättighetskataloger för skatteuttag i en rättsstat. Jag blir arg bara jag ser dem. Man vet inte om och vad man skall betala och man kan inte betala direkt utan först i form av en samlingsfaktura en månad senare. Som turist finns svenska skyltar med ett telefonnummer och oläsbara tavlor för den som kör bil som informerar om att något skall betalas till någon på något sätt. Det är absurt att det skall sitta folk och fatta skattebeslut på fotograferade nummerplåtar. Ännu mer absurt var det när den enskilde dagen efter passagen var tvungen att gå till exempelvis en 7-11-butik för att lösa sin skuld. Måtte vi ändra till vettiga principer om att det skall kunna tas ut vägavgifter så som man gör på andra håll för att finansiera kopplade infrastruktursatsningar och inte som en skatt med alla dess skatterättsliga märkligheter. Tänk att det enkla alltid skall vara det svåra att lösa (bara för att Finansen inte vill släppa greppet - oavsett regering i det fallet).

Det blir förstås den riktigt trickiga frågan, att utforma ett rimligt vettigt hyfsat rättvist betalsystem, som undviker de orimligheter som biltullarna som diskuterades för nu snart 20 år sedan - tiden går fort :) - hade inneburit. Önska kan man alltid och mer möjligt är det med modern teknik.

Det är min stilla önskan i all denna jätteapparat med de enorma summor detta handlar om. Vi får se var det landar, för det enda man vet är att byggprojekt tar 50% längre tid och kostar det dubbla (trippelt beaktat inflationen), typ. Jag är i övrigt med på tåget om man så säger, såväl med beslutet i dagens GR som det beslut Göteborgs Kommunstyrelse lär fatta imorgon onsdag. Fast visst är det lite väl mycket ketchupeffekt på en gång efter allt tomt flaskskakande som varit genom åren.

Backa inte för Backa!

Så har det brakat lös i Backa igen!

Jag har ju följt Backa under några år och varit den som sett till att vi fått upp återkommande rapportering om situationen där i kommunstyrelsen. Vi har problem i många stadsdelar och haft det genom åren, men Backa har haft särskilda problem som vuxit fram utan att socialtjänst, stadsdelsförvaltning eller polis riktigt hanterat det, de har inte ens haft samsyn om det funnits problem och i så fall hur stora de är. Man blev överrumplad helt enkelt, trots att signalerna funnits under många år. Till slut brakade det löst som kan läsas på bland GP.se.

Jag tog ett initiativ till att vi från Alliansen var i Backa före sommaren för att följa upp den rapportering vi fått i kommunstyrelsen om att situationen är under mer kontroll än när stöket på Selma Lagerlöfs torg, bråken vid Blendas gata och oron kring det som kallas Backa Röd var som störst. Det är nog så att man till en del fått bukt med rekryteringen till ungdomsgängen och fått ned oroligheter, våldsamheter och brottslighet en hel del, någon slags "normalnivå". Stadsdelsförvaltningen gav en positiv bild av utvecklingen, fältarna var väl mindre övertygade om det även om de såg att deras insatser gjort skillnad.

Det är väl för tidigt att dra några slutsatser av gårkvällen på Blendas gata med förstörd polisbil, bilbrand och nedslagningar, men att det fortfarande pyr är helt klart. Även om det inte är helt ovanligt i samband med skolstart att det blir socialt oroligt bland ungdomsgäng, är det naturligtvis på en alarmerande nivå när det blir så här. Det är ett ungdomsgäng som "fastnat" och börjar bli till åren men håller på som i tonåren, som verkar vara kärnan. Som väl är har stadskansliet i sin anda av att vara mer "proaktiva" tagit till sig bollen innan någon (= jag exempelvis :) hann lyfta frågan och sade sig därför till kommande kommunstyrelsemöte ge en mer fullödig bild av vad som hänt och varför samt hur vägen framåt nu ser ut när det pratat med dem i Backa och polisen. Det är bra. Det vore nog bra om de kom också för att mer i detalj redogöra läget.

Jag hade hoppats att få slippa höra mer om just Backa, men icke, tyvärr. Den lilla glädjen är att polis, socialtjänst och förvaltningsledning nu är inne på arenan på ett helt annat och direkt sätt, än det möte vi hade med dem för något år sedan som mest gick ut på att baktala varandra och förminska problemen alternativt lägga över ansvaret på den andre. Jag vet att inte minst Alliansen i Backa varit aktiva i nämnden gentemot förvaltning och verksamhet sedan dess.

Det finns säkert all anledning att återkomma med kommentarer om detta beroende på vilken information vi nu får. Jag kommer i alla fall att följa frågan - ännu mer.

Kär stad har många namn som GP skrev, nu heter vi Go:teborg också!?

Jaha, återkommen till Göteborg efter semester (=trevlighet) och annat (=tråkighet), känns det som om att vara där jag var innan jag reste när jag öppnar dagens GP. Den minnesgode vet att jag i början av sommaren kommenterat min motion om att Göteborg skall vara stolt över att ha flera internationella namn varav Gothenburg förstås är det mest kända och väletablerade. Det skall vi inte utrangera utan tvärtom uppvärdera. 67% av över 21.000 röstande på GP.se håller också med mig om det.

Nu ser jag att Göteborg & Co enligt GP lanserat en ny logga som skrivs Go:teborg. Känns ju sådär spännande. Som folkpartist och alliansföreträdare är det ju i och för sig intressant att de valt det typsnitt och den pastellblå vi hade förra valrörelsen och moderatarna sedan tagit sig. Jag känner till och med igen formspråket med ":" från någon av våra kampanjer och det är väl också McDonald's eller någon som kört med det. Det är dock lite sidospår.

Framförallt blir frågan hur man tänkt sig att det skall uttalas. Goteborg med hårda "G" förefaller ligga närmast till hands när man låter prickarna rasa ned. Kanske Go To Borg (möjligen kan det glädja Anders Borg). Ni får ursäkta, men Göteborg heter inte så, vare sig i Sverige eller internationellt. Visst kan man ha en logga, fast den inte känns så där göteborsk eller spännande, men dels får den ju inte ersätta stadens officiella vapen på allt och alla för att vi lagt ut en miljon för att plocka fram den, dels får den inte stå i vägen för en sund diskussion om vad staden egentligen heter och hur vi skall omnämna oss själva. Den bästa historien hittills är han som åkte från England via Stockholm till Göteborg för att han inte kunde hitta något direktflyg till "Goteborg".

Det ena utesluter förstås inte det andra. Att ha en logga och i övrigt använda de riktiga benämningarna såsom Göteborg i Sverige och komplettera med Gothenburg internationellt är ju helt möjligt. Det är egentligen det jag är ute efter. Fast jag misstänker att det inte är riktigt så Göteborg & Co tänkt sig det (bara det namnet Göteborg & Co signalerar ju en del, som väl snart blir Go:teborg & Co:mpani eller något sådant kan tro).

Det ser ut att kunna bli en intressant höst i namnfrågan. Det är något med Göteborg och namn. Det är inte världens viktigaste fråga, men den är inte helt oviktig heller. Det har ju om inte annat Göteborg & Co nu visat. Min motion kom mer i rättan tid än jag själv trodde.

Ja till generell ledsagning, bara den gäller alla på lika villkor!

Det har varit en del omkring sociala resursnämndens beslut om att lägga ned den så kallade generella ledsagningen för dem med funktionsnedsättning som behöver hjälp i vardagen för att ta sig fram. Senast i GT:s ledare (som tar upp en annan fråga som jag haft uppe tidigare om stölder hem hos äldre). Alla med färdtjänst har rätt till sådan ledsagning i Göteborg. Problemet är att om alla verkligen utnyttjade den rätten så skulle den service som idag finns inte räcka till på långa vägar, inte ens till en bråkdel. Dessutom finns det en ledsagning som tillhandahålls av varje stadsdelsnämnd, men skiljer sig på ett så markant sätt mellan stadsdelarna och måste göras något åt utöver att utöka rätten till en motsvarande generell ledsagning även den vägen istället för att ha två parallella organisationer i kommunen - eller egentligen 22, de 21 stadsdelarna plus social resursnämnd.

Jag har ju i fullmäktige tidigare uppmärksammat de oacceptabla skillnader som finns i ledsagningen beroende på i vilken stadsdel den enskilde råkar bo. Jag kan inte säga att jag är nöjd med det svar jag fick. Ett av problemen är att de kommuncentrala riktlinjer som finns i alldeles för liten grad har med något om just ledsagningen och hur den skall hanteras för att bli mer lika i staden som helhet. Om den generella ledsagningen som den varit utformad strider mot kommunallagens likställdhetsprincip i just princip så som den varit utformad, så strider den övriga ledsagningen i praktik genom de oacceptabla skillnader som råder.

Jag har därför också lyft frågan genom sociala resursnämnden där vi i Alliansen gick fram med ett yrkande om att få en översyn av hela ledsagningen. Min baktanke var att dels sammanföra det hela till en ansvarig instans genom att utöka stadsdelsnämndernas ansvar för även den ledsagning som gällt dem i färdtjänsten och deras möjligheter att röra sig och det utan de åldersgränser som annars finns. Framförallt är det synskadade som berörs av denna ledsagning. Dels ville jag också den vägen få till en översyn av riktlinjerna överlag när det gäller ledsagningen. Resutlatet blev att nämnden tog detta initiativ som sedan blev ett majoritetsyrkande i kommunstyrelsen. Den utredning som kom ut av det angav precis den färdriktning jag var inne på. Tyvärr antecknades den utredningen bara som fullgjord när den kom till kommunstyrelsen och har sedan blivit liggande. Ibland undrar man bara varför man hela tiden måste ligga på om allt, varför saker inte sker ändå när allt förarbete ju redan är gjort!?

Det är ett riktigt beslut i sak som vi i sociala resursnämnden fattat, om att till årsskiftet avveckla den generella ledsagningen. Däremot är det av fel orsak och i fel ordning.

Eftersom S och MP lagt ett beting om 5% på sociala resursnämnden så sparar man nu in på allt. Jag tror dock inte det håller i detta fall. Därför är det fel orsak att tro att det skall gå att spara in på detta. Vi för vår del har från Folkpartiets sida lagt "enbart" 2% besparing för att vi ser att när inte minst stadsdelarna måste spara så står sociala resursnämnden med sina sociala insatser för de verkligt marginaliserade i vårt samhälle för en central uppgift i att kunna bistå socialtjänsten med sådana insatser som de inte längre kanske orkar med för att klara sin ekonomi. Det få inte hursomhelst gå ut över de mest utsatta. Det fanns också en medveten strategi om att från vår sida kunna föra över resurser för en överflyttning av den generella ledsagningen till SDN. Tyvärr är det ju nu inte vår budget som råder i Göteborgs Stad.

Det är också helt fel ordning. Givetvis borde beslutet om att hantera frågan i kommunstyrelsen ha kommit före beslutet i sociala resursnämnden. Det tog jag därför också upp när frågan behandlades och att vi måste lyfta utredningen i kommunstyrelsen. Jag uppfattade det som att övriga instämde i den uppfattningen och därmed är det det spåret jag tycker är det riktiga att jobba vidare med. Därmed kunde jag stå för att göra en förändring. Därför kommer jag att agera för att det första vi gör efter sommaren är att från kommunstyrelsens sida sätta i sjön de riktlinjer som gör att den ledsagning som nu läggs ned i sociala resursnämnden läggs till den övriga ledsagning som finns och att få till stånd en ökad rättssäkerhet och likställdhet för alla i behov av ledsagning över hela Göteborg.

Det borde inte vara några problem, men ibland känns det som att man behöver ett litet "lycka till!". Inte så mycket för min egen del som för dem som berörs och nu lever i en olycklig otrygghet om hur framtiden blir. Det är bara att erkänna att det gick lite för fort med ena sidan av myntet, även om det varit en rätt lång och knölig resa dit, nu gäller det att gravera den andra sidan så snabbt det bara går för att rätta till det. Det har jag också sagt till dem som med alla rätta undrat vad som egentligen står på.

Några ord om cyberrymden och ansiktsböcker!

Jag försöker skriva någon gång i veckan för att ändå hålla bloggen uppdaterad. Så här på sommaren blir det förstås lite mer spretigt än så. Mitt förra inlägg räcker ju också dessutom för några veckor i omfång kanske ;), som också blev en krönika på stadsbyggnadssighten Yimbygbg och det är ju alltid roligt att få lite spridning och möjlighet att föra en friare diskussionen med andra intresserade av i detta fall hur vi skall ha det med vårt kära Göteborg.

Just nu håller jag på att förstå mig på det här med Facebook - ja, just så 1900-tal är jag - och fascineras egentligen mest av två saker, dels att samma personer som skriker efter integritet och föraktar Microsofts dominans samtidigt lägger ut allt om sig själva och sina liv på sådana (monopol-)sighter som Facebook, dels den nya medeltidsmänniskan som håller på att växa fram, som inte vet var man själv och det egna jaget slutar och den omgivande familjen och bygemenskapen börjar, även om bygemenskapen är en virtuell tillvaro och den sociala gemenskapen utifrån den jagjagande jagfixering som råder i hög grad har sin utgångspunkt i att just bekräfta det egna jaget i publik realtid snarare än påtvingade familje- och bystrukturer (det är väl ungefär som att blogga :)). Men visst är det fantastiskt med dessa nya medier när de tas för vad de är i vår globala värld och inte verkligen blir hela den egna världen. Det skall bli spännande att fortsätta (cyber-)rymdpromenaden, fast jag lovar ta det försiktigt och några kompisar har jag också fått, till min egen förvåning :).

Annars är det roligt att diskussionen om "Göteborg" eller "Gothenburg" fortsätter. GP.se:s webbomröstning ligger fortfarande ute och med över 20.000 röstande (!) leder Gothenburg med 67 mot 33%. Jag har ju kommenterat detta tidigare på min blogg, men att det är en fråga som engagerar är ju helt klart. Jag återkommer med en kommentar och lite annat som varit på tapeten även om det annars är ganska mycket kommunal politisk sommartorka just nu.

Hur - inte - bygga en stad - Exemplet Göteborg från min horsiont!

Både GT och GP slåss nu lite om att lyfta fram stadsbyggnadsfrågorna och det ena öde torget efter det andra eller den ena bättre platsen än den andra i vårt kära Göteborg, som genom åren blivit så misshandlat.

Själv har jag allt sedan jag gick i gymnasiet funderat över hur det kommit sig att medan andra länder bombat sönder varandras städer så har vi efter att ha köpt oss fria från det de senaste 200 åren istället ägnat en 50-årsperiod åt att självmant spränga sönder våra stadskärnor. Det hänger naturligtvis ihop med den enormt snabba utvecklingen - just beroende på vårt friköp från framförallt andra världskriget - från fattigast till rikast i Europa (och nu tillbaka i mittenskiktet någonstans), från bondesamhälle till modernism samt därmed behovet av att riva allt gammalt och sunkigt som dessutom blev synonymt med fult och bygga nytt för de nya moderna tiderna där även det funktionella blev lika med det fina. Det är förståeligt men tråkigt. Ingen vill ha tillbaka de gamla TBC-kåkarna, men samtidigt vilka områden för den kreativa staden som hade kunnat finnas kvar.

Jag säger bara Nordostpassagen, byggt så att man riktigt förstår hur arkitekten tänkt att människor ska ha bra lägenheter men inte bo i hus som gör att de tror att de är lyckligare än de är. Det är arkitektonisk socialrealism det. Hade inte Oscar Fredikskyrkan varit en kyrka så hade den väl också rykt. Idag står de där som varandras motsatser i byggnadsstil, om än lika monumentala mot det gytter som tidigare fanns. Detta till skillnad mot Landala kapell som tvärtom är allt det som Landala idag inte är vad gäller småskalighet och folklore bortsett från utlöparen upp mot torget av stadens vackraste(?) gata, Erik Dahlbergsgatan. Det finns överlag något med backiga gator som jag gillar, där tät stadsbebyggelse både tvingar sig på som sker på topografins villkor och samtidigt sluter sig runt färden uppåt och öppnar vyn på färden nedåt, såsom Nordhemsgatan och Kvarnbergsgatan.

Allt detta kombinerat med en socialdemokrati sammanvuxen med allmännytta, egna-hemsrörelsen och kooperationen och en rationell effektiv beslutsprocess utan medborgerliga bromsar, släppte processen fri under några stadsbyggnadsmässigt förödande decennier. Se alla Domustorg i våra mindre städer och se Nordstan eller som jag egentligen tycker ännu värre Arkaden och Fredsgatan. Ingen kan förstås friskriva sig från tidsandan, så även många av våra företrädare och föregångare ville vara ännu bättre på att sanera det gamla och bygga det - då - nya, inte minst i bilismens självklara framväxande era. Jag är samtidigt glad över att vi var de genom bland annat Erling Bager som till slut satte stopp för en sanering av Haga motsvarande den i Olskroken eller ännu värre Landala med flera och att vi vill slå vakt om det som finns av gamla Gårda. Att Haga bakom Haga Nygatas kulisser är samma hus med olika fasader är inte så kul det heller, egentligen, men bättre än inget om vi ser till omnämnda exempel ovan. Självklart måste en stad byggas och byggas om och byggas ny, men inte i de stora sjok som varit den svenska och framförallt göteborska modellen genom egentligen alla tider.

Det som fascinerar mig är att man när det gäller inomhustorg fortsätter bygga så som man gör. Se på Allum, ett riktigt skräckexempel, eller köpladan 421 i Sisjön för att nämna några nya exempel. Möjligen tycker man att det borde ha gått att på fyrtio år göra något bra av Nordstan, men icke det heller. Åk till vilket amerikanskt "Mall" som helst och jämför. Är det det att vi är rädda för att skapa köptempel som lockar i kraft av sig själva och istället bygger vi köplador som vi snabbt som möjligt skall fly ifrån? Eller är vi bara småsnåla även i det som byggs enbart för att skapa kommers?

Nåväl, i allt detta tycker man ju att Byggnadsnämnden borde ligga i framkant och ta den kastade handsken. Men ärligt talat, vad hör vi därifrån egentligen, mer än att stadshjulet rullar vidare i olika turer, ens om vi lägger örat mot marken bortanför den frågan? Inte mycket.

Jag och vi har ju försökt i olika omgångar, med vår önskan om att ta tag i hela Älvrummet, som bidde en tumme, om att göra något mer av en ny Göta Älvbro än bara en bro, som blev kanske inte det men i alla fall omnämnda tumme för områdena runtomkring. Kjell Björkqvist hos oss har ju för länge sedan lagt förslaget om att göra ett hus av gamla gasklockan och det kommer man med tankar om nu har jag sett. Det saknas dock de bredare penseldragen för att komma ned i detaljerna. Att ens fundera på att riva de kvarvarande husen på Södra Älvstranden är ju befängt. Det är ju de som skapar silhuetten. Absurditeten visas av att i de första skisserna skulle man anlägga en park där det idag är hus och bygga hus där det idag är hålrum, istället för tvärtom. Kjells motion om en öppen process för Södra Älvstranden räddade oss kanske från det i alla fall.

Att inte fundera hur vi kan göra ett "Fishermans wharf" ut i älven där Stena Danmarksterminal nu ligger och helt enkelt byta plats på den och nuvarande rätt hopplösa Fiskhamn är ju bara att försinka chansen när nu Stenas kontakt på marken går ut om fyra år! Det är också en del av Älvstaden som vi ville lyfta upp på bordet, liksom förstås möjligheten att skapa ett spännande nytt regioncentrum på Bananpiren med såväl utrymme för öppna aktiviteter som tät stadsbebyggelse på höjden inklusive parker i höjd med en ny bro som ger utrymme för båtttarfik på älven. Jag har ju lite på skoj kallat det för en Bananpark på sydspetsen anspelande på Battery Park på Manhattan. Det är då spännande att se vad som i nästan tysthet samtidigt pågår i Klippanområdet, med byggnation mitt i ett kulturområde, som både är anpassad och sticker ut. Mycket spännande, men som sagt, märkligt tyst om egentligen.

Jag har sedan min tid i SDN Linnéstaden engagerat mig för Skanstorget under många år och Kjell och vi har ju agerat för den frågan tidigare. Jag var ju den som via SDN Linnéstaden väckte idén om att titta på torget för att skapa ett levande intimt studenttorg mitt i Universitetskvarteren istället för att bygga högt upp på Skansbergets dessutom mörkaste sidor. Det var efter det som det programarbete inleddes som sedan aldrig kom någon vart. Det kanske börjar rulla nu när byggnationen på Skanstorget stoppats upp helt. Jag är inte så rädd som Anna-Clara Löfvenberg i GT för byggnation utmed torgets sidor, tvärtom, då det är en större plats än man i förstone kan tycka och om det är nödvändigheten för att få till något så är det inte fel, särskilt om det kan anspela på och liva upp traditionen kring den historiska saluhallen som också kan skärma av Övre Husrgatan som ju inte är vad den en gång var. Vågar man dessutom göra något som också "smälter" in i berget på den andra sidan (varför inte också en hiss upp till ett café på toppen på sommarhalvåret?) kan det bli riktigt intressant.

Vi har ju överlag för många, många år sedan lagt en motion om att rusta upp de öde torgen runtom i staden där Skanstorget var ett exempel. En annan personlig "favorit" vid sidan om Rosenlundsområdet är förstås blåshålet Masthuggstorget.

Min och Helena Holmbergs motion om att rusta upp Rosenlund för att också bli av med torskarna och prostitutionen genom att göra det till ett levande område för oss alla att vilja vara i tar ju greppet att vilja knyta Rosenlund till Haga via andra sidan kanalen, istället för att vara en öde baksida mot kanalen - mitt i stan! - som det idag mest är. Det är också ett område, den så kallade Pusterviksplatsen, som börjar nu komma i ropet. Som på så många andra ställen är det ju idag bara en parkeringsplats. Av den motionen blev det inget. Att prata om torg i Göteborg är att prata om trafikplatser, läs: Gamlestadstorget.

Själv har jag i många år förundrat mig över hur vi kan låta en piazza som Lilla Torget ned mot Hamnkanalen bara ligga där och vara en bilrondell plus busshållplats. Jag hoppas någon tänkt tanken vad vi skall göra för att göra något av det den dagen det är tänkt att dessutom dras en spårvagn där, så att man inte just bara dra en spårvagn där. Istället borde det ju knytas till Packhusplatsen och älvrummet kring Stora bommen, varför för övrigt inte ett inglasat torg på Packhusplatsen och arkader i två nivåer utmed St. Eriksgatan och branten nedanför.

Det var ju så det var med Järntorget som det nu riskerar bli med Lilla Torget, att förslaget var att dra extra spår tvärsöver allt och bredda bilvägarna som gick där men i övrig låta den tidigare trafikkarusellen ligga kvar. Hade inte Mats Rahmberg för oss i Trafiknämnden tillsammans med mig genom SDN Linnéstaden agerat som vi gjorde hade det blivit så. Vi tog till och med fram alternativa skisser som idag är i många delar det vi föreslog. Kanske blir det dags igen när Lilla Torget närmar sig någon form av beslutspunkt.

Götaplatsen och Gustaf Adolfs Torg, stadens centraltorg, skall vi ju inte prata om. Det är nog på det hela taget fina platser, men de är ju helt döda. Däremot har förstås Mark Isitt i GP rätt i den speciella genomarbetade estetiken och konsekvent genomförda arkitekturen, som bara säger: "Titta vi kan och vågar!". Fast ärligt talat, så är det monumentala med Götaplatsen dess ogöteborskt storsvulna allvar, som att vi är mer än bara räkor och go'a glada gubbar, vi är kultur också. Gott så. Men ett allvar på gränsen och ett förebud från den liberala handelsstaden Göteborg om det kommande 30-talets fascistoida arkitektur, men som i det göteborska snarare blir en välkomnande hägring i fonden när man tittar ut mot den omgivande staden. Platsens ödslighet i alla sin storhet behöver funderas mer kring, just för att den inrymmer kulturens högborgar som tycks sluta sig inåt istället för utåt torget, som är en - som namnet säger - plats inte ett torg idag.

Jag är förstås också glad över vår Kerstin Ekmans motion om att etablera café på Gustaf Adolfs Torg, det är tankar jag haft men det var ju svårt för det café som en gång försökte och det beror på att som husen idag används är det svårt att få till en caférörelse. Det är då det man skall titta på, inte att argumentera emot att det inte skall vara något liv på torget (annat än när arbetsrrörelsen och deras gelikar behöver det för att demonstrera, det finns ju gott om plats ändå!).

Efter att stadens mest centrala och samtidigt under decennier mest öde område, Västra Nordstaden där talande nog också stadsbyggnadskontoret har sitt säte, börjat få lite liv genom de studenthus som på nåder tillåtits kanske det finns underlag för mer liv även på torget. Jag tror dock också man måste ta ett helhetsgrepp och göra Rådhuset när det nu blir tomt till kommunstyrelsens hus med möjlighet för ett centralt medborgarcenter samt låta stadskansli och vaktmästeri med mera ta delar av huset närmast traktöreren där vi i politiken idag sitter och så öppna mittdelen för exempelvis kultur och uställningsverksamhet och café även inne på den fantastiska innergård som finns där. Det är kanske fria fantasier, men ändå.

Det finns så fantastiskt mycket att göra, och ändå så lite som blir gjort och det som blir gjort blir inte så roligt. Se bara på byggnationen runt Eriksbergsdockan. De hus som kunde vara front hamnar nu bakom och det som blir är återigen lamellhus och punkthus utan något egentligt mervärde, ja det skulle väl vara lite trädetaljer och terrassering på taken då. Det är kanske så, att smaken är som baken, men jag är glad att vi stoppade totalrivningen av Juvelkvarnen, fast visst hade det varit fräckt med kronan kvar över hela verket som en fond för hela Eriksbergsområdet.

Jag tror det är hela konstruktionen med Älvstranden AB och Framtiden AB som snarare än stadsbyggnadskontoret är de som styr processen är ett av problemen. Det var framsynt tänkt en gång, men när det blir för stort och tar över allt och byggarna styr premisserna för politiken att mest bara acceptera eller inte från aktörer som inte har eller anser sig ha några arktektoniska stadsrumsuppdrag, så har det blivit ett problem. Det är inte minst i ljuset av det det behövs en stadsarktiket, med som inte minst jag velat lyfta fram och vi poängterat i vår motion om detta, också beteendevetenskaplig kompetens som motor i stadsbyggnadsdebatten. Från de stora dragen till att skjuta in lite stresspunkter i utformningen av sådant som enskilda broar. Det jag hört om "Nya Viktoriabron" var att den skulle breddas men med bibehållan detaljer. Nu blev det tydligen inte så och ingen vet egentligen varför. Var höll stadsbyggarna hus? Varför tar vi inte hand om våra känsliga stadsmiljöer, idag heller? Det går inte att bara peka på enskilda lyckade exempel, även om de finns, som jag tycker Kungsportsplatsen är. Det är väl signifikant att exploatören där har haft en idé om vad man vill för att passa deras image med nya hotell Avalon.

Det är i alla fall min mening så här inför sommarvilan när man får fundera lite fritt för egen del i alla fall kring sådant som inte kanske är mina primära frågeområden, men intresserar mig som kanske märks :) för den som läser denna lilla sommarlektyr :)) - och då har jag bara sagt hälften :))), precis som det nog ligger alla göteborgare varmt om hjärtat, hur vi vill ha vår stad - egentligen. Därför är det bra att GT och GP och andra tar den debatten. Men var är vår kommunstyrelsestadsbyggnadsansvarige, egentligen? Hittills har det ju bara varit nej, nej och åter nej. Utom till stadshjulet förstås. Det gäller ju att välja vad som är viktigt.