Men jag då, frestas man utropa med anledning av att GP idag inte ens omnämner min blogg i sin genomgång av göteborgspolitiker som bloggar :(. Fast, det är ju inte direkt någon stormande reklamkampanj som föregått den från min sida och än så länge kanske den gör sig bäst i att hålla sig till en liten krets (= ungefär mig själv!:). Jag hänvisar till mina första två inlägg nederst på inläggslistan. Och framförallt, min partikamrat och kollega Helene förtjänar utan jämförelse titeln Göteborgs bloggdrottning! Kanske kan man någon dag närma sig hovfolket i det sammanhanget :))!
Apropå GP så hade de några artiklar om hemlöshet i veckan. Jag tillhör ju dem som bokstavligen baxat majoriteten med socialdemokraterna i spetsen till att åtminstone öppna den övernattning som nu finns på Linnégatan och inte kräver att man först haft kontakt med socialen för att få komma dit. Det var många debatter och ett hårt arbete bakom kulisserna för att ens nå dit. Men jag instämmer helt i GP:s slutsats att det behövs något att erbjuda den kategorin människor hela dygnet, där man inte blir utkastad varje dag. Det är uppenbart att det inte går att lägga sig till ro bara för att man lyckats en bit på vägen. Det gör jag inte heller, det kan jag lova och vi för diskussionen i Sociala Resursnämnden om detta. Det glädjande är ju i alla fall att jag fått med mig ordföranden Dario på att vi måste få till jourteam för människor med psykisk sjukdom, för det är många av dem som idag döljer sig i hemlöshetsgruppen och ingen idag kommer åt att ens erbjuda ett värdigt liv.
Nu drar jag till fjälls, vi hörs!
Om viljan fanns så skulle hemlösheten vara över för länge sedan. Om vi verkligen försvarade det vi säger oss ha enats kring: Allas lika värde. Det måste finnas en gräns för vad vi inbillar oss att skramlet av bössor och välformulerade bidragsansökningar kan göra, en ände på de vidriga lögner och det svek som politiker, tjänstemän och organisationer står för.
SvaraRaderaEn hemlös behöver ett tryggt hem!
Alla andra lösningar är bara missbruk. Det är vidrigt att höra hur de vädjar till hjärtat när de söker sina pengar. Ni vilseleder med era ständiga räkningar, ert problematiserande och er populistiska inställsamhet.
“Dubbeldiagnoser” och andra kvasiformuleringar flyter fram som en unken sörja genom myndigheter och organisationer som påstår sig arbeta mot hemlöshet. Institutioner vägrar samarbeta med varandra.
Fråga vem som helst hur den människan skulle må i psyket om han/hon saknade ett tryggt hem. Fråga dig själv hur du skulle uppleva att få vård mot denna känsla av hopplöshet för att i nästa stund slängas ännu längre ut i den. Skulle du över huvud taget kalla detta för vård?
Om du har rätt till ett tryggt hem som du kan återvända till efter ett besök hos läkaren. Vilka krav ställer du då på den som inte har rätt till detta? De hemlösa utgör en ytterst liten del av hela vår supande befolkning. Den övriga delen super bakom hemmets gardiner.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
När ska våra politiker börja ta bostadsbristen och de oskäligt höga boendekostnaderna i vårt samhälle på allvar? Då konsekvensen av detta leder till att fler och fler människor vräks och hamnar i hemlöshet.
SvaraRaderaSå det borde egentligen inte vara några problem att få koncensus att agera mot detta, då alla partier vid förfrågan prioriterar arbetet mot hemlöshet. Men mot för våra politiker kanske betyder till? Då de istället för att agera och tar sitt förtroendeuppdrag gentemot samhället på fullaste allvar, lägger över ansvarsfrågan till hjälplösa social/frivilligarbetare.
Som då i vetskap av hjälplösheten i sin tur känner vanmakt inför mötet med ännu en person som inte har ett tryggt hem att gå till.
Jag tror det är viktigt för allmänheten att få vetskap om, att som social eller frivilligarbetare saknar man de verktyg som behövs för att hjälpa hemlösa människor med deras primära behov efter den ”vård” socialtjänst och våra frivilligorganisationer tycker hemlösa behöver.
Vilket beror på att varken socialtjänsten eller någon av alla ”hjälp åt hemlösaorganisationer” förfogar över egna trygga hem åt våra hemlösa.
Då den rådande ordningen är att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för utsatta människor i kommunen, så hänvisas därför bostadslösa människor utan egna resurser till socialtjänsten. De i sin tur lägger alltmer av sitt hjälplösa ansvar till ännu mer hjälplösa brukar/klient och frivilligorganisationer.
På detta hänsynslösa sätt omvandlas den bostadslöse från att vara en person som saknar bostad till att vara en "klient" med sociala problem. Problem som passar socialtjänsten och de boenden som socialtjänsten och frivilligorganisationer förfogar över.För övrigt ingår det inte heller i socialtjänstens eller övriga organisationers huvudsakliga uppgift att ordna fram bostäder till hemlösa.
Så i och med detta förhållningssätt till våra hemlösa/fattiga har denna ständigt expanderande ”hemlösaindustri” (fattighus) skapats och åter normaliserats i vårt samhälle.
Så på ett strukturellt plan har man därmed skapat ett socialt problem och en arbetsmarknad för redan etablerade av ett bostadspolitiskt problem.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Jag tror inte det finns några enkla lösningar på hemlöshetsfrågan. Den är lika mångfascetterad som det finns människor som hamnat i hemlöshet.
SvaraRaderaDet jag är stolt över är att ha varit den som agerat för att på politisk väg avskaffa den så kallade boendetrappan i hemlöshetsarbetet i Göteborgs kommun. Det var och är en illusion att alla hemlösa passar i en mall där de först skall kvalificera sig för att överhuvudtaget få rätt till ens ett tak över huvudet och sedan "transporteras" genom olika boendenivåer ut till ett eget boende. Det krävs olika lösningar med början i där den enskilda individen befinner sig just där och då.
Därför är jag också glad över att ha sett till att frivilligverksamheterna på kommunens uppdrag tillhandahåller en övernattning för den som under inga omständigheter vill ha med kommunen och myndigheter att göra. Det är inte på långa vägar tillräckligt, men det är alltid något.
Likaså finns de de som på grund av sina psykiska problem hamnar i hemlöshet, som ingen idag når och där en mobil jourpyskiatri kan vara en väg för att ändra på det, likaväl som det förstås finns de som får psykiska problem av sin hemlöshet och i dessa grupper finns liksom bland andra de som såväl har drogproblem som inte har det och egentligen behöver mer vård än boende och då måste också det finnas att erbjuda.
Det är därför jag inte tror på en enda enkel lösning.
Men självklart är det nödvändigt att skapa fler lägenheter där bristen i sig skapar hemlöshet idag och att, som jag också agerat för i Göteborg, se till att hemlösa människor som kommit in i en lägenhet också med tiden kan ta över den och inte tvingas skickas vidare i ovisshet för att just den lägenheten skall upplåtas till någon ny hemlös. Istället får den lägenheten ersättas med en ny lägenhet för den andra personen.
Det finns mycket mer att säga om detta och det är absolut så att det finns de som lever på hemlöshetsproblemet, samtidigt som jag är övertygad om att det inom frivilligorganisationerna finns en kraft och förmåga att nå människor på ett sätt som kommunen och myndigheter aldrig kan. Det handlar om att försöka ta fram det bästa hos varandra i samverkan och då alltid utgå från den enskilde berörde, inte tvärtom.
Den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet. Där människor förtjänar sina pengar i sin meningslösa karriär, där det är viktigare att hålla människor i ”utanförskap” än att hjälpa dessa in. För skulle människor få komma in skulle karriären inte bara vara meningslös, utan även värdelös.
SvaraRaderaDen totalt viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare idag, handlar bara om “vård” istället för om det primära problemet för hemlösa (ett tryggt hem att gå till). Där det som idag kallas ”vård” och ”hjälp” kanske skulle göra någon skillnad. Det som alla dessa hjälpare verkar glömt bort i sin egen trygga lilla värld är bostadsbristen som råder på billiga hyresrätter. Bostäder som gör att människor inte dagligen vräks av de ständigt ökande boendekostnaderna.
Men våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer sitter hellre i knä med nappen i mun på kapitalet och håller de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads och karriärs skull.
Ett urholkat argument för att hemlösheten inte kan lösas, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, olika myndigheter och frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att ”hjälpa” hemlösa fördelas.
Om vi istället använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i landet och borde då vara gällande över lag. Men ändå räknas bara de hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade 17 800 hemlösa i vårt land.
Använder vi istället forskning under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt 46 000 unga föräldrar saknar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.
Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.
Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle på grund av allt för höga inkomstkrav för att vara aktuell. Allt detta på grund av att våra politiker och tjänstemän inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.
För det kan väl ändå inte vara meningen att våra mindre bemedlade människor eller de som har svårt med tilliten till samhället och/eller inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer ska slängas ännu längre ut ur det?
Och där ska sedan alla självgoda människor förtjäna sina smutsiga pengar på att vi dagligen kastar ut ny föda åt dem.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Det finns naturligtvis många aspekter och perspektiv på ett och samma problem. Men när det gäller att blanda äpplen och päron så är vi nog alla lika goda kålsupare. Jag har gång på gång agerat emot att fastna i sifferexercisen och istället se till problemet eftersom siffrorna används som vapen i debatten oavsett de är för att bevisa att det inte finns ett problem eller att det finns ett oöverstigligt stort problem och därmed bara skapar handlingsförlamning.
SvaraRaderaOm man dessutom blandar in alla kategorier i en klump så leder inte det heller så långt. I socialstyrelsens beräkningar finns alla och ingen med, inklusive de som finns på vårdinstitutioner och bör vara där för att deras problem är något annat än bara att inte ha ett boende.
Likaså är det skillnad mellan den som befinner sig så långt från allt och alla att man är uteliggare och den som har allt utom en fast adress.
Hur man än vrider och vänder på det, så kräver det olika angreppssätt och går inte att bara göra till en fråga om tillgång på hyresrätter.
Däremot är bristen på hyresrätter ett problem, även om jag tycker det är lite märkligt att det som är det lyxigaste boendet av alla alltid ses som att det med självklarhet också skall vara det billigaste. För visst är det lyx att någon annan sköter allt åt dig som hyresgäst inklusive att byta ut saker när de går sönder. Sedan vet vi alla att det finns hyresvärdar som kunnat utnyttja bruksvärdessystemet till att ta ut ockerhyra utan att ge något för det priset.
Det är det perspektivet som måste brytas, att det måste vara en viss given standard på allt från början för den som börjar sin boendekarriär. Det är därför vi från vår sida slagits så hårt för bevarandet av de gamla landshövdingehusen i Gårda som alla andra velat riva.
Att det är så dyrt att bygga i Sverige är ju också ett exempel på där markanden inte fungerat. Byggmateriel, arbetskostnad inte minst till följd av skattenivåer och övrigt ligger ju långt över andra jämförbara länder på grund av för liten konkurrens med få stora aktörer och därutöver alldeles för många små som tvingas köra svart för att överleva.
Det vi kan vara rätt säkra på är att utan kapitalismens och därmed marknadsekonomins drivkrafter utifrån initiativ och egna möjligheter till revenue av det så hade vi alla fortsatt leva i jordhålor, utom möjligen de rika feodal- och politbyråherrarna om ens de kunnat uppbåda innovationsfrömåga i annat än att hålla ned sina undersåtar. Det är också ett perspektiv på tillvaron. Att det för den skulle finns avarter visar inte minst finanskrisen, men det gäller att akta sig för att för den skull kasta ut barnet med badvattnet.