Så har jag lagt en motion i fullmäktige som jag gått och värkt på under några år. Jag har irriterat mig på det faktum att staden plötsligt fick för sig att bara omnämna sig själv som Göteborg och inget annat. Självklart heter Göteborg just Göteborg och inget annat. Men vi har ju också ett antal internationella synonymer där förstås Gothenburg är den mest internationellt erkända. Jag tycker det är synd att helt kasta ut det epitetet.
Det är förstås ingen stor fråga jämfört med den ekonomiska krisen och allt annat, men en stads namn och benämningar är ändå intimt förknippade med stadens identitet i övrigt. En internationell stad som Göteborg, genom historen byggd av människor från andra håll och ständigt berikad av internationell influenser, har förstås särskild anledning att vårda sin internationella identitet. Att som en av få städer i hela Norden ha ett eget engelskt namn är förstås då något unikt att vårda snarare än kasta på sophögen. Tycker i alla fall jag. Lite kuriosa i sammanhanget är dessutom att just Gothenburg var den benämning som enligt uppgift användes i det tyska originaldokumentet som gav staden dess stadsprivilegier 1621!
Det blir också väldigt konstigt att vi försöker göra oss av med det namn som ändå är så etablerat och ändå används i så många sammanhang, även av oss göteborgare själva när vi skall bli lite mer internationella. Att då i officiella sammanhang däremot säga något slags "Goteborg" med hårt "G" är bara förvirrande för alla inblandade, särskilt om det i princip råder förbud för något annat. Utan att vilja ändra stadens namn till något annat än vad det är, vill jag därför ändå att vi tar fam några riktlinjer för hur vi själva i kommunen i olika - internationella - sammanhang kan använda oss av det namn de flesta som reser till Göteborg och Sverige faktiskt ändå möter på de flesta flygplatser med mera, d v s Gothenburg, så att man åtminstone vet att det är en och samma stad! Dessutom är i alla fall jag lite stolt över att bo i en stad med så många olika internationella synonymer som Göteborg faktiskt har haft och fortfarande har!
Riktigt kul är att GP passat på att göra en liten webbomröstning om detta, där just nu i alla fall Gothenburg leder över Göteborg med 60 mot 40. Även om det förstås skall tas med en liten klackspark, så är det ändå lite spännande att se var det landar. Liksom förstås var hela motionen landar. Frågan skall inte göras vare sig större eller mindre än vad den är, men namn och benämningar är inte oviktiga, tvärtom!
Pressmeddelandet med en länk till motionen finns på: http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____92952.aspx
onsdag 24 juni 2009
tisdag 16 juni 2009
Gangsterstaden Göteborg är mer, liksom att fixa praktikplatser!
I helgen skrev kommunalråden tillsammans med polisen en artikel i GP om att, som de avslutade den, det är "knappast någon av oss som vill att bilden av Göteborg som en gangsterstad ska bli den enda sanna", och det är förstås sant och riktigt. Vi är alla rätt så överens om tagen, oavsett att åtminstone jag tycker att vi legat steget efter stundtals i att etablera skola, social och polis i ett vardagsnära samarbete och inte bara samverkan på chefsnivåer samt att vi saknar en del verktyg kring destruktiva subkulturer som inte bara handlar om ren och skär gängkriminalitet.
Det intressanta med den artikeln är att så mycket, rent ut sagt, skit som jag fått för att jag av och till pekat på problemet, att bilden av Göteborg allt mer är bilden av en gangsterstad bara i det citatet blir erkänt av även kommsuntyerlsens ordförande med flera. Det är förstås ingen upprättelse eller ens något positivt att kunna säga "Vad var det jag sade!", som så ofta ;), utan just mest bara intressant. Ingen har påstått att Göteborg är en gansterstad och inget annat. Men vi har ett problem som vi också måste ta på allvar och tala om som det problem det är och inte gömma oss bakom floskler som att ingen behöver vara rädd för att bli skjuten på gatan för det är ju ovanligt, det är känslan av otrygghet som i sig eroderar det "Goa' göteborska!", som kräver gemensamma krafttag. Det går inte att låta bli att prata om det i hopp om att det försvinner av sig själv. Därför är det bra att det är mer klarspråk - och det kommer jag att påminna dem om fortsättningsvis också!
Eller som jag uttryckte det i budgetdebatten härförleden: "Har vi ett problem eller har vi det inte? Svaret kan vi läsa på Spårvagnarna: 'Vi har också ungdomsproblem - våra ungdomar vet inte vilken av alla fritidsaktiviteter de ska välja!', med avsändare; 'Kungälv - 15 minuter från Göteborg'. Den som vill locka göteborgare att flytta till Kungälv uppfattar i alla fall att bilden av Göteborgs ungdomsproblem och brottslighet är ett argument starkt nog för en reklamkampanj. Då har vi ett problem. Ett problem som vi måste ta på allvar." Det handlar inte om bilden av Göteborg, även om det är viktigt nog för att inte hamna i en negativ spiral som göder sig själv, utan om ungdomars och andra göteborgares verkliga trygghet och tro på en annan framtid än sysslolöshet, utanförskap och brottslighet.
Därför är det bra att det nu också finns en ökad vilja från samtliga övriga partier att också sätta mer fokus på detta genom att bättre samla ihop de insatser som görs och kan göras under kommunledningen. Fortfarande saknas dock den viktiga pusselbiten att koppla det till en samlad integrationsstrategi för att bryta det utanförskap som också är en grogrund för rekryteringen till kriminella gängbildningar.
Jag kan inte som "veckans kommentar" innan midsommarhelg och allt låta bli att lägga till ytterligare en av de saker jag länge arbetat för som nu börjar få styrfart, och det är frågan om att samordna kommunens praktikplatser så att inte alla förvaltningar och bolag springer på samma bollar och missar andra. Är det något som ökar så är det behovet av praktikplatser och läringsplatser och allt vad det heter. Det kräver en samordning för att vi i kommunen skall kunna erbjuda det och få till tillräckligt antal sådna platser under ordnade former. Inte minst viktigt är också hög kvalitet på handledarna och att de får stöttning i sin roll. Det gäller såväl om att i kommunen kunna erbjuda och ta emot praktikplatser och ens själva veta vilka som finns att tillgå, som att inom skola och social verksamhet med flera hantera detta i jakten på externa praktikanordnare i företag och organisationer.
Min ingång personligen i detta, som gjort att jag från början väckt frågan, har varit den senare sidan av myntet, att som verksam i ett företag få frågor från alla möjliga olika håll om att erbjuda praktik till olika personer från utbildningsanordnare, förvaltningar, olika kommuner och arbetsförmedling med fler, med flera. Det går kanske an för mig som även när jag jobbade i ett privat litet företag kan systemet, men för andra blir det för mycket.Vi måste samordna oss mer och bättre för att kunna agera mer professionellt mot tilltänkta privata praktiksplatsanordnare och inte trötta ut dem eller sätta dem i klistret när det inte fungerar samtidigt som vi från kommunens sida jagar samma arbetsgivare och missar andra.
Därför behövs en samordning och stöttning ut i organisationen och tillsammans med kranskommunerna och andra aktörer samt bättre stöttning av även handledare i företag och organisationer och snabbt agerande när det strular till sig. Jobbet görs lokalt förstås från dem som söker eller anordnar praktikplatser och ofta handlar det ju om personkännedom och förtroende mellan de olika parterna för att få till det, men just därför är det viktigt att den ena vet vad den andre gör och vice versa och det förutsätter samordning. Det har vi nu beslutat om i Personal- och Arbetsmarknadsdelegationen efter en process under något års tid. Jag hoppas det kan ge lite styrsel och fler ianspråktagna praktikplatser och en ökad vilja från företag och organisationer att vilja erbjuda praktikplatser till oss. Det känns i alla fall bra så här långt!
Det intressanta med den artikeln är att så mycket, rent ut sagt, skit som jag fått för att jag av och till pekat på problemet, att bilden av Göteborg allt mer är bilden av en gangsterstad bara i det citatet blir erkänt av även kommsuntyerlsens ordförande med flera. Det är förstås ingen upprättelse eller ens något positivt att kunna säga "Vad var det jag sade!", som så ofta ;), utan just mest bara intressant. Ingen har påstått att Göteborg är en gansterstad och inget annat. Men vi har ett problem som vi också måste ta på allvar och tala om som det problem det är och inte gömma oss bakom floskler som att ingen behöver vara rädd för att bli skjuten på gatan för det är ju ovanligt, det är känslan av otrygghet som i sig eroderar det "Goa' göteborska!", som kräver gemensamma krafttag. Det går inte att låta bli att prata om det i hopp om att det försvinner av sig själv. Därför är det bra att det är mer klarspråk - och det kommer jag att påminna dem om fortsättningsvis också!
Eller som jag uttryckte det i budgetdebatten härförleden: "Har vi ett problem eller har vi det inte? Svaret kan vi läsa på Spårvagnarna: 'Vi har också ungdomsproblem - våra ungdomar vet inte vilken av alla fritidsaktiviteter de ska välja!', med avsändare; 'Kungälv - 15 minuter från Göteborg'. Den som vill locka göteborgare att flytta till Kungälv uppfattar i alla fall att bilden av Göteborgs ungdomsproblem och brottslighet är ett argument starkt nog för en reklamkampanj. Då har vi ett problem. Ett problem som vi måste ta på allvar." Det handlar inte om bilden av Göteborg, även om det är viktigt nog för att inte hamna i en negativ spiral som göder sig själv, utan om ungdomars och andra göteborgares verkliga trygghet och tro på en annan framtid än sysslolöshet, utanförskap och brottslighet.
Därför är det bra att det nu också finns en ökad vilja från samtliga övriga partier att också sätta mer fokus på detta genom att bättre samla ihop de insatser som görs och kan göras under kommunledningen. Fortfarande saknas dock den viktiga pusselbiten att koppla det till en samlad integrationsstrategi för att bryta det utanförskap som också är en grogrund för rekryteringen till kriminella gängbildningar.
Jag kan inte som "veckans kommentar" innan midsommarhelg och allt låta bli att lägga till ytterligare en av de saker jag länge arbetat för som nu börjar få styrfart, och det är frågan om att samordna kommunens praktikplatser så att inte alla förvaltningar och bolag springer på samma bollar och missar andra. Är det något som ökar så är det behovet av praktikplatser och läringsplatser och allt vad det heter. Det kräver en samordning för att vi i kommunen skall kunna erbjuda det och få till tillräckligt antal sådna platser under ordnade former. Inte minst viktigt är också hög kvalitet på handledarna och att de får stöttning i sin roll. Det gäller såväl om att i kommunen kunna erbjuda och ta emot praktikplatser och ens själva veta vilka som finns att tillgå, som att inom skola och social verksamhet med flera hantera detta i jakten på externa praktikanordnare i företag och organisationer.
Min ingång personligen i detta, som gjort att jag från början väckt frågan, har varit den senare sidan av myntet, att som verksam i ett företag få frågor från alla möjliga olika håll om att erbjuda praktik till olika personer från utbildningsanordnare, förvaltningar, olika kommuner och arbetsförmedling med fler, med flera. Det går kanske an för mig som även när jag jobbade i ett privat litet företag kan systemet, men för andra blir det för mycket.Vi måste samordna oss mer och bättre för att kunna agera mer professionellt mot tilltänkta privata praktiksplatsanordnare och inte trötta ut dem eller sätta dem i klistret när det inte fungerar samtidigt som vi från kommunens sida jagar samma arbetsgivare och missar andra.
Därför behövs en samordning och stöttning ut i organisationen och tillsammans med kranskommunerna och andra aktörer samt bättre stöttning av även handledare i företag och organisationer och snabbt agerande när det strular till sig. Jobbet görs lokalt förstås från dem som söker eller anordnar praktikplatser och ofta handlar det ju om personkännedom och förtroende mellan de olika parterna för att få till det, men just därför är det viktigt att den ena vet vad den andre gör och vice versa och det förutsätter samordning. Det har vi nu beslutat om i Personal- och Arbetsmarknadsdelegationen efter en process under något års tid. Jag hoppas det kan ge lite styrsel och fler ianspråktagna praktikplatser och en ökad vilja från företag och organisationer att vilja erbjuda praktikplatser till oss. Det känns i alla fall bra så här långt!
måndag 8 juni 2009
EU-valseffekter och hard core kommunbudgetdebatt!
Så var valet avverkat och det gick ju bra för oss även om vi kan notera en nationell Mariteffekt som dock inte helt tog ut en "omvänd Cissi-effekt" här i Göteborg i och med att vi faktisk backade lite här mot senast av det jag sett. Vi är fortfarande större än riksgenomsnittet men inte lika mycket större än vad vi var förra gången när ju en mig närstående stod överst på vår lista. Jag kan tänka mig att exempelvis en del moderater som på andra håll valde oss kryssade göteborskt moderat denna gång när vi inte hade någon göteborgare lika högt upp. Men vad gör det när vi fixade tre liberala mandat!
Så var också årets budgetdebatt avverkad. Det blev en lite mer avslagen och lite mer malande och mindre debatterande tillställning denna gång. Nerven har varit så EU-fixerad senaste tiden tror jag, att nu var inte orken riktigt på topp. Jag kände det själv. Många hade ju också hållt igång länge på valnatten. Det har inte funnits sedvanlig tid att ladda och förbereda. Samtidigt är vi ju som vi är. Vi tar tag i debatten i alla fall och kör på. Fast den inte förändrar något. S och MP vinner likt förbaskat. Debatter vi för vid många andra tillfällen kommer i repris och körs i repris. Men det är också en del av den politiska vardagen och en väl så viktig del.
Besluten må vara fattade redan när de kommer till fullmäktige, men just vetskapen om att där kommer de att bli debatterade och redovisade för - den intresserade - allmänheten gör att när förslagen tas fram och de politiska positionerna låses så måste man ha det i åtanke, att kunna stå för det hela vägen ut. Det går inte att gömma undan i hopp om att ingen bryr sig eller tar debatten för att göra sin ståndpunkt och sina motargument känd. Det finns en väl så viktig demokratisk aspekt i det även om det ibland kan uppfattas som lite onödigt att ta en debatt om något som ju i realiteten redan är kört. Det finns ett slags förebyggande beslutsinslag i den efterkommande publika fullmäktigedebatten.
Denna gång höll vi nog tillbaka något. Den ekonomiska krisen gör ju också att svängrummet är mindre. Även om vi har olika lösningar och allt inte handlar om resurser, så är det klart att det lägger lite sordi på stämningen och möjligheterna att kunna genomföra allt man skulle vilja genomföra. Bara det faktum att Anneli Hulthén har en helt annan debattteknik än Göran Johansson drar också ned på de yvigaste svängarna. Det är stramare och finns inte samma ambition att gå loss tills sista ordet är sagt som hos Göran. Det är ju också så att vi går in i ett nytt valår. Om ett år är det val. Den stora kommunfullmäktigebataljen till det valet kommer säkerligen vid budgetdebatten nästa år och det gör också att vapnen vässas till dess snarare än att leverera allt krut nu. Det kan kanske skall ses som lite försiktig prövande förfäktning idag istället.
Det jag tycker var lite synd, var att ingen överhuvudtaget nappade på det jag tog upp om problemen med gängkriminalitet, våldsbrottslighet och utanförskapet, den sociala segregationen. Att man inte vill ha den debatten förstår jag, även om det annars räcker att antyda detta för att de skall kasta sig som ulvar på mig i andra sammanhang, med svepande påståenden om att jag bara svartmålar och överdriver. Den som lyssnade idag skulle nog säga att jag tvärtom håller igen rätt så ordentligt med tanke på problemens dignitet. Jag nämnde inte ens ordet gangsterstad :). Det är ju ett politisk misslyckande av värsta sort som givetvis skvätter på den politik som förs av det rådande styret, samtidigt som förstås ingen enskild kan ställas till svars och lösningarna ligger i att vi tillsammans tar oss an problemen.
Det är en för viktig debatt för att överlämnas till min namne i Sverigedemokraterna samtidigt som det ju inte går att tvinga fram en debatt om man inte vill ta den. Kommunledningen står ännu för mycket vid sidan av istället för att axla rollen och ta ledningen i arbetet mot våldet och segregationen i Göteborg. Det är ju utan tvekan vår största ödesfråga för hela göteborgssamhället. Det är ett ansvar vi som inte, i kontrast till min namnes anghang, vill bidra till motsättningar mellan människor av politiska skäl måste axla för att verka för ett hållbart helt Göteborg, inte ett fortsatt allt mer delat. Tyvärr kommer ju den ena rapporten efter den andra som visar på att utveckligen fortsätter gå åt fel håll i Göteborg. Det är så trist att så ofta behöva säga, "Vad var det jag sade!".
En välvillig tolkning är att det kanske är något på gång. En slags talande tystnad i att här och nu inte gå i polemik för att sedan komma med något annat. Inte bara en allmän ovilja att diskutera frågan publikt av olika taktiska skäl. Att insikten om att kommunledningen måste in på banan på ett helt annat sätt har börjat tränga in hos fler i den innersta cirkeln. Eller så är det bara fria fantasier och önskedrömmar. Det finns all anledning att lyfta frågan igen och igen och igen, som vi gjort gång på gång på gång tidigare, men bara fått nej, nej, nej.
Så var också årets budgetdebatt avverkad. Det blev en lite mer avslagen och lite mer malande och mindre debatterande tillställning denna gång. Nerven har varit så EU-fixerad senaste tiden tror jag, att nu var inte orken riktigt på topp. Jag kände det själv. Många hade ju också hållt igång länge på valnatten. Det har inte funnits sedvanlig tid att ladda och förbereda. Samtidigt är vi ju som vi är. Vi tar tag i debatten i alla fall och kör på. Fast den inte förändrar något. S och MP vinner likt förbaskat. Debatter vi för vid många andra tillfällen kommer i repris och körs i repris. Men det är också en del av den politiska vardagen och en väl så viktig del.
Besluten må vara fattade redan när de kommer till fullmäktige, men just vetskapen om att där kommer de att bli debatterade och redovisade för - den intresserade - allmänheten gör att när förslagen tas fram och de politiska positionerna låses så måste man ha det i åtanke, att kunna stå för det hela vägen ut. Det går inte att gömma undan i hopp om att ingen bryr sig eller tar debatten för att göra sin ståndpunkt och sina motargument känd. Det finns en väl så viktig demokratisk aspekt i det även om det ibland kan uppfattas som lite onödigt att ta en debatt om något som ju i realiteten redan är kört. Det finns ett slags förebyggande beslutsinslag i den efterkommande publika fullmäktigedebatten.
Denna gång höll vi nog tillbaka något. Den ekonomiska krisen gör ju också att svängrummet är mindre. Även om vi har olika lösningar och allt inte handlar om resurser, så är det klart att det lägger lite sordi på stämningen och möjligheterna att kunna genomföra allt man skulle vilja genomföra. Bara det faktum att Anneli Hulthén har en helt annan debattteknik än Göran Johansson drar också ned på de yvigaste svängarna. Det är stramare och finns inte samma ambition att gå loss tills sista ordet är sagt som hos Göran. Det är ju också så att vi går in i ett nytt valår. Om ett år är det val. Den stora kommunfullmäktigebataljen till det valet kommer säkerligen vid budgetdebatten nästa år och det gör också att vapnen vässas till dess snarare än att leverera allt krut nu. Det kan kanske skall ses som lite försiktig prövande förfäktning idag istället.
Det jag tycker var lite synd, var att ingen överhuvudtaget nappade på det jag tog upp om problemen med gängkriminalitet, våldsbrottslighet och utanförskapet, den sociala segregationen. Att man inte vill ha den debatten förstår jag, även om det annars räcker att antyda detta för att de skall kasta sig som ulvar på mig i andra sammanhang, med svepande påståenden om att jag bara svartmålar och överdriver. Den som lyssnade idag skulle nog säga att jag tvärtom håller igen rätt så ordentligt med tanke på problemens dignitet. Jag nämnde inte ens ordet gangsterstad :). Det är ju ett politisk misslyckande av värsta sort som givetvis skvätter på den politik som förs av det rådande styret, samtidigt som förstås ingen enskild kan ställas till svars och lösningarna ligger i att vi tillsammans tar oss an problemen.
Det är en för viktig debatt för att överlämnas till min namne i Sverigedemokraterna samtidigt som det ju inte går att tvinga fram en debatt om man inte vill ta den. Kommunledningen står ännu för mycket vid sidan av istället för att axla rollen och ta ledningen i arbetet mot våldet och segregationen i Göteborg. Det är ju utan tvekan vår största ödesfråga för hela göteborgssamhället. Det är ett ansvar vi som inte, i kontrast till min namnes anghang, vill bidra till motsättningar mellan människor av politiska skäl måste axla för att verka för ett hållbart helt Göteborg, inte ett fortsatt allt mer delat. Tyvärr kommer ju den ena rapporten efter den andra som visar på att utveckligen fortsätter gå åt fel håll i Göteborg. Det är så trist att så ofta behöva säga, "Vad var det jag sade!".
En välvillig tolkning är att det kanske är något på gång. En slags talande tystnad i att här och nu inte gå i polemik för att sedan komma med något annat. Inte bara en allmän ovilja att diskutera frågan publikt av olika taktiska skäl. Att insikten om att kommunledningen måste in på banan på ett helt annat sätt har börjat tränga in hos fler i den innersta cirkeln. Eller så är det bara fria fantasier och önskedrömmar. Det finns all anledning att lyfta frågan igen och igen och igen, som vi gjort gång på gång på gång tidigare, men bara fått nej, nej, nej.
lördag 6 juni 2009
Det är kul med valrörelse!
Man glömmer det mellan varven och tänker, nej skall jag behöva stå ännu några blåsiga timmar på ett öde torg eller ut i regnet och blada flygblad i brevlådor eller i kokhet värme då istället solterrassen lockar och sätta upp affischer som snart ändå rivs ned eller en debatt som ändå ingen som inte redan vet vad man tycker kommer att bry sig om eller föra ett samtal på scen om vår politik när folk bara ändå rusar förbi...men så står man där och kommer ihåg hur fantastiskt roligt det är att träffa människor, bryta argument och faktisk leva demokrati på riktigt tillsammans med partkamrater och en och annan politisk meningsmotståndare.
Jag måste säga att denna valrörelse varit ovanlig rolig. Kanske kortare och kanske inte riktigt lika intensiv som "vanliga" valrörelser, men så har jag ju inte själv varit kandidat och det "vanliga"politiska livet med budgetarbete, kommunstyrelse, "vanliga "studiebesök och så vidare rullat på som vanligt. Men vilket medborgarintresse och folkliv runtomkring! Jag tycker det varit mycket mer intresse, mer pålästa och relevanta frågor och mer öppenhet för dialog och att få veta vad de olika kandidaterna står för än någon valrörelse jag varit med om tidigare! Helt enkelt en demokratisk nyfikenhet bortanför raka gurkor, ja eller nej och EU som något konstigt som inte har med oss att göra! Vad man kan dra för slutsatser avseende valdeltagande och initierade partival är väl omöjligt av det, men det har i alla fall känts bra, så som demokratiska val skall gå till!
Jag tror nog både vi politiska partier - inklusive regeringen tydligare "aktivism" inom EU-frågorna - och media tagit vårt ansvar på ett helt annat sätt än tidigare för det. Jag har ju tidigare anmärkt något på hur EU-valet beskrivits medialt, men sista veckan har även den rent politiska debatten om vad vi vill göra i EU fått ökat utrymme som också höjt valtemperaturen avsevärt. Även om vissa media fortfarande försöker göra allt för att skriva ned valet som valet ingen bryr sig om. Kanske har det inte heller brutit igenom hos det stora folkflertalet, men bara det att förtidsröstningen slår alla rekord är ju roligt i sig, om dessutom folk även på valdagen tar sig till vallokalerna i hyfsad utsträckning. En stor eloge till valnämnden som verkligen gjort att det funnits en valnerv över hela staden med mobila valstugor där folk rentav köat för att få komma till. Jag har ju kritiserat dem för beslutet att åldersdiskriminera alla över 65 att få vara valförrättare. Desto större anledning att nu i gengäld ge dem en eloge för det som varit väldigt bra.
Det har också varit fantastiskt att se ungdomsförbundens engagemang. Rent allmänt är många unga engegared i EU-frågan och det är inte så konstigt för det är ju en fråga som berör solidariteten med andra länder och folk, den gränsöverskridande miljöförstöringen och klimatfrågan och i grunden fred, frihet och demokrati. Frågor som engagerar unga (och förstås också oss lite lätt avdankade :) och särskilt unga liberaler och det har verkligen vårt liberala ungdomsförbund visat av det jag sett. Vilken otrolig ut sagt proffsig insats med små ekonomiska resurser från ett gäng glada ungdomar alltifrån att de campade inför vallokalens öppnande i Nordstan och framåt. Riktigt roligt att se.
Sedan har jag idag också sett dem! Alla, d v s media och förståsigpåare men däremot inte en enda av dem jag mött på gator och torg, har pratat om dem! Visst har jag mött någon av dem som med världskonspiratoriskt sinne och en colabruk i handen - apropå imperialistisk världskonspiration - med en argumentation som närmar sig gränsen för att det demokratiska öppna samhället kan aldrig tillåtas försvara sig för då är det inte demokratiskt öppet längre om det gör det. Nätet, som sägs vara den nya demokratiska arenan, men ju ärligt talat mest är ett marknadstorg och - är jag övertygad om - kommer att bli allt mer av en också i det fördolda köpt marknadsplats för olika intressen inklusive de som vill attackera vårt öppna demokratiska samhälle - om det inte redan är så - men förstås tillsammans med allt annat fyller sin roll för den fria såväl demokratiska som odemokratiska debatten på ett aldrig tidigare skådat sätt, har förstås varit översållat av dem. Jag tänker förstås på piratpartiet.
De stod där i solljuset och kisade, som direkt ur sina mörka dungeons, och ärligt talat såg den splitternya lilamålade partibussen lite apart ut där den stod vid de likaledes nya övriga partiprylarna jämfört med lirarna som stod där som för vilket demokratiskt parti som helst (fast vi skulle inte ha råd med en ny ommålad buss förstås). Det är ju i sig fantastiskt. Lite sedvanligt demokratiskt fotfolksarbete mitt i solljuset i direkt dialog med människor. Även om man får känslan av att det nog finns en del starka intressen bakom och en partibuss lite mer likt ett sunkigt pizzabud hade passat bilden i övrig bättre, så är ju det också en del av demokratins fantastiska möjligheter när säkerhetsventilen pyser över.
De är fortfarande ett gäng snyltare som pratar om integritet i en värld där allt och alla skall fläkas ut på nätet för offentlig beskådan, även det mest privata och andras ännu mer privata, i samma anda som det är ok att lägga ut obduktionsbilder av mördade barn för det är demokratisk offentlighetsprincip det. Snacka om att ha fått saker och ting om bakfoten och svälja mygg och sila kameler vad gäller demokrati, yttrandefrihet, skapande upphovsrätt, offentlighet och integritet och använda våra demokratiska byggstenar som regelrätta vapen för att kräva sin egen självskrivna rätt att få stjäla det man vill av det som andra skapat.
Vi får väl se om de står pall om någon nu skulle komma in i parlamentet, risken är ju att det blir fläskpannkaka som för junilistan och andra när man inser hur mycket jobb det innebär, vilka svåra avvägningar som måste göras - världen kan inte bara reduceras till en fråga eller en förenklad tes - och att det gäller att bygga allianser "real life" för att nå sina mål, utan att samtidigt förvåna sina egna väljare över vad man egentligen visar sig stå för när det kommer till kritan. Men tusen gånger hellre piratpartiet, vilka de nu egentligen är bakom den imaginära fasaden, än andra verkligen ljusskygga odemokratiska krafter.
Det var förresten, som kontrast till de som kallar sig nationalister men är antidemokratiska rasister, roligt att idag också på nationaldagen vara med och dela ut diplom till alla de göteborgare som valt att inte bara vara göteborgare utan också bli svenska medborgare. Flaggviftande, glada, stolta nya svenskar som vill vara en del av vårt samhälle hela vägen ut. Härligt att se för att vaccinera sig mot mångfaldens allt högljuddare belackare, här i Sverige och runtom i vårt Europa. Återigen, måste tyvärr sägas. Det behövs då starka liberala krafter som står emot.
Nu är det hursomhelst några sista fotarbetsryck under söndagen och sedan blir det riktigt spännande att se hur det slutar på valnatten!
Jag måste säga att denna valrörelse varit ovanlig rolig. Kanske kortare och kanske inte riktigt lika intensiv som "vanliga" valrörelser, men så har jag ju inte själv varit kandidat och det "vanliga"politiska livet med budgetarbete, kommunstyrelse, "vanliga "studiebesök och så vidare rullat på som vanligt. Men vilket medborgarintresse och folkliv runtomkring! Jag tycker det varit mycket mer intresse, mer pålästa och relevanta frågor och mer öppenhet för dialog och att få veta vad de olika kandidaterna står för än någon valrörelse jag varit med om tidigare! Helt enkelt en demokratisk nyfikenhet bortanför raka gurkor, ja eller nej och EU som något konstigt som inte har med oss att göra! Vad man kan dra för slutsatser avseende valdeltagande och initierade partival är väl omöjligt av det, men det har i alla fall känts bra, så som demokratiska val skall gå till!
Jag tror nog både vi politiska partier - inklusive regeringen tydligare "aktivism" inom EU-frågorna - och media tagit vårt ansvar på ett helt annat sätt än tidigare för det. Jag har ju tidigare anmärkt något på hur EU-valet beskrivits medialt, men sista veckan har även den rent politiska debatten om vad vi vill göra i EU fått ökat utrymme som också höjt valtemperaturen avsevärt. Även om vissa media fortfarande försöker göra allt för att skriva ned valet som valet ingen bryr sig om. Kanske har det inte heller brutit igenom hos det stora folkflertalet, men bara det att förtidsröstningen slår alla rekord är ju roligt i sig, om dessutom folk även på valdagen tar sig till vallokalerna i hyfsad utsträckning. En stor eloge till valnämnden som verkligen gjort att det funnits en valnerv över hela staden med mobila valstugor där folk rentav köat för att få komma till. Jag har ju kritiserat dem för beslutet att åldersdiskriminera alla över 65 att få vara valförrättare. Desto större anledning att nu i gengäld ge dem en eloge för det som varit väldigt bra.
Det har också varit fantastiskt att se ungdomsförbundens engagemang. Rent allmänt är många unga engegared i EU-frågan och det är inte så konstigt för det är ju en fråga som berör solidariteten med andra länder och folk, den gränsöverskridande miljöförstöringen och klimatfrågan och i grunden fred, frihet och demokrati. Frågor som engagerar unga (och förstås också oss lite lätt avdankade :) och särskilt unga liberaler och det har verkligen vårt liberala ungdomsförbund visat av det jag sett. Vilken otrolig ut sagt proffsig insats med små ekonomiska resurser från ett gäng glada ungdomar alltifrån att de campade inför vallokalens öppnande i Nordstan och framåt. Riktigt roligt att se.
Sedan har jag idag också sett dem! Alla, d v s media och förståsigpåare men däremot inte en enda av dem jag mött på gator och torg, har pratat om dem! Visst har jag mött någon av dem som med världskonspiratoriskt sinne och en colabruk i handen - apropå imperialistisk världskonspiration - med en argumentation som närmar sig gränsen för att det demokratiska öppna samhället kan aldrig tillåtas försvara sig för då är det inte demokratiskt öppet längre om det gör det. Nätet, som sägs vara den nya demokratiska arenan, men ju ärligt talat mest är ett marknadstorg och - är jag övertygad om - kommer att bli allt mer av en också i det fördolda köpt marknadsplats för olika intressen inklusive de som vill attackera vårt öppna demokratiska samhälle - om det inte redan är så - men förstås tillsammans med allt annat fyller sin roll för den fria såväl demokratiska som odemokratiska debatten på ett aldrig tidigare skådat sätt, har förstås varit översållat av dem. Jag tänker förstås på piratpartiet.
De stod där i solljuset och kisade, som direkt ur sina mörka dungeons, och ärligt talat såg den splitternya lilamålade partibussen lite apart ut där den stod vid de likaledes nya övriga partiprylarna jämfört med lirarna som stod där som för vilket demokratiskt parti som helst (fast vi skulle inte ha råd med en ny ommålad buss förstås). Det är ju i sig fantastiskt. Lite sedvanligt demokratiskt fotfolksarbete mitt i solljuset i direkt dialog med människor. Även om man får känslan av att det nog finns en del starka intressen bakom och en partibuss lite mer likt ett sunkigt pizzabud hade passat bilden i övrig bättre, så är ju det också en del av demokratins fantastiska möjligheter när säkerhetsventilen pyser över.
De är fortfarande ett gäng snyltare som pratar om integritet i en värld där allt och alla skall fläkas ut på nätet för offentlig beskådan, även det mest privata och andras ännu mer privata, i samma anda som det är ok att lägga ut obduktionsbilder av mördade barn för det är demokratisk offentlighetsprincip det. Snacka om att ha fått saker och ting om bakfoten och svälja mygg och sila kameler vad gäller demokrati, yttrandefrihet, skapande upphovsrätt, offentlighet och integritet och använda våra demokratiska byggstenar som regelrätta vapen för att kräva sin egen självskrivna rätt att få stjäla det man vill av det som andra skapat.
Vi får väl se om de står pall om någon nu skulle komma in i parlamentet, risken är ju att det blir fläskpannkaka som för junilistan och andra när man inser hur mycket jobb det innebär, vilka svåra avvägningar som måste göras - världen kan inte bara reduceras till en fråga eller en förenklad tes - och att det gäller att bygga allianser "real life" för att nå sina mål, utan att samtidigt förvåna sina egna väljare över vad man egentligen visar sig stå för när det kommer till kritan. Men tusen gånger hellre piratpartiet, vilka de nu egentligen är bakom den imaginära fasaden, än andra verkligen ljusskygga odemokratiska krafter.
Det var förresten, som kontrast till de som kallar sig nationalister men är antidemokratiska rasister, roligt att idag också på nationaldagen vara med och dela ut diplom till alla de göteborgare som valt att inte bara vara göteborgare utan också bli svenska medborgare. Flaggviftande, glada, stolta nya svenskar som vill vara en del av vårt samhälle hela vägen ut. Härligt att se för att vaccinera sig mot mångfaldens allt högljuddare belackare, här i Sverige och runtom i vårt Europa. Återigen, måste tyvärr sägas. Det behövs då starka liberala krafter som står emot.
Nu är det hursomhelst några sista fotarbetsryck under söndagen och sedan blir det riktigt spännande att se hur det slutar på valnatten!
måndag 1 juni 2009
Hurra för mobila psykiatriteam och rätt att få bo ihop på äldreboende!
Trägen vinner heter det!
Och trägen det är jag. Nu är det mobila psykiatriteam som är på väg att etableras i Göteborg. Det är ju en fråga jag haft uppe under flera år eftersom det ju är närmast skandalöst att en storstad som Göteborg inte har någon mobil jourpsykiatri. Efter att jag till slut, efter en rad andra initiativ, ställde frågan direkt till ansvarigt kommunalråd, Dario Espiga, som självklart efter att ha läst in sig och dessutom har en egen yrkeskarriär inom vården, inte kunde svara annat än att det behövs och det skall vi nu försöka få till så har det börjat hända saker.
Sjukvården har inte själva kunnat tillskapa detta, tyvärr kan jag bara konstatera, det var därför det var så nödvändigt att sätta kommunal press och ge stadskansliet ett sådant uppdrag. Sedan får man väl stå ut med att (S) och (MP) var så oschyssta att de försökte sig på att göra det formella förslaget till sin egen angelägenhet istället för det breda partigemensamma yrkande jag efterfrågade och det sedan också blev när uppdraget gavs. På onsdag skall vi besluta om resultatet, d v s att inrätta mobil psykiatri i Göteborg, i kommunstyrelsen. Det är bara att tacka och ta emot. Det är också bara att hoppas att även Västra Götaland nu står för sin självklara del i och med att det ju är lika mycket, egentligen mer, en vårdfråga. Jag hoppas innerligt också att den allmänna ekonomiska krisen inte får någon att säga att detta som beräknas kosta runt 1,5 Mkr för kommunen per år har vi inte råd med. Det måste vi har råd med, särskilt som det finns vinning för alla att göra, även ekonomiskt.
Min ingång har framförallt varit arbetet med hemlöshetsfrågorna och där fältarna behöver den möjligheten att kunna knyta psykiatrisk kompetens till sig när de stöter på människor som de inte kan nå eller befinner sig i en situation där de kan vara farliga för sig själva och andra men det inte finns kunskap och kompetens att bedöma vilken typ av psykiska problem personen de möter har och hur man når honom eller henne. Likadant är det ju på de rena övernattningsboenden som finns och där det vistas människor med oklara symptom som plötsligt kan brisera eller bara är svårhanterliga rent allmänt och personalen oavsett det är kommunens eller frivilligorganisationer inte har den utbildning och kunskap som krävs för att möta det på rätt sätt.
Överlag finns det ju idag inom den öppna psykiatriska vården, som blivit allt mer omfattande, också många människor i även helt egna boenden som har en medicinering som de slarvar med eller får plötsliga psykoser som kräver professionell kunskap för att hantera och då måste det självklart finnas mobila team som kan rycka ut. Det är ju rätt enastående att vi lade ned de gamla vårdinsititutionerna för så många år sedan och ännu inte kommit ikapp vare sig avseende vården, boenden eller möjligheten till mobila insatser. Detta är ju inte människor som frivilligt söker sig till akutvården eller övrig vård, i alla fall inte innan det hunnit gå för långt och kostar samhälle och individ ännu mer, men behöver hjälp liksom dessutom deras närmaste omgivning som annars kan råka ut för både det ena eller andra i onödig utsträckning.
Det är extra kul när saker som jag genom åren arbetat för och drivit på för och skrivit om och tagit upp i olika politiska sammanhang också får såväl gehör som blir verklighet. Fast det kommer säkert att låta som att vi alla varit överens hela tiden och att jag försöker ta åt mig äran för det. Tro det, att jag gör det!
Precis som med de nyligen beslutade reglerna om rätt för äldre par att bo ihop på äldreboende som ju alla och då särskilt de styrande partierna S och MP alltid tyckt och velat, enligt dem själva. En sanning med modifikation med tanke på att när jag väckte frågan i fullmäktige 2007 så fanns det inte ett ord om det i deras budget, som ju ändå styr i kommunen, medan vi hade haft med det i flera år i vår FP-budget och i olika sammanhag lyft även den frågan. Men därefter, när jag också väckt frågan särskilt i fullmäktige och fått ett positivt gensvar om behovet av att ändra regelverket, har det funnits med även i deras budget, d v s efter att vi redan börjat hantera frågan i kommunstyrelsen. Det är två år sedan och två år är inte att man alltid velat något, inte i min begreppsvärld i alla fall.
Däremot är det ju bra att vi alla är överens om något som ju egentligen borde vara självklart men tyvärr inte varit det och det beror i sin tur på den syn som funnits på äldreboendena och som jag också var den som började ändra på när jag kom in i kommunstyrelsen. Det är också ett faktum. Äras den som äras bör utan att för den skull ta äran av dem som hänger på och håller med helt enkelt eller har andra bra idéer som de arbetar för och vi andra hänger på. Poängen är att man kan tycka massor och vilja massor utan att ha skrivit det i och för sig, men om inte någon tar några initiativ så händer ju heller inget. Det är det jag menar med att för egen del göra skillnad!
Men, det politiska och mediala minnet är kort och är det någonstans piratpartiet hör hemma så är det ju i politiken, för där finns verkligen inga upphovsrättslagar och det är ju bra det. I politiken alltså. I andra sammanhang är det en annan histora. Men det är just en annan historia.
Och trägen det är jag. Nu är det mobila psykiatriteam som är på väg att etableras i Göteborg. Det är ju en fråga jag haft uppe under flera år eftersom det ju är närmast skandalöst att en storstad som Göteborg inte har någon mobil jourpsykiatri. Efter att jag till slut, efter en rad andra initiativ, ställde frågan direkt till ansvarigt kommunalråd, Dario Espiga, som självklart efter att ha läst in sig och dessutom har en egen yrkeskarriär inom vården, inte kunde svara annat än att det behövs och det skall vi nu försöka få till så har det börjat hända saker.
Sjukvården har inte själva kunnat tillskapa detta, tyvärr kan jag bara konstatera, det var därför det var så nödvändigt att sätta kommunal press och ge stadskansliet ett sådant uppdrag. Sedan får man väl stå ut med att (S) och (MP) var så oschyssta att de försökte sig på att göra det formella förslaget till sin egen angelägenhet istället för det breda partigemensamma yrkande jag efterfrågade och det sedan också blev när uppdraget gavs. På onsdag skall vi besluta om resultatet, d v s att inrätta mobil psykiatri i Göteborg, i kommunstyrelsen. Det är bara att tacka och ta emot. Det är också bara att hoppas att även Västra Götaland nu står för sin självklara del i och med att det ju är lika mycket, egentligen mer, en vårdfråga. Jag hoppas innerligt också att den allmänna ekonomiska krisen inte får någon att säga att detta som beräknas kosta runt 1,5 Mkr för kommunen per år har vi inte råd med. Det måste vi har råd med, särskilt som det finns vinning för alla att göra, även ekonomiskt.
Min ingång har framförallt varit arbetet med hemlöshetsfrågorna och där fältarna behöver den möjligheten att kunna knyta psykiatrisk kompetens till sig när de stöter på människor som de inte kan nå eller befinner sig i en situation där de kan vara farliga för sig själva och andra men det inte finns kunskap och kompetens att bedöma vilken typ av psykiska problem personen de möter har och hur man når honom eller henne. Likadant är det ju på de rena övernattningsboenden som finns och där det vistas människor med oklara symptom som plötsligt kan brisera eller bara är svårhanterliga rent allmänt och personalen oavsett det är kommunens eller frivilligorganisationer inte har den utbildning och kunskap som krävs för att möta det på rätt sätt.
Överlag finns det ju idag inom den öppna psykiatriska vården, som blivit allt mer omfattande, också många människor i även helt egna boenden som har en medicinering som de slarvar med eller får plötsliga psykoser som kräver professionell kunskap för att hantera och då måste det självklart finnas mobila team som kan rycka ut. Det är ju rätt enastående att vi lade ned de gamla vårdinsititutionerna för så många år sedan och ännu inte kommit ikapp vare sig avseende vården, boenden eller möjligheten till mobila insatser. Detta är ju inte människor som frivilligt söker sig till akutvården eller övrig vård, i alla fall inte innan det hunnit gå för långt och kostar samhälle och individ ännu mer, men behöver hjälp liksom dessutom deras närmaste omgivning som annars kan råka ut för både det ena eller andra i onödig utsträckning.
Det är extra kul när saker som jag genom åren arbetat för och drivit på för och skrivit om och tagit upp i olika politiska sammanhang också får såväl gehör som blir verklighet. Fast det kommer säkert att låta som att vi alla varit överens hela tiden och att jag försöker ta åt mig äran för det. Tro det, att jag gör det!
Precis som med de nyligen beslutade reglerna om rätt för äldre par att bo ihop på äldreboende som ju alla och då särskilt de styrande partierna S och MP alltid tyckt och velat, enligt dem själva. En sanning med modifikation med tanke på att när jag väckte frågan i fullmäktige 2007 så fanns det inte ett ord om det i deras budget, som ju ändå styr i kommunen, medan vi hade haft med det i flera år i vår FP-budget och i olika sammanhag lyft även den frågan. Men därefter, när jag också väckt frågan särskilt i fullmäktige och fått ett positivt gensvar om behovet av att ändra regelverket, har det funnits med även i deras budget, d v s efter att vi redan börjat hantera frågan i kommunstyrelsen. Det är två år sedan och två år är inte att man alltid velat något, inte i min begreppsvärld i alla fall.
Däremot är det ju bra att vi alla är överens om något som ju egentligen borde vara självklart men tyvärr inte varit det och det beror i sin tur på den syn som funnits på äldreboendena och som jag också var den som började ändra på när jag kom in i kommunstyrelsen. Det är också ett faktum. Äras den som äras bör utan att för den skull ta äran av dem som hänger på och håller med helt enkelt eller har andra bra idéer som de arbetar för och vi andra hänger på. Poängen är att man kan tycka massor och vilja massor utan att ha skrivit det i och för sig, men om inte någon tar några initiativ så händer ju heller inget. Det är det jag menar med att för egen del göra skillnad!
Men, det politiska och mediala minnet är kort och är det någonstans piratpartiet hör hemma så är det ju i politiken, för där finns verkligen inga upphovsrättslagar och det är ju bra det. I politiken alltså. I andra sammanhang är det en annan histora. Men det är just en annan historia.
onsdag 27 maj 2009
Kanske det blir en hel Älvstad i alla fall!
Ibland går saker i sina runda cirklar i politiken. För något år sedan lade jag och vi i folkpartiet en motion i fullmäktige, eller egentligen två, om dels att ta ett samlat grepp om den framtida utbyggnaden av hela älvrummet, Älvstaden som vi kallade det, dels särskilt avseende utformningen av en ny Göta Älvbro och stadsrummet däromkring som det nya epicentret för Göteborg och hela vår region. Det handlar inte bara om att fylla tomma hålrum eller att bygga en bro för att ersätta en gammal, det handlar om en vision om hur vi vill forma vår stad som en attraktiv, kreativ och hållbar tillväxtmotor för boende, verksamhet och besökare. Idag vet vi inte ens utifrån en samlad idé hur vi skall ha det med broarna över älven som ju är en förutsättning för att knyta ihop staden med älven mitt i byn, inte en barriär.
Svaret på vår propå var att det vi efterfrågade håller man redan på med och våra förslag var därför helt onödiga. Nu visste vi ju förstås att det inte var så, men om det uttalas på det viset uppfattas det förstås av många som att då måste det ju vara så också. Det som dock verkligen hade hänt var att det hade etablerats ett arbete med det som kommit att kallas Centrala Älvstaden som är det område vi pekade ut runt en ny Göta Älvbro. Det var dock mer en diskussionsklubb mellan några parter, långtifrån alla. Det startade också efter det att vi lagt vår motion, till och med så långt efter att det inte fanns när motionen remissbehandlades, så helt fel var vi ju ändå inte ute med andra ord när det plötsligt blev sådan fart på det. Arbetet med Centrala Älvstaden nämndes alltså inte ens i svaret på vår motion eller att det överhuvudtaget skulle finnas något helhetsgrepp kring stadsutvecklingen runt älven och Göta Älvbron som var det vi ville ha. Det går ju att dra sina slutsatser av det. Det enda som omnämndes var arbetet med utsnittet Södra Älvstranden, som ju gått helt i stå, och en översiktsplan som ju ligger på en helt annan nivå än att ge visioner för mer konkret stadsutveckling i det här fallet i älvsnittet.
Men nu har jag fått höra att det är på gång, att Älvstranden AB, som ju äger hela området runt älven och idag lever sitt eget liv och är en av anledningarna till att det blir som det blir istället för att det blir som vi vill att det ska bli, och stadsbyggnadskontoret som egentligen borde styra och ställa skall börja samtala mer konkret med varandra och i den dialogen ta med fastighetskontoret, trafikkontoret och rentav andra intressenter såsom statliga myndigheter för att i en gemensam projektorganisation få fart på utvecklingen av staden runt älven. Det har gått i stå, inget händer och det finns ingen samlad hantering, ingen samlad idé, om hur den utvecklingen skall fortskrida idag. Jag tycker jag känner igen det från ett par motioner för någon tid sedan :). Det kanske inte är exakt samma, men det är inte heller något helt annat, om man så säger.
Tänk att det som redan görs ibland kan ta sådan tid för att börja göras, fast det redan finns ett beslut om att det inte behöver beslutas om för att det ju redan görs. Var någonstans det beslutet som då hänvisades till hade fattats fick vi ju aldrig veta när våra motioner avslogs, men nu vet vi det vi då redan visste. Det fanns inga beslut, bara några tjänstemän som tog sig lite mer friheter än de egentligen hade politiska mandat för av ren nödvändighet och där är jag övertygad om att våra motioner genom att i sig processas lösgjorde den kraften. Nu sker det vi då också visste var problemet som vi ville komma åt, att Älvstranden AB sitter på hela affären utan några stadsbyggnadsmässiga ambitioner annat än att exploatera områdena, medan Stadsbyggnadskontoret har myndighetsutövningen och möjligen stadsarkitekterna men utan några egentliga mandat. Det är därför det behövs en renodlad funktion som stadsarkitekt, som vi ju också motionerat om, och det är därför politiken också behöver ta tillbaka processägandet för att bygga framtidens Göteborg mitt i dagens Göteborg genom en mer samlad hantering av dels hela Ävstaden som sådan inklusive kopplingar till pågående arbete med Södra Älvstranden, dels de områden som ligger närmast i tid kopplat till en ny älvbro.
Vi får se om det embryo som nu spirar kan vara det vi efterfrågade. Synd bara att allt i denna stad skall behöva ta så märkliga omvägar och surmulna kommentarer mot dem som har idéer och visioner om ett annat sätt att hantera frågor på, istället för att ta fasta på sakfrågan och föra diskussionen utifrån det. Det hade kunnat vara på ett annat sätt - redan nu. Det är inte första gången heller, om man säger så. Men ibland hinner verkligheten ikapp - kanske!?
Svaret på vår propå var att det vi efterfrågade håller man redan på med och våra förslag var därför helt onödiga. Nu visste vi ju förstås att det inte var så, men om det uttalas på det viset uppfattas det förstås av många som att då måste det ju vara så också. Det som dock verkligen hade hänt var att det hade etablerats ett arbete med det som kommit att kallas Centrala Älvstaden som är det område vi pekade ut runt en ny Göta Älvbro. Det var dock mer en diskussionsklubb mellan några parter, långtifrån alla. Det startade också efter det att vi lagt vår motion, till och med så långt efter att det inte fanns när motionen remissbehandlades, så helt fel var vi ju ändå inte ute med andra ord när det plötsligt blev sådan fart på det. Arbetet med Centrala Älvstaden nämndes alltså inte ens i svaret på vår motion eller att det överhuvudtaget skulle finnas något helhetsgrepp kring stadsutvecklingen runt älven och Göta Älvbron som var det vi ville ha. Det går ju att dra sina slutsatser av det. Det enda som omnämndes var arbetet med utsnittet Södra Älvstranden, som ju gått helt i stå, och en översiktsplan som ju ligger på en helt annan nivå än att ge visioner för mer konkret stadsutveckling i det här fallet i älvsnittet.
Men nu har jag fått höra att det är på gång, att Älvstranden AB, som ju äger hela området runt älven och idag lever sitt eget liv och är en av anledningarna till att det blir som det blir istället för att det blir som vi vill att det ska bli, och stadsbyggnadskontoret som egentligen borde styra och ställa skall börja samtala mer konkret med varandra och i den dialogen ta med fastighetskontoret, trafikkontoret och rentav andra intressenter såsom statliga myndigheter för att i en gemensam projektorganisation få fart på utvecklingen av staden runt älven. Det har gått i stå, inget händer och det finns ingen samlad hantering, ingen samlad idé, om hur den utvecklingen skall fortskrida idag. Jag tycker jag känner igen det från ett par motioner för någon tid sedan :). Det kanske inte är exakt samma, men det är inte heller något helt annat, om man så säger.
Tänk att det som redan görs ibland kan ta sådan tid för att börja göras, fast det redan finns ett beslut om att det inte behöver beslutas om för att det ju redan görs. Var någonstans det beslutet som då hänvisades till hade fattats fick vi ju aldrig veta när våra motioner avslogs, men nu vet vi det vi då redan visste. Det fanns inga beslut, bara några tjänstemän som tog sig lite mer friheter än de egentligen hade politiska mandat för av ren nödvändighet och där är jag övertygad om att våra motioner genom att i sig processas lösgjorde den kraften. Nu sker det vi då också visste var problemet som vi ville komma åt, att Älvstranden AB sitter på hela affären utan några stadsbyggnadsmässiga ambitioner annat än att exploatera områdena, medan Stadsbyggnadskontoret har myndighetsutövningen och möjligen stadsarkitekterna men utan några egentliga mandat. Det är därför det behövs en renodlad funktion som stadsarkitekt, som vi ju också motionerat om, och det är därför politiken också behöver ta tillbaka processägandet för att bygga framtidens Göteborg mitt i dagens Göteborg genom en mer samlad hantering av dels hela Ävstaden som sådan inklusive kopplingar till pågående arbete med Södra Älvstranden, dels de områden som ligger närmast i tid kopplat till en ny älvbro.
Vi får se om det embryo som nu spirar kan vara det vi efterfrågade. Synd bara att allt i denna stad skall behöva ta så märkliga omvägar och surmulna kommentarer mot dem som har idéer och visioner om ett annat sätt att hantera frågor på, istället för att ta fasta på sakfrågan och föra diskussionen utifrån det. Det hade kunnat vara på ett annat sätt - redan nu. Det är inte första gången heller, om man säger så. Men ibland hinner verkligheten ikapp - kanske!?
onsdag 20 maj 2009
Gå och rösta i EU-valet!? Så klart! Och så då detta med "sossarna"!
Nu är det långhelg och alla har gått hem, antar jag för de flesta i alla fall. det skall jag också göra och faktiskt resa bort några dagar dessutom.
Utanför fönstret har sossarna satt upp ett tält för - antar jag - EU-valskampanj. Det är lite lustigt förresten. Miljöpartiet har gått ut till sina egna och sagt att de inte får kalla sossarna för just sossarna, av respekt för sin samarbetspartner. Samtidigt har Mona Sahlin öppnat just websajten "sossarna.se". Det säger något. Det är söderbönans folkliga tilltal som slår igenom. Där tror jag dock miljöpartiet ligger närmare än "sossarna" i synen på hur man ska återskapa respekt och regeringsfähighet hos det som en gång var det givna regeringsalternativet. Med Mona Sahlin är man ett socialdemokratiskt parti bland andra partier i Sverige och på den Europeiska arenan som ligger på 30-35% och någon gång mer, någon gång mindre. Det är bra för demokratin och till och med socialdemokratin.
Det borde till och med alla dessa sosse-märkta statsvetare som är ute i tid och otid och får frågan om hur deras parti ska bli stort igen tycka, som de statsvetare de utges för att vara och inte de partityckare bereds utrymme för att vara. Tänk vilket ramaskri det skulle bli om någon statsvetare gick ut som M-märkt eller FP-märkt eller något sådant och uttalade sig om det politiska läget i landet. Där finns ett av huvudargumenten för varför det är demokratiskt bra med att inte bara ett parti dominerar den politiska arenan så som socialdemokratin gjort, för de finns in i våra nervtrådar än idag i ryggmärgsreflexer om vad som är rätt och fel, fast det egentligen är fel även det som ses som allmänt självklart. Till och med jag kan ibland komma på mig att prata om oppositionen som om den är regeringen och tvärtom. Fast det klingar, frigörande nog, av allt mer, särskilt så som oppositionen, dvs vänsterröran, beter sig i sin oppositionsroll idag. Kanske kan Sverige bli en riktig levande demokrati till slut. Men det finns mycket att röja runt i ännu dock, inte minst hör i vår egen stad. Bara vi får chansen så!
Det är sådant man kan fundera på kopplat till Europaparlamenstvalet. Det som varit vårt nationella trauma kopplat till EU är att vi haft en förlamande Ja och Nej-debatt som fortfarande finns där. Vi gick inte med i EU för att vi brinner för världsfred och samarbete för att säkra den freden (det kan andra göra åt oss), vi gick med som en bisats för att det nog var bästa så rent ekonomiskt framför att i evinnerliga tider stå utanför (dvs att någon annan kan börja plocka russinen från vår kaka om vi inte är med och delar på den och talar om "How we do it in Sweden!").
Det intressanta med den här valrörelsen är att JA och Nej har börjat tonas ned. Var är förresten Marita Ulvskog, ännu en av våra lyckans smeder från det partiet? Media tar också sitt ansvar och inte bara pliktskylidgast utan också ordentligt och i många delar bra belyser EU-valet. Det är bara ett problem: Man gör det som en undervisningsinsats för hur EU fungerar, hur EU styrs, vilka som finns där och så några frågor som får symbolisera allt det som EU står för. Det är inget fel i det egentligen. Det är rent av oklanderligt och bra. Men till skillnad mot när det i alla fall var Ja eller Nej så blir det väldigt lite utrymme för politisk debatt. Debatten handlar om hur få som kommer att rösta och den sedvanliga "granskningen" av hur den politiska eliten skor sig med hårt klippta bortförklaringar för att driva tesen till sin spets. Vad den samlade bilden för den vanlige väljaren då blir är ju rätt given, för vad ger störst - skapade - rubriker?
Tänk om en vanlig valrörelse hade skickat det budskapet: Detta är så komplicerat så det kan du inte förstå och om du inte är extremt insatt i teknikaliteterna kan du göra som alla andra och stanna hemma, rentav som en protest mot dem som ändå inte göra något annat än att sko sig på din bekostnad i den sedvanligta medieskugga som ligger över mellanvalstiden! Jag är övertygad om att svensken vet mer om hur EU fungerar och alla komplicerade turer än de har en aning om hur en kommun fungerar eller ännu mer vad ett landstingsfullmäktige är eller ens skillnaden mellan riksdag och regering. Ändå kan de pallra sig till valurnorna och göra ett val. Hade de vetat bättre hade de kanske stannat hemma från det med. Vem vet? Och hade de haft det minsta lilla hum om FN som ju är höjt över allt som det godaste av goda, så hade vi nog lämnat den skurkorganisationen för länge sedan. Men i brist på bättre får vi ta det som finns i kampen för en bättre värld och det är kanske gott nog. Precis som EU och vad vi å ena sidan vill med EU och å andra sidan kan göra av EU. Det är ju den intressanta politiska debatten.
Men visst har vi i politiken en hemläxa att göra - också. EU har inte blivit en naturlig del av den politiska vardagen och dels kan kanske inte ett samarbete mellan 27 länder över en hel kontinent med en halv miljard människor alltid bli det. Att det överhuvudtaget finns, i någon mening fungerar och inte ställer till det mer än att en majoritet tycker det får andra hantera, är kanske inte så illa heller i någon mening. Det tar sin tid innan saker blir en naturlig del när det handlar om så tröga processer som demokratin kan vara.
Det går annars bra att som GP gjorde härförleden redovisa hur mycket fullmäktiges beslut påverkas av EU och beklaga att vi inte varje gång nämner EU när vi har lokala debatter. Lika lite som vi särskilt ofta nämner regering och riksdag i lokala debatter. Dock oftare. Det har med närheten att göra, men ännu mer EU-politikens dilemma så länge det bygger på nationellt samarbete och inte ren överstatlighet: Att det inte blir en kamp mellan olika tydliga regeringsalternativ. Det är nog den politiska valtemperaturens viktigaste stämningshöjare och det momentet saknas. Det är nog den viktigaste förklaringen till att de riktigt hårda politiska konfrontationerna inte blir lika tydliga och därmed intresset inte lika högt. Men samtidigt; hur mycket bevakar samma journalister egentligen EU i vardagen och hur mycket lägger media på det för att göra de politiska meningsskiljaktigheterna tydliga bortanför tillfällighetsfrågor som lite slumpmässigt kan poppa upp lite då och då?
Jag tror svensk media utan konkurrens är världssämst på det, inklusive en rad länder som inte är med i EU. Hur många debattartiklar om EU bedöms som intressanta av debattsidorna under mellanvalsperioden - trots att de just tar upp sådant som har den betydelse i vår vardag som man nu hävdar att de har - när nu inte lite utrymme släpps till slentrianmässigt i valrörelsen? Det ger också en bild av ledarsidornas intressanta stående tes om att detta val dels är som alla andra val, dels att partierna inte tar sitt ansvar för det valet. Mer än Sverigedemokraterna verkar det som av det mediaintresse de får i förhållande till de siffror de faktiskt uppvisar. Det ena ger det andra skulle jag säga.
Vi skulle ha val oftare, så blir inte varje val så stigmatiserat, utan en naturlig process där människor gör sin valhandling utifrån en levande allmän demokratisk debatt. Det är i alla fall min lilla demokratiska dröm.
Utanför fönstret har sossarna satt upp ett tält för - antar jag - EU-valskampanj. Det är lite lustigt förresten. Miljöpartiet har gått ut till sina egna och sagt att de inte får kalla sossarna för just sossarna, av respekt för sin samarbetspartner. Samtidigt har Mona Sahlin öppnat just websajten "sossarna.se". Det säger något. Det är söderbönans folkliga tilltal som slår igenom. Där tror jag dock miljöpartiet ligger närmare än "sossarna" i synen på hur man ska återskapa respekt och regeringsfähighet hos det som en gång var det givna regeringsalternativet. Med Mona Sahlin är man ett socialdemokratiskt parti bland andra partier i Sverige och på den Europeiska arenan som ligger på 30-35% och någon gång mer, någon gång mindre. Det är bra för demokratin och till och med socialdemokratin.
Det borde till och med alla dessa sosse-märkta statsvetare som är ute i tid och otid och får frågan om hur deras parti ska bli stort igen tycka, som de statsvetare de utges för att vara och inte de partityckare bereds utrymme för att vara. Tänk vilket ramaskri det skulle bli om någon statsvetare gick ut som M-märkt eller FP-märkt eller något sådant och uttalade sig om det politiska läget i landet. Där finns ett av huvudargumenten för varför det är demokratiskt bra med att inte bara ett parti dominerar den politiska arenan så som socialdemokratin gjort, för de finns in i våra nervtrådar än idag i ryggmärgsreflexer om vad som är rätt och fel, fast det egentligen är fel även det som ses som allmänt självklart. Till och med jag kan ibland komma på mig att prata om oppositionen som om den är regeringen och tvärtom. Fast det klingar, frigörande nog, av allt mer, särskilt så som oppositionen, dvs vänsterröran, beter sig i sin oppositionsroll idag. Kanske kan Sverige bli en riktig levande demokrati till slut. Men det finns mycket att röja runt i ännu dock, inte minst hör i vår egen stad. Bara vi får chansen så!
Det är sådant man kan fundera på kopplat till Europaparlamenstvalet. Det som varit vårt nationella trauma kopplat till EU är att vi haft en förlamande Ja och Nej-debatt som fortfarande finns där. Vi gick inte med i EU för att vi brinner för världsfred och samarbete för att säkra den freden (det kan andra göra åt oss), vi gick med som en bisats för att det nog var bästa så rent ekonomiskt framför att i evinnerliga tider stå utanför (dvs att någon annan kan börja plocka russinen från vår kaka om vi inte är med och delar på den och talar om "How we do it in Sweden!").
Det intressanta med den här valrörelsen är att JA och Nej har börjat tonas ned. Var är förresten Marita Ulvskog, ännu en av våra lyckans smeder från det partiet? Media tar också sitt ansvar och inte bara pliktskylidgast utan också ordentligt och i många delar bra belyser EU-valet. Det är bara ett problem: Man gör det som en undervisningsinsats för hur EU fungerar, hur EU styrs, vilka som finns där och så några frågor som får symbolisera allt det som EU står för. Det är inget fel i det egentligen. Det är rent av oklanderligt och bra. Men till skillnad mot när det i alla fall var Ja eller Nej så blir det väldigt lite utrymme för politisk debatt. Debatten handlar om hur få som kommer att rösta och den sedvanliga "granskningen" av hur den politiska eliten skor sig med hårt klippta bortförklaringar för att driva tesen till sin spets. Vad den samlade bilden för den vanlige väljaren då blir är ju rätt given, för vad ger störst - skapade - rubriker?
Tänk om en vanlig valrörelse hade skickat det budskapet: Detta är så komplicerat så det kan du inte förstå och om du inte är extremt insatt i teknikaliteterna kan du göra som alla andra och stanna hemma, rentav som en protest mot dem som ändå inte göra något annat än att sko sig på din bekostnad i den sedvanligta medieskugga som ligger över mellanvalstiden! Jag är övertygad om att svensken vet mer om hur EU fungerar och alla komplicerade turer än de har en aning om hur en kommun fungerar eller ännu mer vad ett landstingsfullmäktige är eller ens skillnaden mellan riksdag och regering. Ändå kan de pallra sig till valurnorna och göra ett val. Hade de vetat bättre hade de kanske stannat hemma från det med. Vem vet? Och hade de haft det minsta lilla hum om FN som ju är höjt över allt som det godaste av goda, så hade vi nog lämnat den skurkorganisationen för länge sedan. Men i brist på bättre får vi ta det som finns i kampen för en bättre värld och det är kanske gott nog. Precis som EU och vad vi å ena sidan vill med EU och å andra sidan kan göra av EU. Det är ju den intressanta politiska debatten.
Men visst har vi i politiken en hemläxa att göra - också. EU har inte blivit en naturlig del av den politiska vardagen och dels kan kanske inte ett samarbete mellan 27 länder över en hel kontinent med en halv miljard människor alltid bli det. Att det överhuvudtaget finns, i någon mening fungerar och inte ställer till det mer än att en majoritet tycker det får andra hantera, är kanske inte så illa heller i någon mening. Det tar sin tid innan saker blir en naturlig del när det handlar om så tröga processer som demokratin kan vara.
Det går annars bra att som GP gjorde härförleden redovisa hur mycket fullmäktiges beslut påverkas av EU och beklaga att vi inte varje gång nämner EU när vi har lokala debatter. Lika lite som vi särskilt ofta nämner regering och riksdag i lokala debatter. Dock oftare. Det har med närheten att göra, men ännu mer EU-politikens dilemma så länge det bygger på nationellt samarbete och inte ren överstatlighet: Att det inte blir en kamp mellan olika tydliga regeringsalternativ. Det är nog den politiska valtemperaturens viktigaste stämningshöjare och det momentet saknas. Det är nog den viktigaste förklaringen till att de riktigt hårda politiska konfrontationerna inte blir lika tydliga och därmed intresset inte lika högt. Men samtidigt; hur mycket bevakar samma journalister egentligen EU i vardagen och hur mycket lägger media på det för att göra de politiska meningsskiljaktigheterna tydliga bortanför tillfällighetsfrågor som lite slumpmässigt kan poppa upp lite då och då?
Jag tror svensk media utan konkurrens är världssämst på det, inklusive en rad länder som inte är med i EU. Hur många debattartiklar om EU bedöms som intressanta av debattsidorna under mellanvalsperioden - trots att de just tar upp sådant som har den betydelse i vår vardag som man nu hävdar att de har - när nu inte lite utrymme släpps till slentrianmässigt i valrörelsen? Det ger också en bild av ledarsidornas intressanta stående tes om att detta val dels är som alla andra val, dels att partierna inte tar sitt ansvar för det valet. Mer än Sverigedemokraterna verkar det som av det mediaintresse de får i förhållande till de siffror de faktiskt uppvisar. Det ena ger det andra skulle jag säga.
Vi skulle ha val oftare, så blir inte varje val så stigmatiserat, utan en naturlig process där människor gör sin valhandling utifrån en levande allmän demokratisk debatt. Det är i alla fall min lilla demokratiska dröm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)