Det har ju varit lite skriverier om segregationen i Göteborg efter en utredning som gjorts på uppdrag av stadskansliet. Det konstateras att segregationen bara ökar. Det tråkiga med det är ju att utredningen egentligen inte visar på något nytt, tyvärr. Jag är bara fascinerad över ansvarig i kommunstyrelsen, Anna Johansson (s), som med en dåres envishet hävdar att det bara är att jobba på som man gör och ett uppdarg för alla andra, men inte oss i kommunen centralt. Vi skall bara följa utvecklingen heter det.
Här har vi en av våra viktigaste och största ödesfrågor för hela Göteborgs framtid och så skall vi bara sitta på åskådarläktaren! Är det någon gång kommunledningen måste ta just ledningen så är det väl när vi har en stad som håller på att bli två, en del som hänger med och en som inte gör det!? Denna passivitet gör mig bara allt mer frustrerad.
Därmed självklart inte sagt att vi i kommunledningen kan eller skall göra jobbet, det ligger på alla och envar i hela Göteborg egentligen. Men vi måste ta vårt aktiva ansvar och peka ut färdriktningen, vad det är vi egentligen vill skall ske på vilket sätt. Det är ju det som är politikens ansvar. Det tar man inte från kommunmajoriteten idag, tyvärr. Alla våra förslag om en integrationsstrategi under ledning av kommunstyrelsen, om en integrationskommission direkt under fullmäktige och kommunstyrelsen med flera mer konkreta åtgärdspaket har ju bara slagits undan. Och inte blir det bättre, kan vi åter konstatera.
Ibland tycks det som att det är bättre att inte prata om det eller lyfta in det i kommunens högsta ledning, för då finns det inte, då stör det inte bilden av det goa glada Göteborg. Men hur gott och glatt är det för dem som finns i de utanförskapets fickor vi idag ser växa sig allt fastare i våra förorter?! Det sker jättemycket positivt där som absolut skall lyftas fram, men det finns också sådant som inte är lika trevligt som vi inte heller får blunda för. Särskilt som kristider inte gör det bättre. Det är att svika dem som drabbas idag. Det är också utan tvekan något som slår tillbaka mot oss alla förr eller senare. Och då har det tillåtits gå för långt.
Det är därför även vi som har ansvar för kommunen i sin helhet måste ut på arenan. Det är för stort och rör hela staden i alla dess aspekter för att tro att det kan lösas ensamt av enskilda stadsdelsnämnder och bostadsbolag. Det är i alla fall min fasta övertygelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar