måndag 23 februari 2009

Underliga äro toppcheferna och till det lite allmänna Volvo- & Saab-biltankar!

Det går inte att låta bli att förundras över ledningarna i de stora bolagen, det måste jag säga. Det finns få som är så sturska och anser sig ha så stor betydelse som rättfärdigar de höga lönerna - en typisk sammanblandning av person och rollens betydelse - och samtidigt förstår så väldigt lite om det omgivande samhället och varför exempelvis vi i politiken inte inser att det bara finns en enda rätt väg. En väg som i grunden handlar om att låta dessa toppchefer ratta ekonomin och sina företag som de behagar. Jag brukar jämföra det med att varför finns det då så många olika bilföretag som konkurrerar om samma sak om världen nu vore så enkel att det bara fanns ett enda sätt att hantera en fråga på?! Det är ju det som är marknadsekonomi och den råder också inom politiken. Ibland får man vara så överförenklad för att nå fram. Och då är ju ändå en bil ett under av simplicitet jämfört med samhället och politiken.

Nu, när deras förmåga verkligen ställs på prov och de beslut de så rådigt har och har haft ansvar för under de gångna åren som berett marken för deras företags ställning här och nu, när de besluten ställs på sitt prov och precis den anledning till att de som chefer och styrelseorföranden har sina stora ersättningar verkligen är att vara upp till bevis, ja då är det plötsligt regeringen och vi i politiken som skall ta över ansvaret och pumpa in skattebetalarnas pengar för att rädda vad som räddas går. Det finns en anledning till att det finns de företag som står starka även i dessa tider och andra inte gör det, även om situationen är exceptionell och därför också helt klart kräver exeptionella åtgärder även från statens sida, men någon måtta får det väl ändå vara i klagokören från dem som har betalt för att inte hamna där de nu är. Sedan kan jag hålla med om att näringsminister och statsminister talat ned Saab för mycket och därmed helt i onödan egentligen ställer ut sig för en kritik mot det, som om de eller någon annan inte bryr sig om att några av svensk industris flaggskepp - oavsett de nu är amerikanskt ägda - är på väg i putten med allt vad det innebär. Men ingen annan har ju några andra bättre förslag än de som hittills levererats att komma med.

Det är en rad strategiska missgrepp som skett genom åren hos såväl Volvo som Saab utöver att de haft ägare som i grunden mot bättre vetande fört sina bolag mot avgrundens rand.

Till det kommer de utdelningar många av bolagen gjort och där den nya tidens aktieägarspelare som Gardell bokstavligen suger ut bolagen i goda tider för att inte slita dem åt vargarna och sälja dem bit för bit istället. När krisen kommer står de där finansiellt utmärglade och utan hull att klara minsta vågsksvalp, än mindre en flodvåg som dagens finanskris. Det är då staten plötsligt måste gå in när hyenorna lämnat boet. Det är inte marknadsekonomi och det är inte ens kapitalism, för kapitalism bygger på långsiktiga ägare som tar ansvar för sina investeringar. Gardell och Co borde vara återbetalningsskyldiga! I Volvos Cars fall handlar det dock om att Ford tagit kassan under de goda åren för att få igen sin köpeskilling och i Saab Automobiles fall kan nog ingen påstå något annat än att underskotten varit kroniska.

På rena symbolnivån tycker jag det var ett signifikant tecken i tiden när Saab en gång i relativt modern tid valde sin symbol med Skånegripen som ingen förstår, är grafiskt komplicerad och därmed blir plottrig och inte har någon relevant koppling till Saab - till skillnad mot exempelvis jaguaren på Jaguar - och dessutom tvättas bort med åren ser jag på en del äldre bilar(!). Istället hade de exempelvis kunnat plocka upp den gamla enligt mitt tycke lysande symbolen med ett stiliserat propellerflygplan rakt framifrån som lätt kunnat formas till ett formspråk över grillen som ju idag är en bils tydligaste varumärkesmarkör. Jag noterar i och för sig att man under senare år försökt forma mittstrecket till mer flygplansaktig än förr. Det är naturligtvis en detalj, men ibland är det i detaljerna de underliggande signalsystemen framskymtar som också talar om om man som bolag är på väg. Att Saab redan när GM tog över stog helt naken med avsaknad av modeller eller en framtidsplan har ju sedan varit GM:s problem som man aldrig klarat ut. Saab har haft kombinationen tekniskt driv och tur att tillfälligt hanka sig kvar med turbon och att kunna dra full kraft ur etanolen (mer maxat än miljövänligt fast namnet "Biopower" är lysande). Sannolikheten för tredje gången gillt är ju inte lysande. Därför blir det ju lite "Bagdad-Bob" över Saab-chefen när han pekar ut att nu skall det lösa sig, eller det är egentligen i princip redan ordnat. Men vad skall han annars säga? Även om jag gillar en del av de stilstudier man visat från Saab.

I den stora bilden är det naturligtvis det missade miljötåget i kombination med att upprätthålla säkerhetsimagen - även om ingen idag kan ligga främst hela tiden för varje bilmodell längre - som är det mest frapperande. Saab har ju ingen egentlig image mer än lite kul, annorlunda och teknikdrivet innovativt som i GM- och Opelkostymen helt förötts, medan Volvo ju däremot är ett bilmärke för den småintellektuelle som vill vara något mer, som vill vara premium, miljövänlig och att tänka ett steg längre i omtanke om sig själv och andra, fast inte egentligen är beredd att betala priset för det. Lite fördomsfullt - jag har Volvo gasbil själv just nu - men något åt det hållet. Jag tror aldrig Volvo eller Saab någonsin kan klara matchen i yppersta premium och vad jag förstår har för mycket fokus legat på det istälet för att vårda de kärnvärden som ger imagen.

I det perspektivet förstår jag exempelvis inte mig på den nya Volvo V70, som säkerligen är en ypperligt bra bil, men för vem är den till och vad tänkte de på när de lade upp reklamkampanjen för den, som ju ytterligare bara suddade ut begreppen? En bil som i vare sig det yttre eller inre sticker ut, tvärtom, som är stor och bred på alla håll för att kunna vara en laståsna och samtidigt skall närma sig premium utan att vara det måste ju ha en image, ett upplevt eller i alla fall uppfattat mervärde på de andra marknader som inte är Volvoimpregnerade som tjänstebilssverige, men jag hittar inte det och det tror jag förklarar mer det extra Volvotappet än bilkrisen i sig. Det är förstås en amatörs tankar, men ändå.

Kanske ligger Saabs framtid som en nischtillverkare - 100.000 bilar är ju hursomhelst nichbilar på dagens globala marknad - inom miljöområdet, om det finns några sådana kapitalister att uppbringa som behöver en bilfabrik för det. Som svensk och västsvensk vore det roligaste förstås om Saab och Volvo kunde slå sina påsar ihop genom gemensamma bolag inom några utvecklingsområden där de kan ligga långt framme och köpa in kompetens från de globala aktörer som finns (bilfabriker är ju idag mest bara sammansättningsanläggningar av komponenter från Bosch med flera och därutöver behöver de ett globalt bilåterförsäljarnät samt ekonomiska muskler att ta fram en plattform och ett designspråk och en marknadsföringsprofil att montera allt på). För den dödsdans vi nu ser är ju inte rolig och lite önsketänkande är ju inte fel, även om det sker under yxan och det talar ju bara det tyvärr sitt tydliga språk i sig. För Volvos del kan jag i alla fall se att man har haft kraften att snabbt återhämta en del förlorad mark i exempelvis miljöimagen och det är ju ett styrketecken som så väl behövs.

Men marknadsproblemen har faktiskt de som nu kritiserar regeringen från bolagens sida själva ansvar för och är det på den nivån styrelse- och ledningsarbetet sköts, oavsett om de kan skylla på att de suttit som marionettdockor i händerna på deras USA-ledningar, så förstår jag att de har problem. Tyvärr. Till det kommer förstås den rasande farten i det ekonomiska raset när det väl kom, även om alla visste att det skulle komma på något sätt. Inte tu tal om det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar