måndag 30 mars 2009

Sista slutjusteringen för också äldre pars självklara rätt att inte tvingas isär!

Ibland tar saker och ting sin tid innan bitarna faller på plats. En av de första saker jag gjorde när jag kom in i kommunstyrelsen 2005 var att stoppa planerna på att göra det ännu svårare för att få rätt till en plats i äldreboende. Det var riktlinjer som hade tragglats genom alla kommunala instanser inklusive pensionärsråd och bara var uppe för konfirmering i kommunstyrelse och fullmäktige när jag bokstavligen sade "stopp och belägg!".

Sedan tog det ett halvårs diskussioner innan vi till slut istället kunde enas om att tvärtom, för första gången på år och dagar, minska kraven för rätt till ett boende. Verkligheten hade hunnit ifatt även de övriga till slut. Det hade gått för långt med den så kallade "kvarbo-principen" där äldre skulle bo kvar hemma till snart sagt vilket pris som helst. Det är fortfarande något av det jag är mest stolt över att ha åstadkommit.

Tyvärr fortsätter ju dock majoriteten att lägga ned äldreboenden så det reala genomslaget är allt för begränsat. Och det fortsätter jag förstås att tjata om. Det saknas dessutom attraktiva boenden för den som inte så väldigt illa däran som de flesta idag är på våra äldreboenden som snart sagt mest kan liknas vid de gamla sjukhemmen igen.

En sak missade vi dock, eller rättare: Jag trodde det skulle räcka med det. Det visade sig dock att skrivningarna inte hjälpte de äldre par där bara den ena hade ett stort omvårdnadsbehov. När jag blev uppmärksammad på flera upprörande fall där äldre par som levt ett helt liv ihop tvingades isär av kommunen ställde jag en fråga i fullmäktige om det rimliga i detta och om vi inte borde ändra regelverket så att det inte gick att missförstå. Svaret blev att det borde vi nog göra och i kommunstyrelsen gav vi sedan ett gemensamt sådant uppdrag - även om socialdemokraterna osnyggt försöker ta åt sig äran för det så här i efterhand - som efter en tid kom tillbaka i form av ett förslag om förändrade riktlinjer som gjorde tydligt rätten för även äldre par att få bo ihop. Det är egentligen tragiskt att något så självklart skall behöva skrivas in i regelverk när vi i övrigt slagit fast viljan att göra det enklare äverlag att få rätt till äldreboende.

Nu kommer så, till slut, det sista steget på denna resa upp på kommunstyrelsens bord nu på onsdag i form av ett följdbeslut avseende taxor och avgifter för att verkligen möjliggöra för även den som inte egentligen har behov av en äldreboendeplats att få flytta med sin make/maka.

Det glädjer mig verkligen i allra högsta grad. Nu hoppas jag vi aldrig mer skall få läsa sådana saker i Göteborg om hur man tvingar isär äldre par. Det finns bara ett stort problem och det är att lika mycket som vi saknar boenden av olika slag för äldre rent allmänt, lika mycket saknar vi bra anpassade boenden för par med olika behov. Det är ju ärligt talat inte särskilt roligt att som relativt frisk komma in i många av dagens så kallade boenden. Jag är dock glad för att möjligheten finns, på papper. Ännu gladare blir jag när vi följdriktigt ordnat bättre anpassade boenden för de olika behov som finns. Det är en fortsatt kamp att föra.

Alla äldre är inte ett och samma, vilket tyvärr alldeles för mycket av dagens socialdemokratiska äldrepolitik utgår ifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar