Jag försöker skriva någon gång i veckan för att ändå hålla bloggen uppdaterad. Så här på sommaren blir det förstås lite mer spretigt än så. Mitt förra inlägg räcker ju också dessutom för några veckor i omfång kanske ;), som också blev en krönika på stadsbyggnadssighten Yimbygbg och det är ju alltid roligt att få lite spridning och möjlighet att föra en friare diskussionen med andra intresserade av i detta fall hur vi skall ha det med vårt kära Göteborg.
Just nu håller jag på att förstå mig på det här med Facebook - ja, just så 1900-tal är jag - och fascineras egentligen mest av två saker, dels att samma personer som skriker efter integritet och föraktar Microsofts dominans samtidigt lägger ut allt om sig själva och sina liv på sådana (monopol-)sighter som Facebook, dels den nya medeltidsmänniskan som håller på att växa fram, som inte vet var man själv och det egna jaget slutar och den omgivande familjen och bygemenskapen börjar, även om bygemenskapen är en virtuell tillvaro och den sociala gemenskapen utifrån den jagjagande jagfixering som råder i hög grad har sin utgångspunkt i att just bekräfta det egna jaget i publik realtid snarare än påtvingade familje- och bystrukturer (det är väl ungefär som att blogga :)). Men visst är det fantastiskt med dessa nya medier när de tas för vad de är i vår globala värld och inte verkligen blir hela den egna världen. Det skall bli spännande att fortsätta (cyber-)rymdpromenaden, fast jag lovar ta det försiktigt och några kompisar har jag också fått, till min egen förvåning :).
Annars är det roligt att diskussionen om "Göteborg" eller "Gothenburg" fortsätter. GP.se:s webbomröstning ligger fortfarande ute och med över 20.000 röstande (!) leder Gothenburg med 67 mot 33%. Jag har ju kommenterat detta tidigare på min blogg, men att det är en fråga som engagerar är ju helt klart. Jag återkommer med en kommentar och lite annat som varit på tapeten även om det annars är ganska mycket kommunal politisk sommartorka just nu.
Äntligen, nu har vi hela KS-gruppen på Fejjan och kan nu gå över i helt digitala möten!
SvaraRadera// P
Några småsaker, dels behöver det inte vara samma människor som bekymmrar sig om integritetsfrågor som viker ut sig på facebook även om demografin ser likartad ut. Men samtidigt är det också en helt annan sak att självmant berätta lite om sig själv på en publik plats, mot att få alla ens förehavanden på privata platser analyserade vare sig man vill det eller ej.
SvaraRaderaOch sedan heter det site (plats), inte sight (utsikt/sevärdhet) ;)
Helt rätt, nästan :). Det är alltid roligt med lite mothugg. Jag drar det ju också till sin extrem för att provocera lite, utan några generaliseringar i övrigt...;).
SvaraRaderaDäremot har jag mött tillräckligt många som har någon slags uppfattning om att allt på nätet är gott och inte gör någon gräns mellan det privata och det offentliga när det kommer till total öppenhet på nätet - inklusive att därmed också direkt eller indirekt blotta andra i ens närhet utan att ens reflektera över det - medan allt staten gör är ont kopplat till en rad konspirationsteorier om statens intentioner.
Det är en för mig en märklig verkligshetsuppfattning. Internet och dess olika sajter(!) är marknadsplatser för alla slags intressen och ingen skall inbilla mig att de inte används för såväl dolda som illa dolda agendor från sådana som vill komma åt information både utifrån och inifrån (inklusive de som håller i sajten). Det är väl min konspirationsteori antar jag.
Enligt min mening har också den demokratiska staten ett ansvar för att försvara demokratins intressen och därmed faktiskt söka förhindra dem som vill något annat och idag använder de nya kanaler nätet innebär. För mig handlar diskussionen om HUR man gör det, men jag har förstått att för många handlar det om ATT staten överhuvudtaget tillåter sig det, och då blir det en konstig och omöjlig diskussion.
Det behövs självklart en teknikneutral underrättelseverksamhet för att hävda den öppna demokrati vi alla säger oss vilja värna. På samma sätt är jag för ett militärt försvar så som världen ser ut, även om jag förstås egentligen hade önskat att helt slippa det.
Och javisst, det heter sajt. Det är väl ett uttryck för internets styrka och svaghet; snabbheten och att ibland går det lite för fort och korrekturläsningen blir som den blir, d v s inte alls :].