söndag 8 november 2015

Vem vill alls behöva ta emot flyktingar, egentligen?!

Frågan om "vill du ta emot fler eller färre flyktingar till Sverige?", nu senast i ett par av de så kallade rikstidningarna, är ju ungefär lika intelligent som "Är du för kärnkraft eller miljön?" som dök upp på någon statsvetarenkät jag fick för några år sedan. Det är ju egentligen fantastiskt att en majoritet svenskar fortfarande svarar att de vill ta emot lika många som idag eller fler.

Det visar vilket humanistiskt hjärta som finns i landet, trots ett överbelastat mottagningssystem och som en protest mot dem som vill ge flyktingarna ett "varmt" mottagande, dvs bränna de boenden som ändå kunde finnas, att särskilt betänka så här dagen innan minnesdagen för kristallnatten. Det  är samma skrot och korn påhejat av riksdagspartier som snart når samma nivåer som deras tyska 30-talsförebilder innan de tog makten och deras verkligen rätta ansikte visade sig.

Denna typ av undersökningar spelar dem förstås rätt i händerna för vilka svaret är att redan vid en flykting och invandrare är det en för mycket, om man inte förstår att svaren är omöjliga att tolka.

Jag är för en human och generös flyktingpolitik för att ge skydd för människor på flykt. Däremot har jag ingen uppfattning om vi skall ta emot fler eller färre och vad som i så fall vore en på förhand bestämd anständig nivå och inte. Det beror ju på. Därtill har jag ingen aning om hur det praktiskt skulle gå till att sätta en sådan gräns.

Jag skulle själv önska att det inte fanns några flyktingar i världen, så att vi inte behövde ta emot någon av det skälet, men med däremot allmänt öppna gränser för människors fria rörlighet under ordnade former. Det berikar och kan inte nog understrykas att utan det skulle Sverige inte ligga i Europas ekonomitopp, så får de som bara räknar utgiftssidan i balansräkningen tro vad de vill (fast av någon anledning förkastar de just detta enkla samband för en utvecklad ekonomi som vår, trots sin annars idoga iver att lyfta fram enkla samband).

Jag skulle önska att andra demokratier tog sitt förbaskade ansvar så att vi inte ensamma behövde hantera deras ogina grin mot människor på desperat flykt. Särskilt länder som själva under tider med diktatur och krig har bidragit med flyktingar som vi med för den tiden stora utmaningar tagit emot.

Jag skulle önska att Syrien inte stod i brand, bland annat för Europas misslyckande eller snarare rätt upp ned direkta ovilja att bistå den Arabiska Våren. För det bär de främlingsfientliga krafterna i Europa ett stort ansvar.

Det handlar inte om man vill ta emot färre eller fler eller ens om man i grunden tycker det är bra eller dåligt med det som nu sker i ett av bristande solidaritet sönderfallande Europa - igen - utan om demokratiska skyldigheter och där vi alla krafter måste hjälpas åt, i Sverige, i Europa och där flyktingsituationen uppstår och huvudparten av världens flyktingar finns. Att se att det är medmänniskor, även när trycket som nu blivit akut och i slutändan självklart inte Sverige ensamt kan lösa allt för alla alltid och för länge sedan borde satt hårdare press på andra. De som nu tvår sina händer och med berått mod smiter undan genom att skicka följebrevet vidare.

Den komplexa bilden kan ingen enkät i världen fånga och allra minst få tillåtas kapas av de som tror på enkla slutgiltiga lösningar. Det är min enkla mening i en allt för förenklad polariserad debatt.

I övrigt hänvisar jag till mitt "sommarinlägg" om vart vi barkar nedan:
Mikaels Logg i cyberhavet: Sagan om att sätta tvångströja på kejsarens nya kläder

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar