Har idag inne en artikel i GT som kan läsas på deras webbplats på följande länk. Den är ett svar på en artikel från Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson, och ansvarigt kommunalråd för sociala frågor, Marina Johansson. Båda socialdemokrater och med i kommunledningen i olika roller under många år då inte mycket hände för att verkligen komma åt Göteborgs stora otrygghetsskapande sociala utmaning: Utanförskapet i våra förortsområden. 

Redan på min tid i kommunfullmäktige och kommunstyrelse var det ju uppenbart för den som var runt att se vad som var på gång redan då. Jag såg till att det anordnades hearings i kommunstyrelsen, fast det fick inte kallas "hearing" av dåvarande Kommunstyrelsens ordförande, Göran Johansson, och då inte för att det är en anglofiering utan för att det gav "fel bild" (av frågans allvar, får jag väl tillägga), där inte minst Säkerhetspolisen var tydliga med sin oro. Skjutningar förekom redan då ju i staden och därtill religiös extremism under uppsegling och detta var ju före någon hört talas om IS och vad som komma skulle. 

På våra inspel från Folkpartiet Liberalerna, idag Liberalerna, svarade majoriteten bara att vad som behöver göras görs redan. Jag vet inte hur många debatter jag var i där den styrande majoriteten pekade finger och utropade "Du, du är bara ute efter att svartmåla det go'a Göteborg". Allt bara avslogs rätt upp och ned eller med krumbukter som i realiteten innebar avslag. Och där står vi. Vi var då för vår del ganska noga med att påpeka att vi inte satt inne med alla lösningar, men som vanligt är det bättre att agera i tid med samlade krafter än att inte agera alls och tvingas hämta hem nu många förlorade år.

Jag tar mig friheten att här också lägga in hela texten som den var avpassad som en vanlig artikel i GT, men eftersom det är en replik var den tvungen att kortas. Samma budskap men med lite mer "kött på benen" om därtill inte GT-länken ovan fungerar vid något tillfälle. 

--------
Stora ord men lite uträttat för ett tryggare Göteborg

Kommunstyrelsens ordförande, Ann-Sofie Hermansson (S), och kommunalrådet med ansvar för sociala frågor, Marina Johansson (S), tar till stora ord om alliansens påstådda idétorka för det trygghetsskapande arbetet i Göteborg i sin debattartikel i GT 17 juli. Antagligen för att skyla sin egen handlingsförlamning. Allt de sedan räknar upp är ju gammal skåpmat som den sittande majoriteten ägnat sig åt de senaste 20 åren, utan framgång.

Inte för att Göteborg generellt är en otrygg stad, men däremot finns det fickor av otrygghet som i sin tur skapar otrygghet också för övriga. Upplevd otrygghet har ofta därtill en större politisk sprängkraft än faktisk otrygghet. Det känns som om det är det som mer är majoritetens fokus än att verkligen se att det finns människor som drabbas.

Jag vet inte hur många debatter som jag varit i där den styrande majoriteten pekade finger och menade att jag och vi i Liberalerna bara var ute efter att förstöra bilden av det ”Go’a Göteborg” när vi gång på gång förde fram en oro över utvecklingen. Ann-Sofie Hermansson och Marina Johansson kunde ha agerat, men valde att som styrande majoritet sätta sig på åskådarläktaren.

Den motion vi liberalerna lade i Kommunfullmäktige redan 2006 om att det krävdes en av kommunledningen ledd aktiv integrationsstrategi för att bygga ihop Göteborg, redan då Sveriges mest segregerade, bryta utanförskapet, agera mot framväxande gängkriminalitet och religiös fanatism, landade i ett utdraget ingenting.

Vårt förslag något år senare om att utöka det inrättade kompetenscentret mot MC-gängen till ett samlat stödcenter mot all form av gängkriminalitet samt politisk och religiös extremism ansågs irrelevant. Det vi såg var hur problemen växte, inklusive skjutningar och hedersrelaterat förtryck, utan någon möjlighet för enskilda stadsdelsnämnder och socialsekreterare att hantera. Det om något var och är ett ansvar för den yttersta politiska ledningen och är ett av de största misslyckandena för vår stad att det aldrig togs på allvar.

Vårt förslag om att se sociala insatser för framförallt unga på väg in i brottsligt beteende som en investering för framtiden med fokus på åtgärder i tid i samverkan mellan skola, socialtjänst och polis, och att kostnaden för det skall ställas mot vinsterna jämfört med att inte agera, hamnade liksom allt annat i en enda långbänk.

Det finns många fler konkreta förslag från både förr och senare och vi såg till att frågorna lyftes in i Kommunstyrelsen för särskilda diskussioner där budskapen från exempelvis säkerhetspolisen redan då var mycket tydliga. Men det var också tydligt att (S), (V) och (MP) inte ville få upp det på kommunledningens bord. Det skulle skötas någon annanstans av andra. Det är då så dags nu, någon månad före ett val när det inte längre går att blunda, att vifta kraftfullt i luften.

De exempel på vad som nu görs som Hermansson och Johansson tar fram är ju exakt det som gjorts alla dessa år med rader av otydliga parallella samverkansorgan. Vi ville exempelvis lyfta upp samverkan inom det som kallades ”Ung & Trygg” till att ligga direkt under kommunledningen för att bättre följa utvecklingen och tydligt få med hela göteborgssamhället i arbetet från högsta ledningen och ut. Det blev nej. Trygghetsvärdar är jättebra, men det är faktiskt inte bostadsbolagens roll att lösa stadens sociala utanförskap. Sådana satsningar är därtill inte heller något nytt, utan sådant vi har medverkat till förr.

Även om det sägs att attack är bästa försvar, hade det, måste jag säga, varit på sin plats att vara lite mer ödmjuk och mer lyssna till både politiska motståndare och framförallt de människor som upplever otryggheten. Annars riskerar debatten att helt hamna i händerna på dem som har ett intresse av ökade motsättningar och hårdare tag gentemot de mest utsatta i vårt delade Göteborg istället för verkliga gemensamma lösningar.