Så var valet avverkat och det gick ju bra för oss även om vi kan notera en nationell Mariteffekt som dock inte helt tog ut en "omvänd Cissi-effekt" här i Göteborg i och med att vi faktisk backade lite här mot senast av det jag sett. Vi är fortfarande större än riksgenomsnittet men inte lika mycket större än vad vi var förra gången när ju en mig närstående stod överst på vår lista. Jag kan tänka mig att exempelvis en del moderater som på andra håll valde oss kryssade göteborskt moderat denna gång när vi inte hade någon göteborgare lika högt upp. Men vad gör det när vi fixade tre liberala mandat!
Så var också årets budgetdebatt avverkad. Det blev en lite mer avslagen och lite mer malande och mindre debatterande tillställning denna gång. Nerven har varit så EU-fixerad senaste tiden tror jag, att nu var inte orken riktigt på topp. Jag kände det själv. Många hade ju också hållt igång länge på valnatten. Det har inte funnits sedvanlig tid att ladda och förbereda. Samtidigt är vi ju som vi är. Vi tar tag i debatten i alla fall och kör på. Fast den inte förändrar något. S och MP vinner likt förbaskat. Debatter vi för vid många andra tillfällen kommer i repris och körs i repris. Men det är också en del av den politiska vardagen och en väl så viktig del.
Besluten må vara fattade redan när de kommer till fullmäktige, men just vetskapen om att där kommer de att bli debatterade och redovisade för - den intresserade - allmänheten gör att när förslagen tas fram och de politiska positionerna låses så måste man ha det i åtanke, att kunna stå för det hela vägen ut. Det går inte att gömma undan i hopp om att ingen bryr sig eller tar debatten för att göra sin ståndpunkt och sina motargument känd. Det finns en väl så viktig demokratisk aspekt i det även om det ibland kan uppfattas som lite onödigt att ta en debatt om något som ju i realiteten redan är kört. Det finns ett slags förebyggande beslutsinslag i den efterkommande publika fullmäktigedebatten.
Denna gång höll vi nog tillbaka något. Den ekonomiska krisen gör ju också att svängrummet är mindre. Även om vi har olika lösningar och allt inte handlar om resurser, så är det klart att det lägger lite sordi på stämningen och möjligheterna att kunna genomföra allt man skulle vilja genomföra. Bara det faktum att Anneli Hulthén har en helt annan debattteknik än Göran Johansson drar också ned på de yvigaste svängarna. Det är stramare och finns inte samma ambition att gå loss tills sista ordet är sagt som hos Göran. Det är ju också så att vi går in i ett nytt valår. Om ett år är det val. Den stora kommunfullmäktigebataljen till det valet kommer säkerligen vid budgetdebatten nästa år och det gör också att vapnen vässas till dess snarare än att leverera allt krut nu. Det kan kanske skall ses som lite försiktig prövande förfäktning idag istället.
Det jag tycker var lite synd, var att ingen överhuvudtaget nappade på det jag tog upp om problemen med gängkriminalitet, våldsbrottslighet och utanförskapet, den sociala segregationen. Att man inte vill ha den debatten förstår jag, även om det annars räcker att antyda detta för att de skall kasta sig som ulvar på mig i andra sammanhang, med svepande påståenden om att jag bara svartmålar och överdriver. Den som lyssnade idag skulle nog säga att jag tvärtom håller igen rätt så ordentligt med tanke på problemens dignitet. Jag nämnde inte ens ordet gangsterstad :). Det är ju ett politisk misslyckande av värsta sort som givetvis skvätter på den politik som förs av det rådande styret, samtidigt som förstås ingen enskild kan ställas till svars och lösningarna ligger i att vi tillsammans tar oss an problemen.
Det är en för viktig debatt för att överlämnas till min namne i Sverigedemokraterna samtidigt som det ju inte går att tvinga fram en debatt om man inte vill ta den. Kommunledningen står ännu för mycket vid sidan av istället för att axla rollen och ta ledningen i arbetet mot våldet och segregationen i Göteborg. Det är ju utan tvekan vår största ödesfråga för hela göteborgssamhället. Det är ett ansvar vi som inte, i kontrast till min namnes anghang, vill bidra till motsättningar mellan människor av politiska skäl måste axla för att verka för ett hållbart helt Göteborg, inte ett fortsatt allt mer delat. Tyvärr kommer ju den ena rapporten efter den andra som visar på att utveckligen fortsätter gå åt fel håll i Göteborg. Det är så trist att så ofta behöva säga, "Vad var det jag sade!".
En välvillig tolkning är att det kanske är något på gång. En slags talande tystnad i att här och nu inte gå i polemik för att sedan komma med något annat. Inte bara en allmän ovilja att diskutera frågan publikt av olika taktiska skäl. Att insikten om att kommunledningen måste in på banan på ett helt annat sätt har börjat tränga in hos fler i den innersta cirkeln. Eller så är det bara fria fantasier och önskedrömmar. Det finns all anledning att lyfta frågan igen och igen och igen, som vi gjort gång på gång på gång tidigare, men bara fått nej, nej, nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar