Trägen vinner heter det!
Och trägen det är jag. Nu är det mobila psykiatriteam som är på väg att etableras i Göteborg. Det är ju en fråga jag haft uppe under flera år eftersom det ju är närmast skandalöst att en storstad som Göteborg inte har någon mobil jourpsykiatri. Efter att jag till slut, efter en rad andra initiativ, ställde frågan direkt till ansvarigt kommunalråd, Dario Espiga, som självklart efter att ha läst in sig och dessutom har en egen yrkeskarriär inom vården, inte kunde svara annat än att det behövs och det skall vi nu försöka få till så har det börjat hända saker.
Sjukvården har inte själva kunnat tillskapa detta, tyvärr kan jag bara konstatera, det var därför det var så nödvändigt att sätta kommunal press och ge stadskansliet ett sådant uppdrag. Sedan får man väl stå ut med att (S) och (MP) var så oschyssta att de försökte sig på att göra det formella förslaget till sin egen angelägenhet istället för det breda partigemensamma yrkande jag efterfrågade och det sedan också blev när uppdraget gavs. På onsdag skall vi besluta om resultatet, d v s att inrätta mobil psykiatri i Göteborg, i kommunstyrelsen. Det är bara att tacka och ta emot. Det är också bara att hoppas att även Västra Götaland nu står för sin självklara del i och med att det ju är lika mycket, egentligen mer, en vårdfråga. Jag hoppas innerligt också att den allmänna ekonomiska krisen inte får någon att säga att detta som beräknas kosta runt 1,5 Mkr för kommunen per år har vi inte råd med. Det måste vi har råd med, särskilt som det finns vinning för alla att göra, även ekonomiskt.
Min ingång har framförallt varit arbetet med hemlöshetsfrågorna och där fältarna behöver den möjligheten att kunna knyta psykiatrisk kompetens till sig när de stöter på människor som de inte kan nå eller befinner sig i en situation där de kan vara farliga för sig själva och andra men det inte finns kunskap och kompetens att bedöma vilken typ av psykiska problem personen de möter har och hur man når honom eller henne. Likadant är det ju på de rena övernattningsboenden som finns och där det vistas människor med oklara symptom som plötsligt kan brisera eller bara är svårhanterliga rent allmänt och personalen oavsett det är kommunens eller frivilligorganisationer inte har den utbildning och kunskap som krävs för att möta det på rätt sätt.
Överlag finns det ju idag inom den öppna psykiatriska vården, som blivit allt mer omfattande, också många människor i även helt egna boenden som har en medicinering som de slarvar med eller får plötsliga psykoser som kräver professionell kunskap för att hantera och då måste det självklart finnas mobila team som kan rycka ut. Det är ju rätt enastående att vi lade ned de gamla vårdinsititutionerna för så många år sedan och ännu inte kommit ikapp vare sig avseende vården, boenden eller möjligheten till mobila insatser. Detta är ju inte människor som frivilligt söker sig till akutvården eller övrig vård, i alla fall inte innan det hunnit gå för långt och kostar samhälle och individ ännu mer, men behöver hjälp liksom dessutom deras närmaste omgivning som annars kan råka ut för både det ena eller andra i onödig utsträckning.
Det är extra kul när saker som jag genom åren arbetat för och drivit på för och skrivit om och tagit upp i olika politiska sammanhang också får såväl gehör som blir verklighet. Fast det kommer säkert att låta som att vi alla varit överens hela tiden och att jag försöker ta åt mig äran för det. Tro det, att jag gör det!
Precis som med de nyligen beslutade reglerna om rätt för äldre par att bo ihop på äldreboende som ju alla och då särskilt de styrande partierna S och MP alltid tyckt och velat, enligt dem själva. En sanning med modifikation med tanke på att när jag väckte frågan i fullmäktige 2007 så fanns det inte ett ord om det i deras budget, som ju ändå styr i kommunen, medan vi hade haft med det i flera år i vår FP-budget och i olika sammanhag lyft även den frågan. Men därefter, när jag också väckt frågan särskilt i fullmäktige och fått ett positivt gensvar om behovet av att ändra regelverket, har det funnits med även i deras budget, d v s efter att vi redan börjat hantera frågan i kommunstyrelsen. Det är två år sedan och två år är inte att man alltid velat något, inte i min begreppsvärld i alla fall.
Däremot är det ju bra att vi alla är överens om något som ju egentligen borde vara självklart men tyvärr inte varit det och det beror i sin tur på den syn som funnits på äldreboendena och som jag också var den som började ändra på när jag kom in i kommunstyrelsen. Det är också ett faktum. Äras den som äras bör utan att för den skull ta äran av dem som hänger på och håller med helt enkelt eller har andra bra idéer som de arbetar för och vi andra hänger på. Poängen är att man kan tycka massor och vilja massor utan att ha skrivit det i och för sig, men om inte någon tar några initiativ så händer ju heller inget. Det är det jag menar med att för egen del göra skillnad!
Men, det politiska och mediala minnet är kort och är det någonstans piratpartiet hör hemma så är det ju i politiken, för där finns verkligen inga upphovsrättslagar och det är ju bra det. I politiken alltså. I andra sammanhang är det en annan histora. Men det är just en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar