Omsvängningens tid på den göteborska vänsterkanten!

Det känns som om proppen börjat gå ur så här på sluttampen. Jag är ju själv på väg mot nya utmaningar vad det lider. På något sätt känns det bra att i någon mening lämna lite ytterligare avtryck på det viset i för staden så viktiga frågor. Majoriteten vill inte gå till val på den inaktivitet, det nej, nej och åter nej, den handlingsförlamning i spåren av att de som har ansvaret ute i verksamheten inte har redskapen för att ta det ansvaret om inte den politiska ledningen tar tag i det, som jag vill påstå att jag sett till att sätta press på dem att hantera. De låsningar som Göran Johansson (S) stod för kanske också lättat allt mer. Jag kan ju inte påstå att vi var de såtaste vänner om man säger så.

Omsvängning 1:
Ja till samlat program för trygghetsboenden också i Göteborg!

På morgondagens kommunstyrelse kommer plötsligt ett förslag från (S), (MP) och (V) om att ta ett samlat grepp från kommunledningen för att få till stånd fler olika anpassade former av boenden för äldre, det som kallas trygghetsboenden i Göteborg. Det var det jag motionerade om 2006 och fick avslag på 2007 med att det sköter stadsdelsnämnderna och deras planeringsregioner och behövs inga centrala initiativ. Jag vet inte hur många gånger jag efter det påtalat att det enda stadsdelsnämnderna och planeringsregionerna kommer att göra är att fortsätta lägga ned äldreboendeplatser för att inte riskera stå med tomma kostasamma platser, det får hellre en överlastad hemtjänst som är lättare att använda som dragspel, bära och i övrigt inget mer. Det går inte att i stadsdelarna hitta på egna modeller för andra typer av boenden eller tro att de kommer att stå för några risker kring det. Verkligheten har visat att jag fått rätt. Det brukar bli så ;), tyvärr i det här fallet med tanke på de förlorade år som gått.

Bakgrunden till mitt inspel var att jag ju, först emot alla och sedan med alla, fick igenom att det skall bli lättare att få rätt till äldreboendeplats i Göteborg. Men då måste vi också få fram fler andra typer av boenden, eftersom de äldreboenden vi har blivit allt mer som minisjukhus för allt äldre och sjukare - dock fortsatt i allt för hög grad bemannade som boenden utan nödvändiga sjukvårdsresurser - och skall även andra behov än tungt medicinska, såsom ensamhet, oro och isolering, ge rätt till äldreboende måste vi få fram fler attraktiva alternativ för friskare och kryare äldre.

Det jag fått emot mig då är att alla faktiskt vill bo kvar hemma. Det är - och har varit - en sanning med modifikation. Uppemot hälften av de äldre som tillfrågats har svarat att de planerar, vill, tror sig behöva flytta från sitt nuvarande boende av åldersskäl inom överskådlig tid. Var femte rentav vill flytta från sitt nuvarande boende redan idag, för att de inte orkar gå i trapporna, sköta trädgården eller har svårt att komma ut och vill ha mer gemenskap och trygghet. Så sent som för bara någon månad sedan var det svaret från politiskt ansvariga inom socialdemokraterna, att man vill bo kvar hemma och det är därför det som gäller. Därför lade jag och Kjell Björkqvist (FP) i oktober en motion om att dels ta ett samlat grepp för att tillsammans med andra aktörer få fram en byggnation av trygghetsboenden i Göteborg och ta del av regeringens statsbidrag för sådan byggnation samt sätta press på alla byggare att vid ny- och ombyggnad se till att det skapas fullt ut tillgängliga boenden för äldre i det ordinära bostadsbeståndet.

Nu är det precis det som vänsterkartellen föreslår. De har vi förstås inget emot, fast de kunde ju frågat oss först när de ändå köper våra förslag redan innan de behandlats i kommunstyrelsen och fullmäktige. Allt det vi sagt tidigare och de fram tills nu sagt emot är plötsligt det som är självklart nödvändigt för att det skall hända något. Så kan det bli!

Omsvängning 2:
Ja till en samlad vision för den nya Älvstaden!

Häromsistens var det mitt initiativ som blev två folkpartimotioner med Kjell Björkqvist (FP) och Ann-Katrine Fogelgren (FP) om att ta ett samlat grepp om Älvstaden som vi valde att benämna det och därtill särskilt omkring framtidens nya epicentrum för hela göteborgsregionen, Bananpiren och Frihamnen i direkt anslutning till en ny Göta Älvbro och alla nya områden på var sida den.

Det landade ju först i ett samlat arbete på tjänstemannanivå kallat Centrala Älvstaden, även om svaret på vår motion var att det behövs inte mer än det som redan görs - det vill säga det som var innan Centrala Älvstaden dök upp eftersom det inte fanns när de svaren avgavs - i form av separata planer för varje område samt översiktplanen. Det vi ville var ju att starta ett samlat programarbete över alla förvaltnings- och bolagsgränser för helheten runt älven mellan den statiska satellitbilden översiktsplan och gräv-där-du-står-grodperspektivet i form av detaljplan. En slags svepande rörlig helikoptebild som verkligen såg till att det denna gång blev som vi vill, helst under ledning av en stadsarktitekt med beteendevetnskaplig kompetens, inte de allt mer missade chanser som Eriksberg blivit.

Särskilt med sikte på de områden som kommit att kallas Centrala Älvstaden där det finns möjligheter till något som verkligen slår an, mitt i älven med utsikt över hela Göteborg och som en pendang till Läppstiftet. En stadsbild som sammantaget kan ge något häftigt - vi förde ju en diskussion om en silhuett av ett skepp med möjligheter att projicera bilder på "seglen" - tillika en ekologisk stadsdel på höjden med en Bananpark på spetsen, till vilken en ny Göta Älvbro angör, snarare än bara ett högt hus och bara en ny bro som skall ersätta en gammal. Det senare tycks tyvärr bli fallet hursom.

Däremot kom plötsligt till förra kommunstyrelsen efter partiöverläggningar en skrivelse som innebar att det skall skapas en grupp direkt under kommunstyrelsen för att ta ett samlat grepp och ta fram en vision kring Centrala Älvstaden. Precis det vi föreslog, fast vi därtill också ser behovet av att se till hela älvrummet, men för ett år sedan inte behövdes och vi var helt ensamma om att vilja, men nu var så självklart nödvändigt att alla var med på det. Så kan det gå!

Omsvängning 3:
Kanske ja till samlad strategi för integration också...?!

Det är väl lika bra att ta ut segern i förskott för det jag redan sagt mig vara övertygad om kommer. Det var ju 2006 som vänsterkartellen röstade ned min, Helene Odenjungs (FP) och Kjell Björkqvists (FP) motion om en samlad integrationststrategi under direkt ledning av kommunstyrelsen. Argumentet emot då var detsamma som för det mesta annat, att det skall lösas lokalt.

Jag är lika förundrar ännu idag över att den kanske största ödesfrågan för hela göteborgssamhället, segregationen med sina ökande utanförskapsfickor, överhuvudtaget inte diskuteras i kommunledningen som politisk ledning för hela kommunen. Det räcker inte med allmänna skrivningar i en budgettext och därutöver att tro att enskilda stadsdelsnämnder och bostadsbolag skall lösa detta. Det är en fråga som kräver kraftsamling, samordning och tryck ut i hela organisationen överallt i alla dess delar med tydliga strategier för hur ökad integration skall uppnås. Än mer motsägelsefullt är det att den som varit mest emot centrala samordning och tagit debatten emot mig i dessa frågor, Anna Johansson (S), är den som nu sitter som ansvarig för detta i kommunstyrelsen.

Det som blev av vår motion var ett styrkort för integration, som nu till slut tycks vara på gång (jag har ju interpellerat om vart det tog vägen en gång redan) och året efter kom förslaget från vänsterkartellen om det som kallas S2020, social utveckling till 2020, som dock parkerades i social resursnämnd istället för kommunledningen och därför har svårt att nå ut till övriga nämnder och styrelser i försöken att få in integrationsperspektivet i all samhällsplanering. Det uppdraget var för övrigt en blåkopia av sammanfattningen på vår motion. Så i någon mening, med som det tycks vara den ungefärliga ledtiden, ett års fördröjning gick majoriteten på det vi föreslog i och för sig. Dock inte fullt ut. Utvecklingen har ju inte därefter heller gått i en bättre riktning i Göteborg utöver de förändringar som regeringen gjorde som fick in fler i arbete innan finanskrisen slog till. Nu är det ännu värre.

Nu kommer därför också fler och fler signaler om hur verksamheterna efterfrågar att kommunledningen kliver in på arenan. Det är ju minst sagt hög tid. Bara det faktum att de oroligheter som varit runtom i kommunen skapar sura politiska kommentarer när jag lyft behovet av att lyfta in dem och följa upp dem i kommunstyrelsen, säger ju något. På kommunstyrelsens beredningsmöte i förra veckan kunde stadskansliet åter redovisa att det saknas en tydlig målbild, styrning och samordning avseende det som egentligen är uppdraget för S2020 och därmed omkring hela segregations- och integrationsproblematiken. Det nickades då från många håll i den politiska församlingen kunde jag notera.

Nu väntar jag bara på att de styrande partierna kommer med kompletterande kommunstyrelseinspel som föreslår det vi redan en gång fått avslag på. Det vore, som sagt, på tiden, övertiden rentav. Eller så får vi framgent påminna dem om vad som framkommer på denna punkt avseende nämndernas syn på arbetet mot segregationen i den uppföljningsrapport som därtill kommer upp på morgondagens kommunstyrelse. Så skulle det också kunna bli!