Gå och rösta i EU-valet!? Så klart! Och så då detta med "sossarna"!

Nu är det långhelg och alla har gått hem, antar jag för de flesta i alla fall. det skall jag också göra och faktiskt resa bort några dagar dessutom.

Utanför fönstret har sossarna satt upp ett tält för - antar jag - EU-valskampanj. Det är lite lustigt förresten. Miljöpartiet har gått ut till sina egna och sagt att de inte får kalla sossarna för just sossarna, av respekt för sin samarbetspartner. Samtidigt har Mona Sahlin öppnat just websajten "sossarna.se". Det säger något. Det är söderbönans folkliga tilltal som slår igenom. Där tror jag dock miljöpartiet ligger närmare än "sossarna" i synen på hur man ska återskapa respekt och regeringsfähighet hos det som en gång var det givna regeringsalternativet. Med Mona Sahlin är man ett socialdemokratiskt parti bland andra partier i Sverige och på den Europeiska arenan som ligger på 30-35% och någon gång mer, någon gång mindre. Det är bra för demokratin och till och med socialdemokratin.

Det borde till och med alla dessa sosse-märkta statsvetare som är ute i tid och otid och får frågan om hur deras parti ska bli stort igen tycka, som de statsvetare de utges för att vara och inte de partityckare bereds utrymme för att vara. Tänk vilket ramaskri det skulle bli om någon statsvetare gick ut som M-märkt eller FP-märkt eller något sådant och uttalade sig om det politiska läget i landet. Där finns ett av huvudargumenten för varför det är demokratiskt bra med att inte bara ett parti dominerar den politiska arenan så som socialdemokratin gjort, för de finns in i våra nervtrådar än idag i ryggmärgsreflexer om vad som är rätt och fel, fast det egentligen är fel även det som ses som allmänt självklart. Till och med jag kan ibland komma på mig att prata om oppositionen som om den är regeringen och tvärtom. Fast det klingar, frigörande nog, av allt mer, särskilt så som oppositionen, dvs vänsterröran, beter sig i sin oppositionsroll idag. Kanske kan Sverige bli en riktig levande demokrati till slut. Men det finns mycket att röja runt i ännu dock, inte minst hör i vår egen stad. Bara vi får chansen så!

Det är sådant man kan fundera på kopplat till Europaparlamenstvalet. Det som varit vårt nationella trauma kopplat till EU är att vi haft en förlamande Ja och Nej-debatt som fortfarande finns där. Vi gick inte med i EU för att vi brinner för världsfred och samarbete för att säkra den freden (det kan andra göra åt oss), vi gick med som en bisats för att det nog var bästa så rent ekonomiskt framför att i evinnerliga tider stå utanför (dvs att någon annan kan börja plocka russinen från vår kaka om vi inte är med och delar på den och talar om "How we do it in Sweden!").

Det intressanta med den här valrörelsen är att JA och Nej har börjat tonas ned. Var är förresten Marita Ulvskog, ännu en av våra lyckans smeder från det partiet? Media tar också sitt ansvar och inte bara pliktskylidgast utan också ordentligt och i många delar bra belyser EU-valet. Det är bara ett problem: Man gör det som en undervisningsinsats för hur EU fungerar, hur EU styrs, vilka som finns där och så några frågor som får symbolisera allt det som EU står för. Det är inget fel i det egentligen. Det är rent av oklanderligt och bra. Men till skillnad mot när det i alla fall var Ja eller Nej så blir det väldigt lite utrymme för politisk debatt. Debatten handlar om hur få som kommer att rösta och den sedvanliga "granskningen" av hur den politiska eliten skor sig med hårt klippta bortförklaringar för att driva tesen till sin spets. Vad den samlade bilden för den vanlige väljaren då blir är ju rätt given, för vad ger störst - skapade - rubriker?

Tänk om en vanlig valrörelse hade skickat det budskapet: Detta är så komplicerat så det kan du inte förstå och om du inte är extremt insatt i teknikaliteterna kan du göra som alla andra och stanna hemma, rentav som en protest mot dem som ändå inte göra något annat än att sko sig på din bekostnad i den sedvanligta medieskugga som ligger över mellanvalstiden! Jag är övertygad om att svensken vet mer om hur EU fungerar och alla komplicerade turer än de har en aning om hur en kommun fungerar eller ännu mer vad ett landstingsfullmäktige är eller ens skillnaden mellan riksdag och regering. Ändå kan de pallra sig till valurnorna och göra ett val. Hade de vetat bättre hade de kanske stannat hemma från det med. Vem vet? Och hade de haft det minsta lilla hum om FN som ju är höjt över allt som det godaste av goda, så hade vi nog lämnat den skurkorganisationen för länge sedan. Men i brist på bättre får vi ta det som finns i kampen för en bättre värld och det är kanske gott nog. Precis som EU och vad vi å ena sidan vill med EU och å andra sidan kan göra av EU. Det är ju den intressanta politiska debatten.

Men visst har vi i politiken en hemläxa att göra - också. EU har inte blivit en naturlig del av den politiska vardagen och dels kan kanske inte ett samarbete mellan 27 länder över en hel kontinent med en halv miljard människor alltid bli det. Att det överhuvudtaget finns, i någon mening fungerar och inte ställer till det mer än att en majoritet tycker det får andra hantera, är kanske inte så illa heller i någon mening. Det tar sin tid innan saker blir en naturlig del när det handlar om så tröga processer som demokratin kan vara.

Det går annars bra att som GP gjorde härförleden redovisa hur mycket fullmäktiges beslut påverkas av EU och beklaga att vi inte varje gång nämner EU när vi har lokala debatter. Lika lite som vi särskilt ofta nämner regering och riksdag i lokala debatter. Dock oftare. Det har med närheten att göra, men ännu mer EU-politikens dilemma så länge det bygger på nationellt samarbete och inte ren överstatlighet: Att det inte blir en kamp mellan olika tydliga regeringsalternativ. Det är nog den politiska valtemperaturens viktigaste stämningshöjare och det momentet saknas. Det är nog den viktigaste förklaringen till att de riktigt hårda politiska konfrontationerna inte blir lika tydliga och därmed intresset inte lika högt. Men samtidigt; hur mycket bevakar samma journalister egentligen EU i vardagen och hur mycket lägger media på det för att göra de politiska meningsskiljaktigheterna tydliga bortanför tillfällighetsfrågor som lite slumpmässigt kan poppa upp lite då och då?

Jag tror svensk media utan konkurrens är världssämst på det, inklusive en rad länder som inte är med i EU. Hur många debattartiklar om EU bedöms som intressanta av debattsidorna under mellanvalsperioden - trots att de just tar upp sådant som har den betydelse i vår vardag som man nu hävdar att de har - när nu inte lite utrymme släpps till slentrianmässigt i valrörelsen? Det ger också en bild av ledarsidornas intressanta stående tes om att detta val dels är som alla andra val, dels att partierna inte tar sitt ansvar för det valet. Mer än Sverigedemokraterna verkar det som av det mediaintresse de får i förhållande till de siffror de faktiskt uppvisar. Det ena ger det andra skulle jag säga.

Vi skulle ha val oftare, så blir inte varje val så stigmatiserat, utan en naturlig process där människor gör sin valhandling utifrån en levande allmän demokratisk debatt. Det är i alla fall min lilla demokratiska dröm.