Tänk vilka långbänkar och trätor som i en handvändning plötsligt kan få alla att falla i varandras armar mot löfte om att inte påminna varandra om det som varit. Få frågor har väl varit så infekterade som den om biltullar i Göteborg. Nu har vi fått ett riktigt Kinderegg som lovar allt, bara någon annan betalar.
Från och med nu skall vi alla jubla över att nu satsar vi på Göteborg. Den som satsar är regering och kommun med kranskommuner och region, den som betalar är förstås vi skattebetalare, särskilt om vi av och till kör bil. Det kan ju då dock inte handla om trängselskatt som det sägs i media, för då skulle ju knappast de ekonomiska kalkylerna hålla om man verkligen fick bilisterna att sluta köra och därmed sluta att betala för sig.
Detta är nu en process som hållit på under lång tid och alla frågor har ju bollats i luften och ett antal parallella processer startats och pågått. Det är på mållinjen vi – åter – varit på väg att snubbla, medan Stockholm ännu en gång fått ett jättepaket mot att de kastar in 50% och Malmö sedan länge dragit ifrån oss med sina bro- och tunnelinvesteringar som de lagt i runda slängar 40% från eget håll. Vi däremot har stått och stampat, inte beredda att betala något själva.
Det har stått klart för alla under en längre tid att det inte är en hållbar strategi. Ingen har ju heller räknat på förlusten, eller om man så vill kostnaden, vi gjort och gör på att INTE göra något. Pengar som rinner oss förbi och måste ställas i relation till kostnaderna vi nu talar om i storleksordningen 30 miljarder för en ny älvtunnel, delar av en ny Göta Älvbro, hela Västlänkenpaketet med tågtunnel under Göteborg med mera, med mera. Knäckfrågan har förstås varit finansieringen när vi tragglat fram alla önskelistor. Ingen har egentligen trott på att det skall gå att lösa. Även om vi sett en helt annan ton från denna vår Alliansregering än tidigare regeringar.
Regeringen har nu också löst det åt oss. De har gett oss ett erbjudande, ”take or leave it!”. Gör som de andra eller låt bli. Nästa chans blir kanske om något decennium eller så. Om någonsin. En annan regering kommer inte att vara mer frikostig, det har historien visat. Tvärtom är detta ju fantastiskt för att kunna lösa en rad av våra kommunikationsmässiga stoppklossar och få ökat kollektivtrafikresande, framförallt tågpendelmöjligheter.
Det är det politiken handlar om, att förhålla sig till förändrade förhållanden och verkligheter och ta långsiktigt ansvar för utvecklingen och möjligheter till utveckling när tillfälle ges. Inget av det som nu diskuteras är nytt under solen, det är bara det att det kan bli verklighet under ett antal förutsättningar som vi alla haft beredskap för beroende på spelplanen. Det oansvariga vore att försitta den chansen oavsett vilken principiell hållning vi har till vem som skall betala vad när verkligheten inte ser ut sådan och inte har gjort det de senaste 25 åren heller. Det går inte ställa sig vid sidan av om man vill vara med. Nu är vi med från Västsverige igen. Hoppas jag, så att vi inte av egen kraft skjuter oss i foten igen på något bakvänt, inkrökt väldigt västsvenskt sätt. Det har varit mitt varnande finger genom alla möten och diskussioner som - faktiskt - varit under ett antal år nu, att vi måste ta oss samman och sluta bara önska, kräva, skälla ut och sura, utan att bjuda något i gengäld om vi verkligen vill något. För en gångs skull ligger annars vi i Göteborgsregionen och Västra Götaland rätt väl framme kring en samsyn om projektprioriteringar ned på objektsnivå.
Nu kommer också i nästa steg alla preciseringar och detaljer och annat som säkerligen lär sätta såväl käppar som snurr på hjulen. Det höll på att tjorva till sig redan på kvällens möte med GöteborgsRegionens förbundsstyrelse när plötsligt allt och inget skulle in på objektsnivå utan beredning istället för att se till att hänga på statens lås och inte tillåta dem dra tillbaka sitt erbjudande, utan tvärtom se till att få huvuddragen stadfästa en gång för alla. Likaväl som att på allvar syna korten om hur mycket pengar det i slutändan blir och kan bli fråga om.
Måtte vi bara slippa trängselskatter à la Stockholm. Dels är Göteborgs problem något annat än Stockholm, egentligen precis det motsatta, dels strider hur de tas ut mot alla vettiga principer.
Stockholm har problem med en igenkorkad innerstad med få småvägar mellan olika områden men en rad leder över broar åt olika håll på grund av alla öar. Göteborg har problem med igenkorkade leder på grund av att de samlas vid för få övertfarter över älven som skär av staden på mitten, som genererar köer åt alla håll, men med en mängd småvägar mellan olika områden i övrigt. Därför kan våra trafikavgiftsystem inte formas utifrån Stockholms modell och med syftet att få bort innerstadstrafiken. Vårt problem är inpendlingen där kollektivtrafiken endast står för runt 17% mot Stockholms 40%. Det löses inte i första hand med trängselskatt, utan med gtillgång till pendeltåg. Det är det kollektivtrafiksystemet som måste finansieras och Västlänken är en grundsten för det.
Utformningen av Stockholms trängselskatt måste dessutom strida mot alla internationella medborgerliga rättighetskataloger för skatteuttag i en rättsstat. Jag blir arg bara jag ser dem. Man vet inte om och vad man skall betala och man kan inte betala direkt utan först i form av en samlingsfaktura en månad senare. Som turist finns svenska skyltar med ett telefonnummer och oläsbara tavlor för den som kör bil som informerar om att något skall betalas till någon på något sätt. Det är absurt att det skall sitta folk och fatta skattebeslut på fotograferade nummerplåtar. Ännu mer absurt var det när den enskilde dagen efter passagen var tvungen att gå till exempelvis en 7-11-butik för att lösa sin skuld. Måtte vi ändra till vettiga principer om att det skall kunna tas ut vägavgifter så som man gör på andra håll för att finansiera kopplade infrastruktursatsningar och inte som en skatt med alla dess skatterättsliga märkligheter. Tänk att det enkla alltid skall vara det svåra att lösa (bara för att Finansen inte vill släppa greppet - oavsett regering i det fallet).
Det blir förstås den riktigt trickiga frågan, att utforma ett rimligt vettigt hyfsat rättvist betalsystem, som undviker de orimligheter som biltullarna som diskuterades för nu snart 20 år sedan - tiden går fort :) - hade inneburit. Önska kan man alltid och mer möjligt är det med modern teknik.
Det är min stilla önskan i all denna jätteapparat med de enorma summor detta handlar om. Vi får se var det landar, för det enda man vet är att byggprojekt tar 50% längre tid och kostar det dubbla (trippelt beaktat inflationen), typ. Jag är i övrigt med på tåget om man så säger, såväl med beslutet i dagens GR som det beslut Göteborgs Kommunstyrelse lär fatta imorgon onsdag. Fast visst är det lite väl mycket ketchupeffekt på en gång efter allt tomt flaskskakande som varit genom åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar