Dagens kommunstyrelse var bordläggningarnas mästerskap. Jag trodde vi skulle ha kunnat rensa av en del, men icke.
1. Miljöpartiet stoppade rakt ja till bättre bemötande gentemot funktionsnedsatta!
Till och med sådant som Miljöpartiet suttit med Personal- och Arbetsmarknasdsdelegationen och kunnat påverka i ett antal turer blev bordlagt för att man inte uppenbarligen förstod frågan. Jag tänker då bland annat på vår motion om ett bättre bemötande av funktionshindrade som nu är tänkt att bakas in som utbildningsmoment i den satsning på kunskap kring mänskliga rättigheter och icke-diskriminering som är under utarbetande för att nå all kommunens personal. Vad är problemet med det kan man fråga? Ren okynnesbordläggning helt enkelt! Ibland blir man bara så trött.
2. Alla med på framtagande av nya regler för ledsagarservicen i alla fall!
Nu är frågan om att försöka få till stånd en rättssäker, rättvis och tillräckligt omfattande ledsagarservice för funktionsnedsatta i alla fall på rulle efter beslut om det yrkande vi tragglat fram (se föregående inlägg om alla turer för övrigt). Jag vet att bland annat de synskadade är glada för det, bara det nu blir tillräckligt tempo så att det är i full gång till årsskiftet.
Jag var hos dem så sent som igår och utövade blindbock, det vill säga gick runt med förbundna ögon såväl inomhus som ut i trafiken. Som väl var fanns det andra med, annars hade det nog varit en Mikael Janson mindre i göteborgspolitiken nu :). Det är bra att påminna sig ibland om det man vet och försöker agera för, men förstås bara är teori för den som inte själv lever i den vardag som innebär att det inte går att man när man själv vill sedan ta av sig ögonbindeln. Eller hoppa ur rullstolen eller vad det nu är.
Det är ofta så små enkla saker som såväl ställer till det som skulle kunna förenkla. Vi är fortfarande för urusla i Göteborg på att ordna stadsrum och gatumiljöer som är till för alla. Bara en sådan sak, som att se till att det tickande ljudet från övergångsställenas trafikljus är högt nog för att verkligen också höras i allt annat brus och med inbyggd automatik för att dra ned på volymen när det inte rusningstrafik och därmed eventuella boende kan bli störda av det. Allt är möjligt bara man tänker efter före och inte efter (det är då det istället bara blir dyrt, svårt och landar i halvmesyrer).
Där hade en interaktiv tillgänglighetskatalog som vi vill se kunnat göra nytta, för att successivt tillgänglighetsanpassa alla miljöer och se vad som fungerar och inte fungerar idag.
3. Oroligheterna fortsätter och vi följer från sidan.
Jag väckte också frågan på dagens kommunstyrelse om hur vi egentligen följer oroligheterna runtom i staden. Det är en exceptionell situation som alla pratar om och många lever mitt i. Då måste vi, som jag sagt tidigare, vara med på arenan i kommunledningen också. Jag vet att ordförande och vice ordförande och ansvarig för de sociala frågorna får fortlöpande information. Men jag tycker inte för egen del att det är tillfredsställande att få andra- eller tredjehandsinformation långt efter med tanke på hur snabbt allt händer och insatser sätts in. Vi i kommunstyrelsen är trots allt kommunens krisledningsfunktion och kommunen befinner sig i en kris.
Det är bra att vi får återkommande korta dragningar när vi ändå har våra möten, det var det jag först begärde en övrig fråga om för att försäkra mig om att vi får åtminstone det. Men lite mer på tå hade jag önskat att vi var. Vi måste också redan nu börja fundera på vilka lärdomar vi kan dra av allt som skett och sker och hur vi kan organisera oss för att vara mer förberedda till nästa gång någots sådant här, eller för all del helt annat, händer utifrån det man nu prövar sig fram med för att stävja oroligheterna.
Jag kan väl inte säga att det var vågen, dock absolut en viss samsyn, men det fanns också en i mitt tycke onödig irritation över att jag skulle vara på gränsen till att begära för mycket. Jag som tvärtom tycker det är så modesta påpekanden det kan vara i den situation vi befinner oss i. Jag skulle ju rentav egentligen vilja att vi mer aktivt hade en gruppering inom kommunstyrelsen som verkligen tillsammans tog saken i egna händer, inte för att göra jobbet eller köra över social eller polis, utan för att bilda sig uppfattningar, se mönster och gå i god för att kommunen centralt är lika med som de ute på fältet och kan ge stöttning och på snabba boliner sätta in kommungemensamma åtgärder.
Det tuffa, avslutningsvis, är att vi har en kärna som nu under två veckors tid orkat hålla liv i de uppblossande bränderna och annat. De jag påpekade redan efter den första nattens bränder i Backa. Det är där jag tror den enhet för subkultulturer som vi föreslagit hade gjort nytta, kopplad till insatserna mot den grova organiserade kriminaliteten men ändå en annan typ av ungdomsgäng/subkultur än brottssyndikaten och att socialen kan få stöd att följa dem ned på individnivå i spåren av den sociala oro som finns och föräldrar och vuxensamhälle som abdikerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar