Tänk vad jag tjatat om att varje skola borde ha sin egen polis kopplad till sig. Nu kan jag läsa i GP om hur både Ask och Bodström skall till Backa efter all oro i Göteborg. Det konkreta förslag som framkommer i artikeln är behovet av vad som kallas kontaktpoliser i skolan, för att göra så att ungdomarna lär känna en polis och polisen lär känna barnen och avdramatiserar det hela. Det är precis det jag fört fram, allt sedan vi inrättade det på Nordhemsskolan när jag var vice ordförande i SDN Linnéstaden. Vi hade problem med ungdomsgäng, narkotika långt ned i åldrarna och bråk med elever från andra skolor.
Den kvarterspolis som fanns fick egen nyckel till skolan, var ofta där och ute i klassrummen och plötsligt såg skolans personal och polisen samma barn och kunde prata om samma barn. Det vi också gjorde var att placera en socialsekreterare där. På så sätt såg även hon samma barn i deras vardagliga skolmiljö som lärarna och polisen. De kunde i vardagen byta information utan att bryta någon sekretess och det blev inte fullt så dramatiskt att kontakta vare sig polis eller socialtjänst. Det är där problemet oftast är idag. Svårigheterna att nå varandra eller helt enkelt bara skylla på de andra genom att inte vilja se det gemensamma barnet, Det var den bästa förebyggande insats jag sett. Inte bara för att personalen fick nya kontaktvägar, utan också för att det kom till stånd en ny dialog direkt med ungdomarna som skapade nya processer. Men så hände det som så ofta hänt, närpolisen alla pratat om men aldrig sett, försvann helt från området. Nu hoppas jag på hans och hennes återkomst, på allvar.
Det handlar om SSP i vardagen, inte på pappret och i centrala samverkansgrupper. För det är det jag fått tllbaka varje gång jag tagit upp detta; att i Göteborg har vi SSP, skola-social-polis i samverkan, och det räcker gott. Jag trodde först det var det vi hade i Linnéstaden. Tyvärr har det allt för ofta bara varit just samverkan om samverkan. Det är bra. Men det räcker inte att tjänstemän sitter ned och pratar med varandra om barnens situation. De måste ha de mötena i den dagliga vardagen för att ta tag i saker när de sker. Finnas där barnen finns, såväl förebyggande som bryta sådant som kan gå riktigt snett - i tid.
Kan Ask och Bodström sätta igång den processen, så är de välkomna. Fast vi kunde varit igång med det i full skala redan, som jag hade önskat med de exempel vi redan har på hur det kan fungera och de försök att lyfta frågan som vi gjort. Det är stadsdelsnämndernas ansvar, men de måste också få stöd och hjälp och tydliga riktlinjer för hur de bör arbeta och att kommunen agerar gentemot polisen för att få till detta. Dessutom är det ju märkligt hur man till och med inom samma stadsdelsförvaltning inte klarar av att kommunicera mellan skola och socialtjänst. Det finns alldeles för många exempel på det. Tyvärr.
Jag hoppas också Ask och Bodström passar på att träffa kioskägaren på Blendas gata, som sade något av det klokaste när jag träffade honom för nu en tid sedan när frågan om övervakningskameror var på tapeten: "Jo, jag skulle nog vinna på övervakningskameror och för min del vill jag ha det, men vilket samhälle skapar vi då, så som medborgare säger jag nej" (fritt tolkat av mig förstås). Det var det som avgjorde min inställning till det förslaget utöver de rent principiella i att börja bevaka mitt i bostadsområden på allmän plats. Vi bör ha tänkt över det noga innan vi öppnar den fördämningen i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar