Ja, ja, visst, något om Sverigedemokraterna också, fast de inte förtjänar det!

Kan någon begripa varför media bestämt sig för att nu skall Sverigedemokraterna in i Riksdagen?! Är de så bundna vid sin egen medielogik att den tappar all logik?! Det är förstås en retoriska frågor, men hela det mediala försvaret för upplägget haltar. Sverigedemokraterna är inte vilket parti som helst och därför kan de inte hanteras som om de är värda mer eller har större betydelse än andra partier. Efter den beröringsångest som rått i mediavärlden och för all del politiken har proppen nu gått ur, även om det är fel att säga att vi inte tagit debatten med dem som med andra politiska rörelse. Lika lite som att de inte får uppmärksamhet ändå.

För något år sedan fick de en större artikel om sin kommunala budget i GP och med bild än vad den samlade alliansen fick, utan bild. Fast de inte förtjänar det, vare sig ur viktighetshänseende, medialt rättvisetänk eller för den delen med den avgrundssvans de fortfarande har som sitt ursprung och bas. I deras kommunala budget i Göteborg heter det "Bevara Sverige Svenskt!". Märkligt nog refererades aldrig det, när det egentligen borde räcka så. Så finns det inte heller några sprayade "BSS" på de fina historiska göteborgsbyggnader och platser de har på bilder i sin budget. Det hade ju annars varit effektfullt för att visa på sin egen historia. Det lite lustiga är ju att dessa historiska miljöer, liksom det mesta i Göteborg, dessutom har direkta utländska internationella kopplingar fast Sverigedemokraterna märkligt nog i samma veva gör stort nummer av att "Göteborg är en svensk stad!" (ja, kan de inte sin historia så kan de lite geografi i alla fall).

Nu tycks alltså proppen ha gått ur fullständigt med resultat att nyhetssidorna exponerar dem med en sedvanlig kvällstidningstouch av folklighet medan eliten på ledar-, debatt- och kultursidorna attackerar den exponeringen och bidrar ytterligare till att spela dem i händerna. Ett av media själv skapat moment 22. Därför kan de nu spela rollen av både mobbingoffer och ställa krav på att som "ett parti på väg in i riksdagen" måste de beredas samma utrymme som andra partier. Det är bara att gratulera partistrategerna bakom. Jimmy Åkesson och min namne i Göteborgs fullmäktige, som gör det svårt att heta Mikael Janson i dessa tider (i mitt fall ett s, i hans "ss" dock), är ju faktiskt inte SÅ intressanta eller har kommit med SÅ uppseendeväckande utspel som förtjänar DEN uppmärksamheten. Skall bli intressant att se vilken uppmärksamhet vårt landsmöte får i kvällspressen.

Aftonbladet körde i alla fall på vid deras stämma som andra partier av motsvarande storlek bara kan drömma om att bli bevakade, där hela politiken redovisas på helsidesuppslag, nästan så att invandrarfrågan förminskades fast det ju är den enda politik de egentligen har utom ett hopkok stöldgods från andra där allt ont förklaras av invandrarna. En av de märkligaste artiklar jag någonsin läst, ens i en kvällstidning, är idolporträttet på de tvillingar som skall börja en insamlingskampanj mot islam och muslimer. Avslutningen är en orädd David mot Goliat, fast mamma är orolig, som inte ens deras egna propagandaorgan skulle ha kunnat göra bättre. Det onormala - att sträva till intolerans och motsättningar - görs till något normalt, rentav rättfärdigt och modigt. Det ger mig kalla kårar, hur frontlinjen för värnet för humanism, tolerans och värnet om mänskliga rättigheter flyttas flera meter med ett sådant reportage. För det är ju inte för oss som uppfattar oss som hyfsat kloka och sansade personer budskapet i det reportaget är riktat, dessutom skrivet med en allmogekrigarjargong som inte står de nationalistiska rörelsernas egen språkdräkt efter. Även om den säkert är tänkt som en sarkasm och ironi, det är vad jag innerligt hoppas är att det var menat som, så funkar tyvärr inte det på dessa grupper och dem de vänder sig till. Det skulle vara intressant att få en språkprofessors analys. För mig är det en produktplacering på bästa sändingstid. Grattis Sverigedemokraterna.

Givetvis skall inte en enstaka artikels, eller ens ett gäng artiklars, betydelse övervärderas, men inte heller undervärderas. Det sänker i alla fall trovärdigheten för Aftonbladets sammantagna agerande. Det är hursomhelst min mening om detta. Däremot är förstås debatten viktig att ta, fast Sverige ärligt talat står inför andra större frågor än en invandrarfråga när den spelas ut mot allt annat som gör att länder som Danmark och Holland håller på att sänka sig själva i självinfektion. Det handlar i grunden om att antingen är man demokrat och utgår från alla människors lika värde, eller så är man det inte. Man kan inte bara vara lite demokrat för bara något utvalda såsom en själv och några till. Antingen ställer man upp för demokratin och diskuterar de problem som finns utifrån det, eller så gör man det inte och då blir faktiskt demokratin en del av problemet och hatet och hotet en del av lösningen. En lösning som i sig är det som skapar problemen och motsättningarna man säger sig vilja lösa. Det är det som är Sverigedemokraternas affärsidé. Precis som judehatet var nazismens hot och hatbild som också gav den lösning som omtalas som den slutgiltiga lösningen. Det får vi aldrig glömma.

Det undantar inte övriga partiers ansvar för att inte diskutera den misslyckade integrationen och utanförskapet och en inhuman flykting- och invandrarpolitik på ett sätt som är relevant för människor i dagens Sverige och därmed ge grodgrund för främlingsfientliga krafter. Likaväl som missbruket av ordet rasist, som ju inte minst vi Folkpartiet liberalerna fått utstå så ofta, så fort vi pekat på att det naturligtvis också finns problem och för oss i vårt samhälle nya konflikzoner i en ökad mångfald, som måste hanteras, fast lösningen inte för den skull heter mer enfald. Tvärtom. Den tiden är förbi, ens om vi hade velat ha den tillbaka. Dessutom står idén om det enhetliga folkhemmet där alla är lika och hanteras lika och förväntas agera lika en politik för assimilation och inte demokratisk mångfald. Det är väl därför de nationalistiska krafterna så hårt försöker återta folkhemsretoriken, till socialdemokratins stora förtvivlan.

Den ovan hänvisade Aftonbladetartikeln finns för övrigt att läsa här. I dagens GP på ledarsidan gör också Abraham Staifo ett mycket bra och kärnfullt inlägg tycker jag.