Göteborg har blivit en delad stad och det är oroande. Det har Göteborg i och för sig alltid varit. Det är bara att fråga en gammal Hisingsbo kontra en fastlandsbo eller någon från Redbergslid kontra Örgryte som ju ligger nästgårds. Stadsdens indelning i stadsdelsnämnder har dock också skapat en administrativ uppdelning som blivit allt mer kontraproduktiv, även om man tvingas samarbeta allt mer om allt mer. Jag är den förste tillskyndaren för idén om stadsdelsnämnder och var för när de genomfördes och åren efter. Det var nödvändigt. De gamla centrala facknämnderna var kolosser på lerfötter utan styrning eller ekonomisk kontroll. Det var rena turen att SDN infördes när 90-talskrisen slog till, annars hade det aldrig gått att hantera de krisåren. Likaså har den demokratiska lokala dialogen ökat (för den som verkligen vill få tag i en politiker vill säga).
Bara det att man som beslutsfattare vet var en skola man fattar beslut om ligger är en fördel mot den gamla skolstyrelsen där man knappt ens visste i vilken riktning skolan låg. Genom de veckovisa politikerjourer jag för egen del anordnade på dåvarande café Greddelina mitt i Haga när jag satt i SDN Linnéstaden fick jag många kontakter och kunskaper som jag aldrig hade fått i en mer centraliserad organisation. Det är alltså inte SDN-organisationen i sig som är det enda problemet, även om det är hög tid att nu ändra och slå samman stadsdelar efter 20 år med dem och där nackdelarna i form av olikabehandling av göteborgarna gör sig allt mer påminda. Dessutom söker ju folk information genom internet på ett helt annat sätt än när SDN infördes för att göra det enklare att komma i kontakt med lokala politiker och tjänstemän.
Ett större problem är att vänsterblocket inte sett behovet av central styrning, kontroll och samordning som egentligen ännu viktigare i en decentraliserad organisation, för att hålla ihop "hela-staden-perspektivet". Tvärtom har allt ansvar lagts på nämnderna och trots allt fler heltidspolitiker centralt (jag erkänner; jag är en av dem), så har ansvaret flyttats från den centrala nivån. Det går ju inte att ta ansvar när man ingen makt har. Det var symptomatiskt att man inte ens hade en gemensam kontoplan så att det gick att följa upp och jämföra ekonomin och verksamhetsutvecklingen i olika stadsdelar. Jag tror inte ens det är fullt ut ordnat ännu, trots att kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson lovade att det skulle vara löst inom ett år då jag i fullmäktige ställde denna fråga på sin spets för sisådär tio år sedan nu.
Kommunstyrelsen har också eroderat sina möjligheter att såväl styra och ställa med den centrala administrationen, som att få den att i sin tur erhålla ett mandat och en tydlig roll i att samordna, verksamhetsutveckla och slita tvister ute i organisationen inklusive med möjligheten att peka med hela handen och styra det dit man vill, utifrån att vara just en koncernledning och se till hela Göteborg och alla göteborgare. Försök att hämta hem det med så kallade politiska utpekade processledare istället för helt enkelt ansvariga kommunalråd är ett symptom på avsaknaden av en kommunledning med eget mandat för de 80% av kommunens budgetmedel som ändå SDN utgör med sitt ansvar för hela den sociala omsorgen och förskola samt grundskola. Ingen vet heller i fullmäktige vad och hur mycket de pengar man fördelar i budgetbesluten egentligen räcker till för dem som sedan har ansvaret för att få det att gå ihop, de ute i SDN.
Kommunstyrelsen fungerar inte som det bollplank och den verksamhetsformulerare gentemot stadskansliet och därmed ytterst egentligen kommunen som helhet som en vanlig nämnd gör för sin förvaltning och sina ansvarsområden. Däremot kan styrgrupper kopplade till kommunstyrelsen vara ett verktyg för att göra det på samma sätt som Personal- och Arbetsmarknadsdelegationen som är den enda som idag är kvar av centrala delegationer. Övriga områden befinner sig i ett slags vacuum. Det var också så inte minst den förre kommunstyerlsens ordförande ville ha det. På så sätt, lite grovt uttryckt, skvätte inget på honom när det gick medborgarna emot ute lokalt samtidigt som exempelvis den SDN-delegation som fanns i början inte kunde styra och ställa och samordna för mycket på egen hand. Det håller bara inte i längden, att inte lösa den praktiska kommunstyrningsfunktion en decentraliserad organisation måste ha för att hålla ihop och för den delen inte drunkna i samordning sinsemellan utan egentlig kommungemensam samordning.
Det blir särskilt tydligt inom integrationsområdet, där vi verkligen kan tala om en delad stad. En stad som kommunledningen har det yttersta ansvaret för att få ihop och det kan inte enskilda SDN eller bostadsbolag eller andra lösa på egen hand. Det är det jag försökt påpeka under en rad av år nu medan segregationen bara fortsätter att öka. Ingen sitter inne med alla lösningar, men tillsammans och med en tydlig politisk ledning kan vi göra mer och bättre ut i hela organisationen för att få in detta perspektiv i alla dess delar på alla nivåer överallt. Det är min övertygelse. En styrgrupp för en tydlig integrationsstrategi direkt kopplad till kommunstyrelsen vore ett viktigt verktyg för det och det har vi också från folkpartiets sida föreslagit i ett antal olika varianter över tiden.
Det är egentligen det mitt lilla inlägg på GP debatt 1/10 handlar om. Därmed inte sagt att det inte pågår en massor av saker. Det pågår hur många olika projekt och sociala aktiviteter och central samordning genom samverkan mellan olika aktörer som helst. En hel del jättebra och med stor vilja till långsiktighet, annat kanske mindre bra och enkom kortsiktigt. Det är därför omöjligt att dra allt över en kam, det blir ju ganska grova penseldrag i en sådan artikel, men det som det går att dra över en kam, det är att kommunledningens direkta involvering bortanför enskilda initiativ och budgetskrivningar som alla förväntas läsa, saknas. Det är inte att ta det ansvar som den faktiskt viktigaste ödesfrågan för hela göteborgssamhället kräver. På den punkten får de som tycker annorlunda om hur det är eller skall vara ursäkta mitt idoga påpekande av detta faktum.
Till och med argument som att jag är sur för att jag inte får sitta med vid köttgrytorna när den politiska majoriteten bestämmer faller platt. Dels därför att vi inte har en tydlig majoritet som ensam kan göra som man vill i Göteborg. Dels därför att även en politisk majoritet måste fatta beslut och ge uppdrag och få till sig utvecklingen i demokratiskt ordnade former för att det skall bli tydligt, riktigt och få avsedd effekt. Särskilt i en sådan här stor fråga som den om segregationen handlar det om långsiktighet oavsett valutgångar och att visa vilja till breda överenskommelser om den stora majoritet frågor vi kan bli överens om för att också verkligen sätta motsvarande tryck ut i organisationen och få med alla på tåget. Det är det politiskt ledarskap handlar om. För visst är det dessutom någon slags krissituation som råder när det brinner varje natt i förorten och kommunstyrelsen faktiskt är krisledning för kommunen som helhet, utöver det mer långsiktiga integrationsbefrämjande arbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar